Hur Missouri speglar de större hoten mot demokratin och friheten i USA

Missouri är inte bara en vanlig amerikansk delstat. Den har blivit en symbol för en större politisk och social kris som genomsyrar hela USA, där de vanliga medborgarna förlorar kontrollen över sina egna liv och rättigheter till mäktiga och skuggiga intressen. Den politiska makten i Missouri, som på många sätt är en spegelbild av hela den amerikanska politiska landskapets förfall, har under lång tid varit i händerna på en handfull individer och grupper som utnyttjar systemet för egna syften, oavsett folkets vilja.

När den republikanska partiledningen i Missouri stryker under en reform som skulle ha tvingat politiska aktörer att vara mer transparenta i sina ekonomiska transaktioner, visar det tydligt hur de är beredda att hålla fast vid en föråldrad och korrupt ordning. Detta sker trots att en majoritet av medborgarna är för reformen. Missouri är ett exempel på en växande enpartistat, där medborgarna inte längre har någon verklig makt över sina politiska ledare. Detta liknar vad som sker på nationell nivå, där stora politiska och ekonomiska krafter styr över landets öde på ett sätt som är långt ifrån de ursprungliga demokratisk idealen.

När människor frågar varför man inte bara kan flytta bort från detta, svarar de flesta att det inte finns något ställe att fly till längre. För Missouri är inte unik i sin sjukdom. USA är på många sätt ett symptom på en mycket större, internationell kris där politiska och ekonomiska system undergrävs av externa aktörer och interna korruption. Från Kreml-affilierade oligarker som finansierar valkampanjer, till tysta megadonatorer som köper politiska beslut, är demokratin på väg att bli en skepnad av sitt forna jag.

På en mer filosofisk nivå är Missouri, och USA som helhet, en spegling av den förvrängda framtid som George Orwell varnade för i sin bok 1984. Fastän vi lever i en tid som många trodde var framtiden Orwell förutspådde, är verkligheten inte en kopia av hans dystopi. Istället har vi skapat en egen version av kontroll och manipulation, där sanningen blir relativ och den enskildes frihet gradvis urholkas av dem som har ekonomisk och politisk makt.

Som barn blev jag lärd att 1984 var en varning för vad som skulle kunna hända om vi inte var vaksamma. Vi ser nu, med skräck, att denna varning inte bara var en bok. Den är en livlig och påtaglig verklighet, där en person som Donald Trump, till exempel, redan hade ambitioner att manipulera internationella relationer och bygga allianser som skulle förändra världen, långt innan han blev president. Hans nära vän, Roy Cohn, var den som lärde honom de tysta och farliga konsterna att förhandla om makt, och idag står vi mitt i det resultatet. Hans idéer om att förhandla med Ryssland, som en gång verkade som en fantasi i ett tidigt reportage från 1984, har nu blivit en farlig verklighet för världen.

Det är i denna miljö som människor börjar ifrågasätta sin egen plats. Flykt är inte längre ett alternativ, och många av de som väljer att stanna i systemet gör det för att de fortfarande tror på idéerna om frihet och rättvisa, trots att dessa ideal verkar allt mer avlägsna. Missouri, med sin djupt rotade politiska och sociala dysfunktion, är en mikrocosm av den globala situationen. Vad vi ser här är inte bara en stat i USA, utan ett mikrokosmos av de större globala problem som påverkar oss alla.

Det är viktigt att förstå att den verkliga kampen inte handlar om att finna ett bättre ställe att leva på, utan om att återvinna makten över våra egna liv. Från politisk transparens till internationella maktspel, kampen om kontroll över samhället och dess institutioner är inte längre något som kan ignoreras. Vi är alla en del av denna större rörelse, där varje liten handling kan bidra till att återställa förlorad frihet och integritet, inte bara i Missouri eller USA, utan i hela världen.

Hur förändringar i medier och politik formade ett decennium av exploatering och förfall

Under de fyrtio åren från 1980 till 2020, när en dramatisk omvandling av den globala ekonomin förutspåddes, såg vi istället ett parallellt förfall som formades av politiska och sociala krafter som var dolda bakom dessa ekonomiska mirakel. Under denna tid byggde en rad nya teknologier produktiviteten i västvärlden, och globaliseringen drev ekonomin framåt, särskilt i Asien, Amerika och Europa. Men för mycket av världen, särskilt de förlorande klasserna i de industrialiserade länderna, visade sig denna period vara långt mer komplex och problematisk än de positiva visionerna hade förutspått.

Den globala ekonomin fördes samman i en monolit som drevs av fria marknader och förlorade konflikter, men på bekostnad av en stor och växande underklass. I USA, efter kalla krigets slut, blev landet sin egen fiende. Inte de rika eller de politiska eliterna, utan de vanliga människorna – de svarta Los Angeles-invånarna, de misshandlade kvinnorna och ungdomarna som blev oskyldigt fängslade. I den nya politiska arenan, utan en yttre fiende att bekämpa, riktade sig västs angrepp mot den egna befolkningen, och exploateringen av de utsatta grupperna blev en norm i såväl politik som medier.

Det var också i denna period som förändringar i medielagar, särskilt upphävandet av Fairness Doctrine 1987, satte scenen för en helt ny form av nyhetsbevakning och underhållning. När FCC, under Reagan och Bush, släppte på kravet att nyhetsprogram måste vara objektiva, frigjorde man en tsunami av partiskhet och sensationalism. 24-timmars kabelnyheter – framför allt Fox News, grundat av Roger Ailes – fick utrymme att explodera och forma en mediekultur där sanningen blev en eftertanke, och där nyheterna inte längre hade en skyldighet att tjäna den allmänna opinionen, utan snarare deras egna syften.

Det var också under denna tid som de populära talkshow-programmen började explodera i omfång, där den amerikanska mediekulturen verkligen omfamnade konfrontationen. Program som Jerry Springer och andra talkshows förvandlade det privata livet till en offentlig cirkus där folk kämpade för kamerorna, och själva konflikterna blev själva belöningen. Som en direkt följd av detta fick begrepp som "sympati" och "empati" sin plats i en värld där det ansågs en form av svaghet, en ekonomiskt värdelös känsla. Sympati reserverades för de mest oskyldigt lidande, och även då skulle det ses som att det var något av offerns eget fel.

I denna omvälvning av medielandskapet, där förnuft och analys ersattes av snabb konsumtion av sorgliga och förnedrande historier, blev gränserna för vad som ansågs vara etiskt eller acceptabelt snabbt suddiga. De senaste två decennierna av medieutveckling skulle visa sig vara mer omvälvande än den globala ekonomin som förändrade världen. Det var en tid då medierna inte bara speglade verkligheten utan skapade den.

Därmed kom den offentliga kampen att fokusera på individens förmåga att klara sig i en hård och fientlig värld, där mediekulturens och politikens samspel inte bara skapade en cynisk syn på mänskliga relationer utan också direkt utnyttjade de mest utsatta för att behålla makt och kontroll.

Hur demokratiska institutioner förlorade kampen mot en växande autokrati

Under Barack Obamas tid som president i USA, blev de svårigheter och misslyckanden som präglade hans administration mer tydliga i ljuset av ett systematiskt svek från politiska ledare att förstå de djupgående problem som växte i samhället. Förmågan att identifiera och hantera dessa hot minskade avsevärt, vilket banade väg för en rad katastrofala beslut. När ekonomiska påfrestningar sammanföll med en uppgång i bigotteri, ignorerade liberala makthavare varningarna om hur demagogiska krafter kunde utnyttja dessa spänningar till sin fördel.

Detta svek kom till uttryck i två avgörande beslut från USA:s högsta domstol: beslutet i Citizens United-målet 2010 och den partiella upphävningen av Voting Rights Act (VRA) 2013. Det första beslutet gav företags och främmande staters pengar en ohämmad frihet att påverka valresultat genom "mörka pengar", där både amerikanska och utländska aktörer kunde manipulera den politiska processen utan insyn eller ansvar. Samtidigt med det här växande politiska mörkret, började förändringar i valrätten i vissa stater att systematiskt utesluta svarta och latino-väljare, vilket resulterade i att tiotusentals av dessa väljare inte fick tillgång till vallokalerna.

Samtidigt som dessa strukturella förändringar ägde rum i USA, hade en annan kraft börjat växa sig starkare på den internationella arenan – Ryssland. Under Obamas andra mandatperiod blev Rysslands aggressiva beteende tydligt för världen, särskilt efter att landet under 2014 annekterade Krim och i det närmaste agerade fritt från internationella normer och lagar. Det fanns också uppgifter om att Ryssland låg bakom cyberattacker mot västerländska nationer, inklusive USA, och att ryska intressen blandade sig direkt i det amerikanska valresultatet, något som bland annat undersöktes av Robert Mueller under hans specialutredning.

Men trots dessa hot, både inrikes och utrikes, var Obamas administration oförmögen att hantera dem på ett effektivt sätt. År 2012, mitt i växande spänningar med Ryssland, antogs Magnitsky-lagen, ett initiativ som skulle förhindra ryska tjänstemän kopplade till mordet på Sergej Magnitskij från att få tillgång till USA:s bankväsende och dess territorium. Lagen var en av få konkreta åtgärder mot rysk organiserad brottslighet under Obama, men ändå kom de verkliga riskerna från ryska aktörer inte att tas på allvar förrän det var för sent.

Samtidigt som Ryssland expanderade sina inflytandestrukturer, började också inhemska politiska aktörer i USA att öppet samarbeta med den ryska eliten. Från Donald Trumps nära band med den ryska oligarkin, till hans kampanjledare Paul Manaforts arbete för pro-Kremlin-krafter i Ukraina, blev det klart att politiska operatörer på båda sidor av det amerikanska politiska spektrumet var villiga att samarbeta med, eller åtminstone blunda för, ryska intressen för att stärka sina egna positioner. Genom affärsrelationer, pengaflöden och politiska allianser växte den ryska närvaron i USA:s politiska liv.

För att förstå hela bilden av denna utveckling är det nödvändigt att beakta de pågående underliggande faktorerna som ledde till dessa förändringar. Ekonomisk ojämlikhet och den ökande koncentrationen av makt i händerna på få elitgrupper skapade en grogrund för populism och nationalistiska rörelser. Samtidigt som det var ett politiskt nederlag för Obama-administrationen att inte fullt ut se riskerna med dessa förändringar, var det också ett resultat av större systemiska svagheter i det amerikanska samhället. Den politiska elitens oförmåga att ta itu med dessa frågor lades i hög grad på att de inte förstod det växande hotet från extremism och autokrati, inte bara inom USA utan även globalt.