Hur man hanterar tumörer i fot och fotled: Diagnos och kirurgi

Tumörer som påverkar foten och fotleden utgör en särskild utmaning för kirurger på grund av det komplexa anatomiska landskapet och svårigheten att upprätthålla en strikt onkologisk resektion samtidigt som extremiteten bevaras. Foten och fotleden saknar väldefinierade fasciala plan, vilket gör det svårt att genomföra kirurgiska ingrepp som både följer onkologiska principer och bibehåller funktion. Särskilt benstrukturerna i området, som tibia och metatarsalben, kan göra det svårt att utföra tillräckliga resektorer innan tumören bryter igenom kortikala lager och invaderar mjukvävnader. Den svårighet som tumörer med invasiv växt ger är förhöjd när mjukdelstumörer är belägna nära benvävnad eller när de går från extraosseösa till benintrång.

Ett problem vid tumörers utveckling i detta område är deras benägenhet att erodera bencortikaler ganska tidigt, vilket kan göra att tumörer ofta inte upptäcks förrän de har nått ett relativt avancerat stadium. Foten har också en distinkt anatomisk position där mjukvävnadsinpackningen är minimal, vilket gör det svårt att återställa huden vid borttagandet av en malign benartad tumör. Ibland, när tumören har invaderat de subkutana vävnaderna, krävs omfattande kirurgi för att ta bort hela tumören och de berörda vävnaderna.

Blodtillförseln till fotens distala del är genom den främre och bakre tibiala artären, som kommunicerar genom anastomoser vid fotens nedre del, vilket säkerställer att det finns tillräckligt med blodförsörjning i de flesta fall. I operationer bör man också bevara nervstrukturer, särskilt de mediala och laterala plantarna grenar av tibialnerven, vilket är ansvarig för den sensoriska innervationen av fotens viktbärande yta.

Tumörer i foten och fotleden kan dyka upp i alla åldrar, men de är jämnt fördelade mellan män och kvinnor, även om vissa

Hur Diagnostiserar och Behandlar Man Ankelinstabilitet och Mjukdelsimpingement?

För att behandla mjukdelsimpingement används vanligtvis konservativ behandling i form av NSAID (icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel), kortikosteroidinjektioner och fysioterapi. Om den konservativa behandlingen misslyckas kan artroskopisk debridering av den patologiska mjukvävnaden övervägas. Det är också viktigt att notera att många patienter med denna typ av impingement också lider av en underliggande mikroinstabilitet i fotleden, ofta på grund av en skada på det övre fasciklet av det anteriort talofibulära ligamentet (ATFL). Vid sådan instabilitet kan behandling av ligamentet genom reparation eller rekonstruktion förhindra återkommande symptom.

Efter en fotledsfraktur eller vid långvarig immobilisering kan patienter uppleva kvarstående obehag, ofta orsakade av synovit och artrofibros, ibland tillsammans med intra-artikulära fria kroppar. Artrofibros är den främsta orsaken till ledsmärta efter en fotledsfraktur, och denna åkomma är närvarande i 100 % av fallen hos patienter med symptom efter en fraktur. Symtomen på artrofibros är ofta känslor av lednedsättning eller stelhet, och även om rörelseomfånget i fotleden kan minska, är det vanligaste klagomålet obehaget som orsakas av den patologiska ärrvävnaden. Behandling av artrofibros sker i regel först med konservativa metoder, såsom rehabilitering och intra-artikulära steroidinjektioner. Om dessa åtgärder misslyckas, kan artroskopisk debridering av de fibrotiska banden och andra läckor ge mycket bra resultat.

För att behandla ankelinstabilitet är den initiala behandlingen oftast konservativ, och neuromuskulär träning är grundläggande i denna behandling. Även om neuromuskulär träning kan vara effektiv på kort sikt, försvinner effekterna med tiden. Om symptomen kvarstår och stabiliteten inte förbättras, kan kirurgiska ingrepp övervägas. Det är viktigt att förstå att det finns en komplex samverkan mellan fotledens anatomi och biomekanik för att korrekt behandla instabiliteten. En grundlig förståelse för ATFL:s struktur och funktion, särskilt dess övre och nedre fasciklar, är avgörande för att behandla både mikroinstabilitet och rotatorisk instabilitet.

En kombination av artroskopisk debridering och ligamentreparation har visat sig vara en effektiv behandling för att hantera både mjukdelsimpingement och ankelinstabilitet, särskilt när de är relaterade till en skada på ATFL och andra ligament. Det är också viktigt att notera att en korrekt diagnos och behandling inte bara lindrar symptomen utan även förhindrar långsiktiga komplikationer som kan påverka patientens funktion och livskvalitet.