Presidenter i USA har genom historien utvecklat sina sätt att tala till allmänheten, men under de senaste decennierna har det skett en tydlig förändring i både stil och innehåll. Från 1900-talet och framåt har amerikanska presidenter gradvis övergett den sofistikerade och analytiska retoriken till förmån för enklare och mer relaterbara uttryck. Den här utvecklingen reflekterar en förändrad uppfattning om hur man bäst når och engagerar väljarna. Fram till Donald Trump, var presidenter vana att använda mer formella, väl genomtänkta tal för att förmedla sina budskap. Trump gick bortom denna tradition och använde en mer direkt och ibland provocerande stil för att koppla an till sin väljarbas.

Det som gjorde Trumps tal och kommunikation så unikt var hans förmåga att tala på ett sätt som både var enkelt och kraftfullt, vilket hjälpte honom att skapa en känsla av närhet och förtroende hos sina anhängare. Genom att använda korta och ofta upprepande fraser, tillsammans med ett starkt känslomässigt tilltal, lyckades han fånga den populistiska retorikens essens. Hans sätt att tala blev nästan som en direkt konversation med hans bas, vilket gav intrycket att han förstod deras frustrationer och oro. Begrepp som “AOC plus tre”, “Russia, Russia, Russia hoax”, och “Hillary’s emails” blev en del av hans retoriska repertoar som resonerade djupt med hans anhängare.

Men medan Trumps talade stil var en fortsättning på den allmänna trenden av förenklad och mer personlig presidentretorik, var han betydligt mer extrem i sin tillämpning. I debatter och offentliga framträdanden använde han ofta förenklade ordval, upprepade sig och satte sig själv i centrum, vilket skiljde honom från tidigare presidenter. Hans strategi att tala direkt till sitt följe, utan att försöka övertyga andra, bidrog till att skapa en stark lojalitet bland hans supportrar. För många av hans anhängare blev hans enkla och oförställda språk ett sätt att uttrycka frustration över att känna sig förbisedda av den politiska eliten och media.

En annan aspekt av Trumps retorik var hans vilja att skapa kontroverser för att hålla sig i fokus. Genom att utnyttja sociala medier, särskilt Twitter, för att kommentera och provocera, lyckades han hålla sig ständigt närvarande i nyheterna. Han undvek de traditionella formerna för presidentkommunikation, som veckovisa tal, och ersatte dem med korta videor och Twitter-inlägg. Hans ständiga närvaro i media, både genom sina offentliga framträdanden och via sociala plattformar, gjorde honom till en omnipresent figur i den amerikanska politiken.

Under sin tid vid makten förenklade Trump också den traditionella presidentkommunikationen ytterligare genom att istället för att hålla sig till välstrukturerade formella tal, skapa egna, informella möten och ständigt vara tillgänglig för kommentarer. Detta resulterade i att han bröt med tidigare presidenters mer kontrollerade och formella stil. Trump använde sig av direkta, ofta improviserade kommentarer, och skapade därmed en känsla av närhet till både sina anhängare och media.

Trump omdefinierade på många sätt hur presidenter förhåller sig till både allmänheten och medierna. Hans användning av populistisk och emotionell retorik kan ses som ett svar på en mer polariserad politisk atmosfär där en mer intellektuell och analytisk stil skulle ha haft svårt att nå fram. Han skapade ett starkt band med sin bas genom att tala deras språk och uttrycka deras känslor, något som både gav honom enormt stöd men också skapade stor polarisering.

Vid sidan av retoriken förändrades också hur presidenter interagerade med medierna. Trump var mer tillgänglig för pressen än många av sina föregångare, men hans sätt att kommunicera skiljde sig markant från traditionen. Genom att hålla informella och ofta impulsiva presskonferenser utmanade han den klassiska modellen för hur en president skulle hantera frågor från journalister. Hans användning av Twitter för att ge direkt respons på nyhetsflödet var ett exempel på hans vilja att kontrollera och styra kommunikationen på sina egna villkor.

För den som studerar Trumps påverkan på presidentkommunikation är det viktigt att förstå att han inte bara var en förlängning av en redan pågående förändring mot enklare och mer direkt retorik. Han var också en produkt av det digitala landskapets påverkan, där nyhetsflödet styrs av snabba, ofta ytliga, reaktioner. Hans sätt att ständigt vara närvarande i nyheterna och hans förmåga att skapa starka känslomässiga reaktioner hos sina följare visade på en ny form av politisk strategi som bygger på ständigt engagemang och kontroversiella uttalanden snarare än på substans och politisk enighet.

För framtida presidenter innebär detta ett paradigmskifte. Trumps sätt att utnyttja de digitala plattformarna, samt hans förmåga att tala direkt till sina anhängare, kan komma att forma hur framtida ledare väljer att kommunicera med både sina väljare och media. Den traditionella retoriken kan komma att ersättas med en mer direkt, personlig och ibland kontroversiell stil som söker att engagera, inte bara informera.

Hur Trump omformade medierapporteringen och allmänhetens tilltro till journalistik

Trump-administrationen kom att bli en vattendelare för amerikansk journalistik. Från den första dagen av hans presidentperiod attackerade han mediekanaler som han ansåg vara fiendtliga, och hans påståenden om "fake news" blev ett ständigt återkommande tema. När han anklagade media för att förvränga fakta om storleken på hans invigningspublik, förnekade han den bild som fotografer visade, trots att den offentliga bilden tydligt visade att hans publikum var mindre än Barak Obamas år 2009. Detta var bara en liten del av en mycket större strategi där han ifrågasatte vetenskap och expertis, särskilt under COVID-19-pandemin. Trump använde sin plattform för att undergräva de auktoriteter som han ansåg motarbetade honom och hans politik.

Hans presssekreterare, Sean Spicer, förstärkte dessa påståenden med kraft och gick i fronten för att förklara att nyheterna var falska, även om det fanns tydliga visuella bevis på motsatsen. Den här strategin, som syftade till att försvaga trovärdigheten hos nyhetsmedier, spred sig över flera domäner, inklusive vetenskap och politik. Under pandemin förbjuds Dr. Anthony Fauci att tala med pressen, medan hans arbetsinsatser förlöjligades och hans misstag ofta belystes på sociala medier.

Trump fortsatte att utnyttja termen "hoax" för att avfärda all information han inte gillade. Exempelvis, utredningen om rysk inblandning i valet 2016, och Mueller-rapporten, kallades för en "hoax", vilket försvårade allmänhetens förmåga att särskilja mellan trovärdiga och ifrågasatta källor. Hans kritik mot etablerade nyhetskanaler som CNN, New York Times och Washington Post gjorde det allt svårare för människor att lita på den traditionella pressen, vilket skapade en atmosfär av förvirring och misstro. Trump ville delegitimera mediers arbete och få människor att betvivla vad de hörde i nyhetsrapporteringen. I en intervju med Leslie Stahl från CBS News erkände han att hans mål var att "fördöma er alla så att när ni skriver negativa historier om mig, ingen kommer att tro på er". Det var ett medvetet försök att undergräva det journalistiska förtroendet och skapa en ny verklighet där journalistens objektivitet och trovärdighet ständigt ifrågasattes.

Hans angrepp på medierna fick konsekvenser för de som arbetade inom branschen. Journalister blev utsatta för hot och trakasserier, och flera etablerade journalister och nyhetsbyråer svartlistades från att täcka vita huset. I takt med att han förlorade valkampanjen 2020, riktade Trump sin aggression mot de nyhetsorganisationer som kritiserat hans administration. Trumps försök att förändra lagar om förtal och hans uppmaningar om att ställa journalister inför rätta för att ha publicerat obekväma nyheter om honom var både ett hot mot yttrandefriheten och en förvrängning av den traditionella roll som medierna spelat i att granska makten.

När Biden-administrationen kom till makten var medielandskapet helt förändrat. Biden, som inte hade samma konfrontativa stil som sin föregångare, etablerade en mer traditionell relation till pressen. Den första tiden under hans administration fokuserade medierapporteringen i huvudsak på hans politik snarare än hans personliga stil. Enligt en studie från Pew Research Center 2020 var två tredjedelar av rapporteringen om Biden fokuserad på hans politiska agenda, medan under Trumps första månader var mer än 70 procent av nyheterna relaterade till hans ledarskap och personliga kontroverser.

Trots att Trump inte längre var president, fortsatte hans närvaro på sociala medier att påverka nyhetsflödet. Efter att ha blivit avstängd från flera stora plattformar som Twitter och Facebook i januari 2021, sökte Trump andra sätt att bibehålla sin närvaro online. Hans försök att skapa en egen blogg och senare en social medieplattform, GETTR, misslyckades dock att återskapa det inflytande han haft tidigare. Plattformen hackades nästan omedelbart, och engagemanget från användare var långt mindre än väntat.

Den påverkan som Trump haft på medierapportering, både under och efter hans presidentskap, har fördjupat klyftorna i amerikansk politik och journalisthantverk. Hans angrepp på medierna har gjort det svårare för allmänheten att navigera i den moderna informationsfloden, där sociala mediers snabba spridning av påståenden har ersatt mer traditionella och noggrant granskade nyhetskällor. För de som konsumerar nyheter i dagens politiskt polariserade klimat, är det avgörande att förstå vikten av att korsa referenser, söka källor som hålls ansvariga och att vara medveten om medias roll i att forma politiska och sociala narrativ.

Hur kan cellernas senescens spela en central roll i neurodegenerativa sjukdomar och behandlas genom innovativa terapier?
Hur konspirationsteorier undergräver det politiska systemet och partiväsendet
Hur Ekonomisk Kris och Austeritet Påverkar Fake News och Medielandskapet
Vad gör Kaliforniens Central Coast till ett matparadis?
Hur VR-teknologi förbättrar användarupplevelse och produktdesign genom interaktivt lärande