Hur familjeband och ansvar formar livet i svåra tider

Klockan var avmätt när Emile Archinard stod vid tåget för att ta farväl. Jag skakade av nervositet, men Far var artig mot honom. När Far gick mot andra änden av perrongen, samtalade vi. Han bad mig skriva till honom och så vidare. Det var en smärtsam insikt för Far att inse att jag inte längre var ett barn, och ändå skulle han fortsatt bära bördan av ansvar.

Under tågresan satt Far och läste tidningen medan Alcee Fortier, en man dubbelt så gammal som jag, klev på och efter att ha hälsat på Far satte sig bredvid mig. Vi pratade hela två timmar tills vi nådde Vacherie-stationen på vår plantage. Denne Alcee Fortier var släkt med den gamle Valcour Aime från St. James Parish och skulle senare bli en framstående litterär gestalt, känd för sina verk om Louisianas historia.

När vi kom hem och Far och Mor var ensamma, berättade Far för Mor om de två unga männen som visat intresse för mig. Mor skrattade och fann det väldigt underhållande, vilket bara gjorde Far mer irriterad.

Far var en inbiten rökare, särskilt av cigarrer i New Orleans, men på plantagen höll han fast vid sin pipa med äkta Perique-tobak, odlad i St. James Parish. Tobaken kom i långa bitar, bundna i segelduk och snöre, och han hade låtit en snickare tillverka ett enkelt redskap, likt en giljotin, för att hyvla tobak i små bitar. Ett vackert, stort kristallglas stod på hans rumsmantel, där den hyvlande tobaken förvarades. Jag älskade att springa och fylla hans pipa.

Bekymren med att sköta plantagen gjorde Far alltmer nedstämd. Det svåraste slaget kom när han tvingades låna pengar från en kommissionär för att hålla plantagen igång och skriva under det första inteckningsbrevet som någonsin lagts på egendomen. När han berättade det för Mor, kastade han pappren i hennes knä och sade: "Här är min dödsdom. Jag har aldrig varit skyldig någon en dollar och kan inte stå ut med att vara låntagare. Jag kommer inte att överleva detta."

Under samma sommar började Far visa tecken på sjukdom. Han hade aldrig varit sjuk tidigare, men trots diagnosen gastrit såg han frisk ut och blev till och med rundare. Mor bevakade honom noga och skrev till familjens läkare i New Orleans, Dr. Borde, som efter konsultation med landsbygdsläkaren fastslog att det rörde sig om Brights sjukdom som övergått i vattusot och att operation var nödvändig. Vattnet som drogs ut från hans sida gav tillfällig lindring, men han drog sig för att åka till staden, skjöt upp det från vecka till vecka.

Till slut blev en andra operation nödvändig, men landsbygdsläkaren gjorde ett dåligt jobb, och Mor insisterade på att bara Dr. Borde skulle ta hand om honom framöver. Jag tog Mimi med mig till skolan för att bo hos farmor, medan min bror George skickades till Jefferson College och syster Celine till St. Michael's kloster.

På nyårsdagen beslutade Mor slutligen att ta Far till New Orleans. Med hjälp av tjänstefolket bar fyra starka män Far i en fåtölj till kajen, där alla tjänare samlats för att ta farväl med nedböjda huvuden och tårar. Far tog prövningen med värdighet och gav en sista lång blick mot platsen han skulle lämna för alltid.

Under våren och sommaren bodde vi i New Orleans, nära Dr. Borde som tog hand om Far med stor omsorg. Han klarade en tredje operation men avled den 24 mars 1879. När Mor kallade oss mitt i natten och jag lade min arm under hans huvud, gav han mig ett sista leende av igenkänning innan han somnade in för alltid.

Veckor innan hade Far återvänt till sin tro och Jesuiten Père Jourdan besökte honom ofta. Han lades till vila i Locoul-familjens grav i gamla St. Louis-kyrkogården, mellan sina föräldrar.

När arvet efter Far började hanteras, togs inventering och jag blev myndiggjord för att kunna underteckna handlingar själv och avlasta Mor, då George och Mimi fortfarande var minderåriga. Far hade lämnat inget testamente, men Mor fick huset i New Orleans, medan plantagen tillhörde oss tre syskon. Vår advokat Mr. Legendre föreslog att sälja en del av marken, vilket hjälpte till att betala av skulder, inklusive en gammal spelsskuld på 16 000 dollar som Far dragits med.

Ett erbjudande kom från Jimmy Legendre att hyra ut plantagen i tre år med hans farbror Agricole Armant som förvaltare. För Mor, som var i dålig hälsa, och med George för ung, verkade det vara en välkommen lösning för att hålla plantagen igång.

Utöver vad som redan nämnts är det väsentligt att förstå den tunga börda av ansvar och lojalitet som genomsyrar familjelivet under dessa tider. Ekonomiska svårigheter, sjukdom och sorg sammanflätas med en stark pliktkänsla, där varje beslut påverkar hela familjens framtid. Att navigera mellan traditioner, sociala förväntningar och personliga känslor kräver både mod och uthållighet.

Att förstå relationerna mellan de olika generationerna och hur dessa påverkar individens roll i familjen är avgörande för att greppa den komplexa väv av känslor och plikter som formar deras liv. Likaså är insikten i hur ekonomiska realiteter och sociala strukturer påverkar familjens beslut och dess medlemmars öden en nyckel till en djupare förståelse av berättelsen.

Hur berättelser om förlorad ära och familjetradition formar vår syn på historia och identitet

När man betraktar de små skärvor av förfluten storhet som finns bevarade i gamla plantager och familjehistorier, framträder en komplex väv av stolthet, sorg och kulturell identitet. Berättelsen om Madame Aimés magnifika plantage vid Mississippifloden illustrerar inte bara en tidsålder präglad av rikedom och social rang utan också de mänskliga känslorna som vävs in i historiens stora väv — ambitionen, sorgen efter förlorade barn, och den estetiska strävan efter perfektion i trädgårdskonst och arkitektur.

Det är tydligt att Valcour Aimé, med sin stolthet och ambition, inte enbart ville visa sin ekonomiska makt utan också skapa ett arvegods av skönhet och konstnärligt värde, som skulle stå kvar som ett monument över hans familjs status. Hans import av en fransk trädgårdsmästare och den noggranna anläggningen av trädgårdar och paviljonger visar på en vilja att förena europeisk elegans med den sydstatska jorden, en slags kulturell hybrid som också speglar tidens koloniala ambitioner.

Samtidigt är berättelsen om olyckan med tåget och de starka känslorna kring rädsla, sorg och lättnad ett exempel på hur personliga öden ofta vävs samman med historiska händelser, och hur dessa händelser kan sätta prägel på familjeberättelser som förs vidare genom generationer. Den oro som modern känner, och den oväntade ro som infinner sig när familjemedlemmarna återförenas, illustrerar den mänskliga sidan av det förflutna, bortom de stora symbolerna och byggnaderna.

Det är också viktigt att förstå hur dessa historier om stolthet och förlust formar vår identitet och hur vi relaterar till vår historia. De visar att historia inte bara är en rad händelser eller platser, utan också en samling av personliga minnen, kulturella uttryck och symboler som fortsätter att påverka våra värderingar och vår syn på världen.

För att fullt ut greppa dessa berättelsers betydelse bör läsaren reflektera över hur stolthet och makt ofta kopplas till yttre tecken som egendom och status, men hur verklig mänsklig storhet ofta ligger i den förmåga att minnas, känna och förmedla erfarenheter som överlever tidens gång. Det är i mötet mellan det stora och det lilla, mellan det offentliga och det privata, som historien får sin djupaste mening.

Hur formades en ung kvinnas sociala identitet i 1880-talets New Orleans?

Vid en tid då sorg och sociala normer strängt dikterade klädsel och beteende, utspelade sig en dramatisk kamp mellan personlig frihet och samhälleliga förväntningar. Att bära svart i sorgens namn var obligatoriskt, men för den unga berättarens del var det en påtvingad yta som snart började kväva hennes innersta önskningar. Under oktober och november följde hon reglerna noggrant, men när december närmade sig och en storslagen maskeradbal närmade sig, växte hennes frustration till en inre eld. Hon beslutade sig för att trotsa familjens och släktens fördömanden och skickade in sin anmälan till balen, trots moderns tydliga invändningar.

Genom en kreativ lösning och med hjälp av vänner och bekanta skapade hon en kostym som var både enkel och originell – en bagarflicka klädd i vit turkisk frotté, med en tam-o-shanter-hatt och en korg med små bröd från en fransk restaurangägare, som skänkte dem utan kostnad i sympati för hennes plan. Hennes mod och uppfinningsrikedom belönades med beundran och uppskattning på festen. Hon var den enda "vanliga bondflickan" i rummet, men också den mest originella och fascinerande, som hon själv upplevde det.

Nästkommande nyårsafton markerade ytterligare ett socialt genombrott när hon deltog i eleganta tillställningar, mottog gäster och blev invald som en av de hedervärda hovdamerna vid det berömda Rex-balet. Att ikläda sig rollen som hertiginna av Bourbon och färdas i en öppen kunglig vagn, iklädd Rex färger och bära en enorm blomsterbukett, var för henne en nästan sagolik upplevelse som tillfälligt lyfte henne till en högre samhällsnivå.

Samtidigt rådde en underström av allvar och ansvar. Moderns sjukdom och svåra hälsotillstånd påminde om de bundenheter och svårigheter som låg bakom de sociala glansbilderna. Moderns oro över släktens väl och ve, särskilt för de två kusinerna som hon tagit hand om efter sin systers död, och hennes krav på farbrodern att ta ansvar, visar på det komplexa familjeförhållandet och de tunga bördor som vila på unga kvinnors axlar även i den tidens välbärgade kretsar.

Sommaren tillbringades med planering av en nödvändig resa för att finna vila och hälsa, men även där präglades tiden av sociala kontakter och vänskap. Badortens elegans och nya bekantskaper bland militärer och societetsfolk erbjöd en tillfällig fristad från de vardagliga begränsningarna, samtidigt som familjens egna ungdomar fann sina egna vägar och nöjen.

Det är viktigt att förstå att den här berättelsen inte enbart handlar om en ung kvinnas kamp för att följa sina egna önskningar inom ramen för strikta sociala normer, utan också om de osynliga krav och ansvar som följde med hennes samhällsställning och familjeband. Balansen mellan personlig frihet, social acceptans och familjens förväntningar formade inte bara hennes handlingar utan också hennes identitet och framtid. Att kunna navigera detta komplexa sociala landskap krävde både mod, intelligens och känslighet, och dessa drag framstår som centrala för förståelsen av hennes livsväg.