Scilly-öarna har länge varit en magnet för fågelskådare från hela världen. Deras geografiska läge gör dem till en naturlig samlingsplats för många av de fågelarter som migrerar över Atlanten. Under vissa perioder av året är öarna en verklig hotspot för ovanliga och sällsynta fåglar, både marina och landlevande.

De flesta besökare som kommer till Scilly börjar sin resa genom att flyga till St. Mary's, den största av öarna. Där möts de av erfarna guider som vet precis var de bästa platserna för fågelskådning finns. En av de mest berömda guiderna är Bob Flood, en världsledande expert på havsfåglar, som guidar turer runt öarna. Scilly har en unik fördel när det gäller att fånga ovanliga fågelarter som inte är vanliga någon annanstans i Europa. Detta beror på att öarna ligger i en geografisk zon där fåglar från både västra och östra halvklotet möts, vilket gör Scilly till ett mycket intressant ställe för fågelskådare.

Det finns gott om möjligheter att se de stora havsfåglarna, som Storm-Petrel och Great Shearwater. Förutom dessa finns också möjlighet att fånga en glimt av vackra sandpipare som ofta migrerar genom området. Scilly är känd för att vara en plats där fåglar från Amerika ibland dyker upp, vilket ger extra spänning för fågelskådarna. En sällsynt sandpipare från Nordamerika kan dyka upp vilken dag som helst, och det gör öarna till en plats där du ständigt är beredd på att upptäcka något ovanligt. Ett särskilt område av öarna, Tresco, har en stor vattensamling som fungerar som en samlingspunkt för många vadefåglar, och det är inte ovanligt att se sällsynta arter där.

Förutom den typiska fågelskådningen på St. Mary’s, där besökare ofta spenderar flera dagar, finns det även möjlighet att ta båtutflykter till de mindre öarna som St. Agnes och Bryher. Dessa öar erbjuder en mängd olika livsmiljöer som rymmer en mängd olika arter, från sällsynta småfåglar till större rovfåglar och andra spännande fågelarter. Och även om vädret ibland kan vara en faktor som stör resplanerna, är det just de oförutsägbara väderförhållandena som gör fågelskådning på Scilly så spännande och dynamisk.

Förutom att fågelskådningen är den främsta anledningen till att resa till Scilly, är de också kända för att vara en plats där många ovanliga arter kan dyka upp, vilket gör dem till en idealisk plats för att observera migrerande fåglar. Under en typisk vecka kan en fågelskådare förvänta sig att se över 120 arter, inklusive både vanliga och mycket sällsynta fåglar. Här är det också vanligt att se amerikanska shorebirds som Buff-breasted Sandpipers och Pectoral Sandpipers. De amerikanska arterna är en av de största attraktionerna på öarna, och de flesta fågelskådare dras till Scilly för att se dessa övervintrande fåglar.

Väderförhållandena på Scilly är mycket varierande. De är kända för sina plötsliga väderförändringar, vilket gör att fågelskådare alltid måste vara förberedda på allt från blåsiga förhållanden till soliga dagar. En god fysisk kondition är viktig då mycket av fågelskådningen på öarna kräver långa promenader, och vissa dagar kan innebära upp till 7 miles per dag. Men detta är också en del av upplevelsen, eftersom det ger möjlighet att verkligen komma i kontakt med naturen på ett sätt som inte är möjligt på mer turisttäta platser.

För den som söker efter en mer intensiv fågelskådningsupplevelse finns också möjligheten att delta i så kallade "pelagiska" turer. Dessa turer går ut till havs där du har chans att se arter som inte går att hitta på land. Detta är ett populärt inslag för de som vill maximera sina chanser att se ovanliga fåglar och ge sig ut på riktigt äventyrliga fågelskådarutflykter.

Den senaste utvecklingen på Scilly har också lett till en ökad medvetenhet om bevarande av fågellivet. Genom olika initiativ och organisationer som arbetar med att skydda både fåglar och deras livsmiljöer, är Scilly inte bara en destination för fågelskådare, utan även en plats där man kan lära sig mer om vikten av att bevara dessa fantastiska fåglar för framtiden.

För att verkligen uppskatta vad Scilly har att erbjuda krävs det att man inte bara fokuserar på de mest uppenbara fåglarna. Att spendera tid att förstå de ekologiska förhållandena och vilka faktorer som påverkar fåglarnas migration ger en djupare och mer berikad upplevelse. Fågelskådning på Scilly handlar inte bara om att bocka av en lista på fågelarter. Det handlar om att uppleva en levande ekosystem och förstå de komplexa relationerna mellan väder, miljö och fågelliv.

Vad gör Storskarven så unik i fågelvärlden?

Storskarven är en majestätisk fågel, inte för sitt pråliga utseende eller de flashiga fjädrarna som vissa andra fåglar har, men för sitt otroliga sätt att röra sig genom vattnet och för sin imponerande förmåga att dykdyka. Det är en fågel som, trots sin storlek och graciösa rörelser, bär på en aura av kunglighet. Detta gör att den ofta framstår som den mest eleganta bland världens vattenfåglar. När jag såg denna fågel i Peru, var det något särskilt med den. Även om den inte har samma pråliga huvudprydnader som vissa andra arter, hade den en närvaro och självsäkerhet som fåglar sällan utstrålar. Den såg på mig med en blick som om vi hade en tyst förståelse, en förbindelse mellan oss. Och det var just detta jag reagerade på: en fågel som inte bara lever på vattnets yta, utan också genom sin instinkt och elegans, rör sig genom det som om det vore en förlängning av den självsäkra rörelsen av sin egen kropp.

Men trots att fisken är denna fågels främsta mål, är den inte enbart en jägare av fisk. Storskarven har visat sig vara en mycket anpassningsbar fågel, som även äter krabbor och till och med ungfåglar från andra arter, som till exempel sothönans ungar. Det är här den får sitt rykte som en opportunist i naturen. De peruanska storskarvarna tillhör en disjunkt population som inte har observerats på andra ställen på jorden, vilket gör deras existens något av ett mysterium. Dessa fåglar upptäcktes först under 1990-talet och trots att det verkar vara en isolerad population, är det något med deras närvaro som ger en känsla av förlorad historia.

En annan imponerande aspekt av storskarvens liv är dess dykförmåga. Den är den mest kapabla dykarna i sin familj, och det sägs att den kan nå djup på upp till 165 fot (cirka 50 meter). När den dyker, liknar rörelsen den hos en delfin, där den snabbt och smidigt skär genom vattnet, för att sedan på ett graciöst sätt dyka nedåt utan att lämna ett uppenbart splash. Detta kan vara en anpassning till att hantera vågorna när den söker föda i det öppna havet, ett drag som ytterligare bevisar dess tekniska och eleganta simförmåga.

Trots att storskarven ofta återfinns i kustnära områden, som estuarier och marskland, kan den även ses på andra platser under året. Under häckningssäsongen föredrar den mer skyddade och växttäta områden vid stora sjöar, men utanför denna period kan den ses på mer öppna vatten. Även om den ofta associeras med salta vatten, verkar storskarven trivas i en mängd olika miljöer, vilket gör den mer mångsidig än många av sina släktingar. Det är också värt att notera att den, trots sina imponerande sim- och dykförmågor, inte visar den typiska parningsdans som många andra fågelarter gör. Istället utför storskarven en mer subtil och elegant rörelse genom att höja sin krage och böja sitt huvud, vilket ger den en nästan majestätisk utstrålning.

Det finns också intressanta rapporter om storskarv i Europeiska museer, där några fåglar samlades under tidigt 1900-tal och skickades till museer som fynd från Spanien. Det är dock osannolikt att dessa individer skulle ha migrerat naturligt till Europa, vilket gör deras historia något av en gåta. De flesta fåglar från Peru verkar vara en del av en isolerad population och tros vara helt unika för den regionen, vilket gör storskarven till ett ännu mer fascinerande mysterium för fågelentusiaster.

Enligt de senaste observationerna har några få storskarvar setts i Falklandsöarna, och även i den sydligaste delen av Argentina. Dessa fåglar ses ibland som "vagrants", som om de är på väg att göra ett nytt hem på okända platser. Denna rörelse av fågeln väcker en känsla av nyfikenhet hos fågelskådare som alltid letar efter nya och ovanliga arter att dokumentera.

Att bevittna storskarven i sitt naturliga element är en upplevelse som kan förändra din syn på fåglar för alltid. Den här fågeln, som kanske inte har den mest spektakulära fjäderdräkten, är ändå en av de mest imponerande när det gäller hur den navigerar genom sitt liv – både på land och i vatten. Och medan man ibland kan hitta den på mer ovanliga platser som museer eller i sällsynta observationer, får de som ser den i sitt rätta element en upplevelse av att vara i närvaro av något unikt.

Vilka fåglar och fågelobservationer utmärkte sig under denna månad?

Mediterranean Gulls var fortsatt närvarande under månaden. En Redstart observerades vid Llanstephan (13:e). En Bonaparte’s Gull noterades vid Cadlan (30:e). Huppar återfanns på flera platser, bland annat Rudry (8:e), Newbridge, Aberedw och Llanstephan. Vid Sandy Water Park fanns en notering den 8:e. Fyra Cattle Egrets observerades vid Cefn Cribwr (9:e) och Porthkerry (12:e). En Little Owl sågs i Boughrood. Willow Tit noterades vid flera olika lokaler, och flera Egrets var synliga vid WWT Llanelli mellan 19:e och 20:e. En Golden Oriole hördes vid Trwyn y Witch, och en annan var på plats vid Cors y Llyn.

Vid Sandwell Valley observerades en Osprey och två Marsh Harriers nära Pembrey Airport (19:e), och en Ring-necked Duck noterades vid Dunraven (29:e). Röda Kites sågs röra sig mot Pinged (22:e). En Dotterel stannade vid Lisvane Reservoir. En Garganey sågs på flera platser, medan Lesser Whitethroats rapporterades vid olika lokaler. En Ring Ouzel och Jack Snipe observerades vid Garreg Lwyd, Black Mountain (29:e). Cuckoos var närvarande vid flera lokaler, och en Arctic Tern tillsammans med en mängd Whimbrels noterades vid Kidwelly (27:e).

Vid andra lokaler sågs fler intressanta fåglar: Lesser Whitethroats, en Ring Ouzel och Jack Snipe passerade genom Parc Slip (två på 19:e), Nantmel och New Radnor. Vid Salters Lane fanns en Sedge Warbler, och ett antal Arctic Terns samt Whimbrels sågs vid olika lokaler. Kenfig var platsen för tre Cattle Egrets, och vid Swan Pool passerade en Whimbrel över. En Garganey sågs också här under månaden. Noterbart var också att Black Terns observerades på flera ställen, och en Arctic Tern registrerades på Edgbaston Reservoir.

Vid Pembrey Harbour fanns flera Razorbills, Manx Shearwaters och Guillemots, och en Arctic Tern rapporterades där. Black-necked Grebes samt flera Little Gulls observerades vid olika platser, likaså flera Arctic Terns och Sandwich Terns. Vid Kenfig noterades också flera intressanta fågelarter som inkluderde Yellow-legged Gull och Caspian Gull.

I Kidwelly fanns det även fyra Water Pipits, medan en Black-tailed Godwit observerades där. Övriga fynd under månaden inkluderade Tufted Ducks, Sedge Warblers, Reed Warblers samt en mängd andra småfåglar som Wheatears, Whinchats och Grasshopper Warblers. Vid andra lokaler noterades likaså ett antal fåglar som Redstart, Tree Pipit, Little Grebe och Great Sandpipers.

Ytterligare fynd av intresse inkluderade Black Terns som var synliga vid olika lokaler, och Yellow Wagtails som noterades vid flera platser, inklusive Burfa, Evenjobb och New Radnor. De intressanta observationerna fortsatte under hela månaden, med rapporter om olika vadefåglar som Dunlin, Wheatears, samt en mängd olika Terns.

Förutom dessa fågelobservationer var också vissa lokaler förträffliga för att se mer ovanliga fåglar som t.ex. Arctic Terns och Black Terns, medan andra platser höll mer av lokala och vanliga arter.

För den som studerar fågellivet under denna period är det viktigt att tänka på att vissa av de mest ovanliga fågelarterna inte alltid är lättillgängliga för alla observatörer. Därför bör det finnas en medvetenhet om de platser som har de bästa utsikterna för fågelskådning under specifika tider på året.

Hur påverkar den långsamma fågelskådningen vårt förhållande till naturen och fågellivet?

Det finns en tid för alla fågelskådare då fokuset på att jaga efter ovanliga arter långsamt ger vika för något annat. För många av oss, särskilt när livets krav och förändringar sker, som att få barn eller ta på sig andra ansvar, blir det naturligt att anpassa sitt fågelskådande efter en mer lokal och kontemplativ rytm. Fågelskådning på detta sätt erbjuder inte bara möjligheten att se ovanliga arter, utan skapar också en djupare förståelse för den natur som omger oss varje dag.

Under många år var jag en sådan som alltid jagade rariteter. Varje ovanlig syn, varje ny art var en möjlighet att tillbringa timmar på vägen, kors och tvärs över hela Storbritannien. Jag skulle ta bil eller tåg och ibland också resa utomlands för att kombinera resor med jakten på nya fågelarter. Detta var spännande, ibland utmattande, men framför allt otroligt tillfredsställande. Att se något nytt gav ett slags adrenalinkick som var svår att slå.

Men det är en annan rytm som jag har kommit att uppskatta mer och mer. När familj och vardagsliv började ta mer plats, blev det svårare att planera de där spontana resorna till avlägsna platser. Plötsligt stod det klart att fågelskådningens charm inte nödvändigtvis låg i att jaga de mest ovanliga eller långt bort liggande fåglarna, utan i att ta sig tid att verkligen känna sin omgivning. Fågelskådning hemma, där jag bor, ger en annan typ av tillfredsställelse. Den där platsen som jag besöker ofta, där fågellivet kan kännas både förutsägbart och ändå ständigt överraskande.

Min egen "lokala" fågelskådning har blivit en slags rofylld reträtt från världens hektiska tempo. Fågellivet jag ser på min egen plats förändras genom årstiderna. På våren är det full av sång och liv, sommaren bjuder på en långsam stillhet, medan hösten är fylld av rörelse med alla migranter som passerar. På vintern minskar allt, men även i denna dämpade tid känns varje ljud och syn skarpare och mer betydelsefullt. Här handlar det inte längre om att samla på arter, utan om att skapa en känsla av närvaro i landskapet, en känsla av att vara en del av det.

För mig har fågelskådningens storhet inte längre att göra med att öka listorna på nya arter. Jag börjar förstå att den verkliga glädjen ligger i att se förändringar på en plats man känner väl, att vara närvarande vid varje fågel som landar, vid varje flykt som korsar himlen. Det handlar om att känna sig hemma i det naturliga flödet av saker och se de små, ofta förbisedda detaljerna – som att höra en Cuckoo för första gången under året eller att märka hur förändrade vattennivåer påverkar fåglarnas beteende. Det handlar inte om att observera fåglarna som en avlägsen åskådare, utan att vara en del av deras värld.

Visst, det finns fortfarande något lockande med att ge sig ut på jakt efter en raritet långt bort. Men det är i det vardagliga, det närliggande, som fågelskådningen har blivit en mer betydelsefull och djupare upplevelse. Ibland är det de små upptäckterna – en Black-tailed Godwit under hösten eller en Siberian Chiffchaff under vintermånaderna – som känns allra mest som en belöning. När jag nu ser dessa fåglar, känns det som om platsen på något sätt tackar mig för att jag har varit där, för att jag har väntat och varit uppmärksam.

Fågelskådning är inte alltid en fråga om att jaga det ovanliga. Ibland är det den långsamma skådningsprocessen, den nära relationen till den plats man känner och besöker regelbundet, som ger den största tillfredsställelsen. Det handlar om att bygga en förståelse och förmåga att uppskatta varje detalj av det fågelliv som finns omkring oss, och därmed utveckla en mer närvarande och djupare kontakt med naturen.

Hur algoritmer påverkar beslut och rättvisa i samhället
Hur kan GTCC med CO2-infångning bli mer effektivt än traditionella kolkraftverk?
Hur de tidiga experimenten förändrade världen: Från elektricitet till bakterier
Hur man förbereder sig för affärsmöten i den arabiska världen och vad man bör förstå om lokal kultur