I dagens samhälle är vi omgivna av ett ständigt flöde av information och kommunikation. Ändå är det förvånande hur svårt det verkar vara för många att använda denna kraft på ett sätt som främjar vänlighet och omtänksamhet, särskilt inom kundtjänst och politiska samtal. En grundläggande idé som borde vägleda vårt agerande är att “kunden alltid har rätt”, men om man skalar bort den yttre fasaden av affärsstrategier och opinionskrig, handlar det egentligen om att vara en bättre människa – oavsett sammanhang.

Vi befinner oss ständigt i ett tillstånd där vi kan välja att agera utifrån våra mest impulsiva och egoistiska tankar, eller vi kan välja omtänksamhet. Och detta gäller inte bara i stora, betydelsefulla sammanhang som politiska debatter eller tjänster som erbjuds av företag – det gäller i vardagen, i varje liten interaktion med andra människor. När vi inser kraften i att vara omtänksamma, börjar vi förstå hur små handlingar av vänlighet inte bara påverkar dem vi möter, utan också oss själva på ett djupt plan.

En viktig aspekt att förstå är hur mycket vi kan åstadkomma om vi ser på världen genom andras ögon. Det handlar om att skapa ett utrymme för att vara förstående och öppna för olika perspektiv. Tänk på de situationer då du kände att någon förstod dig – det var inte nödvändigtvis för att de höll med dig, utan för att de lyssnade och försökte förstå din synvinkel. Denna form av ömsesidig respekt och öppenhet är något vi alla borde sträva efter. När vi pratar om detta inom affärsvärlden, handlar det om att behandla varje kund eller klient med respekt och genuin omtanke, och att inte bara fokusera på vinstmaximering.

För att verkligen kunna skapa en miljö av omtänksamhet är det också avgörande att tänka på hur vi kommunicerar. Idag har vi tillgång till en uppsjö av kommunikationsmedel – från sms och e-post till sociala medier – men trots denna teknologiska utveckling verkar det som om vi har blivit sämre på att faktiskt förstå varandra. Det är lätt att förlora sig i det brus av meddelanden och stimuli vi ständigt möts av. Därför är det viktigt att ibland stanna upp och fundera på om vi verkligen gör oss själva rättvisa i vår kommunikation.

Det är också viktigt att ha modet att gå utanför sin egen komfortzon och utmana sina egna åsikter. Detta innebär inte att vi alltid måste hålla med andra, men det innebär att vi aktivt söker nya perspektiv och förståelse, särskilt när vi inte är överens. Att ha modet att lyssna på nyheter eller läsa material som utmanar våra egna övertygelser gör oss inte svagare – det gör oss klokare. Det är lätt att fastna i våra egna filterbubblor, men sann verklig förståelse och utveckling kommer från att bredda sina vyer.

Vidare måste vi också förstå kraften i de ord vi använder. I en konflikt eller oenighet är det viktigt att vara medveten om våra ord och vårt tonfall. När vi agerar impulsivt och defensivt, riskerar vi att förvärra situationen och skapa mer avstånd mellan oss och den andra personen. Omtänksamhet i våra ord kan vara den avgörande faktorn som leder till en konstruktiv lösning snarare än en upptrappning av konflikten.

En annan aspekt av omtänksamhet är att vara generös med komplimanger och uppskattning. Det kan verka trivialt, men att ge en genuin komplimang kan ha en enorm inverkan på en annan människas dag. Men det gäller att använda rätt ton och att vara medveten om situationen – komplimanger om utseende eller fysiska attribut bör reserveras för privata sammanhang, inte i arbetslivet, för att undvika missförstånd.

Att vara omtänksam innebär också att göra oss själva till bättre människor. När vi gör en vana av att vara medvetna om våra handlingar och reaktioner, oavsett om det handlar om att undvika att kasta skräp på gatan eller att hålla vår ilska i schack i trafiken, hjälper vi inte bara andra utan också oss själva. Världen blir en bättre plats när vi aktivt gör det vi kan för att förbättra våra egna handlingar, eftersom de ofta har en ringa effekt på andra.

Det är också avgörande att förstå hur viktig kommunikation är i dagens samhälle. Vi lever i en tid av ständig uppkoppling, men trots den enorma mängden teknologiska lösningar vi har tillgång till, verkar vi alltmer förlora förmågan att verkligen kommunicera på ett djupare plan. Den ständiga bombarderingen av meddelanden och information gör det svårt att fokusera på det som verkligen betyder något. Därför är det viktigt att stanna upp och tänka på vilken typ av kommunikation vi värderar – och vilka vi kanske borde bortse ifrån för att hålla vårt sinne klart.

Det handlar inte bara om att prata eller skriva; det handlar om att verkligen förstå och vara förstådd. Att kunna stänga av den externa världen ibland och ge oss själva utrymme för reflektion, att hålla en äkta och ärlig dialog, är ofta det som gör skillnaden mellan en överlägsen kommunikation och ett missförstånd.

Vad har förlorade etiska värderingar att göra med vår kommunikation?

Vi har förlorat många av de etiska parametrarna i vårt samhälle, och det är något som jag, med all ödmjukhet, anser leder oss mot en långsiktig katastrof. Är det för att någon har sagt dessa ord? Nej. Det är för att vi har brutit mot de grundläggande regler som föräldrar har försökt att överföra till oss, regler som säger: "Det finns en tid och plats för allt." För att förstå denna förändring, måste vi tacka medierna, som genom att spela upp grova och vulgära uttalanden i sitt bästa intresse, har sänkt vår kollektiva moral och fått oss att acceptera allt som vanligt. Det är inte bara politik eller höga positioner som är inblandade här – det är vårt sätt att kommunicera, vårt sätt att vara mot varandra.

Vi måste inse att när exempelvis Donald Trump använder ett ord som "pussy" i sitt offentliga tal, och det spelas upp om och om igen i våra hem, har vi grävt en djup grop av medelmåttighet. Vi ser en stor förändring som är mer oroande än de miljömässiga utmaningar vi står inför. Kommunikationen som vi en gång ansåg vara respektfull och formell har nu blivit utmanad och förlorat sin värdighet. I stället för att upprätthålla en etik som främjar ömsesidig respekt och förståelse, har vi istället lärt oss att acceptera det vulgära som en ny norm.

Som en person som arbetar inom kommunikation, men också som medborgare, vill jag att varje kvinna och varje man som respekterar kvinnor ska sluta acceptera detta dåliga beteende från vem som helst – vare sig det gäller presidenten, medierna, grannar eller ens våra egna barn. Det handlar inte om Trump som politisk ledare, utan om hans sätt att kommunicera. En man som är gift, har två ex-fruar och två döttrar (en av dem arbetar med honom i Vita huset) har ingen rätt att förmedla en bild av kvinnor som vi har sett så många gånger tidigare. Det är inte acceptabelt. Och det är inte något som bör tillåtas av någon, vare sig han är president eller inte.

För att vidare förstå detta, bör vi också blicka mot andra exempel i media. Ta till exempel Sean Spicer, den 30:e presssekreteraren i Vita huset. Hans ständiga faktafel och brist på förberedelse påminner oss om vikten av att kommunicera korrekt. Om han hade varit en anställd vid Naval War College hade han omedelbart blivit avskedad för sin respektlösa behandling av fakta. Om vi, vanliga människor, skulle misslyckas på samma sätt skulle vi bli avskedade direkt. Det är hög tid att vi slutar ge undanflykter åt politiska figurer och istället börjar hålla dem ansvariga för sina handlingar.

Och vi måste också tala om de problem vi har i vår dagliga kommunikation. Vad händer när vi enbart använder elektronik för att kommunicera? Vad händer när vår telefon kraschar, eller om våra mejl och sms förloras? Hur ska vi leva? Svaret är att vi kommer att leva, men vi måste återvända till de äldre, mer direkta formerna av kommunikation. Det är dags att vi börjar prata ansikte mot ansikte med människor, inte via meddelanden och skärmar. En verklig dialog, fri från de distraktioner som teknologin ofta orsakar, är något vi måste värna om.

Och om vi nu vill utmana oss själva, här är några tankar att fundera på: Har vi modet att tala direkt med människor, även när vi är i konflikt? Det är så lätt att gömma sig bakom våra enheter, men att konfrontera en situation med värdighet och empati är något vi måste öva på. Hur ofta ser vi upp från våra skärmar och verkligen ser världen omkring oss? Den virtuella världen är inte den verkliga världen, och vi måste påminna oss själva om detta. Och när vi är med människor, behöver vi verkligen ha våra telefoner påslagna? Om inte, varför inte stänga av dem och ge dem den respekt och uppmärksamhet som de förtjänar?

Detta är också något som gäller våra arbetsliv. Att skriva ett handskrivet tackbrev kan tyckas vara en gammal tradition, men det är något som fortfarande har stor betydelse och kan skilja dig från mängden. I en värld där vi är vana vid att skicka korta meddelanden, kan ett genomtänkt och personligt brev ge ett intryck av äkta uppskattning. Och när det gäller sociala medier, bör vi fråga oss själva: Använder vi chockerande ord eller lägger upp otrevliga videor för att få uppmärksamhet? Vi är alla så vana vid dåligt beteende på sociala plattformar att vi inte längre reagerar på det. Därför bör vi, som ett experiment, kanske stänga av alla elektroniska medier under en tid, för att påminna oss själva om vad som verkligen är viktigt och hur vi ska bete oss i den verkliga världen.

Det är dags att återuppliva de gamla metoderna för att kommunicera – inte för att vi inte ska använda ny teknik, utan för att den inte ska ersätta den viktiga, mänskliga kontakten som vi fortfarande behöver för att hålla oss verkliga och förankrade i vår etik och värderingar.

Hur har Trumps retorik förändrat presidentkommunikation?
Hur Congressional Budget Office (CBO) bibehåller opartiskhet och trovärdighet i politiska beslut
Vad kan vi lära oss från Natchez Trace Parkway? En resa genom historia och natur