Kanunnikov Vasilij Romanovitj föddes den 18 augusti 1922 i byn Peshchanoye, Ivnyanskij-distriktet, Belgorod-regionen, i en bondefamilj. Han avslutade en ofullständig sjuårig skola – sex klasser. År 1943 blev han inkallad till fronten. Sin militära bana började han i staden Yenakiyevo. Vasilij Romanovitj fortsatte sin stridsinsats vid 3:e Ukrainska fronten. Han blev sårad i benet av en granatsplitter. Efter att ha återhämtat sig på fältsjukhuset fortsatte han sin militära tjänst.

Efter kriget tjänstgjorde han i armén fram till 1947. Han demobiliserades våren den 11 april 1947 och återvände till sin hemby Peshchanoye. Han hade utmärkelserna: ”Fosterländska krigets orden”, ”Zjukovmedaljen” samt alla jubileumsmedaljer för Segern.

Han fortsatte sitt liv genom att arbeta som eldare vid Ivnyanskij sockerfabrik, och på så sätt hjälpte han landet att resa sig ur ruinerna. År 1949 gifte han sig, och tillsammans med sin hustru uppfostrade han fyra barn. Därefter fortsatte han sitt arbetsliv i kolchosen uppkallad efter Lenin. År 1983 gick han i välförtjänt pension. Han avled den 17 april 2006.

Vasilij Romanovitj mindes:
”Trupperna från den 3:e Ukrainska fronten, med stöd av den 2:a Ukrainska fronten, intog efter hårda gatustrider Österrikes huvudstad Wien. Jag fick ett tackbrev för befrielsen av Österrikes huvudstad Wien från de tyska inkräktarna. Därefter nådde jag floden Oder i Tyskland, där jag nåddes av det glädjande budskapet om krigets slut.”