Hur Trump-administrationen omdefinierade amerikansk utrikespolitik och dess globala konsekvenser

Flynn och Rice hade olika uppfattningar om världspolitik. Under en offentlig hearing vid United States Institute of Peace den 10 januari 2017 diskuterade de amerikansk utrikespolitik, trots deras olika synsätt. Rice, den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren, argumenterade för att Obama-administrationens utrikespolitik hade varit en stor framgång, särskilt i relationen med Kina. Hon framhöll den strategiska "ombalanseringen" mot Asien, som syftade till att stärka USA:s närvaro och inflytande i regionen, samt uppmanade den nya administrationen att fortsätta stödja Trans-Pacific Partnership (TPP), även om Trump troligen skulle skrota det. Hon beskrev Kina som en "komplex men samarbetsvillig" partner.

Men den nya administrationen såg på saker och ting på ett annat sätt. Flynn, den nyutnämnde nationella säkerhetsrådgivaren, nedtonade Rysslands betydelse som ett hot mot USA och fokuserade istället på Kina, vilket han ansåg vara den verkliga utmaningen. Hans syn på Ryssland var att landet var en "declining power", demografiskt utmanat och inte längre ett globalt hot. Denna bedömning var långt ifrån den mer alarmistiska inställning som Rice och många andra hade. Flynn betonade istället vikten av att hantera Kina med en mer kraftfull strategi.

När Trump sedan höll sitt invigningstal den 20 januari 2017, var det tydligt att en ny era i amerikansk utrikespolitik hade börjat. Trump talade om "America First" och förkastade den internationella liberala ordning som USA hade lett sedan andra världskriget. Hans retorik pekade på att USA inte längre skulle vara den globala polisen eller främja demokrati och mänskliga rättigheter internationellt. För många av USA:s allierade var detta en chock, och de fruktade att den internationella ordningen nu skulle sättas på spel.

Därmed började ett nytt kapitel i den amerikanska utrikespolitiken. Trumps administration var fylld av både erfarenhet och fräsch entusiasm från personer som förlorat sin plats i det etablerade systemet. Dessa "outsiders" som George Papadopoulos och Carter Page hade ingen diplomatiskt erfarenhet, men de var ivriga att förändra USA:s utrikespolitik. De representerade en ny generation inom det republikanska partiet som var mer skeptiska till den globala orden och förespråkade en mer nationell syn på utrikespolitik.

Under de första månaderna av Trumps mandatperiod blev det tydligt att hans närmaste rådgivare, som Steve Bannon och Peter Navarro, drev en mer konfrontativ linje, särskilt gentemot Kina. De trodde att USA borde visa styrka genom att utmana Kinas ekonomiska och geopolitiska ambitioner. Det var en tydlig markering av den nya administrationens ambitioner att omvandla USA:s internationella strategi genom att anta en mer aggressiv hållning gentemot de stora globala makterna.

Kina, å sin sida, befann sig i en svår position. De hade förväntat sig att Hillary Clinton skulle vinna valet, vilket skulle ha inneburit en fortsatt, om än kritisk, relation mellan USA och Kina. Men med Trump i Vita huset tvingades Kina snabbt omvärdera sin strategi. Trump-administrationen, med dess "America First"-agenda, satte press på Kina både ekonomiskt och diplomatiskt. Detta skapade osäkerhet kring hur den globala ordningen skulle utvecklas.

För att förstå betydelsen av dessa förändringar är det viktigt att inte bara fokusera på den direkta politiken mellan USA och Kina, utan också på hur Trumps "America First"-doktrin påverkade de globala institutionerna. USA:s allierade såg sina relationer med den största världsmakten förändras dramatiskt. De var tvungna att anpassa sig till en president som var skeptisk till internationella avtal, allianser och organisationer som hade definierat efterkrigstiden. För dem blev det avgörande att förstå att USA nu ville agera mer ensidigt, vilket förändrade dynamiken i globala förhandlingar och maktbalanser.

Det är också viktigt att inte underskatta hur dessa förändringar påverkade den inhemska politiska debatten i USA. Den internationella arenan var inte bara en plats för att hantera diplomatiska relationer, utan också en spegel för de politiska striderna inom landet. Utrikespolitik blev ett verktyg för att vinna inrikes politiska poäng och mobilisera väljare. Trumps kampanjlöften om att återupprätta amerikansk storhet genom att minska engagemanget utomlands, i kombination med hans protektionistiska inställning till handel, resulterade i en total omstrukturering av landets globala strategi.

Hur United Front Arbetsgrupper Verkar i USA: En Inblick i Kinesisk Påverkan

Dr. Charles, vicechef för United Front Work Department, har träffat prominenta världsledare som Donald Trump och FN:s generalsekreterare António Guterres. Utöver detta erbjöd han guidade turer på den amerikanska militärakademin och möjligheten att träffa bland andra president Obama och investeraren Warren Buffett. Washington Post rapporterade att hans organisation inte hade någon koppling till FN, och när journalister besökte den adress som listades på deras hemsida, fanns det inget kontor där. Detta är typiskt för den typ av organisationer som är kopplade till den kinesiska regeringen och deras United Front-arbete.

United Front-grupper finns spridda över hela USA, och vissa är direkt involverade i amerikansk politik. Wall Street Journal rapporterade att en grupp vid namn Chinese Americans for Trump, grundad av David Tian Wang, en kinesisk medborgare med grönt kort, blev kontaktad av kinesiska konsulatet för att lobba den amerikanska administrationen. Wang registrerade sig som ledare för ett konsultföretag och donerade 150 000 dollar till Trump Victory Fund. På kinesisk tv skrytte han om hur han använde sina kontakter inom Trump-teamet för att argumentera emot konfrontation med den kinesiska regeringens aggressiva politik i Sydkinesiska sjön. Wang registrerade sig aldrig som lobbyist under Foreign Agents Registration Act, vilket är ett centralt kännetecken för United Front-arbete.

Dr. Charles var inte den enda kinesiska individen som använde United Front-grupper för att få tillgång till Mar-a-Lago. Cindy Yang, en affärskvinna från Florida, blev känd efter en skandal där New England Patriots ägare Robert Kraft greps i en massageparlor som hon grundat. Efter att ha byggt upp ett omstritt affärsimperium, blev Yang och hennes familj stora politiska donatorer, vilket gav dem tillgång till mäktiga personer, inklusive Trump-familjen och andra politiska ledare. Yangs konsultföretag, GY US Investments, lovade sina kunder direkt tillgång till president Trump och andra högt uppsatta officiella personer.

Yang var djupt involverad i Florida-grenen av både Council for the Promotion of the Peaceful Reunification of China och China Association for Science and Technology, som båda har kopplingar till Kinas kommunistiska parti (CCP) och United Front-arbetet. Det är inte svårt att förstå varför en sådan organisation skulle verka för att tvinga Taiwan att gå samman med fastlandet. På detta sätt har United Front-nätverk opererat i USA under lång tid.

General James Mattis, tidigare försvarsminister i USA, framhöll i ett vittnesmål inför USA:s utrikesutskott i maj 2019 vikten av att bevara integriteten i USA:s politiska processer när man konfronterar Kinas påverkansoperationer. Det krävs ett strategiskt svar för att hantera de utmaningar som den kinesiska kommunistpartiet utgör genom att aktivt påverka USA:s inrikespolitik och affärer. USA:s politiska elit, näringsliv och kinesiska samhällen har länge varit mål för Kinas påverkansförsök.

Enligt både Mattis och den australiensiska forskaren Alex Joske är Chinese People’s Political Consultative Conference (CPPCC) en av de mest inflytelserika organisationerna som arbetar för att samordna med CCP och främja deras mål. CPPCC är en organisation som inkluderar både partimedlemmar och inflytelserika personer från olika sektorer av kinesiskt samhälle, både inom och utanför Kina. Genom åren har den letts av flera framstående kinesiska ledare, inklusive Mao Zedong, Zhou Enlai, Deng Xiaoping och Li Xiannian. Den nuvarande ordföranden är Wang Yang, som även är ansvarig för United Front-systemet.

En särskild incident där David Firestein, en tidigare tjänsteman på USA:s utrikesdepartement, planerade att använda CUSEF som primär finansiär för att etablera ett Kina-center vid Lyndon B. Johnson School of Public Affairs på University of Texas blev en kritisk punkt. När denna plan avslöjades mötte den stort motstånd från akademiska kollegor som oroade sig för den kinesiska påverkan på institutionen. Konflikten mellan professorer vid universitetet och de som var för finansieringen ledde till en intensiv debatt om hur Kinas påverkan skulle hanteras på amerikansk mark.

För att förstå dessa komplexa nätverk och deras inflytande är det viktigt att inse den stora strategiska betydelsen av United Front-arbete i internationella relationer. Kinesiska organisationer som är en del av denna strategi är inte bara en produkt av Kinas interna politik, utan en global rörelse som syftar till att forma den internationella politiska agendan till CCP:s fördel. Detta innebär att det finns ett pågående behov av vaksamhet och medvetenhet om de metoder som används för att påverka politiska beslut och ekonomiska strategier i västvärlden, inte bara i USA, utan även i andra demokratiska länder.

Varför är ursprunget till SARS-CoV-2 så omtvistat?

I samband med den globala spridningen av SARS-CoV-2, som ledde till COVID-19-pandemin, blev ursprunget till viruset en central fråga för forskare, politiker och medier världen över. Från början fanns det en bred enighet om att viruset hade sitt ursprung i ett naturligt spillover från djur till människa. Men det fanns också andra, mer kontroversiella teorier, som att viruset skulle kunna ha släppts ut från ett laboratorium, vilket ledde till en politiskt laddad och vetenskapligt komplicerad debatt.

En av de mest uppmärksammade figurerna i denna debatt var Arkansas senator Tom Cotton. I februari 2020, under en intervju på Fox News, antydde Cotton att SARS-CoV-2 kanske hade skapats som ett biologiskt vapen inom Kinas biokrigföringsprogram. Han ifrågasatte också den kinesiska regeringens brist på transparens, och krävde mer bevis för att förstå virusets ursprung. Det som följde var en blandning av vetenskaplig tveksamhet och politiska intriger, där Cotton snabbt stämplades som en konspirationsteoretiker. Vetenskapen stödde inte hans påstående om att viruset var genetiskt manipulerat. De flesta forskare var överens om att SARS-CoV-2 inte var ett resultat av medveten manipulation, och det fanns inga starka bevis för att det hade skapats som ett dödligt biologiskt vapen. Dessutom hade Wuhan Institute of Virology (WIV), ett av de mest centrala forskningslaboratorierna i Kina, publicerat sin forskning om fladdermuscoronavirus och deras förmåga att infektera människor. Detta skulle inte vara i linje med det hemlighetsmakeri som man skulle förvänta sig från ett biologiskt vapenprogram.

Cottons anklagelser gjorde inte bara honom själv till en måltavla för kritik, utan de undergrävde också den pågående ansträngningen från amerikanska myndigheter att förstå virusets verkliga ursprung. Med tiden började många politiker och journalister blanda ihop den felaktiga idén om att viruset var ett kinesiskt biologiskt vapen med den mer plausibla idén att viruset kunde ha släppts ut från ett laboratorium som en följd av ett missöde under experiment. Denna teori om ett laboratorieolycksfall var till en början tveksamt behandlad av många forskare och politiker av rädsla för att bli angripna som konspirationsteoretiker.

Det var dock viktigt att förstå att bristen på bevis inte betyder att det inte finns något bevis. Den amerikanska underrättelsetjänsten hade helt enkelt inte hittat några avgörande länkar till ett laboratorium. Den som ville kunna slå fast ett definitivt svar om virusets ursprung stötte på betydande svårigheter, särskilt eftersom flera av de forskare som hade arbetat med Wuhan-laboratorierna var ekonomiskt och vetenskapligt knutna till den kinesiska forskningen, vilket ledde till potentiella intressekonflikter.

Förutom de politiska och vetenskapliga debatterna om SARS-CoV-2:s ursprung, var det också andra faktorer som påverkade diskussionen. Ett exempel på detta var den kontroversiella forskningen som utfördes vid WIV, där man genomförde så kallad gain-of-function-forskning, där man experimenterade med virus för att studera hur de kan utvecklas och smitta människor. Denna forskning innebar en risk för att ett virus som naturligt skulle ha spillt över från ett djur till en människa kunde "accidentellt" frigöras från laboratoriet. Men även om den här forskningen var offentlig, innebar det inte att alla risker hade avslöjats eller att man hade förstått omfattningen av vad som pågick.

Under hela denna tid förnekade de kinesiska myndigheterna att deras labb var inblandade, trots att internationella journalister och forskare påpekade att det fanns goda skäl att undersöka denna möjlighet. För att ytterligare komplicera saken, började också kinesiska forskare som Shi Zhengli, en av de mest framstående virologerna vid WIV, uttrycka tvivel om labbets oskuld. I en intervju beskrev hon hur hon själv hade grävt i sina laboratoriedokument för att säkerställa att SARS-CoV-2 inte kom från hennes eget labb, och att hon blev lättad när hon inte hittade några bevis på detta.

Diskussionen om SARS-CoV-2:s ursprung är fortfarande pågående och är komplexare än den ofta framställs i media. Ett viktigt perspektiv som inte alltid lyfts fram är att även om viruset inte behövde vara direkt konstruerat som ett biologiskt vapen, betyder det inte att det inte kan ha släppts ut genom ett laboratorium som en följd av experiment som involverade gain-of-function-teknik. Även utan en avsiktlig manipulation, kan ett sådant experiment skapa de förutsättningar som gör att ett virus sprids okontrollerat från ett labb.

Hur påverkade kinesiskt inflytande den amerikanska presidentvalet 2020?

Guos engagemang i laptopskandalen, som involverade Hunter Biden, framstod som särskilt problematiskt eftersom hans aktiviteter skadade trovärdigheten hos de påståenden som spreds. GNews, den medieplattform som Guo och hans allierade använde för att sprida information, blandade samman de komprometterande uppgifterna med uppenbart falska eller överdrivna påståenden, som exempelvis fejkade videor. Detta ledde till att historien om Hunter Biden och hans påstådda affärer med Kina fick en negativ effekt – inte bara för Biden utan också för Trump, vars politiska mål hamnade i skymundan av desinformation. De kinesiska intressena, som Guo till synes representerade, verkat parallellt med de amerikanska aktörernas egna politiska agendor, vilket gjorde det hela ännu mer oklart för utomstående observatörer att förstå.

En annan oroande aspekt av detta var hur den politiska diskussionen om Kina kom att bli en partipolitisk kampsten i USA:s inrikespolitik. Kinesisk inblandning i det amerikanska valet 2020 fördjupade klyftorna i den amerikanska politiska debatten om hur landet skulle hantera relationerna med Kina. Både Joe Biden och Donald Trump förlorade fokus på vad som borde varit en djupare, nationell och bipartisk diskussion om hur USA skulle möta Kinas framväxt som global stormakt. Istället blev Kina en politisk slagpåse, och frågan om hur man skulle hantera detta växte i betydelse i takt med att den partipolitiska rivaliteten intensifierades.

Både Biden och Trump hanterade frågan om Kina på ett sätt som speglade deras egna politiska agendor. Trump använde Kina-frågan för att stärka sin populistiska image, medan Biden, under valkampanjen, försökte tona ner sina tidigare relationer med den kinesiska regeringen för att framstå som mer kritisk mot den. Det blev tydligt att de personliga agendorna hos både politiska ledare ofta var mer fokuserade på att vinna valet än på att skapa en långsiktig strategi för att hantera Kinas växande globalisering.

Guos påverkan på den amerikanska politiska diskursen, och särskilt hans relation med Bannon och andra amerikanska aktörer, belyser hur kinesiska intressen kan infiltrera och försvåra de inhemska politiska debatterna. Hans handlingar under valkampanjen påminner om hur internationella aktörer och affärsintressen kan påverka och forma en nations politik på ett sätt som inte alltid är synligt för allmänheten. Kinesiska pengar som flödar genom utländska aktörer, oavsett om de är dissidenter eller före detta allierade, kan skapa snåriga nätverk av intressen som är svåra att överblicka och förstå i sin helhet.

Kinesiskt inflytande på amerikanska val och inrikespolitik riskerar att förhindra en nödvändig, konstruktiv debatt om hur USA ska förhålla sig till sin största konkurrent på den globala scenen. Istället för att öppet diskutera de ekonomiska och strategiska riskerna som Kina innebär för USA, förlorades mycket av denna diskussion i en virvelvind av politik, desinformation och politisk propaganda. Att kunna identifiera och navigera genom dessa intrikata och ofta dolda influenser är avgörande för att förstå den framtida dynamiken mellan USA och Kina, särskilt när dessa frågor, som redan har visat sig vara starkt politiserade, fortsätter att utvecklas i takt med förändringar på världsscenen.