Fortran, utvecklat 1957 under ledning av John Backus vid IBM, markerade en avgörande vändpunkt i programmeringens historia. Det var det första högnivåspråket som kunde översättas till maskinkod med en kompilator som producerade kod nästan lika snabb som handskriven assemblerkod. Detta innebar att programmerare kunde skriva kod med en syntax mycket närmare det engelska språket, vilket kraftigt underlättade skapandet av komplexa vetenskapliga och matematiska program. Fortran blev snabbt standard inom områden som kärnfysik, kvantmekanik och aerodynamik, där exakthet och prestanda var avgörande. Tack vare dess stabilitet och pålitlighet används Fortran fortfarande i moderna vetenskapliga tillämpningar, trots att många av dess program har flera decennier på nacken.

BASIC, som introducerades 1964 vid Dartmouth College av John G. Kemeny och Thomas E. Kurtz, hade ett annat syfte – att demokratisera programmering. De ville skapa ett språk som var enkelt nog att användas av studenter utan djup teknisk bakgrund, och som snabbt kunde exekveras på en terminal. Detta gjorde det möjligt att snabbt testa och experimentera med kod, vilket var revolutionerande i en tid då program ofta behövde köas i timmar innan de kunde köras. BASICs enkla syntax och tillgänglighet bidrog till att göra programmering tillgängligt för en bred publik, från ingenjörer till konststudenter. Språket fick sin största spridning under 1970- och 1980-talen, då persondatorer ofta levererades med en BASIC-tolk förinstallerad, vilket gjorde att många människors första möte med kodning skedde just där.

Den engelska uppfinnaren Eben Upton, skapare av Raspberry Pi, har i modern tid tagit upp stafettpinnen från BASIC genom att erbjuda ett billigt och enkelt verktyg för att återuppväcka programmeringsintresset. Raspberry Pi levereras med Python och Scratch som standard, språk som är både pedagogiska och kraftfulla, och uppmuntrar användare att själva skapa program och experimentera med teknologi.

Vikten av API:er (Application Programming Interfaces) kan inte heller underskattas i denna utveckling. Genom att abstrahera komplexiteten i programvarans inre funktioner gör API:er det möjligt för utvecklare att använda och integrera existerande funktioner utan att behöva förstå all teknisk detalj. Detta koncept fungerar ungefär som en meny i en restaurang – den visar vad som är tillgängligt utan att avslöja receptet. API:er har gjort det möjligt att bygga allt från enkla webbapplikationer till komplexa molntjänster, och har därigenom accelererat utvecklingen och spridningen av digitala lösningar. Moln-API:er öppnar dörren till skalbar datorkraft och lagring globalt, och gör det möjligt att hantera stora datamängder och avancerade beräkningar på distans.

Att förstå hur dessa teknologier samverkar ger en bredare bild av hur programmering utvecklats från specialistkunskap till en allmän tillgång, och hur gränssnitt som API:er och tillgängliga programmeringsmiljöer fortfarande förändrar förutsättningarna för innovation och lärande.

Det är viktigt att notera att programmeringens historia inte bara handlar om teknisk utveckling utan också om pedagogik och tillgänglighet. De första högnivåspråken gjorde datorer mer användbara för experter, medan senare språk och plattformar har gjort det möjligt för en bredare skara människor att delta i skapandet av digitala verktyg. Denna demokratisering av kunskap och verktyg är en central del av IT-historiens drivkraft och fortsätter att vara relevant i dagens snabbt föränderliga teknologiska landskap.

Hur kan vi skydda oss själva och andra online?

I dagens digitala värld är det lätt att glömma bort de potentiella risker och faror som finns när vi använder internet. Från sociala medier till webbplatser för fotodelning, har internet blivit en viktig del av vårt dagliga liv. Det erbjuder många möjligheter till social interaktion, utbildning och tillgång till information, men också nya typer av hot som vi måste vara medvetna om och veta hur vi ska hantera.

En av de mest uppenbara riskerna på nätet är exponeringen för olämpligt eller skadligt innehåll. Internet ger tillgång till ett stort antal webbplatser som inte alltid är lämpliga för alla åldersgrupper. Bland dessa finns sidor som främjar hat, diskriminering, ätstörningar och till och med självskadebeteenden. För unga människor, som ofta söker tillhörighet och gemenskap, kan det vara lätt att falla för negativa ideologier eller att dras till webbplatser som främjar destruktiva tankar och beteenden. Det är därför viktigt att samtala om dessa ämnen och hjälpa unga att kritiskt granska den information de hittar online.

En annan risk är att dela personlig information på nätet. I en tid där vi ofta delar detaljer om vårt liv i sociala medier, kan det vara svårt att veta vilka som har tillgång till dessa uppgifter. Adresser, telefonnummer och andra kontaktuppgifter kan lätt hamna i fel händer och användas för att identifiera en individs plats eller utsätta denne för fysiska eller psykologiska risker. För unga människor är det därför avgörande att förstå vikten av att inte dela för mycket privat information med okända personer på nätet.

Webbkameraövervakning är en annan potentiell risk. Det är möjligt för hackare att få kontroll över din webbkamera och filma dig utan att du är medveten om det. En enkel men effektiv säkerhetsåtgärd är att täcka över kameran när den inte används, till exempel med ett klistermärke eller tejp. Dessutom bör alla enheter, som datorer och mobiltelefoner, ha uppdaterad antivirusprogramvara för att förhindra intrång.

Sociala medier erbjuder ett sätt att hålla kontakten med vänner och bekanta, men de kan också vara en källa till stress och osäkerhet, särskilt för unga människor. Det finns ofta en orealistisk press att framställa sig själv på ett visst sätt, vilket kan leda till ångest eller dålig självkänsla. En av de största farorna är också spridning av privata bilder eller meddelanden som kan delas vidare utan samtycke. För att skydda sig själv bör användare vara medvetna om sekretessinställningar på sina sociala mediekonton och undvika att ge ut för mycket information som kan avslöja deras plats eller andra känsliga detaljer.

Även om internet erbjuder många positiva sätt att kommunicera och lära, finns det också en ökande förekomst av näthat och mobbning, vilket har lett till ett fenomen känt som cybermobbning. Cybermobbning kan ta många former, från hotfulla eller obehagliga meddelanden till att sprida privata bilder eller information utan samtycke. Eftersom mobbningen kan pågå dygnet runt och vara svår att spåra, kan den vara ännu mer traumatisk än traditionell mobbning. Det är viktigt att både föräldrar och lärare är medvetna om denna risk och att unga människor får verktyg att hantera negativa interaktioner på nätet. Att blockera angripare och rapportera oönskat beteende är viktiga steg för att skydda sig.

En annan aspekt av att vara säker online är att vara medveten om förekomsten av falska profiler och identiteter. Det är lätt för personer att skapa konton under falska namn och med bilder som inte är deras egna. Dessa falska profiler kan användas för att lura andra eller för att genomföra kriminella handlingar, som att kontakta unga människor för skadliga ändamål. Därför är det viktigt att vara skeptisk mot personer som man inte känner i verkliga livet och vara uppmärksam på tecken på att någon kanske inte är den de utger sig för att vara.

Sammantaget är det av största vikt att vara medveten om de potentiella riskerna på internet och vidta lämpliga åtgärder för att skydda sig själv och andra. Föräldrar och vårdnadshavare spelar en nyckelroll i att utbilda unga om dessa risker och hjälpa dem att navigera onlinevärlden på ett säkert sätt. Det är också viktigt att uppmuntra till kritiskt tänkande och självkännedom, så att unga människor kan identifiera och undvika skadliga webbplatser eller interaktioner.

Det är också viktigt att förstå att inte all negativ påverkan på nätet är avsiktlig. Ofta handlar det om missförstånd eller socialt tryck som kan få människor att känna sig osäkra eller pressade. Därför är det avgörande att ha en öppen dialog om onlinebeteende, om att säga nej och om vikten av att kunna söka hjälp när man känner sig osäker eller hotad på nätet.