Mordet på Jo Cox ägde rum bara en vecka före Brexitomröstningen, där förespråkarna intensivt eldade på rädslan för migration. Thomas Mair, gärningsmannen, ropade enligt vittnen: ”Britain first, keep Britain independent. Britain will always come first.” Cox stod för Remain och engagerade sig för flyktingars rättigheter, särskilt för syriska flyktingar. Mair, född 1963 i Skottland, levde ett socialt isolerat liv och var för grannar och polis en gåta. Uppväxt av morföräldrar efter föräldrarnas skilsmässa, hade han få sociala kontakter. Trots sin tillbakadragna livsstil hade han detaljerad kunskap om sin offer, insamlad via Internet och bibliotek, där hans intressen var högerextremism, Waffen SS, Ku Klux Klan, och seriemördare. Bland hans böcker fanns verk om ”Tredje riket”, inklusive NSDAP:s trohetsed från 1943, och Holocaustförnekande litteratur. Fascinationen för SS-ledaren Reinhard Heydrich och studier av mordförsök på Martin Luther King och John F. Kennedy understryker hans fixering vid våldshistoria och extremism.

Mair hade kopplingar till högerextrema rörelser i USA, som National Alliance och South African Patriot, där han uttryckte önskan om vit överhöghet i Storbritannien och Sydafrika, men också oro för ett kommande blodigt rasbråk. Familjelivet präglades av en svår relation till modern, vars nya man var från Karibien, vilket antas vara grund för hans rasistiska hat. Han levde ensam efter sin farmors död och hade upprepade mentala hälsoproblem, bland annat tvångssyndrom. Trots detta bedömdes han fullt straffrättsligt ansvarig efter gripandet.

Mair tillhörde aldrig någon organiserad högerextrem grupp, även om han exponerades för deras material och syntes sporadiskt på demonstrationer. Hans gärning var trots allt en ensamaktion, driven av en komplex blandning av isolering, mental ohälsa och extremistisk ideologi. Han sökte också hjälp kort före dådet, vilket visar att hans handling inte var helt impulsiv utan också präglad av psykisk kamp.

Ett liknande fall utspelade sig i Macerata, Italien, 2018, där Luca Traini, klädd i kamouflage och märkt med högerextrema symboler, sköt mot afrikanska migranter. Hans motiv var tydligt nationalistiskt och rasistiskt, förankrat i en uppfattning om att skydda Italien efter ett grovt brott mot en ung italiensk kvinna, vilket senare visade sig ha oklar bakgrund. Traini var en social utstött, med sporadiska jobb och en bakgrund som säkerhetsvakt. Han hade starka kopplingar till högerextrema och neofascistiska grupper, och hans radikalisering tog fart efter ett misslyckat politiskt försök.

Både Mair och Traini exemplifierar hur ensamagerande terrorister på högerkanten ofta är socialt isolerade, mentalt sköra och drivs av en stark ideologisk övertygelse präglad av rasism och nationalism. De är ofta autodidakta inom extremistisk litteratur och symbolik och saknar egentlig samhörighet med organiserade grupper, även om de ibland har sporadiska kontakter. Den ideologiska motivationen blandas med personliga frustrationer och identitetsproblem, vilket leder till att de agerar våldsamt utan samordning med andra.

Det är centralt att förstå att dessa gärningsmän sällan är spontana eller impulsiva, utan ofta har en långvarig radikaliseringsprocess bakom sig. Deras brott är kulmen på en isolerad och psykiskt belastad tillvaro, förstärkt av extrem ideologi och föreställningar om ras och nation. Deras gärningar bör därför ses som symptom på bredare samhälleliga problem: marginalisering, radikalisering via digitala och fysiska miljöer, samt hur högerextremism och nationalism exploaterar rädslor och osäkerheter i tider av politisk oro.

För att fullt förstå detta fenomen måste man också uppmärksamma hur politiska och sociala kontexter, som migrationsdebatter och ekonomisk otrygghet, kan skapa grogrund för hat och våld. Det är viktigt att inse att isolering och psykisk ohälsa, tillsammans med radikaliserande propaganda, bildar en farlig kombination. Den högerextrema ensamageraren är därmed både en produkt av sin ideologi och av sin sociala verklighet.

Det är också väsentligt att betona vikten av tidiga insatser, både psykologiskt och socialt, för att identifiera och förebygga radikalisering. Samhället måste skapa möjligheter för inkludering och motverka marginalisering för att minska risken att individer drivs till våld som ett uttryck för frustration och hat. Digitala plattformar och extremistiska miljöer måste granskas noggrant, eftersom de fungerar som verktyg för spridning av giftig ideologi och för att knyta samman likasinnade, även om den slutgiltiga aktionen ofta utförs ensam.

Vad driver ensamma våldsverkare med extremistiska motiv?

Den individuella terroristen, den så kallade "ensamma vargen", har blivit en framträdande figur i samtida samhällsdebatter, särskilt i samband med högerextremt våld. Dessa individer, ofta med en djup känsla av alienation och frustration, handlar utifrån en komplex blandning av personliga, ideologiska och sociala faktorer. I detta sammanhang blir deras handlingar inte bara en fråga om individuella psykiska störningar, utan också ett symptom på en bredare politisk och social utveckling.

En av de mest chockerande exemplen på detta fenomen inträffade i Macerata, Italien, i februari 2018, när Luca Traini öppnade eld på migranter efter att en ung kvinna blivit mördad av en nigeriansk droghandlare. Traini, som hade extremt högerorienterade åsikter, såg denna händelse som en bekräftelse på sina rasistiska och anti-immigrationsvärderingar. Detta blev ett politiskt våldsdåd som snabbt utnyttjades för att förstärka en polariserad och stigmatiserande debatt om invandring. Matteo Salvini, partiledare för Lega Nord, kommenterade händelsen genom att koppla den till den okontrollerade invandringen och den potentiella faran som han ansåg att denna medförde för samhället. Här ser vi en tydlig samverkan mellan individuella psykologiska problem och en politisk ideologi som legitimerar våld mot de som anses som ”främmande”.

Men är dessa individer verkligen isolerade, eller är deras gärningar ett resultat av bredare samhälleliga krafter? Fenomenet med ensamma gärningsmän som driver sina handlingar genom en stark politisk ideologi går att finna på flera håll i Europa, från Breivik i Norge till Franz Fuchs i Österrike. Fuchs, som under 1990-talet genomförde en serie brev- och rörbombattacker, var en annan individ som förlorade sitt förankring i samhället och i stället riktade sin vrede mot den invandringspolitik han ansåg vara skadlig. Fuchs uppfattning om ett "superalienerat" Tyskland och Österrike, där han ansåg att den tyska och österrikiska nationen var hotad av invandrare, speglar en farlig sammansmältning av personlig misslyckande och nationalistisk extremism.

Dessa exempel på ensamma gärningsmän belyser en rad psykiska och sociala mekanismer. Vanligtvis handlar det om personer som har misslyckats att finna en plats i samhället, vare sig det är i deras professionella liv eller i deras personliga relationer. De är ofta människor med högre ambitioner än vad deras verkliga förmåga tillåter och en viss stolthet som hindrar dem från att söka hjälp. I stället för att konfrontera sina egna brister, vänder de sin frustration mot de som de ser som orsaken till deras misslyckanden – ofta de som är ”främmande” för den nationella eller kulturella identitet de önskar bevara. Genom att anamma en extrem ideologi, där våld ses som ett legitimt medel för att uppnå politiska mål, försöker dessa individer återta kontrollen över sina liv och uppnå den makt de länge känt sig förlora.

Men även om dessa individer ofta är psykiskt störda, är deras handlingar inte isolerade från den bredare politiska kontexten. Den radikalisering som dessa ensamma gärningsmän genomgår är ofta nära kopplad till den polariserade och ofta hetsiga debatten om invandring, globalisering och nationell identitet. Högerextrema rörelser, som i vissa fall öppet understöder sådana handlingar, ser dessa individer som kämpar för deras sak. Detta ger individen en känsla av syfte och tillhörighet, även om detta syfte är djupt missriktat och leder till tragedi för många oskyldiga.

Det är också viktigt att förstå att dessa individer inte alltid är isolerade från samhället på en fysisk nivå. Ofta finns de i kontakt med andra, vare sig det är genom nätverk, arbetskollegor eller bekanta. Deras tankar och idéer är inte alltid okända för omgivningen, vilket kan ge upphov till frågan om hur mycket ansvar samhället har för att identifiera och stoppa potentiellt farliga individer innan de handlar.

Utöver den psykiska hälsan och de ideologiska motiven är det värt att uppmärksamma den sociala och politiska miljön som dessa gärningsmän verkar i. Våld som rättfärdigas genom politiska och ideologiska övertygelser är inte ett nytt fenomen, men den moderna globaliseringens effekter, som ökad migration och förändrade ekonomiska förhållanden, har fördjupat klyftorna i många samhällen. Gärningsmän som Fuchs och Traini förlorar inte bara en individuell kamp, utan försöker också uttrycka sin frustration över förändringar i samhällsstrukturer som de uppfattar som hotfulla.

Det är avgörande att dessa frågor diskuteras öppet för att bättre förstå vad som driver dessa individer och för att kunna förhindra framtida tragedier. Samhället måste aktivt arbeta med att identifiera och bemöta de underliggande psykologiska och ideologiska drivkrafterna bakom extremism för att minska risken för att ensamma våldsverkare uppträder i framtiden.

Hur formas en högerextrem terrorists identitet och ideologi?

Brenton Tarrant, den högerextrema terroristen, växte upp i den lilla australiensiska staden Grafton, en plats präglad av ett homogent samhälle utan större muslimska invandrarkoncentrationer eller migrationsrelaterade konflikter. Han beskriver sig själv i sitt manifest som en "vanlig vit man från en vanlig familj," där hans föräldrar hade rötter i Skottland, Irland och England. Trots denna anspråkslösa bakgrund förklarar han att han valde att agera för att säkra en framtid för sitt folk.

Tarrant hade en nära relation till sin far, som tragiskt tog sitt liv efter en cancerdiagnos när Brenton var 19 år gammal. Denna förlust och traumatiska upplevelse kan ha påverkat hans psykologiska utveckling och identitetssökande. Fadern var en passionerad idrottsman, något som Brenton delade med honom, men hans föräldrar skilde sig under hans tidiga barndom, och hans mor arbetade som engelsklärare och uttryckte offentligt motstånd mot våld.

Under sin tid som personlig tränare i Grafton beskrivs Brenton som en tystlåten och tillbakadragen person, som inte väckte några misstankar genom aggressivt beteende. Han hade inget intresse av högre utbildning och kämpade med skolans krav, vilket han själv erkände i sitt manifest. I början av 2010-talet gjorde han plötsligt en förmögenhet på kryptovalutan Bitconnect, vilket kan ha stärkt en redan växande känsla av grandiositet, en känsla som speglas i hans egna ord där han kallade sig själv för ett "monster av viljestyrka" som bara behövde ett mål.

Efter sin fars död började han resa världen runt, ofta ensam och utan någon tydlig riktning. Hans resor tog honom till platser med symbolisk betydelse för hans framtida ideologiska ståndpunkter: han följde "korstågsvägar" och besökte historiska slagfält där muslimska styrkor besegrats, som i Östeuropa under det Osmanska rikets expansion. Hans intresse för dessa platser och deras historia ger en inblick i hur hans världsbild formades kring idén om ett kulturellt och religiöst hot från islam.

Under en resa till Nordkorea deltog han i en tur med en svensk researrangör, där han uppgav sig vara "pensionär" trots sin unga ålder, vilket understryker den komplexa psykologiska bilden av en person som både drömde om makt och identitet. Nordkorea, med sin hårda kontroll och nationalistiska ideologi, kan ha fungerat som en symbol för en idealiserad renhet i blod och ras, något som han senare uppenbarligen hämtade inspiration från.

Tarrant smyckade även sina vapen med symboler och namn från historiska krig mot muslimer, såsom Ernst Rüdiger von Starhemberg, försvararen av Wien under det andra belägringen 1683, och Nikitas Stamatelopoulos, kallad "Turkofagos" – "den som äter turkar". Dessa val visar på en ideologisk kontinuitet där historiska konflikter omtolkas och används som legitimering för nutida våld och rasistisk extremism.

En viktig händelse som han själv nämner i sitt manifest är mordet på Ebba Åkerlund i Stockholm, som utfördes i en islamistisk terrorattack 2017, samt de franska presidentvalen samma år. Dessa händelser förstärkte hans känsla av hot mot "västerländska värderingar" och användes som rättfärdigande för hans egna extremistiska åtgärder.

Hans historia visar tydligt hur radikalisering kan vara en komplex process där personliga trauman, identitetssökande, ideologisk påverkan och symboliska resor sammanflätas till en farlig och destruktiv ideologi. Viktigt är att förstå hur högerextremism ofta bygger på en narrativ där historiska konflikter och symboler laddas med nya betydelser för att skapa en känsla av tillhörighet och rättfärdigande för våld. Denna process underbyggs ofta av känslor av utanförskap, förlust och behovet av mening.

Att inse att radikalisering inte enbart är en produkt av yttre omständigheter utan också av interna psykologiska och existentiella kriser är centralt för att kunna förebygga och motverka våldsbejakande extremism. Det är också avgörande att förstå att en till synes "vanlig" bakgrund och vardag kan dölja underliggande processer av alienation och radikalisering, vilket gör det svårare att upptäcka och ingripa i tid.

Den här insikten kräver en tvärvetenskaplig förståelse som inkluderar historia, psykologi, sociologi och ideologianalys, för att kunna bryta den onda cirkeln av våldsbejakande högerextremism och bidra till mer inkluderande och motståndskraftiga samhällen.

Hur kan ensamma terrorister identifieras innan de handlar?

Körber fick tag på de flesta vapen han sålde på Darknet från Tjeckien genom en kontakt där vid namn “Hyena”. Han hade uppenbarligen redan skaffat sig en Glock 17 från “Hyena”, som han själv byggde om för den vänsterhänte Sonboly. En förfrågan som denna om att köpa en Glock 17 med två magasin och 150 kulor borde ha varit en varningsklocka. Trots att den tyska tullen i Frankfurt hade en ganska detaljerad översikt över den illegala handeln på Darknet, fanns det vid tiden för “Sonboly”-fallet inga officiella instruktioner om hur man skulle hantera försäljning eller köp av vapen.

Under tiden hade Körber samlat en stor skara av vapenentusiaster runt om i hela Tyskland, inklusive medlemmar från Reichsbürger-rörelsen, där vissa hade rasistiska bakgrunder. Körber påstod att alla hans kunder köpte vapen av rädsla för inbrott och flyktingar. Denna potentiella samling av extremhögeraktivister förblev oupptäckt fram till idag. Denna mörka värld är inte begränsad till just det fysiska Darknet, utan även plattformar som Steam erbjuder en fristad för denna typ av radikaliserade individer att samlas och dela sina farliga idéer.

För många av de ensamma terroristerna finns det ett mönster som kan spåras: De kombinerar ofta personliga och politiska problem, lider av psykiska sjukdomar och deras radikalisering sker sällan i ett socialt vakuum. Deras vilja att utföra våldshandlingar och genomföra massakrer är något de öppet kommunicerar med sin omvärld. Dessa individer inspireras ofta av andra aktörer och extrema idéer. Ofta finns det en utlösande händelse, som får dem att agera.

En viktig egenskap hos ensamma terrorister är den fas av själv-radikalisering som de genomgår, ofta i det stilla rummet framför datorn, där de på sociala medier kan bygga upp sina destruktiva idéer. Det är dock ett misstag att enbart skylla på internet som radikaliseringsfaktor. Ensamma terrorister har oftast en stark koppling till någon person, grupp eller gemenskap, oavsett om denna är online eller i den fysiska världen. Denna insikt är viktig, eftersom den motbevisar antagandet att dessa individer skulle vara helt isolerade och inte följa andra våldsamma traditioner. I praktiken sker ofta en överlappning mellan deras online- och offlineaktiviteter.

Är säkerhetstjänsterna beredda på detta? Den tyske experten Armin Pfahl-Traughber ställer frågan om huruvida de tyska polisen och underrättelsetjänsterna skulle ha kunnat upptäcka en person som Anders Behring Breivik innan hans dåd. Det är en svår fråga, eftersom Breivik, trots sin isolering, inte förblev helt osynlig. Hans vänner vittnade om att han hade blivit allt mer nedstämd och att han drog sig undan från dem. Trots dessa tecken på förändrat beteende, var det först långt senare som hans verkliga intentioner blev tydliga. I denna kontext är det viktigt att förstå att terroristerna inte nödvändigtvis agerar i ett vakuum utan ofta har de ett nätverk av kontakter som de bygger sin radikaliserade identitet omkring. Även om dessa individer döljer sina intentioner noggrant finns det ofta tecken på att de planerar något, men dessa signaler ignoreras av omgivningen.

David Sonboly, gärningsmannen bakom attacken i München 2016, var långt ifrån osynlig. Utredarna upptäckte mer än 140 kontakter på hans smartphone och omkring 30 chattar. Sonboly hade en regelbunden partner som han spelade fotboll med och han levererade tidningar. Hans sociala fobier var en del av hans liv, men frågan om de verkligen var den avgörande faktorn för hans mordiska handlingar är mer än tveksam. Den verkliga orsaken till hans terrorhandlingar finns sannolikt i de sociala och politiska faktorer som han påverkades av under lång tid.

Det är viktigt att förstå att terrorism inte enbart är en fråga om ideologi eller religiös övertygelse. Terrorism är ofta ett symptom på djupare problem inom individens sociala, politiska och kulturella liv. När det gäller unga människor, spelar faktorer som drogberoende, alkoholism och en allmän brist på framtidstro och perspektiv en viktig roll. Terrorism kan ses som ett skrikande rop på hjälp, en vädjan om att någon ska granska orsakerna bakom det lidande dessa individer genomgår. Liksom drogmissbrukare, lämnar ensamma terrorister spår, inte bara i form av fysiska bevis utan även i sina sociala kretsar.

Oftast kan en gärningsmannas närmaste omgivning se tecken på radikaliseringsprocessen om de bara tar sig tid att lyssna och reflektera. Psykologen Thomas Müller har länge betonat vikten av att uppmärksamma de små signalerna, de tecken som, om de tolkas rätt, kan förhindra en tragisk utveckling. Joe Navarro, en före detta FBI-agent, påpekar att terrorismens drivkrafter alltid är komplexa, och att även om ideologin skiljer sig, söker dessa individer kommunikation med sin omgivning, och ofta finns det människor som efteråt känner en viss skuld för att de inte reagerade i tid.

Terrorism är aldrig en isolerad händelse; den är ett resultat av både interna och externa faktorer som formas av individens livssituation. Genom att uppmärksamma de små ledtrådarna kan vi kanske förhindra nästa tragedi innan det är för sent.

Hur påverkar DACA och immigrationspolitik USA:s ekonomi och samhälle?
Hur man tilldelar och skyddar Floating IPs i OpenStack-miljöer
Hur fungerar I2C och SPI kommunikation med ESP32 och deras tillämpningar i IoT-projekt?