Hur kan förnybar energi och hållbar utveckling påverka geopolitiken och den globala ekonomin?

Det globala samhället står inför en komplex och avgörande utmaning: att säkerställa en hållbar utveckling som förenar ekonomisk tillväxt med miljöskydd och socialt välbefinnande. Rapporten Our Common Future från 1987 underströk att energieffektivitet och materialeffektivitet är nödvändiga men otillräckliga villkor för hållbar utveckling. Den betonade att energieffektivitet kan köpa tid, men att övergången till förnybara energikällor är avgörande för att skapa en global energistruktur baserad på låga koldioxidutsläpp under 2000-talet. Denna insikt blev en katalysator för internationellt samarbete och multilaterala lösningar på miljöproblem. Miljöfrågor steg därmed till en prioriterad plats på den globala agendan, vilket manifesterades i framgångar som Montrealprotokollet, ett av de första globala avtalen ratificerade av alla nationer, och som ledde till investeringar i alternativa teknologier.

Sedan dess har hållbar utveckling tagit nya steg framåt, särskilt med antagandet av Agenda 2030 och dess 17 globala mål för hållbar utveckling (SDG). Dessa mål bygger på en integrerad förståelse där ekonomisk tillväxt, miljöskydd och social rättvisa ses som oskiljaktiga komponenter, vilka kräver gemensamma ansträngningar för att kunna uppnås. Det är dock ännu oklart hur denna ramverk för hållbar utveckling kommer att påverka internationella relationer på lång sikt.

2021 uppnådde solenergi rekordnivåer med 175 GW ny kapacitet, vilket tog den globala installerade solkapaciteten till 942 GW. Investeringar i förnybar energi nådde 366 miljarder USD, där solenergi stod för mer än hälften. Utöver solceller inkluderar solenergi även koncentrerad solvärme (CSP) och solvärme för uppvärmning och kylning, där Kina är ledande. Trots denna framgång måste förnybar energi enligt de flesta nettonollscenarier fyrdubblas till 2030 för att klimatmålen ska nås. Om detta sker kommer solenergi inte bara vara en central klimatåtgärd, utan också en grundpelare för framtida ekonomier världen över. Det kräver dock enorma investeringar och kommer att forma geopolitiska maktkamper, särskilt kring råmaterial, teknologisk kunskap och kompetens.

Övergången till ren energi omdefinierar även geopolitiken. Den gamla ordningen där fossila bränslen skapade maktcentrum försvagas i takt med att dessa energikällor fasas ut. Tidigare dominerande stater och stora olje- och gasbolag tappar inflytande, samtidigt som nya aktörer inom förnybar energi stiger fram. Detta skifte har potential att dämpa internationella konflikter genom att minska miljörisker som torka, matbrist och havsnivåhöjningar. Samtidigt kan ökade möjligheter till energisjälvförsörjning leda till kortsiktiga störningar och omfördelningar av makt.

Målen för hållbar utveckling (SDG) visar på komplexa synergier och avvägningar. Framsteg inom ett mål kan både gynna och motverka andra, vilket påverkar geopolitik, handel och utrikespolitik. Exempelvis kan satsningar på förnybar energi främja tillgång till rent vatten (SDG 6), energi (SDG 7), industrins innovation (SDG 9) och hållbara städer (SDG 11), men kan också ge upphov till nya konfliktlinjer kring resurser och teknologifrågor.

Det är därför avgörande att förstå att hållbar utveckling och energitransitionen inte bara är tekniska eller miljömässiga frågor, utan fundamentala förändringsprocesser som påverkar internationell politik, ekonomiska strukturer och sociala system globalt. Investeringar i förnybar energi är både en möjlighet och en källa till spänningar som kräver medvetenhet om komplexiteten i globala värdekedjor, geopolitiska intressen och ekonomiska incitament. För att hållbar utveckling ska bli en kraft för samarbete snarare än konflikt, måste de multilaterala systemen stärkas och samordnas i takt med att världen ställer om till nya energisystem.

Hur påverkar den globala energiövergången geopolitiken?

Ett exempel på denna förändring är den växande betydelsen av länder som leder utvecklingen inom förnybar energi. Kina, till exempel, har blivit en ledande aktör både när det gäller produktion av solpaneler och vindkraftverk, vilket stärker landets roll som en global energimakt. På samma sätt har vissa europeiska länder, som Tyskland och Danmark, blivit pionjärer inom vindkraft, vilket också ökar deras inflytande på energiområdet.

För att förstå de geopolitiska implikationerna måste vi också titta på hur energiproduktion och energipolitik förändras i takt med att världen rör sig bort från fossila bränslen. Länder som traditionellt har varit stora olje- och gasproducenter, som Ryssland och Saudiarabien, ser nu sitt inflytande minskas när världen övergår till förnybara energikällor. Detta leder till en ny geopolitisk dynamik, där nya allianser och maktbalanser skapas.

Samtidigt påverkar övergången till förnybar energi även utvecklingsländer, särskilt de som är rika på sol- och vindresurser. Dessa länder kan få nya möjligheter att stärka sina ekonomier och förbättra sin globala position genom att exportera förnybar energi eller genom att utveckla inhemska industrier som kan dra nytta av dessa resurser. Exempelvis kan länder i Afrika, som har stora solenergiresurser, spela en viktig roll i den globala energiövergången, förutsatt att de investerar i teknologisk utveckling och infrastruktur.

Det finns dock även utmaningar och risker för dessa länder. Energiomställningen kan medföra ekonomiska osäkerheter för dem som inte snabbt anpassar sig till nya energiteknologier. Länder som inte har tillgång till nödvändiga teknologier eller investeringar kan riskera att hamna på efterkälken i den nya globaliserade energiekonomin. Dessutom kan övergången till förnybar energi skapa nya geopolitiska spänningar kring kontrollen av kritiska råmaterial som sällsynta jordartsmetaller, som är nödvändiga för produktionen av solpaneler och batterier.

För att förstå dessa förändringar är det avgörande att titta på energipolitikens samspel med global ekonomi, säkerhet och miljö. Energiomställningen är inte bara en teknisk eller ekonomisk utmaning, utan också en politisk fråga som kommer att påverka internationella relationer under de kommande decennierna. Detta innebär att de länder som lyckas navigera denna övergång genom att anpassa sina energisystem och ekonomiska modeller kan stärka sin position på den globala arenan.

Det är också viktigt att förstå att energiomställningen inte sker i ett vakuum. Förändringar inom energiområdet kommer att samverka med andra globala trender som klimatförändringar, teknologisk innovation och internationell handel. Till exempel, genom att utveckla nya teknologier för koldioxidavskiljning och -lagring, eller genom att implementera grön industriell politik, kan vissa länder skapa ekonomiska möjligheter medan andra kan stå inför ökade konkurrensförluster.

Framöver kommer vi troligen att se en gradvis uppdelning av energimarknaden i två dominerande system – ett som är baserat på förnybar energi och ett som är beroende av fossila bränslen. Denna uppdelning kommer inte bara att vara en teknologisk utveckling utan också en politisk fråga, eftersom länder söker nya vägar för att säkra sina energiförsörjningar och bevara sina ekonomiska intressen i en värld som snabbt rör sig mot grön energi.

Sammantaget kommer den globala energiomställningen att utgöra en av de mest avgörande faktorerna för geopolitiken under det kommande århundradet. Länder som kan kapitalisera på förnybar energi och effektivt anpassa sina energipolitiker kommer att spela en central roll i den nya globala maktordningen.