Vad innebär det att ekonomi är en vetenskap? En kritisk granskning av positivismens inflytande

Den önskan att ekonomi ska vara en vetenskap, likt fysiken, ledde till att retoriken från den logiska empirismen spreds, även om dess praktiska tillämpning inte alltid följde efter. Fysiken här syftar tillbaka på den cartesianska och newtonska mekaniken från 1600-talet, och ekonomins matematik innebär införandet av teorin om optimal kontroll från kalkylens variationer, som fulländades av Joseph-Louis Lagrange och hade sina rötter i den mekanistiska kalkylen från Gottfried Wilhelm Leibniz och Isaac Newton. Detta matematiska formalisering blev grunden för teoribildning och modellering, som dogmatiskt infördes i ekonomin och blev dess definierande drag.

Det som den rådande arithmomanin ignorerar är att även den mest noggrant uppbyggda försvarslinjen för positivism, det som dess anhängare gärna kallar "utan nonsens", inte kan ens börja utan att använda dialektiska begrepp. De flesta av våra grundläggande begrepp är nämligen dialektiska: rättvisa, demokrati, gott, ont, abstraktion, fungerande konkurrens, entreprenör, bonde, yrke, tro och så vidare. En "positivistisk" analytisk metod är dömd att misslyckas eftersom dess metodologi utesluter kvalitativa förändringar och dialektiska begrepp.

Det mest grundläggande filosofiska problemet här är att alla begrepp måste vara monolitiska block, sammanfogade utan nyanser eller skillnader i betydelse, antingen i fullständig enighet eller fullständig inkompatibilitet. Detta misslyckas med att förstå de verkliga egenskaperna hos de objekt ekonomer studerar. Därför kan ord användas för att beskriva de verkliga kvalitativa förändringarna som inte kan representeras av en arithmomorfisk modell. Kvaliteter är inte förordnade, som siffror är, genom sin egen speciella natur. Den mest relevanta delen av historien är en berättelse som berättas med ord, även om den ackompanjeras av tidsserier som markerar tidens gång.

Detta problem har blivit utbrett inom de samhällsvetenskapliga disciplinerna. Epistemologin inom ekonomin, ofta kallad metodologi, är problematisk på andra sätt, som det framgår av de många olika positionerna och deras motsättningar. Friedman publicerade ett ofta citerat men förvirrat och otydligt essay (1953), där han förespråkade vikten av prediktion för att testa teorier och nedvärderade realistisk beskrivning och kausal förklaring. Under början av 1960-talet debatterades hans position i American Economic Review, där Samuelson angriper Friedman och andra i sitt åtagande för empirisk realism och definierar vetenskap som (Humeansk) observation av regelbundenheter i händelser. Caldwell beskriver Samuelsons bidrag som en "förespråkare för den nittonde århundradets syn på förklaring" och noterar att detta "förmörkade all begriplig diskussion" om ekonomisk metodologi under decennier.

McCloskey (1983) beskrev den "officiella" metodologiska ansatsen inom ekonomin som en blandning av logisk positivism, behaviorism, operationalism och den hypotetisk-deduktiva modellen av vetenskap. Hon argumenterade för att om ekonomi inte är något mer än retorik, borde den anta denna form av övertalning som sin metodologi. Men även om detta skulle innebära att man överger strävan efter att finna kunskap, innebär det inte att själva vetenskapen bör överges – endast dess dåliga praxis.

För att förstå verkliga ekonomier är det avgörande att ekonomin inte bara reduceras till kvantitativa mätningar och regressioner, utan att de kvalitativa och dialektiska begreppen också tas på allvar. Det är också avgörande att man lär sig av de misstag som gjorts inom ekonomin, snarare än att fortsätta ignorera eller förklara bort de felaktigheter som observeras. Detta skulle kunna öppna dörren för en mer dynamisk och realistisk förståelse av ekonomiska system.

Hur kan förståelsen för social-ekologisk ekonomi förändra våra ekonomiska system?

Social-ekologisk ekonomi innebär en omfattande omvärdering av både ekonomins disciplin och förståelsen av vad ekonomier är för verkliga sociala strukturer. Denna omorientering kräver en kritisk omprövning av ekonomiska system och en förståelse för att verkliga ekonomier inte kan reduceras till idealiserade modeller baserade på oändlig tillväxt och effektivitet. I stället bör ekonomiska system betraktas som sociala provisionssystem, vars syfte är att tillgodose de grundläggande behoven hos människor, inom ramen för naturliga och biophysiska begränsningar.

För att förstå de strukturer som omger våra ekonomiska system, måste vi inleda en dialog mellan ekonomiska och naturvetenskapliga discipliner. Ekologisk ekonomi bygger på insikten att alla ekonomiska system är grundade på och beroende av naturens fysiska realiteter. Detta innebär att vi måste se på energiflöden och materiell genomströmning som centrala för att förstå ekonomins processer, och samtidigt erkänna de fysiska och ekologiska begränsningarna inom vilka våra ekonomier måste operera.

Den första nödvändiga åtgärden för att omstrukturera ekonomin är att etablera en djupare koppling till naturvetenskapen och dess förståelse för biophysicala strukturer. Genom att förstå naturens processer och de ekologiska gränser som existerar för ekonomier, kan vi skapa hållbara och rättvisa system för resursanvändning. Energi och materialflöde blir centrala begrepp, och i stället för att sträva efter maximal effektivitet eller oändlig tillväxt, handlar det om att förstå hur vi kan möta människors behov samtidigt som vi tar hänsyn till andra prioriteringar som rättvisa och omsorg.

Ett etiskt ramverk som bygger på rättvisa och omsorg är också centralt för att omorientera ekonomin. Detta innebär att vi inte enbart fokuserar på att uppnå tillväxt och effektivitet utan också på att skapa rättvisa fördelningar av resurser och möjligheter. Ekonomin måste bli mer inriktad på socialt ansvar och hållbarhet, vilket innebär att den måste vara öppen för nya idéer och samarbete mellan olika vetenskapsområden.

För att uppnå detta krävs ett interdisciplinärt angreppssätt. Kapp (1971) var en pionjär i att försöka binda samman social- och naturvetenskaperna genom att belysa den nödvändiga integrationen av dessa områden för att förstå och åtgärda de ekologiska och sociala kriser som våra ekonomiska system står inför. Hans arbete visade på vikten av att övervinna den fragmentering som präglar den akademiska världen och att skapa en enhetlig vetenskaplig förståelse av de problem vi står inför.

Denna typ av integration kräver en medvetenhet om dialektiska processer, där motsättningar och förhållanden mellan olika delar av systemet ses som dynamiska och föränderliga. Det innebär också att vi måste använda analogier och metaforer för att förstå komplexa förhållanden, och att vi måste se vetenskapen som en sammanhängande helhet snarare än som separata och ofta oförenliga discipliner.

Det som krävs nu är en förändring i hur vi ser på ekonomins roll i samhället och hur vi närmar oss de sociala och ekologiska utmaningarna. Ekonomiska system måste ses som en del av ett större socialt och ekologiskt sammanhang där vi som samhälle ständigt arbetar för att hitta hållbara lösningar på de globala kriser som vi står inför. Detta innebär att vi måste utveckla nya sätt att tänka kring värde och resurshantering, och att vi måste skapa en bredare förståelse för hur vi kan skapa ekonomier som inte bara är effektiva utan också rättvisa, hållbara och omsorgsfulla.