Kozaken som for långt bort till främmande land

ÅKTE KOSACK TILL FRÄMMANDE LAND LÅNGT BORT
Kosacken åkte till främlings land långt bort, På sin goda svarta häst, Oj, ja, han lämnade sitt kära hemland för en tid, för en tid, Själv kunde han inte återvända, Han återvände inte till sitt hemland, till sitt fäderneshem.
I onödan går hans unga fru ut, Morgon och kväll, tittar mot norr. Oj, ja, hon väntar, hon väntar där, från långt bort… från fjärran land, När, när kommer min kära kosack-älskling?
Kosacken, när han dog, bad och bad, Att de skulle lägga honom i en jordhög med mark. Oj, ja, låt det finnas en vacker kalina där, Kalina, min älskade,
Den växer och pryder sig i ljusa, blå färger. Låt en fågel sjunga där på kalinan, Sjunga om kosackens liv, Oj, ja, hur han levde på främlings land, på främlings land, långt bort, Och han dog, ja, han minns inte sitt hemland, sitt fäderneshem.
Och där, bakom jordhögen, där snöstormarna virvlar, Där vinterns frost biter hårt, Oj, ja, där ligger kosackens ben under snön.

ÄRA GUD I HIMLEN
Ära Gud i himlen, Och folket på jorden, Och för oss Donkosacker Vid Polens gräns.
Låt folket inte vara rädda, Att krig kommer till Ryssland, Det var Polens gräns, Och nu är det vårt land.
Vi har älskat gränserna, Vi älskar vår trogna fru, Den vi älskade – vi glömde, Vi älskar en enda tjänare.
Folk ser våra gärningar, De ger oss mat och dryck, De förolämpar oss aldrig, Och belönar oss alltid.
När vi släpps från gränsen, Vi går till våra fruar, Till våra goda byar, Till våra barn och fäder.
Vi berättar hur vi tjänade, Hur vi skyddade gränsen, Fast vi inte tjänade pengar, Men vi fann ära.
Stor ära, hur vi är stolta över den, Och vi bevarade vårt heliga hemland från kriget.
För folket och det heliga Ryssland Är vi redo att dö, Och för den gyllene friheten Vill vi inte ha några tjänster.
Den kloka hästen - den trofasta vännen, Spiken - kosackens ära, Sabeln - den trogna vännen, Och geväret mot fienden.