Hur förbindelser mellan amerikanska och kinesiska eliter har påverkat den politiska dynamiken

Schwarzman, som ofta höll informella salonger med toppledare från kinesiska affärsverksamheter, suddade ut gränsen mellan officiella och inofficiella interaktioner. Vid tiden för hans middag med Ivanka Trump, pågick Ma:s lobbyverksamhet för att få administrationen att godkänna hans investeringsbolag, Ant Financial, för att förvärva MoneyGram, den näst största kedjan för penningöverföringar i USA. Affären blockerades senare av den amerikanska kommittén för utländska investeringar, en kommitté som består av nio nationella säkerhetsmyndigheter som granskar utländska förvärv, på grund av farhågor om att ett kinesiskt företag skulle kunna få tillgång till data om miljontals amerikaner och deras konsumtionsmönster.

Men Ma var inte den enda välanslutna personen som hjälpte den kinesiska eliten att närma sig den amerikanska presidentens familj. Gästlistan för Jared och Ivankas hemliga möte med kinesiska investerare i Beijing hade enligt uppgifter organiserats av Wendi Deng Murdoch – den före detta fru till Rupert Murdoch och en nära vän till Jared och Ivanka under många år. Hon var också en person av intresse för FBI – och hade varit det under en längre tid.

Under sin ungdom flyttade Deng Murdoch till Guangdong för att driva en fabrik tillsammans med sin familj. 1987 träffade hon ett Los Angeles-par, Jake och Joyce Cherry, som var engagerade i affärer i Guangzhou. Joyce blev hennes engelsklärare, och året därpå åkte de tillbaka till Los Angeles och sponsrade hennes studentvisum. Snart visade det sig att Deng Murdoch hade en affär med Jake Cherry. De gifte sig senare, men skilde sig snabbt efter att hon började studera vid California State University och började dejta affärsmannen David Wolf.

Efter att ha avslutat sina studier i ekonomi vid CSU, flyttade hon till Yale och erhöll en MBA 1996. Hon började arbeta i Hong Kong för Rupert Murdochs Star TV, där hon hade ansvar för Phoenix, en kinesisk-språkig kanal som ansågs vänligt inställd till Beijing och dess propaganda. Det var under denna period som hon träffade Rupert Murdoch och de gifte sig snabbt, även om äktenskapet slutade med skilsmässa 2013. Hon var också känd för att ha haft affärer med flera män, däribland Tony Blair och Googles Eric Schmidt.

Deng Murdoch och Jared och Ivanka Kushner träffades eftersom de bodde i samma byggnad i New York och två paren blev snart nära vänner. 2013 rapporterade en kinesisk blogg att hon hade arbetat för Propagandaavdelningen vid Folkets Befrielsearmés Generalpolitiska Departement, och att hon rekryterats som spion 1996. Även om påståendena inte kunde bekräftas, ökade de misstankarna om hennes förbindelser med den kinesiska staten.

Detta ledde till att FBI:s kontraspionageenhet under 2017 varnade Jared Kushner om att Deng Murdoch kan ha använt sitt förhållande med honom och Ivanka för att främja den kinesiska regeringens intressen. Ett specifikt oroande projekt som lyftes var ett kinesiskt finansierat förslag om att bygga en kinesisk trädgård i Washingtons Nationalarboretum, ett projekt som inkluderade ett 21 meter högt vitt torn, vilket väckte farhågor om att det skulle kunna användas för spionage. När FBI:s oro blev offentliggjord lades planerna på is.

Vid den tiden nekar både Deng Murdoch och Kushner-familjen att det skulle ha funnits några politiska eller kinesiska intressen i deras relationer. Dock var det svårt att förneka den påverkan och de intima band som fanns mellan Deng Murdoch och Kushner-familjen, vilket ytterligare förstärkte spänningarna i den amerikansk-kinesiska relationen.

Det var inte bara de politiska och affärsmässiga banden som gjorde situationen komplex. Kushner-familjen anställde också en kinesisk barnflicka, känd som Xixi, som under en period undervisade Ivanka och Jareds dotter, Arabella, i mandarin. Xixis närvaro i familjen var också ett ämne för oro för säkerhetstjänsten. Ivanka och Jared nämnde sällan denna barnflicka offentligt, men hon var närvarande i många viktiga tillfällen som skulle kunna betraktas som politiska eller diplomatiska, som när Arabella framförde en sång på mandarin vid ett möte med Kinas president Xi Jinping.

Relationerna mellan amerikanska och kinesiska eliter är komplicerade och ofta fyllda med dolda intentioner och olösta frågor om inflytande, säkerhet och nationella intressen. Det är viktigt att förstå att dessa förbindelser inte bara handlar om affärer eller vänskap, utan även om de politiska krafter och intressen som verkar bakom kulisserna. Vad som ser ut som sociala eller ekonomiska förbindelser kan i själva verket vara djupt inbäddade i geopolitisk manipulation och maktkamp.

Hur lyckades Kina manipulera den globala berättelsen om pandemin?

Under de första veckorna av utbrottet pågick ett visst samarbete mellan amerikanska och kinesiska myndigheter. Evakueringsflyg från USA transporterade medicinsk utrustning till Wuhan. Kina å sin sida lanserade en omfattande hjälpinsats med leveranser till över 120 länder – en kampanj som snabbt blev känd som "maskdiplomati". Det som först sågs som solidaritet, visade sig snart vara ett sätt att utöva påtryckningar mot länder som kunde tänkas kritisera Peking för dess hantering av viruset.

När Trumpadministrationen införde ett inreseförbud från Kina bröts samarbetet abrupt. Kinesiska diplomater satte igång en internationell offensiv för att avstyra andra länder från att följa efter. Den kinesiska utrikesministern beskrev sådana åtgärder som "panikskapande" och skadliga. Samtidigt sökte Peking aktivt påverka USA:s president direkt.

Ett avgörande telefonsamtal mellan Xi Jinping och Donald Trump den 6 februari förvandlades till ett subtilt spel av desinformation. Xi försäkrade Trump att viruset var under kontroll, att det inte utgjorde något hot mot världen och att det snart skulle försvinna när vädret blev varmare. Samtliga påståenden var osanna, men Trump började upprepa dem offentligt – och använde dem som grund för sin passivitet. Medan amerikanska tjänstemän försökte övertyga presidenten om att ta viruset på allvar, var det Xi Jinpings lugnande ord som fick störst inflytande.

När det stod klart att USA hade blivit vilselett, förändrades tonen. Vita huset började offentligt skylla på Kina. Men man ville göra det utan att anklagas för rasism, vilket ledde till omsorgsfull språkstrategi – som att tala om "Wuhanviruset". Detta förändrades när en kinesisk diplomat den 12 mars antydde att viruset kunde ha förts till Wuhan av den amerikanska armén. Trump svarade genom att konsekvent kalla viruset för "det kinesiska viruset", vilket han upprepade dussintals gånger. Propagandakriget var ett faktum.

Parallellt utövade kinesiska diplomater direkta hot mot amerikanska tjänstemän: Om Washington inte ändrade sin retorik, skulle Kina strypa exporten av medicinska produkter till USA. Detta hot, mot bakgrund av att Kina redan visat sig villig att använda medicinska förnödenheter som politiskt vapen, togs på allvar. Även amerikanska företag med produktion i Kina, som 3M, drabbades. Kinas åtgärder betraktades som en de facto-nationalisering av västerländsk industri, använd i syfte att tysta kritik.

I detta läge blev balansgången för amerikanska beslutsfattare livsfarlig: Att konfrontera Kina offentligt kunde kosta amerikanska liv – men att förbli tyst innebar att acceptera ett system där öppenhet, ansvar och samarbete förvrängdes till verktyg för manipulation. Xi Jinpings budskap till Trump – "vi har kontroll" – var mer än en lugnande lögn. Det var ett strategiskt drag för att vinna tid, forma perceptionen i omvärlden och neutralisera eventuell kritik innan den fick fäste. Det fungerade – åtminstone tillfälligt.

Det som är avgörande att förstå är att Kinas agerande inte bara handlar om nationell stolthet eller intern stabilitet. Det är en systematisk strategi där informationskontroll, diplomatisk utpressning och asymmetrisk kommunikation används som verktyg för geopolitisk dominans. Kinas hantering av pandemin visar hur ett auktoritärt system inte bara påverkar sitt eget folk, utan även manipulerar det internationella samfundet – i realtid, med dödlig precision. Den globala responsen

Hur bidrog forskning på djurmodeller till COVID-19-pandemins ursprung?

Under den tidiga pandemins faser fanns det ett akut behov av djurmodeller för att förstå SARS-CoV-2 och de sjukdomstillstånd det orsakar. I en kinesisk studie publicerades det att musmodeller, trots att ingen av mössen dog under experimenten, visade tecken på infektion som liknade dem som observerades hos människor som smittats av COVID-19. Detta fick forskarna att hävda att dessa musmodeller var ett användbart verktyg för vidare forskning kring viruset och de möjliga behandlingarna.

Men ett avslöjande i den kinesiska rapporten väckte misstankar om att viktig information hade utelämnats, särskilt om forskarnas tidigare arbete. Studien visade att forskarna hade använt möss som var 30 veckor gamla när de smittades med SARS-CoV-2. Eftersom dessa möss måste ha utvecklats långt innan viruset blev allmänt känt, väcktes frågan varför denna information inte blivit offentliggjord. Det var en oskriven regel inom forskarvärlden att sådana möss, särskilt de med mänskliga ACE2-receptorer, redan användes för forskning om coronavirus långt innan utbrottet av SARS-CoV-2. Men i den kinesiska rapporten nämndes inget om att sådana möss hade utvecklats för detta syfte innan pandemin började. Denna tystnad gjorde att många internationella experter började misstänka att Kina inte varit helt transparent om sina tidigare forskningsaktiviteter.

Enligt Richard H. Ebright, mikrobiolog och biosäkerhetsexpert, skulle ett sådant experiment kunna förklara hur SARS-CoV-2 kan ha utvecklats snabbt och blivit ett virus som är exceptionellt farligt för människor. Det finns en teoretisk möjlighet att dessa experiment med genetiskt modifierade djurmodeller ledde till att viruset genomgick en snabb evolution, från något som fanns i naturen till ett virus som var förmåd att infektera människor via de mänskliga ACE2-receptorerna.

Det är också viktigt att förstå att denna forskning inte nödvändigtvis förklarar virusets ursprung, men den belyser allvaret i de experiment som genomfördes i kinesiska laboratorier. I synnerhet i Wuhan Institute of Virology (WIV), där laboratorier med lägre säkerhetsstandarder användes för att genomföra forskning på coronavirus. Det fanns också