Hur Racial Bias och Systematisk Diskriminering Formar Minoriteters Ekonomiska Möjligheter

När min far insisterade på att presidenten skulle delta i ett möte för att diskutera finansiering, skickades istället två bankirer för att representera honom. Den ena var vit, den andra en asiat från en förort till Seattle. De presenterade sina synpunkter om våra investeringar och den ekonomiska situationen. Trots att vi hade ett gediget eget kapital och goda förutsättningar att fortsätta vår verksamhet, hävdade de att våra finanser visade på förluster på grund av återinvesteringar i förbättringar. En klassisk ursäkt för att neka ett lån. Min far, som var mer än medveten om de strukturella barriärerna, frågade bankiren hur många svarta eller asiatiska människor som bodde på hans gata. Bankiren, förvirrad och oförstående, såg inte poängen med frågan. Min fars svar var enkelt och träffande: "Det är exakt det här problemet. Du tycker att det är okej att bo i en vit förort och glömma bort dina etniska ansvar. Jag är född svart, uppvuxen svart och kommer att dö som svart. Och om det finns reinkarnation, kommer jag att komma tillbaka som svart. Därför är det mitt ansvar att ge bostad åt svarta människor. Jag kan inte bara gömma mig i Lynnwood, en vit mans förort!"

För att visa bankirerna den verkliga situationen tog min far dem med på en rundtur genom våra fastigheter. Vi gick genom kalla, tysta korridorer med fläckiga väggar och flourescerande belysning. Vårt mål var att visa dem verkligheten bakom siffrorna, de människor som levde i de ombyggda lägenheterna och de utmaningar de stod inför. Enligt min far var hans ansvar att säkerställa att dessa människor hade tak över huvudet – om inte han, vem skulle då göra det? "Om jag inte ger dessa människor ett hem, vem ska göra det då?" sa han.

Trots våra ansträngningar för att övertyga bankerna om våra intentioner och projekt, var deras svar fortfarande fulla av förevändningar och undanflykter. Min far valde då en mer direkt metod för att visa sin ilska och frustration. Han satte upp plakat utanför bankkontor och bankirernas privata hem. Han delade med sig av sina klagomål till pressen och skapade mer offentlig uppmärksamhet kring frågan. Till slut, under hösten, tvingades Seafirst Bank att förhandla fram en kompromiss, även om den inte var särskilt tillfredsställande.

Så hur kan vi bryta denna cykel av ekonomisk ojämlikhet och ge minoriteter den utbildning och de resurser som krävs för att skapa och bevara generellt välstånd? Hur kan vi hjälpa vår ungdom, särskilt de från färgade samhällen, att förstå och navigera i den ekonomiska världen när de möter institutionell bias i varje steg de tar?

En betydande förändring skedde när JP Morgan, en av USA:s största banker, den 9 oktober 2020 offentliggjorde sitt åtagande att investera 30 miljarder dollar i att bekämpa "systematisk rasism". Detta erkännande av bankens långvariga partiskhet och deras engagemang för att ge svarta och latinska familjer bättre möjligheter till bostadsägande och finansiering av överkomliga hyresbostäder var ett stort steg. Denna investering var ett svar på den kritik som länge riktats mot finansvärldens diskriminerande praktiker.

Varför är det så svårt för svarta och etniska minoriteter att få ekonomiskt stöd?

Biden-administrationen har inrättat en särskild arbetsgrupp för att bekämpa rödlinjepraktiker, och fler och fler fall som rör påstådd diskriminering inom finanssektorn når domstolarna. Ett av de största förlikningarna rörande rödlinjning skedde nyligen när City National Bank, en av de senaste bankerna som befanns ha systematiskt vägrat att bevilja lån till ras- och etniska minoriteter, tvingades betala mer än 31 miljoner dollar. Enligt justitiedepartementet undvek City National att marknadsföra och underlätta bolåneansökningar i områden där majoriteten av invånarna var från minoritetsgrupper i Los Angeles County mellan 2017 och 2020 (Associated Press, 2023).

Efter mordet på George Floyd, åtagit sig JP Morgan Chase en investering på 1,75 miljarder dollar för att ta itu med rasojämlikheter. Citibank å sin sida annonserade en satsning på 1 miljard dollar för att minska gapet i USA, varav 550 miljoner dollar skulle gå till hemägandeprogram för minoriteter. JP Morgan Chase, som förvaltar 3,2 biljoner dollar i tillgångar, förväntar sig att deras åtagande på 30 miljarder dollar kommer att hjälpa till att finansiera ytterligare 40 000 bolån för svarta och latinska hushåll, samt 20 000 lån som ska refinansiera och bygga 100 000 prisvärda hyresenheter. Dessutom kommer medel att användas till att finansiera 15 000 småföretagslån för svarta och latinska företag. Fler än 27 större finansföretag i New York, inklusive JP Morgan, har gått samman i ett program för att rekrytera 100 000 arbetare från stadens låginkomsttagande, främst svarta och latinska, samhällen under de kommande 10 åren. MasterCard meddelade en investering på 500 miljoner dollar i svarta samhällen, och IBM investerar 100 miljoner dollar i teknikutbildning vid historiskt svarta universitet.

Det är viktigt att dessa åtgärder inte bara rapporteras i nyheterna när tragedier inträffar, utan att de blir en del av det dagliga samtalet tills rasojämlikheten är utjämnad. När dessa och andra program blir tillgängliga måste medlemmar i samhället aktivt ansöka om dem. Förespråkare måste förstå behovet av att kommunicera dessa program och arbeta för att säkerställa att de verkligen når de som mest behöver dem. Vi behöver mer utbildning, DEI-utbildning och rättsväsende som tar ansvar för att hålla banker och system ansvariga. Svarta företag måste kräva en rättvis spelplan och en plats vid bordet.

Även om den globala chefens meritlista var imponerande, och hon var involverad i flera initiativ för att rekrytera och utveckla kvinnor, var det bara en handfull personer av färg i rummet. Och ändå, var det i ett sådant sammanhang att jag återigen ställdes inför den uppenbara klyftan i den ekonomiska tillgången mellan vita och svarta i USA.

Det är också viktigt att förstå att den ekonomiska ojämlikheten inte bara påverkar svarta amerikaners tillgång till krediter och finansiering. Det påverkar också möjligheten för svarta individer och företag att bygga och bevara förmögenhet över tid. Och trots de satsningar som görs, behöver vi fortfarande ett systematiskt skifte där långsiktig förändring sker, inte enbart genom välmenande program utan genom hållbara och rättvisa strukturer.

Varför det är avgörande att förstå de ekonomiska hinder som svarta familjer möter i finansvärlden

Under 1980-talet, som en ung fastighetsmäklare, försökte jag förmedla försäljningen av en 16-lägenhetsfastighet till en känd NFL-spelare. Vid den tiden tjänade han över en miljon dollar per år, och finansiering var definitivt inget problem. Prislappen på fastigheten var 750 000 dollar. Hans agent avböjde dock förslaget. Idag är samma byggnad värd mer än 9 miljoner dollar, och den tidigare stjärnspelaren är ekonomiskt utblottad. Denna historia ger en skarp påminnelse om de möjligheter som går förlorade när människor inte känner till eller inte utnyttjar sina finansiella resurser på rätt sätt.

Min frustration med den ekonomiska och sociala diskrimineringen, särskilt som svart kvinna i affärsvärlden, har bara växt. Jag, precis som många andra i min position, har fått kämpa för varje låneansökan och varje godkännande. Jag minns när jag först blev nekad ett refinansieringslån, långt innan jag gifte mig med min nuvarande man, en framstående CEO. För honom har finansiering aldrig varit ett problem. Dagligen får han obeställda erbjudanden om lån, kreditkort och bostadslån. Jag, däremot, fick inte samma erbjudanden, trots att mina tillgångar var större än hans. Långt ifrån att bli avskräckt bestämde jag mig, likt min far, för att min frustration måste höras.

I mitt brev till honom beskrev jag hur min familj under decennier kämpat för att få samma möjligheter som vita affärsägare. Jag har arbetat som fastighetsinvesterare i Seattle i flera generationer, men varje gång vi ansökt om lån eller refinansiering har vi stött på hinder. Trots att vi har varit kunder med tillgångar över flera miljoner dollar och aldrig missat en betalning, har våra ansökningar ofta nekats utan giltiga förklaringar. Jag berättade för Dimon om vårt arbete med att renovera fastigheter och återinvestera pengar, och hur vi, trots våra ansträngningar, ofta blivit föremål för orättvisa beslut av banker.

När mitt klagomål förlorade sig i bankens byråkrati och inget svar kom, valde jag att ta bort mina pengar från Chase och hitta annan finansiering. Det var när vi offentligt delade vår historia i Seattle Times, och visade på hur vi trots alla hinder lyckats behålla vår fastighetsportfölj, som vi till slut fick kontakt med en banktjänsteman som verkligen såg vår potential och gav oss det stöd vi behövde. Denna kvinna, Jennifer Cherney, gav oss den uppmärksamhet som tidigare hade varit förbehållen de privilegierade och såg till att våra lån nu godkändes till fördelaktiga villkor. För oss var det en vändpunkt.

Men denna historia handlar inte bara om våra personliga erfarenheter, utan om ett mycket större problem som afroamerikanska affärsägare och investerare ständigt möter. Det handlar om att bankernas diskriminerande praxis har systematiskt hindrat svarta människor från att få tillgång till samma ekonomiska möjligheter som deras vita motsvarigheter. Trots att vi har samma drömmar och ambitioner, står vi ofta inför extra hinder och måste vara både mer uthålliga och mer påstridiga än andra för att lyckas.

För att säkerställa långsiktig ekonomisk framgång för svarta familjer är investeringar i fastigheter och andra tillgångar ett av de mest effektiva sätten att bygga generational wealth. Det kräver dock att vi som samhälle börjar hålla banker och finansiella institutioner ansvariga för att deras löften om rättvisa och mångfald inte bara är tomma ord. Vi måste också säkerställa att nästa generation har de finansiella kunskaper och resurser som krävs för att navigera i detta system och kunna skapa de möjligheter som historiskt har varit förlorade för oss. Det är aldrig för tidigt att börja utbilda våra barn om finansiell förvaltning, investeringar och vikten av att förstå och utnyttja de ekonomiska verktyg som finns tillgängliga för dem.

Endtext

Hur Gary och Donald Formade Min Framgång: Lektioner i Mod, Innovation och Framgångsrik Tankegång

Min tid med Newark Bears gav mig en fantastisk upplevelse och möjligheten att komma nära underhållningsvärlden. Jag bevittnade Grammisgalor, fick en inblick i Nashville's inspelningsstudior och deltog i möten i Trump Tower med inflytelserika personer från både boxningens och klädindustrins värld. Gary’s resa är ett levande exempel på hur bestämdhet, okonventionellt tänkande och viljan att lära av både framgångar och motgångar kan forma en människas liv.

Gary var en oerhörd mentor och vän för mig, och hans undervisning har haft en genomgripande inverkan på mitt sätt att se på affärer och liv. När Gary började sin karriär arbetade han med sin entreprenörsfar på Geriatric & Medical Companies, ett börsnoterat företag inom långsiktig vård. Trots att han hade en plattform att arbeta vidare på inom familjeföretaget valde han att bryta sig fri från sin fars skugga. År 1992 lämnade han företaget utan något större ekonomiskt utbyte, men i det beslutet låg också hans mod att ta ett språng mot att uppnå sitt eget mål.

Gary lärde mig en livslång lektion om att inte fastna i besvikelsen över misslyckade affärer, utan att snabbt omfamna nästa möjlighet för framgång. Trots förluster på vägen, som hans stora finansiella bakslag med Newark Bears och Red Stripe Team, har han visat en exceptionell förmåga att förstå när en investering inte kommer ge avkastning och att då släppa taget. Det är denna typ av beslutsfattande som har bidragit till hans framgång.

Gary har även varit ett exempel på diskret inflytande och förståelse för hur man lyckas utan att alltid stå i centrum. Hans verksamheter, som Red Stripe Planes Group, har varit ett viktigt exempel på hans stil. Det var en privat flygplansverksamhet för amerikanska regeringen, som transporterade forskare till avlägsna ökenområden för topphemliga studier, utan något märkbart varumärke utöver en röd rand på planet.

Hans tillvägagångssätt har inspirerat mig att tänka på affärsbeslut med stor noggrannhet, och hans mentorskap har varit en ovärderlig källa till visdom för mig. Gary, med sitt eftertänksamma och ofta diskreta tillvägagångssätt, har verkligen definierat för mig vad det innebär att vara en framgångsrik affärsman – inte bara genom att vara innovativ, men också genom att vara uppmärksam på detaljer och långsiktiga effekter.

När jag tänker på de människor som haft en stor inverkan på mitt liv och karriär, kommer jag alltid tillbaka till den insikten som jag fick av Donald Thompson, en annan vän och mentor. Donald, grundare och CEO för Maxwell Group, påminner oss ständigt om att framgång inte handlar om att vara först på mållinjen, utan snarare om att bygga en mentalitet av positivitet och uthållighet. När vi förlorade oss i att åka skidor i Jackson Hole och njuta av 100-poängsviner i lyxiga omgivningar, påminde hans ord mig om hur viktiga de små tingen är för framgång. "Live long, live well, live!" var hans filosofi, och den präglade mig djupt.

Donald växte upp i en arbetarklassfamilj i North Carolina och förstod från ung ålder värdet av hårt arbete. Hans far var lärare och byggde hus på sidan av sitt arbete för att betala för Donalds utbildning. Donald själv arbetade som städare och för att kunna klara sig under sina studier var han tvungen att leva på ett stramt budget. Trots dessa förhållanden lyckades han fullfölja sin utbildning snabbare än de flesta och skapa en egen väg genom att ta modiga beslut. Hans filosofi om att aldrig ge upp och alltid hålla en positiv inställning har genomsyrat hela hans liv.

Hur kan en individs handlingar påverka många liv?

Jag körde upp på den övergivna parkeringen vid Colman School och svor högt åt min far. Varför kan han inte bara leverera den här maten själv? Jag gick genom grusgången och stannade vid den låsta dörren. Det var dödstyst där inne, som om hela världen hade stannat upp, och jag kände hur ilska och frustration växte inom mig. Jag knackade på dörren, men ljudet av mina knogar var knappt hörbart. Att undersöka om någon hörde mig var inte längre ett alternativ. Just då hörde jag ett fordon närma sig, och när jag vände mig om såg jag en tv-bil från KING 5. Jag lämnade snabbt av min påse med smörgåsar vid dörren och skyndade mig tillbaka till bilen.

Idag ligger Northwest African American Museum (NWAAM) på den här platsen. NWAAM är en positiv närvaro i samhället, och om inte den kamp som min far förde hade startat, skulle denna värdefulla del av vår historia i Pacific Northwest inte existera. Jag växte upp i ett hem där dörren ständigt stod öppen för dem som sökte min fars kunskap och erfarenheter. Han var alltid villig att hjälpa andra, att ge av sig själv för att öppna dörrar för dem som ville uppnå ekonomisk frihet.

En annan som påverkades av min far var Dean Tolson, en före detta spelare i Seattle SuperSonics, författare och entreprenör. Dean växte upp i fattigdom i Kansas, där han tillbringade många år i fosterhem. Med sin talang för basket och en vilja att lyckas, var han fast besluten att bli en stjärna. Men på grund av en bristfällig utbildning blev han en av de lägst betalda spelarna i NBA. Min far mentorerade honom och visade honom, genom egna handlingar, vad en framgångsrik svart man kan åstadkomma om han anstränger sig. Dean återvände till skolan och tog sin examen med högsta betyg, och startade senare ett framgångsrikt städföretag i Seattle som signerade ett mångmiljonkontrakt med Boeing.

Min familj har alltid varit fylld med förebilder. Jag tänker på min farbror, Richard A. Jones, som började som åklagare och senare blev assistent US-åklagare. Jag hörde om de rasismhanteringar han mötte för att nå sitt mål och ta sig till domarbänken, där han ledde högprofilerade fall, inklusive åtalet mot Gary Ridgway, den ökände Green River-mördaren. Min farbrors arbete för att främja minoriteters rättigheter och hans mentorroll för ungdomar i Seattle har satt en standard för rättvisa och mångfald.

Min faster Margie var en av de första svarta flygvärdinnorna som anställdes av Alaska Airlines, och hon firade sin pensionering efter 20 års tjänst. 1964 arbetade hon på gasbolaget, och som en del av en nationell rörelse för att främja svartas rätt till arbeten som tidigare var reserverade för vita, började hennes resa som en internationell flygvärdinna. Hon reste världen över och har alltid varit en passionerad förespråkare för de marginaliserade. Tillsammans med sin man finansierade de stipendier och stödde barn i behov över hela världen.

Min faster Barbara Despenza tillbringade sin karriär med att administrera arbetslöshetsprogram för hela den amerikanska mellanvästern, och när hon gick i pension började hon volontärarbeta för att lära äldre människor datoranvändning.

Så här har min familj, genom generationer, visat vägen för andra. De har inte låtit motgångar eller svårigheter definiera deras liv. De har kämpat för sina drömmar och använt sina erfarenheter för att hjälpa andra att övervinna sina egna hinder. Min farbror Boo, som var känd för sin oöverträffade arbetsmoral, levde för att hjälpa och hålla sig aktiv, och hans livsstil, fri från alkohol och rökning, gjorde att han förlorade sin kamp mot cancer allt för tidigt. Trots det var hans liv en inspiration för oss alla, ett bevis på att disciplin och engagemang för egen hälsa och arbete kan förändra livet.