Den berättelse om Donald Trump som ofta förmedlas i medierna är för många bara ett resultat av hans ställning och förmögenhet, men det finns djupare lager i den historia som vi sällan hör om. Det handlar om en man som växte upp som en förmögen arvinge till fastighetsimperiumet i Queens, men som alltid strävade efter att uppfattas som något mer. Hans uppväxt, i en av de mer välbärgade delarna av New York, räckte inte för honom, eftersom han aldrig var riktigt lika privilegierad som sina rika grannar på Manhattan. I denna jakten på mer – mer pengar, mer makt, mer uppmärksamhet – förlorade han förmågan att se sig själv som något annat än en person som var beredd att utnyttja alla tillfällen, även om det innebar att förlora kontakten med de människor han förväntades representera.

Trumps verkliga problem låg i att han inte var en ”vanlig” person. För de som inte kände honom personligen, och inte var en del av hans svär av kontakter och maktnätverk, var han något av en parodi. Hans medierapportering, framför allt under 1980-talet och början av 1990-talet, reflekterade denna klyfta mellan Trumps verkliga identitet och den bild han ville skapa. För dem som inte hade någon personlig relation till honom, var han helt enkelt ett skämt – en person som förlorade pengar i affärer och genomgick en offentlig och pinsam skilsmässa. I denna period var Trump en frekvent figur i nyhetsrubrikerna, inte för några insatser av betydelse, utan för sin misslyckade fastighetsaffärer och sina offentliga skandaler.

Men mediernas syn på Trump var inte bara en spegling av hans personliga förluster eller skandaler. Det handlade också om ett större fenomen i det amerikanska samhället, där medierna långsamt förlorade sin förmåga att hålla makteliter ansvariga och istället blev en del av den elitistiska strukturen som Trump personifierade. Under 1990-talet var media – och särskilt de stora nyhetsbyråerna i New York och andra kuster – både en källa för underhållning och förtäring av de rikaste och mest kontroversiella figurerna. Som så ofta händer, skapades denna ”nyhetsvärde” av Trumps vilja att ständigt vara i rampljuset, vare sig det gällde hans skilsmässa eller hans påstådda affärer med kvinnor.

Samtidigt fanns en annan historia som inte alltid kom fram i de stora medierna – en historia om den förlorade kampen om objektiviteten. De som rapporterade om Trump, likt många andra kända familjer, var inte alltid fria från egna intressen. De hade egna band till honom, antingen genom personlig vänskap eller genom sina kopplingar i affärslivet. Detta ledde till en situation där media inte alltid reflekterade det verkliga offentliga intresset, utan snarare intresset av att skydda sina egna relationer och nätverk.

Förutom alla de aspekter som belyser Trumps offentliga persona och hans ekonomiska kollaps under 1990-talet, är det också viktigt att förstå hur medierna under denna tid förlorade sin förmåga att skapa en verklig kontrollfunktion över makthavare. Genom den här perioden, när Wall Street-krascher och politiska skandaler var i centrum för nyhetsflödet, undvek Trump att dras in i samma nivå av rättslig ansvarighet. Hans egendomar gick i konkurs, hans företag stötte på juridiska problem och hans privata liv blev en offentlig cirkus, men han lyckades förbli oberörd på de mer fundamentala nivåerna av rättvisa, en orättvisa som undergrävde hela medias roll som objektiva förmedlare av information.

Och även när Trump som privatperson var på väg att förlora sitt ekonomiska imperium, var han fortfarande beroende av medierna för att återupprätta sitt rykte. Hans skilsmässa och de smutsiga detaljerna om hans privatliv – som hans påstådda sexuella övergrepp mot ex-frun Ivana – blev de stora rubrikerna under denna tid. Men dessa rapporter var inte utan sina egna problem. I den smutsiga jakten på sensationell nyhetsrapportering, sågs inte alltid viktiga detaljer om Trumps verkliga karaktär eller hans agerande, utan istället blev hans liv en produkt för massmarknaden, som skapade ett flöde av billiga nyheter.

När media gradvis blev mer integrerat med underhållning och infotainment under 2000-talet, skulle detta ha långsiktiga konsekvenser. Trumps förmåga att kontrollera berättelsen genom denna mediavärld, som han själv varit med och formulerat, skulle tillåta honom att vända sina förluster till vinster. Genom att kontrollera sina egna mediarapporter, genom att kunna manipulera bilder och berättelser, skapade han en ny väg för politiska figurer att navigera genom en värld där objektivitet inte längre var den dominerande faktorn. Det var här Trump förstod hur man manipulerade det offentliga samtalet och utnyttjade det till sin fördel.

I denna transformation av medielandskapet, där varje kontrovers, varje skandal och varje rykte kan bli en del av berättelsen som skapar hans makt, är det klart att vi ser en större förändring i hur vi förstår mediernas roll i samhället. De har blivit en del av en ny dynasti, där familjeband och inflytande är det som verkligen betyder något.

Varför de tidiga 2000-talen blev en ekonomisk och politisk kollaps

I början av det nya millenniumet, när Bill Clinton fortfarande var USA:s president och verklighetstv skulle komma att präglas av en ny era med shows som Survivor, var det många som ansåg att framtiden såg lovande ut. Det fanns en känsla av att teknologiska framsteg och globalisering skulle driva ekonomin mot större tillväxt och välstånd. Men bakom den yttre glansen av framsteg låg djupt rotade problem som senare skulle ge upphov till en ekonomisk och politisk kris, vars följder fortfarande kan kännas idag. Den optimistiska synen på det tidiga 2000-talet förlorade snabbt sin plats för en verklighet präglad av ekonomiska klyftor, arbetsmarknadsomvandlingar och en förlorad tilltro till både politiska institutioner och medielandskap.

För en ung vuxen som tog sina första steg in på arbetsmarknaden kring 2000-talet, var världen en plats av omedelbara möjligheter. Det fanns jobb att få, åtminstone för den som var villig att arbeta hårt och ta risken att försöka. Under de första åren av min karriär på New York Daily News kunde jag vid 21 års ålder bo ensam i New York, med en månadslön på 40 000 dollar, inklusive förmåner. Lägenheten jag hyrde i Queens kostade mig 900 dollar i månaden – långt från dagens priser där en liknande lägenhet skulle kosta det tredubbla eller mer. Vid den tiden var det inget märkvärdigt; det var bara en del av den amerikanska drömmen. Vad jag inte visste var att jag stod vid slutet av en ekonomi som var på väg att kollapsa.

Det var också en tid när arbetet inte var lika fragmenterat och osäkert som det skulle bli senare. Men redan innan år 2001 var det uppenbart att något var på väg att förändras. Den globala ekonomin och amerikanska arbetsmarknadens omvandling fick sin katalysator med den stora finanskrisen som började 2007 och påverkade hela medielandskapet och de flesta andra branscher. Men redan innan denna kris var arbetsmarknaden i förändring – och förändringen skulle komma att accelerera kraftigt efter det. Den traditionella anställningen, som många av oss en gång tog för given, började ersättas av frilanskontrakt och lågbetalda praktikplatser. Detta skedde parallellt med en förödande ekonomisk nedgång som drabbade journalister och medarbetare inom många andra yrken, där lönesänkningar och osäkra anställningsvillkor blev en allt vanligare norm.

För en journalist, som jag, blev det snabbt uppenbart att drömmen om ett stabilt jobb med en bra lön och förmåner var en svunnen tid. Efter att ha lämnat Daily News 2003, såg jag många av mina kollegor förlora sina jobb. Den mediala recessionen, som började redan före finanskrisen, accelererade 2008 och orsakade en massiv omstrukturering. Det som tidigare var heltidstjänster blev kontraktsarbete, och de som inte kunde hålla sig flytande genom sina egna ansträngningar fick betala ett högt pris. För att överleva tvingades många att ta obetalt arbete i form av praktik, något som ytterligare försvårade möjligheterna för unga talanger att etablera sig inom branschen. Trots de försäkringar som gavs om att en högre utbildning skulle öppna dörrar, var det få som hade den turen att få ett jobb som verkligen matchade deras utbildning och kompetens.

Tack vare detta förändrades också den offentliga synen på vad som är ett "bra jobb" och vad det innebär att vara del av den amerikanska medelklassen. Under de första åren av millenniumet var det en förväntning på att livet skulle vara lättare än tidigare, men efter den globala finanskrisen 2008 blev den verkligheten för många något helt annat. Kostnaderna för att leva, särskilt i storstäder som New York, sköt i höjden, medan lönerna inte höll jämna steg.

För att förstå detta djupare, måste man också förstå det kulturella skiftet som också ägde rum parallellt. Under de tidiga 2000-talen började reality-tv bli en dominerande kraft i det amerikanska medielandskapet. Mark Burnett, skaparen av Survivor, exemplifierade denna nya form av underhållning. För att förstå hur denna genre påverkade amerikansk politik, kan vi ta Burnetts egen dröm om att skapa ett verklighetsshow med Vladimir Putin som deltagare. Detta var en direkt reaktion på den allt större politiska polariseringen och mediakulturen som växte fram, där inte bara politiker men även mediemoguler blev "stjärnor" i det offentliga rummet. Burnetts försök att omdefiniera Putins image inför amerikanerna speglade en mer omfattande tendens där både människor och idéer kunde omformas för att passa nya, mer marknadsorienterade narrativ.

Med tiden ledde detta till att många av de politiska och ekonomiska processerna som en gång var självklara började ifrågasättas. Med tanke på detta är det viktigt att förstå hur dessa förändringar också speglade den större förlusten av kollektivt hopp och tilltro till institutionerna. När vi såg politiker, affärsmän och mediemoguler samverka för att forma både populärkultur och politiska landskap, blev det tydligt att en djupare maktstruktur fanns som var svår att förändra. Vad som en gång var en ekonomi som lovade möjligheter till alla – där en enkel bakgrund inte skulle hindra dig – förvandlades till en struktur där åtkomst till framgång blev alltmer begränsad och där de redan privilegierade hade ännu större möjligheter att stärka sina positioner.

Därför bör läsaren förstå att denna omvälvande tid var en försmak av den globala ojämlikhetens intensifiering, som skulle få långtgående konsekvenser för både ekonomin och politiken framöver.

Hur vi döljer oss själva i det öppna: Att navigera genom samtida komplexiteter

Att förstå de dolda nätverken av makt och inflytande i dagens samhälle kräver mer än en enkel insyn i politiska system eller ekonomiska strukturer. I en värld där informationsflödet är både överväldigande och fragmenterat, är det lätt att missa de subtila men avgörande mönstren som formar vår verklighet. I denna bok undersöks hur individer och grupper, med hjälp av politiska och ekonomiska medel, påverkar den globala och lokala scenen, samtidigt som de förblir osynliga för det stora flertalet.

En central fråga är hur dessa osynliga krafter ständigt söker sätt att kontrollera och manipulera befolkningen utan att detta syns på ytan. Vi har blivit vana vid att tänka på makt som något synligt och centralt – den som styr, de beslut som tas och de institutioner som genomför dem. Men makt kan också vara något mycket mer flytande och diffust. Det handlar inte bara om formella strukturer, utan om subtila förändringar i våra värderingar, i de sätt vi ser på oss själva och på vår plats i världen.

Ett konkret exempel på detta är den osynliga makt som företagen och de politiska eliterna har över medierna. Genom att forma narrativ och selektera vilken information som når allmänheten, styr dessa aktörer vår förståelse av världen. I många fall är detta en systematisk process av förvrängning, där det som är viktigt inte alltid får utrymme, och där det som kan störa de rådande intressena ofta tystas ner. Detta skapar en verklighet där folk, medvetet eller omedvetet, blir offer för dessa manipulerande krafter.

Det är också viktigt att förstå hur denna makt fungerar på en mer personlig nivå. Hur påverkas våra liv och våra beslut av strukturer som vi inte ens känner till? Hur kan vi som individer bryta oss loss från de normer och förväntningar som har formats av osynliga krafter? Detta handlar inte bara om att ifrågasätta auktoriteter eller att identifiera de som är ansvariga, utan också om att inse att de flesta av oss, i någon form, är både offer och aktörer i detta system.

Samtidigt är det inte enbart negativt att se världen genom ett sådant perspektiv. Att förstå och känna igen dessa dolda makter ger oss en viss frihet – en frihet att handla med större medvetenhet om de krafter som påverkar oss. Men det kräver också en ständig vaksamhet och ett engagemang för att inte bli passiva i vårt eget liv.

Att vara medveten om de osynliga krafterna är också att förstå att de ofta fungerar genom våra egna svagheter. Dessa svagheter kan vara vår rädsla, vår ovilja att ifrågasätta, vår bekvämlighet i att följa ledare eller våra egna självbildsproblem. Därför handlar förändring inte enbart om att förstå världen utanför, utan också om att förstå oss själva – att inse hur vi kan vara en del av lösningen snarare än en del av problemet.

Detta leder oss till en annan viktig aspekt av denna bok: kollektiv handling. Det är lätt att känna sig maktlös som individ när man står inför globala problem som verkar bortom vår kontroll. Men det är genom kollektivt engagemang och samarbete som förändring kan åstadkommas. Det är också genom att bygga nätverk av människor som delar samma syn på världen som vi kan skapa verklig förändring.

En annan viktig faktor är att förstå att denna makt inte alltid verkar på ett direkt sätt. Den kommer ofta i form av indirekta handlingar, där människor gör val eller utför handlingar utan att inse konsekvenserna. Det handlar om att skapa en miljö där detta inte sker av misstag, utan där vi medvetet väljer att stå upp mot de krafter som försöker manipulera oss.

För läsaren är det också viktigt att förstå att den globala situationen vi befinner oss i inte är ny. Den har byggts upp över tid, genom små steg som i sig inte verkar dramatiska, men som tillsammans har skapat en värld där makt och inflytande är koncentrerade på ett fåtal platser. Detta kräver att vi ser på historia inte som en linjär process, utan som något som ständigt återupprepar sig, där gamla mönster får nytt liv i nya former.

Att kunna känna igen och bryta dessa mönster kräver en medvetenhet som ofta saknas i den allmänna diskursen. Men denna medvetenhet är nyckeln till att kunna navigera genom och kanske till och med förändra dessa system. När vi förstår hur de dolda nätverken fungerar, kan vi också hitta sätt att konfrontera dem.

Endtext

Vad innebär det att vara en förespråkare för utbildning och mental hälsa?
Borde Media Studies bli obligatoriskt för alla unga?
Hur man skapar näringsrika och effektiva viktminskningsmåltider i skål
Hur bokar man ett hotellrum i Spanien? Viktiga fraser och tips för resenärer