Hur Donald Trump Förändrade Republikanerna - Och Demokraterna

Under Donald Trumps sista år vid makten, uppstod en oförutsedd global kris som inte bara dominerade politikens värld utan också fundamentalt omformade vardagen över hela världen. COVID-19-pandemin utgjorde ett hot mot hälsan för alla människor, oavsett politisk tillhörighet, och effektiva åtgärder för att begränsa smittspridningen krävde medborgarnas samarbete från hela det politiska spektrumet. Sådana allvarliga nödsituationer ger potentiellt upphov till en atmosfär där vanliga konflikter tillfälligt sätts åt sidan inför en universell utmaning. Som det visade sig, delade inte denna kris amerikaner och deras ledare över de vanliga partilinjerna; snarare förstärkte den de karaktäristiska särdragen hos de båda partierna.

Trumps polariserande närvaro vid makten fördjupade redan de existerande klyftorna mellan partierna. Men även när det gick utöver vanliga politiska oenigheter för att omfatta identitetskonflikter och känslomässiga motsättningar, fångade inte den välbekanta termen polarisering fullt ut hur Demokrater och Republikaner inte bara hyser motstridiga kärnvärden och visioner utan också verkar på olika grundvalar av fakta och regeringssyfte. Dessa skillnader förstärktes under Trumps tumultartade presidentskap och den passionerade opposition det framkallade, vilket skickade de amerikanska partierna ännu längre ner på sina divergerande vägar.

Den sociala och politiska dynamiken mellan det populistiska, traditionalistiska Republikanerna och det progressiva, teknokratiska Demokratiska partiet har utvecklats till en kamp som inte enbart handlar om policyförslag utan om kulturella och existentiella frågor. De demokratiska eliternas engagemang för att bekämpa sina egna kulturella strider under Trumps era har blivit ett definierande drag, och denna tendens kommer inte försvinna snabbt även efter hans avgång. En fortsatt polarisering mellan de två partierna är därmed en sannolik utveckling, där skillnader i utbildning, värderingar och identitet spelar en allt viktigare roll.

Det är också viktigt att förstå att de grupper som traditionellt varit centrala för det Demokratiska partiets framgångar – kvinnor, minoriteter, och HBTQ+-personer – har visat sig vara mer komplexa än många av partiets eliter tidigare trott. Trots Demokraternas kritik av Trump som en fara för dessa grupper, visade vissa valmönster en annan verklighet. Trump förbättrade sitt stöd bland icke-vita väljare, särskilt bland latinos, i större utsträckning än någon tidigare republikansk kandidat sedan George W. Bushs tid. Detta tyder på att frågorna som dessa grupper anser vara viktigast kan skilja sig från de prioriteringar som den liberala eliten i media och akademin anser vara avgörande.

En annan viktig aspekt är att valmönstren bland kvinnor inte förändrades radikalt under 2016 eller 2020, trots Trumps öppna och ofta stötande attityd mot kvinnor. Det var en påminnelse om att valbeslut inte alltid följer de linjer som medier och intellektuella samhällsgrupper ibland förväntar sig. Den ideologiska splittringen inom partierna, särskilt bland välutbildade väljare, har också fördjupats. Trumps polariseringseffekt har, paradoxalt nog, inte bara förändrat Republikanerna, utan även Demokraterna som tvingats anpassa sig till den nya politiska verkligheten.

Endtext

Hur Trump förändrade den federala rättsväsendet genom domartillsättningar

Under Donald Trumps presidensperiod fick USA:s rättssystem en omvälvning som inte bara var kvantitativ utan också ideologisk. Trumps nomineringar till den federala domstolen, som sträckte sig över en mängd nivåer, påverkade både rättspraxis och den politiska landskapen i landet. Förutom att han tillsatte tre domare till USA:s högsta domstol, som förstärkte den konservativa majoriteten, förändrade han även domstolarnas sammansättning på lägre nivåer – från appellationsdomstolar till distriktsdomstolar.

Vid president Joe Bidens tillträde i januari 2021 fanns en konservativ majoritet på högsta domstolen, som nu var förstärkt med tre av Trumps egna nomineringar. Den nya majoriteten var inte bara ideologiskt konservativ utan också relativt ung, vilket innebar att deras inflytande på domstolen skulle kunna vara långvarigt. Bidens administrations största utmaning var inte bara att hantera dessa tre konservativa domare utan också att han få de lediga platserna i det federala rättsväsendet, som var många efter Trumps mandatperiod.

En annan viktig aspekt av Trumps domartillsättningar var den ideologiska inriktningen. Trumps nomineringar var i hög grad konservativa och mer än tidigare inriktade på att driva ett agendastyrt rättspolitiskt arbete. Studier av Trumps federala domare visar på en betydande konservatism, särskilt när det gäller civila rättigheter och arbetsrätt. Jämfört med domare som nominerades under tidigare republikaners administrationsperioder visade Trumps domare en starkare tendens att fatta beslut som reflekterade konservativa värderingar. Enligt en studie av över 395 beslut som fattades av Trumps distriktsdomare, visade det sig att de var mer konservativa än sina föregångare, särskilt inom områden som arbetsrätt och ekonomisk reglering. Denna ideologiska förskjutning var inte bara en fråga om ideologi utan också om hur den federala domstolen skulle forma USA:s rättsliga framtid.

Förutom den ideologiska lutningen av Trumps nomineringar var det även demografiska aspekter som spelade en betydande roll. Två tredjedelar av de domare han nominerade var vita och tre fjärdedelar var män. I en tid när mångfald och representation ofta betonas inom alla samhällsområden, var detta en tydlig markör för den politik som drevs av administrationen. Trumps domare var dessutom betydligt yngre än tidigare nomineringar, vilket gav dem lång tid i tjänst och möjlighet att påverka rättsliga beslut under många år framöver.

Trumps strategi för att förändra rättsväsendet genom domartillsättningar var inte bara att fylla domarplatser utan att noggrant välja individer som kunde forma rättssystemet på lång sikt. Hans nomineringar till federala domstolar på alla nivåer utgör en viktig del av hans politiska arv och har bidragit till att forma den rättsliga landskapet i USA på ett sätt som kommer att påverka framtida generationer.

I denna kontext är det också avgörande att förstå att Trumps domarstrategi inte bara handlar om ideologi, utan också om maktbalans. De lägre domstolarna, där den största förändringen skedde, är de som ofta fattar beslut om de mest grundläggande rättsliga frågorna som påverkar vardagen för amerikanska medborgare. Deras beslut om allt från vallagar till reproduktionsrättigheter har enorm påverkan på samhället i stort. Dessa förändringar på lägre nivåer speglar alltså en större politisk och ideologisk förändring i USA:s rättssystem, som i sin tur påverkar både nationell politik och individens rättigheter.

Hur Trump-administrationens skatte- och ekonomiska politik påverkade USA:s inrikesekonomi och internationella konkurrensförmåga

Under Donald Trumps tid som president genomfördes en rad ekonomiska reformer som syftade till att främja tillväxt och öka USA:s konkurrensförmåga på den internationella marknaden. En av de mest betydande lagstiftningarna var den så kallade Tax Cuts and Jobs Act (TCJA), som trädde i kraft 2017. Denna omfattande skattereform hade flera viktiga komponenter, inklusive sänkta företagsskatter och förändringar i individbeskattningen. En av de mest kontroversiella delarna av TCJA var den nya regleringen för beskattning av företag som genererat intäkter utomlands, vilket skulle uppmuntra återföring av dessa medel till USA.

En annan betydande ändring var det så kallade SALT-avdraget, som tidigare möjliggjorde obegränsade avdrag för statliga och lokala skatter. Under TCJA begränsades detta avdrag till 10 000 USD, vilket skapade politiska spänningar, särskilt i högskattestater med stora välbärgade befolkningar. Reformen, som ansågs gynna de rikaste i samhället, ledde till förlorade platser för republikanerna i flera viktiga delstatsval 2018. Många medelklassväljargrupper i dessa områden upplevde en skattehöjning snarare än en skattesänkning.

Trots att TCJA förväntades leda till en betydande minskning av de federala skatteintäkterna (uppskattat till 1,4 till 1,6 biljoner USD under det kommande decenniet), hävdade republikanerna att reformen skulle stimulera ekonomisk tillväxt och göra USA mer konkurrenskraftigt internationellt. Å andra sidan kritiserade demokraterna reformen för att vara alltför förmånlig för de rika och för att dess fördelar för medelklassen var tillfälliga.

Reglering var en annan central aspekt av Trumps ekonomiska politik. Hans administration arbetade aktivt för att bromsa den regleringsbörda som växt under tidigare presidenter, särskilt under Barack Obamas tid vid makten. En av Trumps mest framträdande åtgärder var att använda Congressional Review Act för att riva upp ett dussin av Obamas sena regleringar. Han gick också emot några av Obamas större miljöinitiativer, såsom Clean Power Plan och Parisavtalet, och införde ett direktiv som innebar att varje ny föreslagen reglering skulle åtföljas av två borttagna regler.

Miljöaktivister reagerade negativt på dessa förändringar, då de ansåg att Trumps pro-fossila bränslepolitik återställde skadorna av tidigare framsteg i kampen mot klimatförändringar. Trots att USA:s koldioxidutsläpp per capita minskade under Trumps mandatperiod, var nedgången långsammare än under Obama-administrationen, vilket ledde till ökad kritik från internationella miljöorganisationer.

Inom socialpolitik följde Trump också den republikanska traditionen, med en särskild fokus på att förändra socialförsäkringssystemet. Hans administration försökte införa arbetskrav för att kvalificera sig för Medicaid, vilket byggde vidare på de förändringar som genomfördes under welfare reformen 1996. Detta ledde till att ett antal delstater fick godkännande för att införa sådana krav, något som kritiserades av demokrater som ansåg att dessa åtgärder skulle förvärra de ekonomiska klyftorna i samhället.

På andra socialpolitiska områden identifierade sig Trump starkt med den pro-life rörelsen och försökte genomföra lagstiftning för att begränsa aborter och skydda religiösa friheter. Han stödde åtgärder för att stoppa federalt stöd till abortkliniker och återinförde den så kallade Mexico City-politiken, som hindrade amerikanska medel från att gå till internationella organisationer som stödde aborter. Hans position på dessa frågor var en markant förändring från hans tidigare ståndpunkter som liberal demokrat.

Det är viktigt att notera att många av Trumps reformer hade långvariga och komplexa effekter på både den nationella ekonomin och på USA:s politiska landskap. Många av de förändringar han genomförde har haft en djupt polariserande inverkan på det amerikanska samhället, och medan hans anhängare ser honom som en president som har återskapat ekonomisk kraft och stärkt USA:s globala ställning, ser hans kritiker många av hans beslut som skadliga både för inhemsk välfärd och för internationella relationer.