Hur förklarar vi Trumps paradoxala framgångar i valet 2016 och dess påverkan på USAs och Mexikos relationer?

Trumps framgång i valet 2016 och hans användning av ett förenklat, ofta felaktigt narrativ om Mexiko och migration, erbjuder en paradox som är svår att ignorera. Trots de många bevisen som visar på Mexikos positiva inverkan på den amerikanska ekonomin och samhället, framställde Trump administrationen ett bild av Mexiko som hotfullt, inte bara som en källa till migration utan även som ett ekonomiskt problem för USA. Genom att politisera och förvränga migrationens och handelns verkliga effekter, skapade han en mobilisering av väljargrupper som kände att de förlorade på globaliseringen och på den förändrade demografiska sammansättningen.

Trumps valkampanj var baserad på en förenklad bild av världen där Mexiko framställdes som en extern fiende som drog fördel av ett USA som var ekonomiskt utnyttjat. Han hävdade att illegal invandring från Mexiko var en av de största hoten mot nationell säkerhet, och att frihandel, särskilt genom NAFTA, bara gynnade Mexiko och skadade amerikanska arbetare. Detta skapade en polariserad diskussion där faktiska ekonomiska och sociala band mellan USA och Mexiko oftast förlorade sig i ideologiska påståenden och förenklade lösningar.

Men när man analyserar effekterna av Trumps politik på USA:s relationer med Mexiko, visar sig en annan paradox. Å ena sidan, trots den starka retoriken om att stänga gränserna och minska migrationen, så har handel och ekonomiska samarbeten mellan de två nationerna fortsatt att växa. Trump-administrationens hot om att säga upp NAFTA, och dess ersättning med det nya USMCA, påverkade inte nämnvärt det faktiska ekonomiska utbytet mellan länderna. Det visar på att trots de politiska striderna om migration och handel, så fortsätter de grundläggande ekonomiska banden att vara viktiga för båda parter.

Trots Trumps ansträngningar att framställa Mexiko som en extern fiende, är relationerna mellan USA och Mexiko mycket mer komplexa och präglade av samarbete snarare än konflikt. Migrationen mellan dessa två länder är djupt rotad i historiska, ekonomiska och sociala band som inte kan avfärdas med förenklade politiska lösningar. I själva verket har de migranter som ofta framställs som en belastning för USA:s välfärdssystem, bidragit avsevärt till landets ekonomi, särskilt genom arbete i låginkomstsektorer och inom jordbruket, där arbetskraften från Mexiko är oumbärlig.

Med Trumps politiska narrativ, som tenderade att demonisera mexikanska migranter, kom också en ökad politisering av etnicitet och ras, vilket fick genomslag även bland USA:s latinos. Under Trump-administrationen såg vi en skärpning av raspolitiska frågor som tidigare varit mer dolda, och ett växande motstånd mot anti-migrantretoriken bland många i den latinamerikanska befolkningen. Det var en uppenbar kamp mellan politiska och ekonomiska intressen, där den ekonomiska verkligheten av handel och migration ständigt stötte på ideologiska påståenden och politiska åtgärder som försökte forma en alternativ verklighet.

För att förstå denna komplexa relation mellan USA och Mexiko, och för att förklara varför Trumps populism lyckades få så starkt fäste, är det avgörande att förstå de djupare strukturella faktorerna som driver både migration och handel. Migration är inte bara en fråga om individer som korsar gränser, utan om hela system som är sammanlänkade genom handel, ekonomi och de sociala relationer som binder samman dessa två nationer. Det är också viktigt att se på migration inte som ett problem, utan som en möjlighet för både USA och Mexiko att vidareutveckla sina samhällen genom ömsesidigt utbyte och samarbete.

Det är också avgörande att förstå att Trumps politik var en del av en större global trend där nativistiska och protektionistiska rörelser fått större inflytande. Hans användning av migrationsfrågor som ett verktyg för att skapa politiska och sociala spänningar visar på hur migration har blivit en symbol för större politiska och ekonomiska frågor. Vad som behövs framöver är en mer nyanserad och globalt medveten syn på migration och handel, en som ser på dessa som dynamiska och ömsesidiga processer snarare än konflikter som måste lösas genom enkla, enhetliga åtgärder.

Vad påverkade den minskade migrationen från Mexiko? En analys av amerikansk gränspatrullering och dess effekter

Den stora recessionen, som började 2007, hade en avgörande inverkan på den nordgående migrationen från Mexiko till USA. Effekterna av recessionen var dock inte omedelbara. När den ekonomiska krisen slog till, var inte migrationen en omedelbar återspegling av de förändringar som skedde på arbetsmarknaden i USA. Faktum är att den största minskningen i migrationen inte sammanföll med ökad gränspatrullering, vilket ger upphov till en viktig frågeställning: Vad var den verkliga orsaken till nedgången i migreringen, och vilken roll spelade amerikansk gränspatrullering i denna förändring?

Enligt data från EMIF (Border Survey of Mexican Migration) och andra källor var den största påverkan av USAs förstärkta gräns- och inre patrullering riktad mot nyankomna migranter som försökte korsa gränsen. Från och med 2011 var nästan hälften av de deporterade mexikanska migranterna sådana som hade levt i USA i minst ett år, vilket markerar en förändring i vem som påverkades av gränspatrulleringen. Innan recessionen, mellan 2004 och 2007, var det främst nykomna migranter som återvände till Mexiko efter att ha blivit gripna under sitt försök att korsa gränsen.

Datan visar att en betydande förändring inträffade i 2009 när en minskning i andelen migranter som uttryckte en vilja att återvända till USA började bli märkbar. Tidigare hade omkring 90 procent av de repatrierade mexikanska migranterna uttryckt en avsikt att återvända. Men efter 2009 började denna andel att minska stadigt, och fram till 2017 var det bara omkring 41 procent som sade sig vilja återvända. Detta tyder på att den ökade gränspatrulleringen hade en viss inverkan på migranternas intentioner, men det var andra faktorer, inklusive den svaga arbetsmarknaden i USA, som sannolikt hade en mer avgörande betydelse.

När vi analyserar längre migranters svar på frågan om deras framtida migrationsplaner, framgår det att dessa individer är mer benägna att inte planera för återresa. Personer som varit i USA länge och som fått sitt liv, sina arbeten och sina samhällsband att förstöras genom deportation, är mer tveksamma att återvända, även om de skulle kunna hitta arbete i USA. Detta visar på en viktig psykologisk aspekt av långvarig migration: ju längre en individ har bott i ett land, desto svårare blir det att bryta sina band och återvända till sitt ursprungsland.

För att förstå det fulla omfånget av effekterna av amerikansk gränspatrullering är det också viktigt att beakta skillnaderna i profilen hos de migranter som fastnades vid gränsen och de som redan hade etablerat sig i USA. Bland de nyanlända, som oftare stoppades i gränsområden eller på gränsen, var 68 procent fysiskt fastnade vid gränsen. Bland de längre etablerade migranterna som greps i trafikkontroller eller hemma eller på arbetsplatsen, var denna andel lägre. Detta tyder på att en ökning av inre gränspatrullering (det vill säga inom USA) påverkade dem som hade bott längre i landet mer än de nyanlända.

Vad man också bör notera är att den långsiktiga effekten av ökade gränspatrulleringar, som skett i kölvattnet av recessionen, är mer komplex än den initiala nedgången i gränsöverträdelser. De mest långvariga migranterna – de som varit i USA i ett eller flera år – påverkades mer av den förändrade politikens inriktning mot att gripa och deportera dem som redan var etablerade. I det stora hela visar data att den psykologiska effekten av att bli tvingad att lämna sitt hem, sitt jobb och sina samhällsband har en långvarig inverkan på individens vilja att återvända.

Av dessa skäl kan man inte enkelt påstå att ökad gränspatrullering var den enskilda faktorn som orsakade den minskade migrationen. Den ekonomiska krisen, i kombination med andra faktorer som de demografiska förändringarna i Mexiko och USA:s arbetsmarknad, var lika viktiga i att skapa denna trend. En noggrannare analys, som väger samman alla dessa faktorer, är nödvändig för att fullt ut förstå vad som verkligen orsakar förändringar i migreringsflöden.

En annan viktig aspekt att ta hänsyn till är de långsiktiga effekterna av dessa förändringar på både individer och samhällen. För de migranter som stannar kvar i Mexiko efter att ha blivit deporterade, innebär detta inte bara en personlig förlust av jobb och gemenskap, utan även en förändring i deras framtida migrationsstrategier. Familjer, arbetskraft och sociala nätverk påverkas på ett sätt som inte omedelbart syns i statistiken, men som på sikt kan forma migrationens framtid.

Hur ekonomiska och utbildningsmässiga klyftor påverkar barns framtid i LASANTI-regionen

I Kalifornien har ekonomiska klyftor vuxit sig stora, vilket skapar en situation där stora delar av befolkningen har nästan ingen möjlighet till social mobilitet. Kalifornien, och särskilt södra Kalifornien, är en av de mest ojämlika regionerna i USA. Medan staten producerar miljontals arbetstillfällen, är många av dessa jobb instabila och lågavlönade, vilket gör det svårt för arbetstagare att klara sig ekonomiskt. Denna utveckling reflekteras även i många andra delar av LASANTI-regionen, vilket innefattar områden som Mexiko och andra delar av Latinamerika.

Denna ekonomiska ojämlikhet är särskilt påtaglig i utbildningssystemet. I Kalifornien kvalificerar sig över 80 procent av de latinska studenterna för gratis eller rabatterade skolmåltider, vilket visar på den djupa fattigdomen i dessa samhällen. Många invandrarfamiljer lever dessutom i osäkra förhållanden på grund av den nuvarande invandringspolitiken, vilket försvårar deras möjlighet att ta del av nödvändiga sociala tjänster, trots att deras barn är medborgare i USA. Detta skapar en situation där många barn växer upp under svåra ekonomiska förhållanden utan tillgång till grundläggande hälso- och sjukvårdsservice.

I Mexiko är inkomstojämlikheten bland de största i världen, endast överträffad av Chile, vilket gör att landets befolkning i stor utsträckning lever under fattigdomsgränsen. En låg minimilön på endast 88.3 pesos per dag (cirka 5 dollar) innebär att en stor del av arbetarna inte kan försörja sig själva eller sina familjer. Trots ett beslut från den mexikanska regeringen att höja minimilönen, är de strukturella problemen på arbetsmarknaden långt ifrån lösta.

Utbildningssystemet spelar en central roll i att förstå och bekämpa dessa ekonomiska klyftor. I Baja California, en av de mest ekonomiskt utsatta delarna av Mexiko, har många unga människor svårt att få tillgång till högre utbildning på grund av en brist på skolplatser och otillräcklig information om utbildningssystemet. Många av de som vill studera på gymnasiet eller på universitetet kan inte ens komma in i systemet på grund av överfulla skolor eller brist på kvalificerade utbildningsinstitutioner. Detta leder till att en stor del av befolkningen har mycket låg utbildningsnivå, vilket i sin tur påverkar deras ekonomiska möjligheter på ett negativt sätt.

Trots vissa förbättringar, såsom en ökad gymnasieexamen i Baja California, är det fortfarande för många unga människor en svår väg till högre utbildning och därmed bättre betalda jobb. För de som fullföljer sin utbildning och når en högre akademisk nivå är de ekonomiska fördelarna ofta avsevärt större, men denna förmån drabbar bara en liten del av samhället. En stor del av befolkningen, särskilt de mellan 18 och 24 år, har inte tillgång till utbildning eller arbete och förblir därmed fast i en cykel av fattigdom och ekonomisk osäkerhet.

Det är uppenbart att för att Mexiko och andra länder i LASANTI-regionen ska kunna ta sig ur den ekonomiska stagnation de befinner sig i, krävs det både strukturella reformer på arbetsmarknaden och betydande investeringar i utbildning. Det är också nödvändigt att man åtgärdar de socioekonomiska barriärerna för unga människor, särskilt för de som kommer från invandrarfamiljer, och ge dem en rättvis chans att bygga en bättre framtid.

Möjligheterna till ekonomisk och social rörlighet måste alltså kopplas samman med förbättrade utbildningssystem och reformer på arbetsmarknaden, för att ge unga människor en chans att förbättra sin livssituation och bidra till samhällets utveckling.

Hur påverkar handelsbalansen mellan USA, Mexiko och Kanada den globala bilindustrin?

Den globala bilindustrin är djupt sammanflätad med internationella värdekedjor som sträcker sig över kontinentala gränser, där särskilt Nordamerika har utvecklat ett system av starkt integrerade produktions- och handelsflöden. Specifikt inom NAFTA-regionen, som omfattar USA, Mexiko och Kanada, är den bilindustrin både produktivt och kommersiellt sammanlänkad. Ett av de mest betydelsefulla områdena inom denna integration är de så kallade auto-delarna, vars produktion och handel mellan länderna har vuxit avsevärt under de senaste decennierna.

Mexico spelar en central roll i dessa värdekedjor. År 2017 var Mexico den sjätte största producenten av auto-delar i världen, med en produktion som uppskattades till 85 miljarder dollar, och förväntades nå 91 miljarder dollar år 2021. Av den totala produktionen av auto-delar i Mexico utgjorde dessa 39,6 procent, medan tillverkningen av lätta fordon stod för 47,6 procent och tunga fordon för 12,8 procent. Samtidigt har Mexiko blivit en betydande exportör till USA, särskilt av komponenter som trådharanger, säten och interna förbränningsmotorer, vilket utgör en stor del av landets totala export av bilkomponenter.

Det är dock inte bara volymen av exporten som gör Mexiko viktigt i den globala bilindustrin. USA:s investeringar i Mexiko har varit betydande och fortsätter att växa. Enligt den senaste statistiken hade USA:s utländska direktinvesteringar (FDI) i Mexikos bilindustri ökat markant under de senaste åren, trots handelsnervositeten som skapades av den förra amerikanska administrationens kritik mot NAFTA och dess förändringar i handelsavtalen. En av de största förändringarna som påverkade dessa handelsflöden var det omförhandlade USMCA-avtalet, som ersatte NAFTA och fokuserade på att öka mängden regionalt innehåll i bilar som tillverkas i Mexiko och exporteras till USA.

Förändringarna i handelsavtalen och den politiska dynamiken som omger dem har skapat en viss osäkerhet i branschen. Specifikt har USA:s administration under Donald Trump varit mycket kritisk till de tidigare handelsförhållandena, med ett särskilt fokus på handelsbalansen mellan USA och Mexiko. Genom att föreslå höjda tariffer och striktare regler för regionalt innehåll, försökte USA minska sitt handelsunderskott med Mexiko. I praktiken innebär detta att fler komponenter som används i fordonstillverkningen måste komma från USA eller andra regionala källor.

För Mexiko har dessa förändringar varit både en utmaning och en möjlighet. Å ena sidan har det inneburit att man måste anpassa sig till nya krav och potentiella tullar på export, men å andra sidan har det bidragit till att stärka Mexikos position som en global ledare inom produktion av auto-delar. Importen och exporten av bilkomponenter mellan Mexiko och USA är redan enorm, och många av de mest kritiska komponenterna, såsom trådharanger och motorer, produceras nu nästan uteslutande i Mexiko.

En annan aspekt av denna handelsdynamik är de direkta konsekvenserna för de arbetande i dessa branscher. Höga löner i USA och Kanada har gjort att produktion av vissa komponenter blir mindre konkurrensutsatt i dessa länder, vilket gör det ekonomiskt fördelaktigt för företag att flytta produktionen till länder med lägre arbetskraftskostnader, som Mexiko. Detta har resulterat i att Mexiko har blivit en nyckelspelare i globala bilproduktionskedjor, särskilt inom de sektorer där arbetskraft är en viktig faktor.

Samtidigt har denna utveckling också lett till att länder som Mexico har behövt hantera sina egna utmaningar, som att säkerställa att arbetarna inom industrin har rätt arbetsvillkor och att produktionen sker på ett hållbart sätt. Trots de ekonomiska fördelarna med att producera auto-delar till låga kostnader, finns det ett växande tryck på att förbättra arbetsvillkoren och minska de negativa miljöeffekterna från industrin.

Det är också värt att notera att den globala bilindustrin inte bara handlar om tillverkning och handel med fysiska varor. Förändringar i teknologin, som elektriska fordon och autonom körning, kan också påverka hur de globala värdekedjorna kommer att utvecklas. Det är möjligt att vissa komponenter som för närvarande är centrala, som förbränningsmotorer och transmissionssystem, kommer att minska i betydelse, medan andra nya komponenter, såsom batterier och avancerade sensorer, kan bli mer centrala i framtidens bilproduktion.

Det är således viktigt att förstå hur denna dynamik mellan USA, Mexiko och Kanada fortsätter att forma den globala bilindustrin, och hur förändringar i handelspolitik, teknologisk utveckling och arbetskraftens villkor alla bidrar till att forma denna sektor på lång sikt.

Hur globaliseringen påverkar migration och ekonomisk politik

Globaliseringens effekter på migration och ekonomiska politiksystem har blivit alltmer komplexa under de senaste decennierna, särskilt när man tittar på hur olika länder och deras politiska åtgärder påverkar människors rörlighet. En betydande aspekt av denna process är offshoring, vilket innebär att företag flyttar produktion eller tjänster till andra länder för att dra nytta av lägre kostnader. Offshoring, även om det ofta blandas ihop med outsourcing, sker specifikt över internationella gränser. Där outsourcing kan innebära att ett företag outsourcar arbetsuppgifter inom samma land, innebär offshoring att man flyttar delar av verksamheten till ett annat land.

En annan viktig aspekt är migrationen som ofta följer i spåren av denna ekonomiska omstrukturering. Människor söker sig till de länder där ekonomiska möjligheter är större, ofta till följd av en kombination av faktorer som arbetslöshet, politiska oroligheter och brist på grundläggande resurser i sina hemländer. Enligt teorier om selektivitet tenderar de individer som migrerar att vara de som har större förmåga att anpassa sig till nya arbetsmarknader och samhällen. De är ofta bättre utbildade eller har bättre hälsotillstånd än de som inte migrerar. Detta skapar en situation där vissa grupper gynnar sig själva genom migration, medan andra blir kvar i områden med mindre utvecklingsmöjligheter.

Migrationens påverkan är inte begränsad till ekonomiska faktorer; den innebär också sociala och politiska konsekvenser. Den globala flyktingkrisen har blivit en central fråga, där många människor söker asyl för att undkomma politiskt förtryck eller krig. Men migrationen innebär också att länder måste hantera frågor om hur man ska integrera migranter i samhället och ge dem tillgång till välfärdssystem och grundläggande tjänster som hälsovård och utbildning. För vissa nationer har detta blivit en politisk fråga som får stora konsekvenser för val och politiska program.

En ytterligare dimension av denna komplexa dynamik är de politiska strategier som utformas för att hantera de konsekvenser som följer av migrationen. I USA har exempelvis den så kallade "Southern Strategy" använts för att utnyttja raspolarisering för politiska syften. Genom att utnyttja vita amerikaners oro för ökande etnisk mångfald och migration har vissa politiska partier kunnat vinna stöd i tidigare Demokratiska sydstater. Denna strategi har också gynnat anti-invandringsprogram, där man försökt minska antalet immigranter genom att införa strikta asylregler och åtgärder som att separera familjer vid gränsen.

Därför är det nödvändigt att förstå att migration och globalisering är sammanflätade fenomen som inte bara handlar om ekonomi, utan också om identitet, politik och sociala strukturer. Migranter är inte bara arbetskraft som söker bättre möjligheter, utan individer som navigerar i komplexa globala system där både möjligheter och hinder står i vägen. Offshoring och migration är centrala element i denna globala dynamik och har djupgående effekter på samhällen och nationella identiteter.

För att fullt ut förstå effekterna av dessa fenomen måste man även ta hänsyn till hur de förändrar och omformar den globala arbetsmarknaden. Samtidigt är det avgörande att erkänna de sociala och etniska dimensionerna av migration, och hur dessa samverkar med de ekonomiska krafterna som driver migrationen i första hand. Att förstå dessa samband kan hjälpa till att utveckla mer effektiva politiska och sociala åtgärder för att hantera de utmaningar som följer med globalisering och migration.