Vad döljer sig bakom högerextremt terrorism? – En obearbetad fara

I juni 2018, under en presskonferens organiserad av den bayerska parlamentsledamoten Claudia Stamm, avslöjades nya detaljer om terrorattacken vid Olympia Shopping Center i München. Detta var ett av de fall som uppmärksammade ett allvarligt underskattat hot i dagens samhälle: högerextremt terror. Trots dessa avslöjanden har det inte förekommit någon vidare utredning från den bayerska staten eller någon erkännande av misstag från de ansvariga myndigheterna, särskilt inte från inrikesministeriet. I stället för att ta itu med de ideologiska rötterna till dådet, beskrevs dådet av den bayerska regeringen som ett ”apolitiskt” våld, vilket innebar att de politiska motiven förömdes.

David Sonboly är inte den enda enskilda terroristen som har begått sådana handlingar i Europa, men hans fall lyfter fram ett centralt problem: den högerextrema terrorismen, som ofta har undergrävts av de traditionella säkerhetsinstanserna. För att verkligen förstå den politiska och sociala dynamik som leder till sådana angrepp, måste man granska de underliggande ideologiska föreställningarna. I sin bok ”Warum Europäer in den Heiligen Krieg ziehen” föreslår Karin Priester att ideologier, såsom högerextrem nationalism och rasism, är ett gemensamt tema för både jihadism och högerextremism. De rättfärdigar sina våldsdåd genom ett glödande hat mot dem de ser som ”fiender” till deras samhällsmodell, oavsett om dessa är migranter eller politiska motståndare.

Att människor som Sonboly agerar från sådana övertygelser är inte ett resultat av mental sjukdom, som många vill framställa det, utan snarare ett kallt och rationellt uttryck för deras ideologiska övertygelser. Rättssystemen tenderar att förlita sig på förenklade modeller, där gärningspersonen ses som en patologisk individ snarare än en del av ett större, ideologiskt motiverat nätverk. Detta missförstånd gör det svårare att förstå de verkliga hoten och att vidta åtgärder för att förhindra framtida angrepp.

En annan aspekt av den högerextrema terrorismen är dess växande globala kopplingar. Personer som Sonboly använder idag onlineplattformar som Steam och TeamSpeak för att kommunicera med andra extremister och för att dela sina manifest och planer. Det är ingen tillfällighet att dessa terrorangrepp ofta har internationella förbindelser. Att ha missat att följa dessa digitala spår innebär att man inte fullt ut förstår den komplexa och globaliserade världen där dessa individer verkar.

Det är också viktigt att förstå att högerextrema våldsdåd, som de vid Olympia Shopping Center i München eller mordet på den brittiska parlamentsledamoten Jo Cox, är en del av ett större mönster. Den växande polariseringen i samhället, och särskilt debatten kring invandring och flyktingar, gör dessa ämnen än mer relevanta i dagens politiska klimat. För att förhindra nya tragedier måste man erkänna att denna form av terrorism inte bara är ett resultat av isolerade individer, utan ett produkt av en djupt rotad politisk och ideologisk konflikt i samhället.

Vad är en "ensamvarg" inom politisk extremism och terrorism?

Beteckningen "ensamvarg" inom terrorism- och extremismforskningen rymmer en komplexitet som ofta underskattas. I motsats till den föreställning som ofta målas upp i medier och offentlig debatt, är ensamvargar sällan helt isolerade aktörer. Många av dessa individer har i själva verket, vid något tillfälle, varit knutna till extremiströrelser eller paramilitära grupper, där de fått en viss grad av organisatorisk disciplin och träning. Ett tydligt exempel är kopplingen till den förbjudna "Hoffmann Paramilitära Gruppen" i Tyskland, en militant högerextrem rörelse med uniformer och ideologi som påminner om SS, som systematiskt utmanade såväl vänstern som demokratin. Trots deras förbjudande har sådana nätverk ofta en kvarstående påverkan på ensamvargar genom kontaktnät, ideologiskt stöd och militär erfarenhet.

Begreppet ensamvarg bär även på djuriska associationer som speglar sociala och beteendemässiga aspekter. I djurvärlden, som hos vargar, är gruppen normen, där starka hierarkier och samarbete möjliggör effektiv jakt och överlevnad. Ensamvargen däremot är ofta en outsider, en avvikare från flockens normer, vilket i mänskliga termer kan översättas till en excentrisk, isolerad eller marginaliserad individ. Denna bild av ensamvargen som ensam, men farlig, gestalt hjälper till att förstå varför dessa aktörer är svåra att förutse och motverka – deras handlande är både präglat av personlig alienation och av en radikaliserad ideologi.

Radikalisering kräver nästan alltid en utlösande händelse – en så kallad "trigger" – som bryter ned tidigare gränser för acceptabelt beteende och tänder gnistan till våld. Historiska exempel från Tyskland visar hur polisvåld och politiska attentat mot vänsterrörelsens ikoner skapade våldsamma motreaktioner och terrorism. För ensamvargar är triggern ofta mer diffus men inte mindre politiskt laddad; även om de agerar utan direkt organisatoriskt stöd, motiveras de av en ideologi som rättfärdigar våldet som ett medel för ett högre mål. Det handlar inte om personlig vedergällning i första hand, utan om att uppnå politiska eller ideologiska syften.

En viktig distinktion görs mellan ensamvargar och andra typer av våldsamma aktörer, såsom extremister som uttrycker missnöje inom lagens ramar eller individer som begår brott utan ideologisk förankring. Ensamvargar hör till kategorin "våldsamma sanna troende" – individer vars handlingar är djupt rotade i en övertygelse som går bortom personliga oförrätter. De är beredda att använda dödligt våld och ibland offra sitt eget liv, vilket skiljer dem från andra former av politiskt motiverat våld.

Det är väsentligt att förstå att trots att ensamvargar agerar ensamma, är de aldrig helt isolerade från de sociala och ideologiska sammanhang som formar deras världssyn. Deras radikalisering är en process där sociala influenser, personliga erfarenheter och en idévärld samverkar i en farlig symbios. Att betrakta dem som enkla, ensamma aktörer riskerar att förminska den komplexitet och de mekanismer som leder till deras våldshandlingar. Samtidigt är det centralt att se deras våld som politiskt motiverat, där mental ohälsa eller personliga frustrationer kan vara en del av motivbilden, men aldrig helt förklara gärningarna.

En grundläggande insikt är att ensamvargar både söker och skapar mening i sin isolering genom ideologi, och att denna process är lika social som individuell. Det är därför avgörande att vidta åtgärder som inte bara inriktar sig på individen i efterhand, utan även på de sociala miljöer och idéströmningar som möjliggör radikaliseringen. Den politiska dimensionen av deras motiv är aldrig frånkopplad från deras personliga berättelser eller de bredare samhällstrenderna, och en nyanserad förståelse kräver därför att dessa nivåer ses i samspel.