Att utveckla förnybara energikällor är en av de viktigaste strategierna för att möta de globala utmaningarna som klimatförändringar och energibehov. Men bakom denna strävan finns även en komplex väv av sociala, miljömässiga och ekonomiska faktorer som påverkar både de områden som investerar i dessa teknologier och de samhällen som direkt eller indirekt påverkas.

Förnybar energi, som sol-, vind-, vatten- och geotermisk energi, har generellt sett fördelar när det gäller att minska utsläppen av växthusgaser och minska beroendet av fossila bränslen. Samtidigt måste man förstå att alla typer av energiprojekt, oavsett om de är förnybara eller inte, kan ha djupgående effekter på lokalbefolkningar och ekosystem. Dessa effekter är ofta förknippade med både negativa och positiva konsekvenser för samhällen och natur.

Hydroenergi, till exempel, är en av de mest använda formerna av förnybar energi, men den är inte utan kontroverser. Stora dammprojekt som de vid tre Gorges-dammen i Kina har visat på de negativa konsekvenserna för både miljön och människorna som bor i de områden som påverkas. Dammar kan orsaka tvångsförflyttningar av samhällen, förändra lokala ekosystem och skapa långvariga effekter på den biologiska mångfalden. Samtidigt erbjuder de också fördelar i form av tillförlitlig elektricitet och ekonomisk tillväxt.

En annan viktig aspekt är geotermisk energi, som har potentialen att erbjuda hållbar och pålitlig energi från jordens inre. Utmaningarna med geotermisk energi ligger inte bara i de tekniska aspekterna av att borra till geotermiska reserver, utan också i hur dessa projekt kan påverka lokala samhällen och deras markanvändning. Även om geotermiska resurser är rikliga, finns det sociala och miljömässiga problem som måste hanteras, särskilt i relation till jordens värme, markanvändning och potentiell förändring av lokala vattenflöden.

Det är också viktigt att beakta de långsiktiga effekterna av dessa energiutvecklingsprojekt på klimatförändringar och lokala samhällen. För exempelvis vindkraft, solenergi och vattenkraft, kan de ge positiva effekter när det gäller minskade koldioxidutsläpp, men påverkan på ekosystem och lokala livsstilar kan vara betydande. Den energiinfrastruktur som utvecklas kan förändra traditionella ekonomiska aktiviteter som jordbruk och fiske, och de som redan är utsatta kan finna det svårt att anpassa sig till nya levnadsförhållanden.

En annan kritisk aspekt är geotermisk energi i relation till "enhanced geothermal systems" (EGS), där det pågår tekniska och ekonomiska utmaningar. Att utveckla och förbättra teknologin för EGS kan hjälpa till att ge tillgång till geotermiska resurser i områden som tidigare inte varit ekonomiskt lönsamma att exploatera. Detta skulle kunna ha både ekonomiska och sociala fördelar för lokalsamhällen som kan dra nytta av ökad energitillgång. Men det finns också risker, såsom potentiella negativa effekter på jordskorpans stabilitet eller förändringar i lokala vattentillgångar.

Sammanfattningsvis, medan förnybar energi har en avgörande roll i den globala övergången till hållbar energi, är det viktigt att dessa projekt planeras och genomförs med tanke på de potentiella konsekvenserna för samhällen och miljön. Den teknologiska utvecklingen av förnybara energikällor måste föregås av en noggrant balanserad förståelse för deras långsiktiga effekter, såväl ekologiska som sociala.

Det är även avgörande att i dessa sammanhang förstå den globala inverkan av energiprojekt, inte bara på national nivå utan även på regional och lokal nivå. I många fall innebär stora infrastrukturella projekt en transformation av hela samhällen, som inte bara påverkas ekonomiskt utan även socialt och kulturellt. En välgrundad politik för hållbar utveckling bör inkludera både tekniska lösningar och ett genomtänkt samspel mellan människa och natur, för att undvika eller mildra de negativa effekterna och för att maximera de potentiella fördelarna.

Kan kärnkraft bli en ny hoppfull lösning för global energi?

Den växande brådskan att snabbt avkarbonisera elnäten sätter kärnteknik i centrum som en av de potentiella åtgärderna för klimatåtgärder (IPCC, 2022). Europeiska kommissionen har också inkluderat kärnteknik i sin gröna investerings-taxonomi (Rankin, 2022), trots motstånd från vissa medlemsstater (Ainger, 2022). Både Ryssland och Kina leder utvecklingen av kärnteknologi och strävar efter att bli dominerande leverantörer på den globala marknaden. Efter nästan tre decennier utan några större kärnkraftsprogram utvecklade av de större staterna (Brutschin et al., 2021), kan det vara rimligt att förvänta sig att kärnteknik kommer att spela en större roll i det globala energisystemet? För att systematiskt besvara denna fråga utvecklas ett konceptuellt ramverk för teknologins spridning som leder analysen. Genom att koppla insikter från teorier om teknologiutbredning, statsvetenskap och internationella relationer argumenteras det i avsnitt 2 för att en teknologis utvecklingsbana är formad av tre centrala faktorer: (1) teknologins egenskaper, (2) statens egenskaper och (3) den globala geopolitiska situationen vid en given tidpunkt.

Teknologins egenskaper är relativt stabila och förändras inte över tid, om det inte sker en större innovation, och bestämmer därmed den övergripande spridningsbanan. Däremot är statens egenskaper och den globala geopolitiska situationen mer volatila och kan spela en avgörande roll som både möjliggörare och hinder för specifika teknologier. Ur ett socio-tekniskt perspektiv ser framtiden för kärnteknik dyster ut – det finns starka bevis på att stora och komplexa teknologier sprids långsamt globalt (Wilson et al., 2020). Faktum är att vi mellan 1990 och 2020 bevittnade ett globalt nedgång i kärnenergi (Markard et al., 2020), där många OECD-länder annonserade sin planerade kärnkraftsavveckling.

För att förstå den globala spridningen av kärnteknik, är det viktigt att ta ett helhetsperspektiv på leveranskedjan och identifiera teknikspecifika egenskaper, från den starkt koncentrerade uranmarknaden till framsteg i lösningar för kärnavfall. I en avsnitt av detta ramverk granskas även Small Modular Reactors (SMR), eftersom det argumenteras att denna nyckelinnovation kan göra kärnteknik mindre klumpig och mer flexibel. Trots detta är det tydligt att teknologins egenskaper inte är de enda drivkrafterna för spridning av teknologi. Tidigare erfarenheter visar att under perioder av nöd – såsom oljekrisen 1979 – är länder med hög statlig kapacitet bättre rustade att snabbt skala upp komplexa teknologier som kärnkraft (Brutschin et al., 2021).

Statens kapacitet och motivation spelar en avgörande roll i att kunna driva och utveckla kärnteknik. Länder med höga nivåer av teknisk och politisk kapacitet kan driva fram kärnkraftsutveckling snabbare än andra. I vissa fall kan statliga drivkrafter även vara geopolitiska, där utvecklingen av kärnteknik sker för att stärka en nations säkerhet, inte enbart för att tillgodose energibehov. Exempel på detta är Japan och Frankrike som utvecklade kärnkraft för att säkerställa sin energiförsörjning och nationella säkerhet (Brutschin & Jewell, 2018). Det är därför nödvändigt att titta på statens egenskaper, inklusive deras kapacitet och motivationer, för att bedöma kärnkraftens framtida roll på den globala energimarknaden.

En annan viktig aspekt är den geopolitiska dimensionen. Kärnteknik, likt andra teknologier, är djupt integrerad i globala handelsflöden. Men till skillnad från många andra teknologier, är kärnenergihandel känslig för geopolitiska faktorer som kärnvapenspridning, vilket gör denna teknologi särskilt mottaglig för geopolitiska överväganden från både leverantörer och konsumenter. Under det kalla kriget var till exempel många länder, som annars inte skulle haft kapacitet att utveckla kärnkraft, beroende av kärnkraftleveranser från en supermakt som ett resultat av deras politiska allians. Geopolitiska trender under det senaste decenniet (2010–2020) har kännetecknats av osäkerheter och en övergång från en bipolär till en multipolär världsordning, konflikter och volatila energipriser. Dessa förändringar kan öka vissa länders motivation att förlita sig mer på kärnenergi, medan i andra länder kan motivationen minska.

Kärnkraftens framtid förblir högst osäker. Det finns en möjlighet att Kina kommer att bli den ledande leverantören av kärnteknik globalt, vilket kan leda till en ny våg av kärnkraftenovationer och nykomlingar på marknaden. Men omfattningen av denna utveckling beror i stor utsträckning på de motivationer och kapaciteter som länder med högt energibehov kommer att ha. Kärnkraftens utveckling kommer att formas av en kombination av teknologiska framsteg, statens vilja och kapacitet samt globala geopolitiska dynamiker, där särskilt geopolitiska överväganden kommer att påverka omfattningen av denna teknologi som en global energikälla.

Hur den globala energimarknaden påverkar övergången till förnybar energi och energisäkerhet

De globala energimarknaderna är i ständig förändring, särskilt i ljuset av den pågående energiomställningen och de geopolitiska förändringarna som påverkar de internationella relationerna. De senaste åren har denna dynamik blivit mer komplex, där energisäkerhet, hållbarhet och ekonomisk effektivitet alltmer står i centrum för de globala diskussionerna. Samtidigt som länder världen över försöker minska sina koldioxidutsläpp och säkerställa en stabil och rättvis energiförsörjning, står de inför de utmaningar som en accelererande energiomställning innebär, där teknologiska framsteg, marknadsstrukturer och geopolitik spelar en avgörande roll.

Energimarknaderna är ett ekosystem där efterfrågan, tillgång och priser ständigt balanseras. Med övergången till förnybara energikällor, som sol-, vind- och vattenkraft, skapas nya marknadsdynamiker. De traditionella energikällorna, såsom fossila bränslen, är fortfarande dominerande på många håll, men övergången till förnybara energikällor skapar ett behov av att omstrukturera marknaderna. Detta gäller inte bara på nationell nivå utan även globalt, eftersom länder och regioner är mer sammanlänkade än någonsin tidigare genom internationella energimarknader och överenskommelser.

Energimarknader är i hög grad beroende av efterfrågan, och de globala marknaderna påverkas i stor utsträckning av säsongsvariationer, ekonomiska tillstånd och teknologiska framsteg. Efterfrågan på energi, särskilt elektricitet, varierar beroende på flera faktorer: temperaturförhållanden, industriers behov, politiska beslut och geopolitiska konflikter. När efterfrågan på energi är hög, som under kalla vintermånader eller heta sommarmånader, stiger priserna, och brist på förnybar energi tvingar länder att förlita sig på fossila bränslen. Detta skapar en komplex balans mellan att minska utsläppen och samtidigt hålla energipriserna på en acceptabel nivå för både hushåll och företag.

Under de senaste decennierna har det också uppstått nya problem relaterade till energisäkerhet, särskilt när det gäller importberoende och förhållandet mellan producenter och konsumenter. Den geopolitiska betydelsen av energikällor har ökat, särskilt när fossila bränslen som olja och naturgas är i centrum för de globala handelsflödena. Länder som är beroende av import av energi riskerar att hamna i en sårbar position när politiska konflikter eller naturkatastrofer stör dessa flöden. Geopolitiska spänningar, som de som uppstår mellan EU och Ryssland, har också en direkt påverkan på energiimport och energiöverföring, vilket leder till osäkerhet på marknaden och kan öka beroendet av fossila bränslen.

En annan aspekt av den globala energiomställningen är utvecklingen av nya teknologier, såsom elfordon, batterilagring och grön vätgas. Dessa teknologier har potential att radikalt förändra energimarknaderna genom att minska beroendet av fossila bränslen och möjliggöra en mer hållbar energiproduktion och konsumtion. Elfordon och laddinfrastruktur spelar redan en stor roll i vissa länders energilandskap, och den ökande efterfrågan på elförsörjning till dessa fordon skapar en ny marknad för elektricitet. Detta kräver att energiföretagen omorganiserar sina produktionsmodeller och distributionssystem för att möta de nya behoven från slutkonsumenterna. Grön vätgas, å andra sidan, erbjuder en lösning för att lagra överskottsenergi från förnybara källor och distribuera den när efterfrågan är som störst. Detta kan förändra den globala energilandskapets dynamik genom att göra det möjligt för länder att övergå från fossila bränslen utan att ge avkall på sin energiöverföringskapacitet.

Vid sidan av de teknologiska innovationerna och de marknadsrelaterade förändringarna har det också uppstått ett behov av internationella samarbetsstrukturer. EU, exempelvis, har implementerat den gröna given som ett centralt mål för att säkerställa en rättvis och hållbar energiomställning. Men detta kräver inte bara politiska och ekonomiska beslut, utan även ett nära samarbete mellan länder och sektorer för att uppnå de ambitiösa målen för minskade koldioxidutsläpp och förnybar energi.

Det är också viktigt att förstå att den globala energimarknaden påverkas av en mängd faktorer som inte alltid är omedelbart synliga. Förutom de uppenbara ekonomiska och teknologiska förändringarna, måste man också ta hänsyn till sociala och politiska faktorer, såsom energirättvisa och de skillnader som finns i tillgång till energi mellan utvecklade och utvecklingsländer. Även om utvecklade länder kan göra stora framsteg inom förnybar energi och energisystemets omställning, är det fortfarande stora utmaningar att tillhandahålla tillgång till energi i mindre utvecklade områden, där infrastrukturen kan vara bristfällig och där energipriset är en starkt begränsande faktor.

Det är också viktigt att vara medveten om de potentiella riskerna som kan uppstå om energiomställningen inte genomförs på ett välplanerat sätt. Energisystem som inte är tillräckligt flexibla eller resistenta mot externa chocker kan skapa instabilitet både på marknaderna och i samhällena. Effektiv energiöverföring, tillräcklig lagringskapacitet och diversifiering av energikällor är avgörande för att undvika potentiella störningar som kan hota energiåtkomsten och ekonomisk stabilitet på lång sikt.

Hur USA:s och Kinas konkurrens påverkar den globala energiomställningen och produktionen av grön teknologi

Den globala konkurrensen mellan USA och Kina har genom åren utvecklats till ett komplext och mångfacetterat geopolitiskt spel, vilket har särskilt märkts i områden som industriell kapacitet, teknik och energisektorn. Kina, under ledning av Xi Jinping, har antagit en ambitiös strategi som syftar till att minska landets beroende av externa marknader och förstärka sin dominans på globala marknader, särskilt inom sektorer som solenergi, elfordon och förnybar energi.

Kinas "Dual Circulation Strategy", som introducerades av Xi Jinping i ett möte med Politbyråns Stående Kommitté, är en av de mest centrala initiativen för att hantera de geopolitiska spänningarna som har uppstått i kölvattnet av USA:s och dess allierades ekonomiska konkurrens. Denna strategi strävar inte enbart efter att stimulera inhemsk efterfrågan och minska beroendet av importerade varor utan även att befästa Kinas ledande ställning på exportmarknader, särskilt inom högteknologiska områden som solenergi och batteriteknik. I denna kontext spelar Belt and Road Initiative (BRI) en avgörande roll, där Kina söker skapa alternativa handelsvägar och minska sårbarheten för USA:s dominans på världshaven.

Samtidigt har USA genomfört egna strategiska åtgärder för att svara på Kinas växande inflytande, särskilt inom teknik- och energisektorerna. Under Trump-administrationen, och fortsatt under Biden, har USA anammat en politik som fokuserar på "decoupling" – det vill säga att minska beroendet av kinesiska leveranskedjor. Biden-administrationen har också stärkt denna strategi genom att utfärda en verkställande order om att stärka USAs inhemska försörjningskedjor och återskapa landets industriella kapacitet. Detta omfattar områden som halvledare, kritiska mineraler och förnybar energi, där USA har identifierat potentiella sårbarheter i sitt beroende av Kina.

Kinas dominans på marknader för sällsynta jordartsmetaller, inklusive material som litium, kobolt och grafit, är ett av de mest kritiska områdena. Dessa material är avgörande för utvecklingen av teknologi som batterier till elfordon och smarta elnät. Kinas kontroll över 55% av världens brytning av sällsynta jordartsmetaller och 85% av raffineringen är en betydande strategisk fördel. Detta har fått USA att intensifiera sina insatser för att säkra alternativa leveranskedjor, särskilt genom att stärka samarbetet med länder som Australien, Japan och Indien, som alla har viktiga mineralresurser och är viktiga aktörer i den globala försörjningen av dessa kritiska material.

En annan dimension av denna geopolitiska konkurrens är den tekniska standardiseringen av gröna teknologier. Kina har tagit initiativet att skapa sina egna tekniska standarder för förnybar energi och grön infrastruktur, vilket har väckt oro i väst. För att möta detta har USA, tillsammans med Japan och Australien, revitaliserat "Blue Dot Network", en multilateral initiativ som syftar till att certifiera infrastrukturprojekt enligt internationella kvalitetsstandarder. Trots dessa initiativ har USA:s svar hittills varit långsamt och fragmenterat, och frågan om hur snabbt och effektivt USA kan diversifiera sina försörjningskedjor för grön teknologi förblir en central utmaning.

Den pågående handelskonflikten mellan USA och Kina, som inleddes 2018 och intensifierades med införandet av tullar på kinesiska varor, har också påverkat utvecklingen av gröna teknologier. Under Trump-administrationen infördes höga tullar på viktiga industriprodukter som solpaneler och elbilsbatterier, och detta har fortsatt under Biden. Dessa handelsåtgärder återspeglar den bredare geopolitiska rivaliteten och dess inverkan på den globala energiomställningen, där USA söker minska sitt beroende av kinesiska produkter samtidigt som man försöker stärka sin egen produktion av förnybar energi och teknologiska lösningar.

En ytterligare aspekt som är viktig att förstå är den ökande betydelsen av strategiska allianser. I detta sammanhang har Quad-samarbetet, som består av USA, Japan, Australien och Indien, fått en allt större roll. Dessa länder arbetar tillsammans för att säkra leveranskedjor för kritiska material och semiconductors, och Australien spelar en nyckelroll i denna dynamik, särskilt genom sitt mineralrika territorium. USA:s försvarsplanering, som nu i större utsträckning inkluderar Australien som en viktig partner, återspeglar denna förändring.

Samtidigt som USA och Kina fortsätter att konkurrera om dominans inom teknik och industri, har också den globala energitransitionen blivit en central arena för deras rivalitet. USA:s mål att avkarbonisera elsektorn senast 2035 och att öka andelen elbilar på marknaden till 50% till 2030 har blivit en viktig drivkraft för dess politik. För att nå dessa mål är det avgörande att minska beroendet av Kina och stärka inhemska produktionskapaciteter för gröna teknologier, som solpaneler, batterier och elfordon.

Det är tydligt att USA och Kina inte bara konkurrerar om ekonomiska och teknologiska fördelar, utan även om den globala energipolitikens framtid. Det är en kamp om kontrollen över de resurser och teknologier som kommer att forma den nya globala ordningen inom energi och industri. Kinas dominans på vissa marknader innebär en strategisk utmaning för USA, som måste navigera dessa komplexa geopolitiska landskap för att säkerställa sin framtida konkurrenskraft.