Hur man hanterar osäkerhet och gör effektivt påverkansarbete inom utbildning

Att engagera sig i påverkansarbete kan kännas obekvämt, särskilt när man konfronteras med osäkerhet och tvekan om hur andra kommer att reagera. Det är naturligt att känna denna oro, men med tiden lär vi oss att hantera dessa känslor och effektivt framföra vårt budskap. För egen del har jag lärt mig att hantera mina egna känslor av nervositet genom att ta djupa andetag och tala långsamt, vilket hjälper mig att hålla kontroll över min andning och tankar. Jag har också utvecklat en teknik där jag stampar i takt med min talrytm, vilket hjälper mig att hålla mig fokuserad och hålla ett jämnt tempo.

En av de viktigaste strategierna för framgångsrikt påverkansarbete är att hålla sig till fakta och ställa frågor. Ofta är osäkerheten en produkt av bristande information. För att motverka detta kan vi förbereda oss genom att samla fakta och relevant data som kan användas för att motbevisa kritiska röster och hålla vårt budskap på rätt spår. Enligt National Association of School Psychologists (2021) har 20% av ungdomarna någon form av psykisk ohälsa, och av dessa får 80% stöd för psykisk hälsa i skolan. Genom att använda fakta och forskningsbaserad information kan vi bemöta frågor och invändningar på ett sakligt sätt, vilket stärker vårt budskap och vår trovärdighet.

Jag har sett många timmar av påverkansarbete i olika format: offentliga vittnesmål, presentationer, korta tal, formella och informella debatter, samt sociala medier. I dessa sammanhang har jag märkt att de som framgångsrikt delar sina åsikter och stödjer dem med data oftast är de som lyckas bäst. Om man kan uttrycka sin åsikt på ett respektfullt sätt och svara på frågor med fakta, är chansen stor att man kommer att vara framgångsrik i sitt påverkansarbete.

Dr. Kari Oyen, biträdande professor och ordförande för NASP:s kommitté för statliga och professionella relationer, rekommenderar en nyfiken inställning till lärande. Genom att ställa frågan "varför" och formulera vårt utforskande som en vilja att förstå mer om ett ämne, kan vi ofta få en djupare insikt. Det här sättet att angripa ett problem på undviker att man hamnar i en försvarsställning, vilket gör att vi kan lära oss mer och kanske få nya perspektiv. Genom att fråga kan vi också få andra att inse att det finns brister i deras argument eller att viktig information saknas.

En viktig aspekt av påverkansarbete som ofta förbises är att begära att få se skriftliga policydokument. I utbildningssystemet hör vi ofta uttryck som "det är så vi gör här" eller "vi måste göra det på det här sättet". En lugn och saklig begäran om att få se den skriftliga policyn kan avslöja att det som hävdas vara en policy i själva verket bara är en oskriven praxis som utvecklats över tid. Genom att ställa denna fråga kan man ibland upptäcka att det inte finns någon formell policy, utan en praxis som kan förändras.

Jag minns när jag i min roll som tvåspråkig skolpsykolog ställdes inför en process som vi hade följt i många år. Vi skrev långa och detaljerade rapporter som vi inte kände gav något verkligt värde för varken eleverna eller skolan. När vi bad om att få förändra processen blev vi hela tiden nekade med hänvisning till ett påstått krav från det federala kontoret för medborgerliga rättigheter (OCR). Efter att ha insisterat på att få se denna policy, och efter mycket letande, upptäckte vi att det inte fanns någon sådan policy. Det hela var en missuppfattning som blivit en del av rutinen över tid. Genom att konsekvent ställa frågor och begära att få se den påstådda policyn, lyckades vi förändra processen och skapa ett mer värdefullt resultat för eleverna.

En annan viktig insikt är att inte ta sig själv för allvarligt. Många som arbetar med påverkansarbete, särskilt de som har en bakgrund inom psykologi eller relaterade områden, tenderar att oroa sig för hur de uppfattas av andra. Detta kan skapa en känsla av att man har ett "imaginerat publikum", där vi tror att alla fokuserar på varje ord och varje rörelse vi gör. Detta kan vara förlamande om vi låter det styra oss. I verkligheten kommer andra personer inte att lägga märke till små misstag som vi själva är överdrivet medvetna om. Alla är människor, och vi alla gör misstag då och då. Det bästa vi kan göra är att vara snälla mot oss själva och inte låta dessa småsaker hindra oss från att fortsätta.

Det är också viktigt att inse att tystnad ibland kan vara ett tecken på att ens förslag är av vikt. I mitt eget arbete som påverkare har jag ibland varit rädd att säga något fel eller att inte uttrycka mig klart nog. Men ofta är det så att vårt förslag kan vara exakt det som behövs i stunden – något ingen har tänkt på innan. Tystnad kan uppstå när gruppen överväger vårt förslag noggrant. Det är lätt att överanalysera situationer, men ibland måste vi bara våga ta det första steget. Ju mer vi engagerar oss i detta arbete, desto lättare blir det att agera utan att överanalysera.

Att ta de första stegen i påverkansarbete kan kännas obekvämt, men ju mer vi gör det, desto lättare blir det. Det handlar om att öva, och varje gång vi vågar agera blir vi bättre på att hantera den osäkerhet som vi ibland känner.

Hur kan federala medel användas för att stödja skolbaserad mentalhälsa?

Federala medel erbjuder en viktig resurs för att stärka skolbaserade mentalhälsoinsatser, där olika finansieringsmöjligheter kan vara tillgängliga beroende på hur ansökan är strukturerad och vilken typ av stöd som eftersträvas. När det gäller mental hälsa inom skolor kan finansieringen komma från flera olika källor, inklusive det amerikanska utbildningsdepartementet och Hälsovårds- och socialtjänstdepartementet. Beroende på vilken specifik insats som önskas kan federala bidrag användas för att stödja utveckling av program, forskning, eller utbildning av skolpersonal.

För de som vill engagera sig på federala nivå för att säkerställa att mentala hälsoprogram får den uppmärksamhet de förtjänar är det avgörande att förstå både finansieringsmekanismer och strategier för att effektivt påverka beslutsfattare. Ett av de viktigaste stegen är att definiera ett klart syfte för de pengar som söks, för att skapa en starkare och mer konkret ansökan.

En av de största finansieringskällorna inom detta område är från U.S. Department of Education (USDE), som erbjuder flera olika typer av bidrag, däribland diskretionära bidrag och formulärbidrag. Diskretionära bidrag är de som oftast är mest relevanta för skolbaserade mentalhälsoinsatser, och dessa erbjuds på en konkurrensutsatt basis. Ansökningar från organisationer som universitet, lokala utbildningsmyndigheter eller ideella organisationer är vanligtvis de som beviljas medel. Det finns sex huvudkontor inom USDE som kan vara involverade i att tilldela dessa bidrag:

1. Institute of Education Sciences

2. Office of Elementary and Secondary Education

3. Office of Post-Secondary Education

4. Office of Special Education and Rehabilitative Services

5. Office of Career, Technical, and Adult Education

6. Office of English Language Acquisition

För mer information om ansökningar och tillgängliga bidrag kan man besöka USDE:s officiella webbsida för finansieringsmöjligheter.

Ett annat sätt att få tillgång till federala medel är genom statligt delegerade medel. Den federala regeringen fördelar pengar till delstater som i sin tur kan bevilja bidrag till lokala utbildningsmyndigheter. För exempelvis program som syftar till att öka antalet utbildade mentalhälsoarbetare i skolor finns det specifika bidrag som Mental Health Service Professional Demonstration Grant Program, som kan tilldela medel till lokala skoldistrikt.

En annan viktig finansieringskälla är de så kallade "earmarked" medlen, som är pengar som är avsatta för specifika projekt inom prioriterade områden. Dessa medel, som tidigare varit förbjudna, återinfördes 2021 och kan användas för att stödja projekt som syftar till att förbättra tillgången till mentalvårdstjänster eller för att utveckla och utbilda professionella inom området. Det är dock viktigt att notera att dessa medel inte är en pålitlig källa, och ansökningar måste visa på stöd från samhället för att beviljas.

För dem som arbetar med mentalhälsa på skolnivå innebär det att vara medveten om de olika finansieringsmöjligheterna och att engagera sig aktivt i att forma policyer på både lokal och federal nivå. Genom att förstå hur man navigerar i den federala finansieringsstrukturen kan skolor och samhällen maximera de resurser som är tillgängliga för att stödja sina elever.

Det finns flera sätt att fördjupa insatserna och stärka den skolbaserade mentalhälsoarbetet genom samarbete med högre utbildningsinstitutioner, fackförbund och lokala utbildningsmyndigheter. Genom att ansöka om federala bidrag kan skolor utveckla program för att utbilda och rekrytera skolpsykologer, skolkuratorer och socialarbetare, samt skapa incitament för att öka yrkesverksammas kvarhållande inom systemet.

Utöver detta är det viktigt att förstå att effektiv mentalhälsoverksamhet inom skolor kräver en långsiktig strategi. Det handlar inte bara om att få tillgång till medel, utan också om att bygga hållbara program och skapa ett solidt stödjande nätverk mellan skolor, lokala myndigheter och samhällsorganisationer. Bidrag och medel från federala myndigheter kan ge ett nödvändigt startkapital, men för att program ska bli framgångsrika krävs ett holistiskt synsätt som sträcker sig bortom de initiala finansieringsbehoven.

Hur kan lokala utbildningsmyndigheter och samhällsengagemang effektivisera implementeringen av mental hälsa i skolor?

Dr. Cosgrove påpekar att varje nivå av politiskt beslutsfattande spelar en unik roll i utvecklingen och genomförandet av policyer. Staten skapar lagar för att säkerställa att det finns en process på plats och att önskade resultat måste uppnås. Detta blir en del av processen som triggar ledare på distriktsnivå att genomföra lagen, eftersom de är skyldiga att göra så. Förespråkare måste hjälpa till med att skriva och driva igenom lagar och samtidigt lägga press på distrikten för att genomföra dessa lagar. Allt detta måste ske öppet och det måste finnas offentliga dokument som gör det möjligt att bedöma framsteg.

Dr. Cosgrove betonar att det är viktigt att förstå Öppen möteslagstiftning och Robert’s Rules of Order för att kunna navigera i beslutsfattandeprocessen på alla nivåer. Samhällsmedlemmar, familjer och utbildare kan vara en utmärkt resurs för den lokala skolstyrelsen genom att hålla dem informerade om framsteg och uppmuntra dem att föra distriktet framåt. Fördröjningar kan uppstå både på styrelsens nivå och på distriktsnivå. Oavsett var hindren finns, är det avgörande att förespråkare håller koll på och till och med ligger före i hur politik implementeras. Det är av största vikt att policyn genomförs på det sätt som avsågs, inte på det sätt som distriktsledare eller skolstyrelsen tolkar den.

När policyer når den lokala nivån finns en utmärkt möjlighet att delta i Boomerang Policy Making. Genom att kontakta ledare, ge feedback och föreslå implementeringsidéer kan man bidra till att anpassa de lokala arbetsmetoderna till statens policy. Om man inte talar, kommer man inte att höras. Om den lokala utbildningsmyndigheten (LEA) vet att samhället följer deras arbete, är det mer sannolikt att de skyndar på implementeringen och följer ansvars- och transparensrutiner mer noggrant.

LEA kan också sätta och genomföra sina egna distriktsnivåpolicyer, antingen som svar på statens policy eller oberoende av dessa. Den lokala skolstyrelsen har som uppgift att granska föreslagna policyer, ställa frågor och godkänna dem. Genom att ha en röst i alla delar av den lokala policyprocessen kan man säkerställa att eleverna får det stöd de behöver. Om det finns en specifik policy, tjänst eller stöd som du tror att alla elever i distriktet skulle ha nytta av, är det viktigt att utarbeta ett konkret budskap och framföra sin begäran till beslutsfattarna.

En viktig aspekt vid utveckling av mentalhälsovård på skolnivå handlar om att skapa en hållbar arbetskraft som kan genomföra och upprätthålla dessa insatser. Här är några exempel på vad distrikt kan överväga för att rekrytera, utbilda och behålla sin skolbaserade mentalvårdsarbetskraft:

• Erbjud betalda praktikplatser för skolbaserade mentalhälsovårdsleverantörer tillsammans med standardiserad hälsovård och pensionsförmåner.

• Skapa och finansiera positionen som psykologitjänstassistent.

• Om psykologitjänstassistenter måste genomföra en praktik, bör de tillåtas behålla sin lön och förmåner eller få den bästa möjliga kompensationen för sitt arbete.

• Låt lärare kunna omspecialisera sig och behålla sin lärarlön och förmåner medan de genomför praktik.

• Använd de medel som återvinns från skolbaserade mentalvårdsleverantörer för att återinvestera direkt i arbetskraftens utbildningspipeline, till exempel genom samarbete med lokala högskolor och universitet.

För att långsiktigt bygga och behålla en skolbaserad mentalvårdsarbetskraft är det avgörande att skapa stödjande strukturer som gör det möjligt för personalen att fokusera på elevernas behov istället för att bli överbelastade med administrativa uppgifter. En viktig del av detta arbete är att skapa psykologitjänstassistentpositioner som frigör tid för skolpsykologer att arbeta direkt med eleverna, genomföra hotbedömningar och stödja skolteam i att identifiera elever som löper högst risk för psykisk ohälsa.

Att bygga relationer med utbildningsinstitutioner är en annan nyckelstrategi för att säkerställa ett hållbart och kvalificerat team av mentalvårdsleverantörer. Genom att samarbeta med lokala högskolor och universitet kan skolor få tillgång till praktikanter, praktikstudenter och assistenter som en del av deras utbildning. Detta kan även inkludera att skapa partnerskap för att rekrytera studenter från dessa institutioner till arbetsmöjligheter i distriktet.

För att skapa en stabil och långsiktig pipeline för skolbaserad mentalvård bör distrikt också överväga att kompensera de handledare som arbetar med praktikanter och praktikstudenter. Handledning är en tidskrävande och viktig del av utbildningen för framtida mentalvårdare, och genom att betala handledare för deras arbete säkerställer man att de kan fortsätta ge sitt stöd utan att brinna ut eller känna sig uttråkade av de extra arbetsuppgifterna.

Ett annat viktigt steg för att stödja långsiktig retention är att tilldela mentorer till nyutbildade praktiker. Genom att ge tidig karriärpersonal tillgång till en erfaren mentor kan distriktet skapa en stabilare arbetsmiljö där de nya praktikerna får det stöd de behöver för att trivas och utvecklas i sin roll. Detta bidrar i sin tur till att minska omsättningen och behovet av ständigt nyrekrytering, vilket är både tidskrävande och kostsamt för distriktet.

Endtext

Hur styr systemet för utbildning på statlig nivå och vad påverkar det?

Statens utbildningsstyrelse (State Board of Education) är ett styrande organ som fastställer regler och riktlinjer för genomförandet av utbildningslagar på statlig nivå. Dess huvudsakliga funktion är att säkerställa att utbildningspolitiken genomförs i enlighet med de övergripande lagar som är fastställda av den statliga lagstiftaren. Denna styrning har en avgörande betydelse för hur utbildningssystemet i staten utvecklas och förändras över tid.

En annan viktig aktör i detta system är den statliga utbildningsbyrån (State Education Agency), vars uppgift är att övervaka och koordinera utbildningen i staten. Denna byrå arbetar för att upprätthålla en rättvis och likvärdig utbildning för alla offentliga skolor i staten. Deras roll innebär bland annat att övervaka att resurser fördelas rättvist och att se till att skolor följer de fastställda riktlinjerna.

En annan central komponent i det statliga utbildningssystemet är den statliga lagstiftaren (State Legislature), som beslutar om de lagar som styr utbildningen inom en stat. Dessa lagar, kallade statliga förordningar eller statuter (statutes), omfattar alla områden från finansiering till säkerhet och hälsa i skolor. Lagstiftarna spelar därför en nyckelroll i att definiera utbildningens struktur och prioriteringar.

Regler och förordningar som stiftas av statliga myndigheter och styrande organ skapar en ram för hur utbildningen ska genomföras. Dessa regler påverkar allt från skolornas infrastruktur till läroplaner och lärartjänster. Det är viktigt att förstå att dessa regler inte är statiska, utan kan förändras och justeras beroende på politiska beslut och förändrade behov inom samhället.

När det gäller att formulera en strategi för att navigera genom dessa regler och lagar, är det viktigt att tänka långsiktigt och vara beredd på olika scenarier. Att skapa lösningar och förbereda sig för möjliga framtida förändringar är en viktig del av arbetet för att säkerställa att utbildningssystemet är hållbart och rättvist.

En av de grundläggande byggstenarna i utbildningssystemet är de fem pelarna i ARTERY Pipeline Framework. Dessa pelare representerar de olika nivåerna av utbildning som behövs för att skapa en robust och sammanhängande utbildningsväg från grundskola till högre utbildning. Dessa nivåer omfattar förberedelsen av ungdomar inför gymnasiet, de som avslutar gymnasiet, universitetsstudenter, postbaccalaureate-studenter och forskarstudenter. Varje nivå av utbildning har sin egen specifika betydelse och syfte i att utveckla kompetenta och kvalificerade yrkesverksamma som kan bidra till samhällets ekonomiska och sociala stabilitet.

En annan viktig aspekt är arbetskraftsutveckling, som handlar om att skapa ett systematiskt sätt att utbilda och förbereda yrkesverksamma för att stödja ekonomisk tillväxt och stabilitet inom olika sektorer. Brist på arbetskraft i specifika yrken kan påverka hela ekonomin, och det är därför av största vikt att se till att utbildningen är anpassad för att möta de föränderliga behoven på arbetsmarknaden.

För att effektivt navigera genom dessa komplexa system av lagar, regler och politiska beslut är det avgörande att skapa allianser och bygga nätverk med andra aktörer inom utbildning och samhällsutveckling. Detta kan innefatta samarbete med lokala utbildningsmyndigheter, ideella organisationer eller andra intressenter som har ett gemensamt mål att förbättra utbildningen på statlig nivå.

Det är också väsentligt att förstå att förändringar inom utbildningssystemet ofta är långsamma och kan möta motstånd från olika håll. En känsla av osäkerhet och förlust av kontroll är vanligt när man arbetar för förändring inom utbildningen, och det är därför viktigt att vara beredd på att hantera dessa känslor när man engagerar sig i advokatarbete och policyutveckling. Att vara tålmodig och flexibel i sina strategier är en nyckelfaktor för att lyckas.

Vidare är det viktigt att förstå de psykologiska och sociala effekterna som kan uppstå genom långvarig påverkan av trauman, såsom barndomstrauma (ACE). Detta kan ha en betydande inverkan på individers förmåga att prestera och utvecklas inom utbildningssystemet, vilket måste beaktas i politiska beslut och utbildningsstrategier.

Utbildning är mer än bara att ge kunskap – det handlar också om att förbereda individer för att delta aktivt i samhället och ekonomin. Genom att skapa en stark utbildningspipeline och ett flexibelt system för arbetskraftsutveckling kan vi bygga ett samhälle som är mer motståndskraftigt och anpassningsbart till framtidens utmaningar.