Vad påverkar allmänhetens förtroende för medierna? En genomgång av politiska och sociala faktorer

Förtroendet för nyhetsmedierna har under lång tid varit en kontroversiell fråga, särskilt då det ofta framförs kritik som svar på negativ press, framför allt när det gäller politiker. Andra, däremot, pekar på problem inom medielandskapet som kan förklara varför journalister och deras arbete inte åtnjuter samma förtroende från allmänheten som tidigare. Kritikerna som pekar på medias misslyckande att rättvist skildra viktiga frågor, som till exempel medborgarrättsrörelsen, gör detta i hopp om att den pressen på journalister ska driva dem mot en mer pålitlig och ansvarstagande rapportering.

Vidare kan undersökningar om medieförtroende inte ses isolerat, utan måste sättas i relation till allmänhetens förtroende för andra samhällsinstitutioner. Gallup har under flera decennier genomfört undersökningar om förtroendet för olika institutioner, från tidningar och tv-nyheter till kongressen och utbildningssystemet. I en Gallup-undersökning från 1976 hade hela 72 procent av amerikanerna förtroende för nyhetsmedia att rapportera nyheter "fullständigt, korrekt och rättvist". Vid samma tidpunkt var förtroendet för kongressen på 40 procent, men den siffran föll till 11 procent år 2019. På samma sätt sjönk förtroendet för det offentliga utbildningssystemet från 62 procent till endast 29 procent under samma period.

Det är viktigt att förstå att de attacker mot medierna som skett de senaste decennierna inte direkt har påverkat förtroendet för dem i någon större utsträckning, men den politiska polariseringen har skapat en grogrund för nya attacker att få fäste och sprida misstro och avståndstagande. En av de mest dramatiska exemplen på detta visades den 6 januari 2021, när en mobb angrep Kapitolium efter att president Trump under flera veckor hade baserat sina påståenden om valresultatet på osanning. Under sin tal manade han sina anhängare att gå till Kapitolium för att protestera mot valcertifieringen. Denna händelse visade inte bara på mediernas utsatthet utan också på dess motståndskraft. Många journalister dokumenterade vad som hände från insidan, fångade inte bara upprörda demonstranters handlingar utan också säkerhetsstyrkornas försvar.

Hur påverkar journalisters politiska åsikter deras rapportering?

I USA är mindre än 0,3 procent av mediarbetarna inblandade i politiska kampanjer genom donationer, vilket innebär att majoriteten av journalisterna inte aktivt stödjer någon politisk rörelse. Enligt data från Federal Elections Commission är det också svårt att exakt bedöma vilken typ av yrken som inkluderas i denna statistik, eftersom många journalister som gör politiska donationer identifierar sig som frilansare eller bloggare, utan att ange någon specifik arbetsgivare. Detta belyser den utmaning som finns när man försöker kartlägga journalisters politiska engagemang enbart baserat på självrapporterad yrkesinformation.

Enligt en studie av Willnat och Weaver från 2014 identifierar sig ungefär hälften av journalisterna som politiska oberoende, medan 7 procent betraktar sig som republikaner, 28 procent som demokrater, och cirka 15 procent är anslutna till något annat parti. Även om journalisters politiska hemvist ofta diskuteras, särskilt av dem som kritiserar medierna för politisk snedvridning, är det viktigt att förstå att objektivitet inom journalistik inte handlar om att vara neutral, utan om att sträva efter att rapportera sanningsenligt baserat på fakta. Det innebär att en journalist kan ha personliga politiska åsikter men ändå använda en objektiv metod för att rapportera om händelser.

Problemet med att binda journalistens personliga politiska övertygelser direkt till rapporteringen är också ett förenklat synsätt på det redaktionella arbetet. Det är sällan så att en enskild journalistens arbete publiceras utan att ha blivit granskat av flera andra redaktörer och faktagranskare. Därmed är det sällan en enskild individs politiska ståndpunkt som avgör hur en nyhet behandlas. Istället är strukturella faktorer, som mediernas tendens att fokusera på negativa nyheter och konflikter, mer inflytelserika på vilken ton som sätts i rapporteringen.

Trots dessa strukturella faktorer är det vanligt att politiker attackerar pressen för vad de uppfattar som en orättvis och partisk behandling. När exempelvis en sittande representant som Smith kritiserade medierna för deras påstådda partiskhet, underminerade det pressens trovärdighet, särskilt bland hans republikanvänliga väljare. Fenomenet, känt som den "fientliga medieeffekten", visar hur politiskt engagerade grupper tenderar att uppfatta media som partiska mot deras åsikter, vilket försvårar för journalister att bibehålla förtroendet från alla politiska läger.

Det är också viktigt att förstå att när journalister utsätts för kritik för att vara partiska, särskilt från politiska aktörer, kan det påverka deras förmåga att objektivt rapportera. Kritik från politiker kan förstärka misstron mot medierna och skapa en situation där journalistik uppfattas som ännu mer polariserad, oavsett dess faktiska objektivitet.

Slutligen, även om det finns en tendens att se journalister som neutrala förmedlare av information, måste läsare vara medvetna om att medieinnehåll alltid är ett resultat av ett komplext samspel mellan redaktionella beslut, strukturella faktorer och politiska krafter. Medierapporteringen kan påverkas av ekonomiska intressen, företagsägda nyhetskanaler och politiska agendaer som ligger bakom den information som presenteras. För att verkligen förstå hur och varför vissa historier berättas på ett visst sätt, behöver man tänka på de många aktörer och krafter som påverkar nyhetsflödet.