I en liten bur står en räv, sittande i ett hörn, sina ögon vaksamt fästa på varje rörelse runt omkring. Den är inte rädd på ett uppenbart sätt, men heller inte nyfiken eller vänlig. Den observerar med en koncentration som kan verka överdriven för de som inte förstår vad som pågår. I forskningen kring rävbeteende under Belyaev-laboratoriets berömda experiment fokuserades det oftast på två huvudsakliga linjer: de vänliga och de aggressiva. Färre studier riktade sig mot de rävar som befann sig någonstans mitt emellan – de som varken angrep eller underkastade sig. Dessa rävar tillhörde en tredje, mer försiktig grupp, vars beteende ibland förblev oförstått, då forskarna antog att det endast var en blandning av tamhet och våldsamhet. Dock skulle det vara ett misstag att förlita sig enbart på sådana förenklade kategoriseringar.

Rävarna som valde att observera istället för att agera direkt förde vidare ett intressant och kanske förbisett budskap om beteende och anpassning. Deras reaktion, att hålla avstånd och noggrant bevaka potentiella hot utan att omedelbart ge efter för känslomässiga impulser, kan ses som ett typiskt exempel på vad vi idag kallar för en "securitär" personlighetsdrag. För dessa rävar var den lämpligaste responsen inte att slåss eller fly, utan att hålla sig på sin vakt, att noggrant analysera situationen och att undvika risker. En sådan strategi är en grundläggande överlevnadsmetod för många arter, där förmågan att undvika fara på ett mer rationellt och genomtänkt sätt kan vara avgörande för att överleva i en osäker värld.

En rävs beslut att inte engagera sig direkt med en potentiell fara utan att istället hålla sig på avstånd, inte som ett tecken på feghet utan som ett uttryck för en mer strategisk överlevnadsinstinkt, förtjänar att uppmärksammas. I detta avseende är det intressant att jämföra med andra djur, som till exempel gamla fältmöss, som bygger sina bohålor med en fluktuerande tunnelstruktur för att kunna fly om fara uppstår. Denna instinkt att skapa en "flyktväg", en säker utväg, tycks vara genetiskt inpräntad och inte bero på djurets erfarenheter av hot eller fara. På samma sätt bygger inte alla arter sina bon på samma sätt; vissa förbereder sig för hot utan att ha direkt erfarenhet av dem. Det handlar istället om deras biologiska programmering – ett beteende som är förankrat på en genetisk nivå.

För människor kan denna tendens till försiktighet eller rädsla för fara också uttryckas på olika sätt. Vi ser det inte genom att bygga tunnlar, men genom vårt behov av säkerhet. Många strävar efter att skydda sig själva och sina nära genom att installera säkerhetsanordningar, bygga murar eller investera i vapen. Likt mössen som bygger sina burar med en flyktväg, ser människor på samma sätt på att skydda sig mot potentiella externa hot. Här ligger kanske en av de mest grundläggande skillnaderna mellan människor: vårt behov att säkra vårt eget territorium, att bygga murar inte bara fysiskt utan även i våra tankar och i våra samhällen.

Det är viktigt att förstå att en säkerhetsorienterad (securitär) personlighet inte handlar om att vara rädd för världen, utan om att vara vaksam på den. Denna vaksamhet är inte alltid en överdriven reaktion på verkliga hot utan kan också vara en grundläggande biologisk strategi för att maximera säkerheten i en osäker värld. Människor som identifieras med denna personlighet är inte de som söker konflikter, men de är ofta de som söker att undvika utsatthet genom att bygga upp sina försvarssystem, fysiskt eller mentalt. De reagerar inte impulsivt utan genom noggrant övervägande och planering. Att förstå denna distinktion är avgörande när vi försöker förstå både djurens och människans beteende.

Den senaste forskningen visar att dessa säkerhetsstrategier är mycket mer än bara kulturellt betingade. De kan ha djupa genetiska rötter, och detta kan även förklara varför vissa individer tenderar att vara mer försiktiga eller tillbakadragna än andra, utan att ha några specifika erfarenheter av hot eller våld. Det är ett grundläggande biologiskt svar, och i en värld där det finns mer att förlora än att vinna, är denna vaksamhet förmodligen inte bara ett personlighetsdrag utan en överlevnadsstrategi.

Endtext

Vilka personlighetsdrag och känslomässiga faktorer karakteriserar Trumpanhängare?

Studier av olika grupper inom Donald Trumps anhängarskara visar att det inte finns en enhetlig profil, utan flera distinkta typer med skilda demografiska, personlighetsmässiga och emotionella egenskaper. Bland dessa är fyra huvudkategorier framträdande: securitarians, social warriors, economically concerned och tea partiers. Varje grupp präglas av olika socioekonomiska förhållanden, politiskt engagemang och psykologiska profiler, vilket belyser komplexiteten i Trumps väljarbas.

Securitarians skiljer sig tydligt från de andra. De är äldre, ekonomiskt relativt välbärgade och mindre religiösa än andra Trumpanhängare, trots att de ofta bor i landsbygdsområden eller småstäder. De uppvisar dessutom en högre grad av politiskt intresse, kunskap och engagemang – i genomsnitt besvarar de flertalet grundläggande civikkunskapsfrågor rätt och är ofta registrerade att rösta. Denna grupp är dessutom känslomässigt mer stabil och optimistisk än andra, vilket visar sig i lägre nivåer av ångest, frustration och pessimistiska attityder. Securitarians upplever inte heller samma sociala tomrum eller vrede som flera andra grupper gör, utan beskriver sig själva som emotionellt tillfredsställda.

Social warriors är istället betydligt mer religiösa och ofta födda på nytt, bosatta på landsbygden och starkt rotade i sina traditioner och värderingar. De är i större utsträckning "set in their ways", vilket indikerar en motvilja mot förändring och en hög grad av konservatism i personlighet. Tea partiers kännetecken är ungdom och bristande religiöst engagemang, och de är relativt lågt engagerade i politik jämfört med securitarians.

Den mest emotionellt laddade gruppen är de economically concerned, som ofta är yngre och har lägre inkomster. De uppvisar höga nivåer av oro, frustration och pessimism och är mer benägna att känna sig socialt otillfredsställda. Deras negativa känslor riktas mot samhällets elit, såväl ekonomiskt välbärgade som högutbildade och urbaniserade grupper, vilket skapar en stark misstro och vrede mot dessa. Det psykologiska trycket hos denna grupp kan tolkas som en drivkraft bakom deras stöd för populistiska ledare som Trump, som uppfattas som representanter för deras frustrationer.

Att förstå dessa skillnader är avgörande för att få en nyanserad bild av Trumps väljare. Det är inte bara en fråga om politiska preferenser, utan om hur identitet, ekonomisk status, social tillhörighet och känslomässiga tillstånd samverkar och formar politiska sympatier. Securitarians, trots att de är en majoritet inom Trumps väljarbas, framstår som emotionellt mer balanserade och mindre präglade av social alienation än andra grupper, vilket kan ha att göra med deras fokus på säkerhet och beredskap som ger en känsla av mening och kontroll. Ekonomiskt bekymrade väljare är mer sårbara för negativa känslor, vilket ger en annan slags motivation till deras politiska stöd.

Denna mångfald i personlighetsdrag och emotioner visar hur olika psykologiska faktorer samspelar med samhälleliga och ekonomiska omständigheter för att skapa ett brett och ibland splittrat politiskt stöd. Att reducera Trumpanhängare till en homogen grupp riskerar att förenkla och förlora nyanserna i deras drivkrafter och verkligheter. Det är även viktigt att notera att politisk kunskap och intresse inte nödvändigtvis korrelerar med konservatism eller populism, utan kan vara högt utvecklat i vissa delar av väljarbasen, särskilt bland securitarians. Denna insikt är väsentlig för att förstå hur olika segment av väljarkåren reagerar på politiska budskap och ledarskap.

Endast genom att ta hänsyn till de komplexa sambanden mellan personlighet, emotion och sociala faktorer kan man få en djupare förståelse för varför Trumps stöd ser ut som det gör – och vad som driver det. Detta är centralt för att analysera både den pågående politiska dynamiken och framtida utvecklingar inom amerikansk politik.

Vad kännetecknar olika typer av Trump-anhängare och hur hänger det ihop med auktoritärt tänkande?

Det finns olika sätt att förstå och klassificera de individer som vördar Donald Trump. En vanlig metod har varit att använda mått på auktoritarism för att urskilja mönster och tendenser bland dessa anhängare. Men när man tittar närmare på personlighetsdrag snarare än världsbild, blir det tydligt att de förväntade sambanden mellan auktoritärism och Trump-anhängare inte alltid stämmer överens.

Till exempel, när vi undersöker de så kallade securitarian (säkerhetsorienterade) Trump-anhängarna, märker vi att de inte tenderar att vara mer undergivna än andra grupper. Tvärtom, denna grupp visar sig vara de minst undergivna bland alla typer av Trump-anhängare. Securitarian-anhängare, som ofta prioriterar frågor som rör säkerhet och gränskontroll, har inte samma behov av att följa auktoriteter som andra. Faktum är att dessa individer ofta föredrar att stå självständigt och tar mindre beslut från andra. Detta står i stark kontrast till andra typer, som de social warriors (sociala krigare), som är mer benägna att visa undergivenhet och följa regler som passar deras ideologi.

Personlighetsdrag som konventionalism och aggression visar sig inte heller vara starkt korrelerade med de olika typerna av Trump-anhängare. Till exempel är tea party-anhängare mer benägna att delta i fysiska konfrontationer och förlora sitt humör än de andra grupperna. På andra sidan är social warriors mer benägna att säga att barn ska uppfostras att vara lydiga och att visa respekt för äldre, vilket återspeglar en mer traditionell syn på auktoritet och uppfostran.

En annan aspekt av auktoritarism som ofta diskuteras är den så kallade Social Dominance Orientation (SDO), som handlar om synen på grupphierarkier och ojämlikhet. I detta sammanhang visar det sig att securitarians tenderar att ha högre poäng på SDO än andra grupper av Trump-anhängare, vilket tyder på en preferens för att stärka de egna grupperna, medan tea party-anhängare ofta har en lägre poäng här. Det är intressant att observera hur dessa attityder mot social ojämlikhet och maktstrukturer relaterar till synen på säkerhet och nationell försvarspolitik.

En ytterligare dimension av auktoritärt tänkande behandlas genom child-rearing indices, där vissa grupper av Trump-anhängare visar en större tendens att förespråka traditionella värderingar i barnuppfostran. Social warriors tenderar att vara mer benägna att vilja uppfostra sina barn till att vara lydiga och respektfulla mot äldre, medan securitarians är mindre benägna att hålla fast vid sådana normer. När man sammanställer dessa attityder blir det tydligt att det inte finns en entydig bild av hur olika Trump-anhängare förhåller sig till auktoritet och makt på det personliga planet.

I kontrast till de mer generella måtten på auktoritärism, som inkluderar en rad frågeställningar om moral och sociala normer, finns det specifika personlighetsindex som bättre fångar de unika egenskaperna hos securitarian-anhängare. Dessa individer är mer benägna att fokusera på säkerhet och beredskap inför hot, och de värderar styrka högre än vänlighet. De ser säkerhet som en av de viktigaste politiska frågorna och är mer fokuserade på nationell försvarspolitik, immigration och ordning, snarare än på frågor som rör sociala normer eller moral.

Det som är viktigt att förstå är att även om de olika grupperna av Trump-anhängare delar vissa politiska åsikter och prioriteringar, finns det en komplexitet när det gäller deras personlighetsdrag och hur dessa förhåller sig till deras politiska övertygelser. De som tillhör gruppen securitarians är exempelvis inte mer benägna att vara auktoritära, utan snarare präglas de av en personlighetsprofil som gör dem mindre benägna att följa auktoritet och mer intresserade av självständighet och säkerhet.

Utöver detta är det avgörande att förstå att politiska övertygelser inte alltid är lika med personlighet. Även om vissa grupper verkar ha liknande politiska mål, kan deras inre drivkrafter och behov skilja sig avsevärt. Medan vissa vill ha ordning och trygghet, söker andra mer individuell frihet eller värnar om social rättvisa. Denna mångfald av personlighetsdrag inom Trump-anhängarna gör det svårt att entydigt kategorisera dem enbart utifrån traditionella mått på auktoritärism eller politisk ideologi.

Varför vissa väljare stödjer Trump – en förståelse för "securitarian"-perspektivet

John McCain, Mitt Romney, Donald Trump – dessa politiska figurer har alla stått som kandidater för det republikanska partiet, men trots deras gemensamma målsättning om att vinna stöd från konservativa väljare, så fanns det en djup och ibland avgörande skillnad i hur de bemöttes av en specifik grupp inom partiet. Denna grupp, som skulle komma att bli entusiastiska Trump-förespråkare, ser världen genom ett filter som kan beskrivas som "securitarianism" – en värld där hot från "utsidan" är de största och mest påträngande farorna, och där den primära politiska uppgiften är att skydda nationens integritet och säkerhet. För dessa väljare är det inte alltid policyerna själva som spelar störst roll, utan snarare den känslomässiga övertygelsen om att den politiska ledaren är någon som förstår och känner deras rädsla och oro på djupet.

John McCain borde ha varit en självklar kandidat för denna grupp. Hans bakgrund som krigshjälte och hans politiska erfarenheter borde ha gjort honom till en ledare som speglade deras känslor av patriotism och nationell lojalitet. Men McCain förlorade deras stöd på grund av flera faktorer, inte minst hans kommentarer om religiösa ledare som Jerry Falwell och Pat Robertson, som han kallade "intoleransens agenter". Hans engagemang för en bredare invandringsreform och hans försvar av Barack Obama under valkampanjen 2008 ledde till att han såg ut som en person som inte var tillräckligt rädd för de hot som de ansåg var verkliga – hoten från en annan kultur, en annan identitet, och de som inte tillhörde "det inhemska Amerika".

Liknande skepnad hade Mitt Romney. Trots att Romney på pappret hade de rätta åsikterna om invandring, var han inte "tillräckligt arg". Hans stil var för kall och för rationell för att vinna över de väljare som nu stod bakom Trump. Det var inte längre bara policy som var viktigt, utan också känslomässigt engagemang – en känsla av ilska och frustration över ett system som upplevdes som otillräckligt för att skydda det egna samhället. För dessa väljare var inte Romney den som uttryckte deras känslor av hot och utsatthet på ett tillräckligt kraftfullt sätt.

För att förstå varför Trump kunde samla ett så starkt stöd, trots sina ofta oförutsägbara och ibland lösa uttalanden, är det avgörande att förstå vad dessa väljare faktiskt söker. Trump var den som talade deras språk, som delade deras känsla av att världen var ett farligt ställe där yttre hot ständigt lurade. Hans retorik om att bygga en "stor, vacker mur" vid gränsen till Mexiko var inte bara en policy – det var ett tecken på hans förståelse av deras grundläggande oro. Trumps väljare trodde inte att han faktiskt skulle bygga muren, men de trodde på hans vilja att kämpa för den och för deras behov av att känna sig säkra.

En annan viktig aspekt av denna dynamik är synen på bevis och argumentation. För "securitarians", de som stöder Trump, handlar statistik och argument inte om att nå ett objektivt sanningstillstånd. Det handlar om att göra det som krävs för att skydda nationen och dess invånare, även om det innebär att manipulera eller överdriva verkligheten. De ser inte Trumps överdrifter som lögnaktiga, utan snarare som en nödvändig del av hans kamp för att säkerställa Amerika. Om något han säger inte stämmer helt, är det inte för att han ljuger, utan för att han gör vad som behövs för att vinna kampen för säkerhet och enighet. För motståndarna, däremot, är denna typ av kommunikation farlig. För dem är lögner och överdrifter inte bara problematiska – de är destruktiva för samhällets sammanhållning och för demokratins funktion.

För att förstå den djupa klyftan mellan Trump-förespråkare och hans motståndare, måste man inse att dessa två grupper inte bara ser på världen genom olika ideologiska glasögon – de lever i helt olika verkligheter. För Trump-väljarna är säkerhet och skydd från externa hot en existentiell fråga. De ser världen som fylld av hot – både kulturella och fysiska – och de tror att en stark och ofta aggressiv politik är det enda sättet att motverka dessa faror. För motståndarna handlar det snarare om en oro för koncentrationen av makt och de faror som ett sådant system kan medföra för demokratin och för de mest sårbara.

Vad är viktigt för att verkligen förstå dessa två grupper? För de som stöder Trump handlar deras politiska engagemang inte bara om politikens innehåll, utan om en känsla av att deras ledare delar deras emotionella engagemang för att skydda nationens säkerhet. För motståndarna är det avgörande att förstå att de ser världen på ett sätt där öppenhet och samarbete med omvärlden, även med de som bryter normer, är ett centralt värde. För att kunna föra en meningsfull politisk dialog behöver båda sidor erkänna varandras grundläggande syn på världen, även om de inte håller med om metoderna för att hantera de problem som identifieras.

Hur cellåldrande bidrar till Alzheimer’s sjukdom och möjliga behandlingar
Hur definieras demokrati och värderingar i dagens samhälle?
Hur RegexBuilder förbättrar hanteringen av reguljära uttryck i Swift
Hur Arietta löste ett mysterium och vad vi kan lära oss av det
Hur väderförhållanden påverkar val av resmål och tidpunkt för din husbilsresa