En blandning av saltlösning och silikoninnehåll beskrivs ofta som ett så kallat "salad oil sign". Detta fenomen kan vara ett viktigt indikatormärke vid bedömning av bröstbilder och är särskilt relevant när man överväger postoperativa förändringar efter bröstkirurgi. Vid denna typ av undersökning är det viktigt att förstå att alla förändringar, vare sig det gäller nya eller ökande områden av förbättringar eller icke-masslika förändringar, bör betraktas som misstänkta. Till exempel kan förtjockning av huden, arkitektonisk distortion, löst ödem, signalförluster eller signalflimmer från kirurgiska eller biopsiklippor samt tidigare blödningar (hemosiderin) ses som benigna postkonservativa förändringar. De flesta av dessa fynd minskar gradvis över tid och är en normal del av läkningsprocessen efter behandling.

En vanlig observation vid bröst-MR är ensidig förtjockning av huden, särskilt medialt och lateralt om bröstvårtan. Denna förändring kan vara fokal eller diffus, och definieras som mer än 2 mm i tjocklek. Vid de periareolära områdena och inframammära veck kan dock normal hudtjocklek uppgå till 4 mm. Det är viktigt att differentiera denna typ av förändring från andra tillstånd, såsom unilateral ödem, mastit, inflammatorisk cancer eller postprocedural hudtjockning. Hudförändringar som är relaterade till menstruationscykeln kan påverka den parenkymala förbättringen av bröstvävnad, men de medför inte förtjockning av huden.

När man undersöker intraduktala massor med ultraljud, som de som kan orsaka blodig eller serös bröstvårtsekret, är det viktigt att förstå att intraduktala papillom ofta är godartade. Dessa papillom, som utgör ett epitelialt proliferationsområde, uppvisar vanligtvis en central vaskulär stam och kan orsaka blodig bröstvårtsekret på grund av att papillommet vrider sig på sin fibro-vaskulära stam, vilket leder till infarkt och blödning. En annan vanlig orsak till blodigt bröstvårtsekret kan vara ductus hyperplasi eller ektasi, DCIS, invasiv cancer eller graviditet. För icke-blodigt bröstvårtsekret är orsakerna olika: från fysiologiska tillstånd under amning eller snabb bröstutveckling under tonåren till tumörer som prolaktinom eller läkemedelsbiverkningar från dopaminreceptorblockerare.

För kvinnor under 40 år rekommenderas ofta ultraljud som den initiala undersökningen för palpabla förändringar, särskilt under amning eller graviditet, eftersom risken för bröstcancer är relativt låg i denna åldersgrupp. För dessa kvinnor kan ultraljud vara mer känsligt än mammografi och ge bättre information om eventuella förändringar i vävnaden. Därför är det en viktig aspekt att ta hänsyn till, både för att minska risken för falska positiva resultat och för att ge en mer exakt bedömning.

Fibroadenom, de vanligaste benigna bröstmassorna hos kvinnor under 35 år, är också en viktig del av bedömningen. Stora fibroadenom, särskilt i afroamerikanska kvinnor, definieras som massor större än 5 cm och kan ibland kallas för "gigantiska fibroadenom". Dessa tumörer är oftast godartade, men kan ha en komplex struktur, särskilt om de uppvisar tecken på kärlrikedom. Ju mer utvecklad fibroadenomen blir, desto större är risken att dessa massor kan likna andra maligniteter på bilddiagnostik, vilket kräver noggrann uppföljning.

Vid bedömning av cystor och tumörer i bröstet är det viktigt att känna igen deras olika utseenden beroende på fasen i menstruationscykeln. Cystor kan vara anekogena, hypoechoiska eller komplexa, medan fibroadenom ofta visar sig som välavgränsade, hypoechoiska massor med en oval form och kan ha ett kärlflöde som är typiskt för benigna tumörer. Det är också avgörande att skilja mellan maligniteter och godartade förändringar som fettnekros, som kan ge liknande bildmönster, men som inte är lika aggressiva. Maligniteter, som invasiv duktal cancer (IDC), uppvisar ofta ojämn signalintensitet, och kan också ha den karaktäristiska rimenhansen som gör det möjligt att skilja dem från godartade förändringar.

För att effektivt kunna använda bilddiagnostik och MR-undersökningar i bröstcancerutredningar är det avgörande att förstå de olika typerna av förändringar och deras samband med det kliniska tillståndet. En noggrant utförd bilddiagnostik, tillsammans med relevant anamnes, kan hjälpa till att skilja mellan godartade och maligna tillstånd, vilket är av största vikt för att säkerställa att patienter får rätt behandling och uppföljning.

Hur olika bröstsjukdomar kan diagnostiseras med hjälp av mammografi och ultraljud

Multifokal sjukdom refererar till när det finns mer än en lesion i en enda kvadrant av bröstet. Eftersom tumörerna är 3 till 4 cm stora och befinner sig på motsatta sidor av bröstet, skulle denna patient troligtvis behandlas med en mastektomi. I vissa fall kan hela bröststrålbehandling vara kontraindicerad, exempelvis vid graviditet, tidigare bröststrålning, multicentrisk eller diffus sjukdom, kollagen vaskulär sjukdom, eller om det förväntas ett dåligt kosmetiskt resultat. Denna information är avgörande för att förstå hur olika typer av bröstsjukdomar kan behandlas och vilken typ av diagnostiska metoder som används för att bedöma allvaret i sjukdomens spridning.

En galaktocel är en fokal ansamling av bröstmjölk som oftast ses hos ammande eller post-laktations kvinnor. På mammografi framträder en galaktocel som en låg- eller likvärdig densitetsmassa med ett fett–vätskeutseende vid den horisontella strålningsvinkeln (lateral/medial eller medial/lateral vy). På ultraljudet kan utseendet variera beroende på innehållet i vätska och fasta mjölkkomponenter. Den patognomoniska bilden på ultraljudet visar ett vätske- och skräp nivå med fett som stiger över galaktocelen, medan mjölken/vätskan ligger i botten. Galaktoceler löser vanligtvis upp sig spontant inom några veckor eller månader och aspirering är oftast terapeutiskt.

En enkel bröstcysta är en vätskesamling med ett epitelialt lager och är den vanligaste bröstmassan hos kvinnor. På mammografi har en enkel cysta vanligtvis ett runt, ovalt eller lobulärt utseende, men kan inte särskiljas från en solid massa utan användning av ultraljud. På ultraljud definieras en enkel cysta som en massa som är anekoisk med imperceptibla väggar, ett skarpt bakvägg och genomträngning av ljud. En enkel cysta kan antingen lämnas obehandlad eller aspireras för att ge symtomlindring.

Fokal fibros, även känd som fibromastopati eller fibrom, uppträder vanligtvis hos premenopausala kvinnor och kan också ses hos postmenopausala kvinnor som får hormonbehandling. När den är palpabel manifesterar sig fokal fibros kliniskt som en fast massa. Mammografiska egenskaper är varierande och kan visa en illa definierad eller väldefinierad massa, asymmetri eller arkitektonisk distorsion. På ultraljud ses ofta en hypoechoisk massa, men heterogen ekogenicitet kan också förekomma.

Kalciumavlagringar i axillära lymfkörtlar kan uppstå av flera anledningar. Differentialdiagnoser inkluderar granulomatös sjukdom och metastaser från bröstcancer eller äggstockscancer. Ny utveckling av kalciumavlagringar i axillära lymfkörtlar bör biopsieras för att utesluta metastaser från bröst eller äggstockar.

I en annan situation kan en bröst-MRI visa en oregelbunden bröstmassa med spikulära kanter, vilket är en indikation på att massan bör biopsieras, oavsett om den har en benign kinetisk kurva eller inte. En spikulär kant på en bröstmassa ses oftast vid maligna tumörer, och denna funktion gör det viktigt att göra en vävnadsprovtagning för att fastställa diagnosen.

Vid ultraljud kan en subkutan oval komplicerad cystisk massa med posterior akustisk förstärkning ses, tillsammans med en hypoechoisk struktur som sträcker sig från massan till huden. Detta kan vara karakteristiskt för en sebaceous cysta eller en epidermal inklusionscysta. Sebaceous cystor har ingen malign potential, och det är extremt sällsynt att epidermal inklusionscysta utvecklar malignitet. Dessa cystor kräver oftast ingen behandling men kan behöva excideras om de blir smärtsamma eller växer.

Bilateralt ödem i brösten kan bero på flera orsaker, såsom hjärtsvikt, mastit eller njursvikt. Detta kan ibland vara ett tecken på ett mer allvarligt medicinskt tillstånd och kräver noggrann undersökning för att fastställa den bakomliggande orsaken.

I vissa fall kan mammografi visa en minskning av storleken på brösten jämfört med tidigare bilder, vilket kan vara ett tecken på att vissa kirurgiska procedurer, som reduktionsmammaplastik, har utförts. Detta kan ses på mammografiska bilder genom förändrad vävnadsfördelning och förekomst av oljecystor eller fettnekros.

För att utföra en korrekt bedömning av bröstets tillstånd är det av stor vikt att förstå hur olika patologiska förändringar, både godartade och maligna, manifesterar sig i bröstet, och vilken betydelse dessa har för den vidare handläggningen och behandlingen. Vid bedömning av mammografiska och ultraljudsfynd är det viktigt att överväga patientens ålder, hormonella status, samt om det finns några symtom som kan ge vägledning om den rätta diagnosen.

Hur identifieras och hanteras misstänkta fynd vid bröstundersökningar?

Vid bedömning av bröstabnormiteter med hjälp av avancerad bildbehandling, särskilt bröst-MRI, är det avgörande att snabbt fastställa om ett fynd är malignt eller benignt för att kunna inleda rätt behandling. I många fall kan en upprepning av MRI förlänga diagnosprocessen och fördröja behandlingsstarten, särskilt om fyndet redan är mycket misstänkt för malignitet. I dessa situationer är vävnadsprovtagning och snabbt initierad behandling viktigare än att upprepa avbildningen, även om patienten kan ha svårt att tolerera undersökningen.

När en misstänkt förändring, som till exempel en linjärt klustrad ringformad icke-massiv förbättring, observeras på bröst-MRI, tyder det på en potentiell duktal involvering. Denna typ av fynd är förknippad med en högre risk för malignitet, och en biopsi rekommenderas för att bekräfta diagnosen. Att använda BI-RADS® terminologi för att beskriva distributionsmönstret och intensiteten av kontrastförbättring är viktigt för att avgöra graden av misstänkt förändring. Ringstrukturer som indikerar duktal inblandning är ofta en varningssignal och kräver vidare utredning.

Hamartom är en annan benign förändring som kan identifieras genom bildbehandling. Den uppvisar ofta ett karakteristiskt utseende med en pseudokapsel och fettinnehåll, vilket gör det möjligt att särskilja det från andra patologiska massor. I dessa fall är det ofta lättare att göra en korrekt diagnos baserat på både kliniska och bildmässiga fynd.

Vid bedömning av lymfknutor i bröstet bör man vara medveten om att lymfdräneringen från den mediala delen av bröstet oftare involverar den interna mammära lymfkedjan. En noggrann undersökning av eventuella lymfadenopatier i detta område är därför nödvändig. En tumör nära bröstväggen, bortom dermis och bröstvårtan, har oftast ett lägre odds att vara malign.

När andra fynd, som misstänkta subpleurala noder i lungorna, observeras på bröstbilden, är det viktigt att genomföra en mer specialiserad undersökning som en CT-skanning av bröstkorgen. Här kan det vara nödvändigt att utesluta metastatiska förändringar eller andra extramammära patologier.

För att optimera diagnosprocessen bör ultraljud riktat mot den misstänkta massan användas i kombination med en vägledd biopsi, vilket ofta är att föredra framför andra metoder som MR- eller stereotaktisk vägledning. Dessa metoder är bättre tolererade av patienter och erbjuder en kostnadseffektiv lösning. PET-CT undersökningar bör inte prioriteras innan vävnadsdiagnos erhållits, eftersom detta inte ger någon fördel om inte den exakta naturen hos förändringen har fastställts.

Det är också av betydelse att förstå att vissa fynd, såsom bakgrundsepitelaktivitet i molekylär bröstavbildning (MBI), kan ge ledtrådar om framtida risk för bröstcancer. MBI-fynd som uppvisar mild bakgrundsparetal upphämtning bör betraktas med försiktighet, och en noggrant genomförd undersökning med mammografi och ultraljud kan vara nödvändig för att identifiera misstänkta områden för vidare biopsi.

Vid bedömning av silikonimplantat är det viktigt att inte missta rupturer eller kapselbortfall för malignitet. En korrekt bild av både implantat och bröstvävnad kan hjälpa till att utesluta malignitet och göra det möjligt att diagnostisera mer vanliga tillstånd som inflammatorisk förändring eller fibroadenom.

Vid analys av lymfknutor kan förändringar i deras morfologi, såsom en förlorad fettstruktur eller asymmetriskt förstorade noder, vara tecken på malignitet. Dessa fynd kräver noggrann uppföljning med hjälp av ultraljud och eventuellt biopsi för att säkerställa en korrekt diagnos.

Slutligen är det också viktigt att förstå att fysiologiska processer, som blodig sekretion från bröstvårtan, kan vara normala, särskilt under vissa faser av menstruationscykeln eller under graviditet. Men även i dessa fall måste onormala fynd som uppträder spontant eller från en enskild ductus alltid bedömas för att utesluta benigna eller maligna orsaker.

Hur kan tekniker för bröstbiopsi förbättras för att minska riskerna och öka noggrannheten?

Vid diagnostisering och behandling av bröstcancer är korrekt och säker provtagning genom biopsi avgörande för att få ett korrekt resultat. Det finns flera metoder och tekniker för bröstbiopsi som har utvecklats över åren, var och en med sina fördelar och begränsningar. Stereotaktisk bröstbiopsi är en av de mest använda teknikerna och kräver stor precision för att säkerställa ett korrekt resultat. En grundläggande förståelse för olika tekniker och deras tillämpning är avgörande för att minimera risken för felaktiga resultat och komplikationer.

Stereotaktisk bröstbiopsi kan utföras med två huvudsakliga system: den dedikerade pronebänken och den upprätta enheten som fästs på en befintlig röntgenapparat. Båda systemen har sina fördelar och nackdelar, men valet av system beror ofta på lesionens placering och patientens fysiska tillstånd. En stor utmaning uppstår vid placering av biopsinålen vid djupare lesioner, särskilt de som är belägna i den axillära svansen. Här kan den upprätta enheten vara mer fördelaktig, eftersom den möjliggör en justering av bröstets position för att optimera visualiseringen av lesionen. När en pronebänk används, kan det bli svårt att visualisera posteriora lesioner och lesioner i den axillära svansen, vilket kan leda till misslyckad biopsi eller att proceduren ställs in.

För att optimera resultatet i sådana fall kan det vara nödvändigt att rulla patienten något framåt från den laterala decubituspositionen för att få lesionen i synfältet och hålla den på plats under själva biopsin. En noggrann och erfaren tekniker kan göra stor skillnad i sådana situationer, och ibland krävs det en kombination av tekniska justeringar för att säkerställa ett tillförlitligt prov.

När det gäller smärtlindring och medicinering under biopsin, föreskrivs ibland läkemedel som Tylenol 3 eller Vicodin, men dessa används sällan eftersom de starkare läkemedlen sällan behövs. Det är dock viktigt att notera att vissa mediciner, som ASA eller icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), ska undvikas både innan och efter biopsin för att minska risken för blödning. Dessa bör hållas 7 dagar före biopsin och 3 dagar efter proceduren för att säkerställa att risken för postprocedurala komplikationer minimeras.

En annan aspekt av biopsiproceduren som kan vara problematisk är valet av tillvägagångssätt beroende på lesionens läge i relation till bröstväggen. Om lesionen är nära bröstväggen kan det vara svårt att träffa rätt utan att riskera att nå bröstväggen eller bilddetektorn. För att undvika detta kan patienten behöva rullas för att säkerställa att biopsinålen riktas på ett sådant sätt att den inte passerar genom bröstväggen, vilket kan orsaka skador och öka risken för felaktiga prov. I vissa fall kan även användning av lokalbedövning bakom lesionen för att lyfta den från bröstväggen vara nödvändigt för att säkerställa att provtagningen sker på ett säkert sätt.

Förutom tekniska justeringar och korrekt placering är det också viktigt att vara medveten om olika patologiska fynd som kan uppkomma vid biopsi. Stromal fibros, som kan ge upphov till ett hypoechoiskt, avgränsat massbild, är ett exempel på en godartad förändring som kan misstas för en malignitet om man inte har fullständig kännedom om bildens och histologins samspel. Vid misstanke om stromal fibros med benign bild kan en uppföljning efter sex månader vara lämplig. Däremot, om det finns misstankar om malignitet, särskilt i samband med bildens morfologi, kan kirurgisk excision vara nödvändig.

Stereotaktisk biopsi innebär också att en så kallad "stroke margin" måste beräknas noggrant för att säkerställa att biopsinålen inte passerar genom den andra sidan av bröstet och träffar bilddetektorn eller bröststöd. Denna marginal är avgörande för att kontrollera att nålen inte orsakar skador och att proceduren genomförs på ett säkert sätt. En positiv stroke margin betyder att det finns tillräckligt med utrymme för att säkert genomföra biopsin, medan en negativ stroke margin innebär att nålen riskerar att passera genom bröstets yta och orsaka problem. En felaktig placering av biopsinålen kan öka risken för provtagning som inte representerar den faktiska lesionen, vilket kan leda till falska negativa resultat.

För en lyckad biopsi är det också avgörande att förstå och kunna rätta till vanliga fel som kan uppstå vid tekniken, som djupfel eller felaktig vertikal eller horisontell placering av nålen. Dessa fel kan leda till att lesionen inte träffas på rätt sätt, vilket resulterar i provtagning från fel område och minskar noggrannheten i diagnosen. Det är viktigt att teknikerna har ett tillräckligt djupgående kunnande om dessa fel och deras korrigering för att optimera resultatet av biopsin.

Genom att förstå de tekniska detaljerna och potentiella riskerna med bröstbiopsi kan radiologer och tekniker inte bara säkerställa att rätt område av bröstet undersöks, utan också minimera risken för komplikationer och felaktiga diagnoser. Det krävs en noggrant utförd procedur, erfarenhet och teknisk kunskap för att uppnå de bästa resultaten i bröstdiagnostik och för att ge patienter den bästa möjliga vården.

Vad är viktiga riktlinjer för bröst-MRI och vanliga artefakter att känna till?

Bröst-MRI är ett kraftfullt diagnostiskt verktyg som används för att upptäcka tidiga tecken på bröstcancer, särskilt hos kvinnor som löper högre risk. Screeningrekommendationerna för bröst-MRI har förändrats över tid och är nu tydligt baserade på olika riskfaktorer, såsom genetiska mutationer, familjehistoria och tidigare bröstcancer. Denna typ av bildbehandling är särskilt användbar för kvinnor med en livstidsrisk på över 20% för bröstcancer, som exempelvis de som bär på BRCA1- eller BRCA2-mutationer. Förutom dessa genetiska faktorer beaktas även annan relevant historik, som tidigare strålning mot bröstet (t.ex. för behandling av Hodgkins lymfom), samt patienter med ett tätt bröstvävnadsbild (heterogent eller extremt tätt) på mammografi.

För kvinnor med en livstidsrisk på mellan 15% och 20%, samt för dem med atypiska ductal hyperplasi eller lobulär neoplasi, är rekommendationerna för bröst-MRI mindre klara. I dessa fall, där den statistiska evidensen är begränsad, rekommenderas det att diskutera för- och nackdelar med MR-screening i samråd med en specialist. Trots detta visar forskning att kvinnor med bröstvävnad som är mer än 75% tät har en fem gånger högre risk att utveckla bröstcancer.

För att optimera resultaten från bröst-MRI är det även viktigt att förstå den fysiologiska påverkan som menscykeln har på bildkvaliteten. Estrogen-nivåerna i kroppen kan orsaka kontrastförstärkning i den benigna bröstvävnaden, särskilt under de första och fjärde veckorna av cykeln. Denna förstärkning gör det svårare att särskilja normal vävnadsförstärkning från patologiska förändringar. Därför rekommenderas att bröst-MRI genomförs under den andra veckan i menstruationscykeln, då fysiologisk förstärkning är minst och bilderna därmed är lättare att tolka.

Tekniska aspekter är också avgörande för att säkerställa noggranna resultat. Vid positionering av patienten under mammografi och bröst-MRI är det viktigt att se till att den mediala bröstvävnaden inte glider ur synfältet, vilket kan hända om patienten inte placeras korrekt. För att få bästa möjliga bildkvalitet rekommenderas det att säkerställa att den komprimerade bröstvävnaden täcker så mycket som möjligt av bröstets omfång. Vid användning av digital mammografi ska ACR:s DM-fantom användas för att säkerställa bildens kvalitet, och det rekommenderas att denna testbild tas varje vecka, samt vid installation av ny utrustning eller efter service.

En annan aspekt att ta hänsyn till är problem relaterade till fettmättnad på bröst-MRI. Fettvävnad kan ibland förhindra korrekt detektering av tumörer, eftersom det höga fettinnehållet ger ett starkt signalvärde som kan maskera eller förvränga tumörens synlighet. Detta kan orsaka inhomogen fettmättnad, vilket är ett vanligt artefakt som inte alltid kan åtgärdas. För att hantera detta kan man justera magneten för att optimera homogena fältförhållanden, men vissa variationer i signalen kan ändå kvarstå. För att undvika sådana problem är det viktigt att använda rätt frekvensintervall vid fettmättnad och vara medveten om den typ av artefakt som kan uppstå, till exempel vid felaktig hantering av kemiska förskjutningar.

Förutom dessa praktiska överväganden är det av största vikt att förstå att bröst-MRI, trots sina fördelar, inte är en perfekt metod och har sina begränsningar. Inget diagnostiskt verktyg är helt felfritt, och tolkningen av bröst-MRI kräver stor expertis och erfarenhet för att kunna särskilja mellan godartade och maligna förändringar. Det är också viktigt att förstå att bröst-MRI inte ersätter traditionella metoder som mammografi utan snarare kompletterar dessa för att ge en mer fullständig bild av bröstens hälsa.

Hur länkar och hormonell diffussion påverkar prioritering av arbetsflöden i cyber-fysiska system
Vad händer med oss när pengar dyker upp?
Hur Demolering påverkade Stadsmiljöer och Social Marginalisering i Rust Belt
Vad innebär Lebesgue-rum för funktioner på måttbara rum?