Hur den klassiska arbetsvärdesteorin misslyckas med att inkludera naturens och reproduktionsarbetets värde i dagens kapitalistiska ekonomi

Arbetsvärdesteorin, som härstammar från den klassiska ekonomin, betraktar värdeskapande som en produkt av arbetskraften, där råmaterial och energi genomgår en förvandlingsprocess. Detta perspektiv, som en gång var en grundläggande förklaring inom marxistisk ekonomi, förblir en av de mest centrala delarna av den ekonomiska teorin. Dock har denna teori visat sig vara otillräcklig när den ställs inför den verklighet vi lever i idag. En grundläggande brist är att den inte inkluderar de oavlönade arbetstimmarna som dagligen krävs för att upprätthålla hushållets reproduktion och omsorgsarbete, vilket till största delen utförs av kvinnor. Som Salleh (2017:50) påpekar: "Arbetsvärdesteorin nedvärderar den reproduktiva dimensionen, på samma sätt som den underteoretiserar stölden av värde från naturen."

Enligt en strikt arbetsvärdesteori skulle man kunna säga att det inte finns något produktivt värde i sådana icke-mänskliga objekt. Men att se på fenomen som solnedgångar eller väderförhållanden enbart som "undantagsfenomen" riskerar att förlora deras relevans i diskussionen om ekonomisk och social reproduktion. Kapitalismens förmåga att omvandla det naturliga och estetiska till finansiella tillgångar är inte bara en förlängning av marknadens expansionslogik, utan en kritik av hur vi definierar värde i en kapitalistisk värld.

När man försöker förstå värdeutvinning från naturen måste man också fråga sig vad det innebär för andra livsformer. I en värld där det mesta av vår ekonomiska aktivitet är riktad mot mänskliga behov, var lämnas plats för andra arter? Vad händer när vi reducerar djurens arbete till något mindre än människors arbete i ekonomiska termer? Föreställ er en situation där en åsna utför samma arbete som en människa i en produktion, till exempel genom att driva ett treadmill. Skulle detta skapa mindre värde än om det var en människa som utförde arbetet?

Det finns också en risk att vi skapar en konstlad åtskillnad mellan arbetskraften för människor och andra djurs arbetskraft, trots att de i grunden ofta utför samma uppgifter. Värdet från vilda bietikolonier eller från naturligt fångade fiskar skulle då betraktas som mindre än de som produceras genom mänsklig arbetskraft i kontrollerade miljöer som biodling eller fiskodling. Om vi ser på ekonomisk värdeskapning som en process där endast mänsklig arbetskraft är relevant, missar vi en hel dimension av naturens aktiva deltagande i denna process.

När det gäller de ekonomiska och ekologiska frågorna som uppstår ur dessa debatter, har vissa ekonomer, som Pirgmaier (2021), försökt att återuppliva den klassiska arbetsvärdesteorin inom ekologisk ekonomi. Men denna diskussion är långt ifrån enkel. Røpke (2021), som tar ett mer subjektivistiskt perspektiv, hävdar att värde inte bara kan härledas från objektiva produktionsfaktorer, utan också måste ses som en konstruktion av våra behov och önskningar. Ändå finns det en kritik av denna syn: Att reducera värde till en rent subjektiv konstruktion innebär att man bortser från viktiga objektiva aspekter, som de ekologiska behov som inte är förhandlingsbara eller skapar värde enbart genom mänsklig interaktion. En sådan teoretisk konstruktion riskerar att förlora essensen av det värde som finns i naturen och som påverkar oss alla, oavsett om vi inser det eller inte.

För att förstå kapitalismens fulla effekter måste vi utvärdera hur den påverkar både människor och andra arter. Det räcker inte längre att endast fokusera på mänsklig arbetskraft som värdeskapande enhet i ett isolerat ekonomiskt system. Vi måste omvärdera arbetsvärdesteorins grundläggande antaganden för att ta hänsyn till ekologiska och etiska faktorer. Därmed blir det tydligt att det inte finns en enkel lösning, utan snarare en pågående debatt om hur vi bäst förstår värdeskapande i en värld där både mänskliga och icke-mänskliga aktörer samverkar på komplexa sätt.

Hur Feministisk Ekonomisk Teori Kan Berika Ekologisk Ekonomi och Degrowth

En viktig punkt att förstå i denna diskussion är den marginalisering som feminismen ofta har erfarit inom ekologisk ekonomi. Trots att det finns exempel på framstående feministiska ekonomer som har arbetat med frågor om kön och utveckling, har feministisk ekonomi förblivit ett periferiskt ämne inom den ekologiska ekonomin. Flera studier har visat att feministiska perspektiv, såsom omsorg och etiska frågor relaterade till välfärd, inte har fått tillräckligt genomslag. Detta trots att ekologiska ekonomer som Bina Agarwal och Sabine O’Hara har gjort viktiga bidrag för att inkludera feministiska perspektiv inom ekologisk ekonomi.

Det finns också en viss motvilja mot att integrera feministiska teorier, särskilt när det gäller ekofeminism. En stor del av denna motvilja kan kopplas till missförstånd om vad ekofeminism innebär. Många feminister avvisar ekofeminism som essentialistisk, vilket innebär att den felaktigt kopplar kvinnor till naturen på ett sätt som reproducerar patriarkala idéer om kvinnor som känsliga och underordnade. Emellertid är ekofeminismens kärna inte att associera kvinnor med naturen på ett biologiskt plan, utan att peka på de gemensamma maktrelationer som både kvinnor och naturen delar under kapitalistiska och patriarkala system.

Den feministiska ekonomen Bauhardt (2019) betonar att den stora vinsten som kan göras genom att införa feministiska perspektiv inom ekologisk ekonomi ligger i att synliggöra och ifrågasätta hur värden reduceras till pengar och hur de sociala och ekologiska systemen exploateras för ekonomisk vinning. Feministisk ekonomi kan bidra till att bredda begreppet hållbarhet genom att inkludera sociala och moraliska dimensioner, såsom omsorg och jämlikhet, vilket ofta förbises i traditionella ekonomiska modeller.

För att skapa en mer sammanhängande och inkluderande teori för att förstå de ekologiska och ekonomiska kriser som världen står inför, har det föreslagits att feministiska och ekologiska ekonomiska teorier bör integreras. Enligt Dengler (2022) kan detta uppnås genom att använda kritisk realism, vilket skulle kombinera ontologisk realism med epistemologisk relativism. Detta skulle ge en robust teoretisk ram för att förstå hur genus och ekologi samverkar inom kapitalistiska system.

Vidare har en annan intressant aspekt tagits upp, nämligen den filosofiska inriktningen som kritisk realism kan bidra med för att förklara dessa komplexa interaktioner. Genom att använda en realist-relationsontologi, en intersektionell och postkolonial feministisk ståndpunktsepistemologi, samt en metodologisk pluralism, kan en mer omfattande förståelse av sociala och ekologiska frågor uppnås. Denna metodologiska mångfald är en viktig förutsättning för att utveckla en feministisk ekologisk ekonomi som inte bara behandlar ekonomiska strukturer utan även de sociala och ekologiska system som påverkas av dessa strukturer.

Det är också avgörande att förstå hur ekonomiska teorier, som Post-Keynesiansk ekonomi och ekologisk makroekonomi, kan tillföra ytterligare perspektiv på dessa frågor. Den Post-Keynesianska skolan har fokuserat på marknadens och statens relationer, med ett särskilt intresse för hur inkomster fördelas och hur pengar cirkulerar genom systemet. Detta kan kombineras med feministiska och ekologiska insikter för att skapa en teori som inte bara beaktar ekonomiska och ekologiska system i isolering utan även ser på hur dessa påverkar varandra på ett djupare socialt och kulturellt plan.

Därmed är det inte nog att bara fokusera på ekonomiska modeller eller ekologiska teorier i isolering. För att verkligen förstå de komplexa dynamikerna som påverkar våra liv och planetens framtid, måste vi omfatta ett holistiskt perspektiv som erkänner vikten av social rättvisa, genusfrågor och ekologisk hållbarhet. Detta kräver att feministiska och ekologiska ekonomiska perspektiv samverkar och berikar varandra i syfte att utveckla mer rättvisa och hållbara ekonomiska system.

Vilken filosofisk grund kan ligga till grund för en social-ekologisk ekonomi?

Filosofiska förutsättningar för social-ekologisk ekonomi ligger i att erkänna de komplexa ontologiska och epistemologiska frågorna som definierar relationen mellan människan och naturen. Ekologiska ekonomer har länge kämpat med att finna en lämplig balans mellan de reduktionistiska, objektivistiska synsätten som dominerar många naturvetenskaper, och de radikala relativistiska perspektiven som ofta dominerar inom de mjukare samhällsvetenskaperna. I det här sammanhanget, som påpekats av flera forskare, handlar det inte om att anta ett ensidigt eller dogmatiskt synsätt, utan snarare om att navigera mellan modernismens tro på objektiv sanning och postmodernismens förnekelse av någon sådan sanning (Spash 2002d: 144).

En nödvändig väg att gå för ekologiska ekonomer är att erkänna behovet av en epistemologi som inte reducerar världen till bara fysiska fenomen eller å andra sidan avfärdar fysiska realiteter som något sekundärt till mänskliga konstruktioner. Det handlar om att hitta ett perspektiv som erkänner både de biologiska och sociala strukturerna i världen som aktiva och inbördes relaterade, samtidigt som det inte förnekar deras distinkta egenskaper. En sådan hållning kan uppnås genom att adoptera kritisk realism, som föreslås som ett användbart verktyg för att förstå världen och tillämpa denna förståelse inom ekologisk ekonomi (Spash 2012).

Kritisk realism är inte en smal epistemologisk teori, utan en filosofi som kan fungera som en "under-arbetare" för vetenskapen. I denna roll blir det möjligt att förstå vetenskapens metoder och resultat på ett sätt som inte reducerar naturen till dess fysiska egenskaper, men inte heller fullständigt förnekar dess verklighet utanför människans uppfattning. En sådan förståelse är avgörande för ekologisk ekonomi, där man måste beakta både sociala och ekologiska faktorer på ett holistiskt sätt.

En central fråga för ekologisk ekonomi är existensen av en icke-mänsklig verklighet. Denna verklighet, oberoende av mänsklig förståelse, är en grundläggande förutsättning för att förstå hur social-ekologiska system fungerar. Många kritiska teorier, som de som förespråkas av radikala relativister och postmoderna tänkare, förnekar denna distinktion och ser världen som en mänsklig konstruktion. Denna hållning kan vara farlig, eftersom den leder till en bristande förståelse för de biophysiska begränsningarna i vår värld och för mänsklig påverkan på naturen.

Detta synsätt är direkt relaterat till debatten om "hybrid natur" som lanserades av Bruno Latour, där naturen inte ses som en separat enhet från samhället. En sådan position innebär en förnekan av den icke-mänskliga naturens autonomi och agens, vilket gör det svårt att ta itu med de verkliga ekologiska kriserna som vi står inför, som klimatförändringar och artutrotning. Detta synsätt bör kritiseras eftersom det inte tillräckligt erkänner den komplexitet som ligger i förhållandet mellan människor och naturen – där naturen både existerar oberoende av oss och samtidigt påverkas av vår handling.

Att förstå att det finns en objektiv verklighet, utanför vår subjektiva uppfattning, är därför en grundläggande insikt för att kunna utveckla hållbara lösningar på de ekologiska och sociala problem vi står inför. En sådan insikt förnekar inte människans handlingskraft eller den viktiga rollen som våra samhällssystem spelar i att skapa och upprätthålla ekologiska och sociala strukturer. Det innebär snarare att vi måste agera med en större medvetenhet om de biophysiska begränsningarna för våra ekonomiska och sociala system.

Det är också viktigt att förstå att naturen inte är något som existerar utanför mänsklig påverkan, utan snarare är en del av ett ständigt pågående samspel där vi, genom våra ekonomiska system och samhälleliga strukturer, både orsakar skada och har möjlighet att återställa balans. Detta är en central aspekt av begreppet "degrowth", som erkänner att tillväxtens gränser inte bara är ekonomiska utan också ekologiska. Att förstå dessa gränser är avgörande för att kunna föra en hållbar social-ekologisk politik.

Slutligen är det avgörande att tänka på ontologiska frågor i ekologisk ekonomi, såsom vad som verkligen utgör vetenskaplig sanning och hur vi kan veta något om världen när denna är ständigt föränderlig. Kritisk realism hjälper oss att navigera dessa frågor genom att erbjuda en filosofi som inte låser oss i reduktionism eller relativism, utan som ger oss verktyg att arbeta med de komplexa och ständigt föränderliga ekologiska och sociala verkligheterna vi står inför.

Hur ekonomisk värdering av ekosystem påverkar naturvård och beslutsfattande

Projektet "The Economics of Ecosystems and Biodiversity" (TEEB) har varit en central drivkraft i global diskurs om naturens värde, och syftar till att integrera ekologiska värden i ekonomiska beslut. TEEB:s grundläggande mål är att ‘mainstreama naturens ekonomi’, vilket innebär att synliggöra och ekonomiskt värdera naturresurser för att underlätta politiska beslut och ekonomisk utveckling. Ursprungligen involverade projektet många ekologiska ekonomer, men det har också väckt kritik från de som ser en neoliberal politisk agenda bakom de ekonomiska verktygen som föreslås för att hantera ekosystemtjänster.

Den ekonomiska värderingen av ekosystem går ut på att skapa en gemensam språkbruk mellan politiker, företag och samhälle för att underlätta förståelsen av naturens verkliga värde. Enligt Pavan Sukhdev, som ledde TEEB-projektet, handlar det om att mäta och hantera naturkapital genom att göra det till en kvantifierbar och ekonomiskt begriplig enhet. TEEB:s idéer bygger på att om naturen kan värderas monetärt, kan den bli en del av ekonomiska beslut, vilket förhoppningsvis leder till investeringar i naturkapital som kan skapa och bevara arbetstillfällen samt skydda framtida ekonomiska möjligheter.

En av de viktigaste förändringarna i diskursen som TEEB och relaterade projekt har infört är användningen av termen "ekosystemtjänster" för att beskriva de tjänster naturen erbjuder samhällen. Denna terminologi ersätter mer komplexa ekologiska begrepp som ekosystemstrukturer och funktioner, och det har blivit ett kraftfullt politiskt verktyg. Denna förenklade syn på naturen har blivit dominerande, och syftar till att definiera naturens värde genom de ekonomiska tjänster den tillhandahåller – som pollinering, rent vatten och biologisk mångfald.

Kritiker menar dock att denna metod riskerar att reducerar naturen till enbart ett verktyg för mänskliga behov, där endast de funktioner som kan omvandlas till monetära värden erkänns. Detta perspektiv riskerar att missa naturens inneboende värde – ett värde som inte är beroende av ekonomisk nytta. Att till exempel värdera en vildbi som en "kapitaltillgång" baserat på dess roll i pollineringen för jordbruket, förnekar den moraliska och ekologiska betydelsen av själva arten.

Därmed aktualiseras också en större fråga om etik och långsiktighet. Ekosystemtjänsternas värdering är ett uttryck för en ekonomisk pragmatism som söker en kortsiktig lösning för att öka politiskt stöd för naturvård. Men erfarenheter från tidigare naturvårdsstrategier, som exempelvis försöken att värdera fåglars ekosystemtjänster under början av 1900-talet, visar på att denna metod inte alltid är framgångsrik. Trots att fåglars ekosystemtjänster värderades till miljontals dollar, ersattes de av insektsgifter som ansågs vara billigare och mer effektiva.

Även om det är möjligt att ekosystemtjänsternas monetära värde kan fungera som ett effektivt politiskt verktyg för att uppmärksamma ekosystemens betydelse, är det också viktigt att förstå de risker och begränsningar som är förknippade med denna strategi. Värderingen riskerar att skapa en kultur där naturen endast ses genom sin funktionella och ekonomiska nytta, snarare än genom ett mer holistiskt perspektiv som inkluderar dess inneboende värde för ekosystemens långsiktiga hälsa och människors välbefinnande.

Viktigt är att förstå att denna ekonomiska värdering inte är en neutral process. Den bygger på ekonomiska metoder och språkbruk som inte alltid tar hänsyn till de ekologiska komplexiteter som ligger bakom ekosystemens funktioner. Ekologer och andra naturvetare som arbetar med att översätta naturen till ekonomiska termer måste vara medvetna om de förenklingar och risker som kan uppstå när naturen reduceras till en produktiv resurs.

För läsaren är det avgörande att förstå att värderingen av ekosystemtjänster är en politisk handling, där valen av vad som ska värderas och hur det ska värderas är långt ifrån objektiva. Detta innebär att vi måste vara kritiska till de sätt på vilka naturen "översätts" till monetära termer, och inte ta för givet att de värden som kan kvantifieras på detta sätt representerar naturens fulla betydelse för våra liv och vårt samhälle.

Vad innebär statens roll i teknologisk utveckling och arbete i den neoliberala eran?

Staten har länge spelat en central roll i att forma teknologiska framsteg och infrastrukturen som understöder ekonomisk och social utveckling. Genom modernitetens utveckling har staten, trots neoliberala rön, haft ett aktivt inflytande i främjandet av vissa teknologier, såsom transport, flygindustri och telekommunikation. Denna dynamik har i stor utsträckning varit kopplad till det industri-militära komplexet, där exempelvis rymdteknologi och militär satellitkommunikation har bidragit till utvecklingen av globala övervakningssystem och de teknologier som idag finns i våra mobiltelefoner och bilar.

Under COVID-19-pandemin såg vi hur teknikföretag fick möjlighet att marknadsföra övervakning, distansundervisning, e-hälsa, smarta städer och kontaktlösa transaktioner som lösningar på en värld som var på väg att förändras. Den här utvecklingen speglar den neoliberala drivkraften att konstant främja teknologiska innovationer som lösningar på samhälleliga problem. Även när dessa lösningar inte är anpassade till de sociala eller ekologiska verkligheterna, säljs de som mirakelkurer.

Det är också värt att fundera på hur teknologiska framsteg ofta accepteras utan att man ifrågasätter de förändringar i sociala relationer och normer som de medför. Till exempel har sociala medier förändrat vårt sätt att förstå vänskap och social status. Vänskapsband har omdefinierats genom plattformar där social status mäts med hjälp av "likes", följare och digitala interaktioner, vilket har skapat nya normer för hur vi interagerar och värderar varandra. Denna utveckling sker ofta utan att vi märker det, vilket gör att vi lätt kan gå miste om de psykologiska och sociala effekterna av teknologin, som beroende, minskad uppmärksamhet och ökad isolering.

Det ekonomiska systemet, som drivs av behovet av konstant tillväxt och skapandet av nya jobb, främjar också en uppfattning om arbete som något som måste utföras för att uppnå ekonomiska framsteg. Problemet ligger i den konflikt som ofta uppstår mellan att skapa jobb och att skydda miljön. Det är inte bara en ekonomisk frågeställning utan också en social och ekologisk.

Vad vi ser idag är en samhällelig utveckling där staten och företagen tillsammans formar en framtid där teknologiska innovationer marknadsförs som lösningar på alla samhälleliga problem. Detta händer samtidigt som de sociala och ekologiska effekterna av dessa innovationer ignoreras. De som har makten att påverka dessa förändringar främjar positiva sociala och ekonomiska effekter, samtidigt som de minimerar eller bortser från de negativa konsekvenserna.

För att förstå detta komplexa samspel mellan stat, företag och teknologi, och för att kunna navigera i den snabbt föränderliga värld vi lever i, är det avgörande att kritiskt granska de strukturer som möjliggör denna utveckling. De förändringar som sker på individnivå, i arbetslivet och i sociala relationer, måste ses i ljuset av det ekonomiska systemets och teknologiutvecklingens påverkan på vårt samhälle. Det är först när vi ser dessa processer som en helhet som vi kan börja förstå de långsiktiga konsekvenserna av det ekonomiska och teknologiska paradigmet vi lever i.