Under perioden 2008-2010, när det amerikanska kongressens minoritetspartier hamnade i en situation av politiskt underläge, tvingades politiska aktörer att hitta nya vägar att kommunicera och mobilisera väljare. En av de mest framträdande förändringarna var adoptionen av Twitter som ett verktyg för att engagera en bredare väljarkrets – inte bara lokal, utan också nationell och global. Flera studier, som den av Straus et al. (2013), pekar på att Twitter inte bara används för att kommunicera med en begränsad grupp av väljare utan istället för att nå en mycket större och mer varierad publik.
Flera nyare undersökningar har sökt att förstå varför och hur Twitter har blivit en normaliserad kommunikationskanal inom politiken. Gainous och Wagner (2014) påpekar att sociala medier inte bara är en teknologisk innovation utan snarare en grundläggande förändring i sättet människor interagerar med politiska institutioner och aktörer. För politiska aktörer innebär sociala medier en möjlighet att snabbt och direkt nå ut till både väljare och allmänheten, vilket radikalt skiljer sig från traditionella medier där kommunikationen ofta är mer reglerad och långsammare.
En intressant aspekt som nyligen har undersökts är könsskillnader i användandet av Twitter under kampanjer. Forskning av Heather Evans et al. visar att kvinnliga kandidater är mer benägna att använda Twitter för att kommunicera politiska budskap, diskutera policyfrågor och kritisera sina politiska motståndare. Trots detta har det visat sig att denna typ av aktivitet inte alltid leder till någon märkbar förändring i deras politiska karriärer efter valet. Detta pekar på att medan sociala medier ger en plattform för att uttrycka sig och engagera väljare, betyder det inte nödvändigtvis att de traditionella maktstrukturerna i politiken förändras över en natt.
När vi diskuterar användningen av sociala medier under kampanjer kan vi inte förbise fenomenet "att gå negativt". Att rikta kritik mot motståndare har länge varit ett vanligt inslag i valkampanjer, och även om forskningen inte helt kan bekräfta de långsiktiga effekterna av negativ reklam, visar det sig att användningen av negativt innehåll har ökat kraftigt under de senaste åren. Under mellanvalen 2018 ökade mängden negativa annonser med hela 61 procent jämfört med 2014. En annan tydlig trend är att kandidater som ligger efter i opinionsundersökningarna är de som oftast väljer att använda negativa angrepp, vilket ses som ett sätt att förändra väljarnas uppfattningar när de annars inte har tillräckligt med resurser för att driva en mer positiv kampanj.
I närmast tävlingsinriktade val, oavsett om de är mellan sittande och utmanande kandidater, är det mer sannolikt att negativa kampanjmeddelanden dominerar på både traditionella och sociala medier. Det är också tydligt att mindre partier är mer benägna att gå negativt, då de måste övertyga väljarna att deras politik är bättre än den sittande regeringens. Undersökningar har visat att kandidater från minoritetspartier använder negativa taktiker oftare, eftersom de måste övertyga väljarna om att de representerar ett bättre alternativ än de som redan innehar makten.
När vi talar om negativa kampanjmeddelanden måste vi också beakta effekten av känslomässig reklam. Forskning visar att icke-inkommande kandidater – de som inte är sittande politiker och som ofta står inför tuff konkurrens – är mer benägna att använda känslomässiga "skräckbilder" i sina kampanjer för att väcka väljarnas uppmärksamhet. De använder känslomässiga appeller för att skapa osäkerhet om de nuvarande kandidaternas förmåga och uppmana väljare att fokusera på problem som inte nödvändigtvis tas upp i traditionella politiska diskussioner.
Det är intressant att observera att denna typ av känslomässig kommunikation är mycket vanligare på sociala medier, där kandidater inte behöver stora resurser för att skapa effektfulla budskap. Till exempel innebär Twitter att kandidater kan vara mycket mer kreativa i den ton och stil som används i sina meddelanden, vilket gör att plattformen erbjuder en helt annan typ av känslomässig närvaro jämfört med traditionella tv-reklamer. I många fall handlar det om att skapa ett meddelande med en snabb och direkt påverkan på väljarens känslor, ofta utan de visuella och auditiva element som dominerar traditionell reklam.
Forskning om de sentimentella aspekterna av politiska budskap på sociala medier har blivit alltmer sofistikerad. Genom att använda sentimentanalys kan forskare mäta och kategorisera de känslor som uttrycks i tweetar – som ilska, ångest eller sorg. Denna metod har använts för att analysera retoriken hos politiska eliter, vilket ger insikt i hur känslomässig påverkan kan användas för att styra den politiska agendan, särskilt i tider av politisk oro eller osäkerhet.
Det är också värt att notera att medan de flesta analyser av negativa politiska meddelanden fokuserar på meddelanden från sittande politiker, är det inte samma mönster som observeras hos kandidater från mindre partier. För tredje partiers kandidater kan negativa angrepp vara ett sätt att bryta sig in i den politiska diskussionen och locka väljare som annars skulle stödja de två största partierna. Deras användning av Twitter och andra sociala medier kan därför vara en viktig del av deras strategi för att vinna uppmärksamhet.
Sammanfattningsvis är användningen av sociala medier som Twitter en kraftfull och mångfacetterad kommunikationskanal för politiska aktörer. Twitter möjliggör för kandidater att skapa en mer direkt och personlig dialog med sina väljare, men det innebär också nya utmaningar och riskscenarier, särskilt när det gäller användningen av negativ retorik och känslomässig påverkan. Detta förändrar både hur politik kommuniceras och hur väljare engagerar sig i den politiska processen.
Hur förändringar i kongressdistrikt påverkar amerikansk politik och valstrategier
Varje kongressdistrikt i USA har sina egna unika särdrag som inte kan förbigås. Det som fungerar i ett distrikt kan vara helt ineffektivt i ett annat. Till exempel, det södra Florida-distrikt som jag representerade under nästan tre decennier genomgick flera omritningar, men behöll alltid en mångfacetterad gemenskap och väljarsammansättning som var fördelaktig för Demokraterna. Det stora antalet oberoende väljare som var registrerade i mitt distrikt tenderade också att rösta för Demokraterna. Jag blev aldrig avskräckt. Jag arbetade hårt för människorna i min gemenskap, både i Washington och i distriktet, och denna strategi visade gång på gång sig vara framgångsrik för mig.
Min erfarenhet är dock inte representativ för alla. När distrikten ritades om för att ge vissa partier ett starkare fotfäste, blev gerrymandering ett sätt att säkra säkra platser för båda sidor i kongressen. Detta gjorde att många kongressval blev mindre konkurrensutsatta. Båda partierna blev förankrade i vissa distrikt där linjerna ritades för att gynna det ena partiet. Men, som alltid, är självgodhet en fiende för alla som redan sitter på en säker plats. Många förlorade primärval redan 2018, då nya och mer extrema röster började höras inom både Demokraterna och Republikanerna.
När jag valdes in i kongressen för nästan tre decennier sedan, var Republikanerna ett parti som betraktades som en minoritet. Demokratiska partiet hade kontrollerat huset i mer än fyra decennier. Därför blev många förvånade när GOP 1995 blev majoritetspartiet. Bara 12 år senare, 2007, vände det åter till Demokraterna, och fyra år därefter var GOP tillbaka vid makten. Under flera år växlade antalet platser fram och tillbaka, men 2018 var det Demokraterna som återfick kontrollen över huset. Den politiska maktbalansen kan förändras dramatiskt på bara en valcykel.
Att överväga en plats i kongressen kan kännas skrämmande på grund av de höga kostnaderna för kampanjer samt pressen att prestera både effektivt i Washington och på hemmaplan. Men jag vill säga detta: tveka inte om ditt hjärta är på rätt plats och om du är villig att arbeta hårt för din gemenskap. Om att tjäna din gemenskap är viktigt för dig, kan ett valt ämbete ge dig möjlighet att hjälpa en individ i taget och även skapa lagstiftning som påverkar hela nationen. Jag uppmuntrar fler kvinnor, fler latinamerikaner och fler individer från olika bakgrunder och etniciteter att överväga att representera sina gemenskaper och att bidra med sina tankar och perspektiv i denna ansedda institution.
Trots att kongressen som helhet kan kämpa med att behålla det amerikanska folkets förtroende, kan varje medlem odla sin egen tjänst genom att skapa ett arv av service för sitt kongressdistrikt. Vägen till att bli medlem av kongressen kan vara full av hinder och utmaningar, men med uthållighet och en stark vilja att tjäna samhället och nationen, kan en kandidat ändå bli framgångsrik. 2018 års mellanårsval gav oss en inblick i hur snabbt maktbalansen kan skifta, när både gamla och nya politiska röster gjorde sig hörda. Men även om vi ser stora förändringar och konflikter på den nationella scenen, så finns det alltid möjlighet till samarbete och kompromiss – något som är nödvändigt för att vår demokrati ska fungera långsiktigt. Det är något som vi bör sträva efter att återupprätta i vårt politiska system, för en bättre framtid för våra barn och barnbarn.

Deutsch
Francais
Nederlands
Svenska
Norsk
Dansk
Suomi
Espanol
Italiano
Portugues
Magyar
Polski
Cestina
Русский