Efterföljelsen av Kristus är mer än en intellektuell trosuppfattning eller ett system av dogmer, även om den inte förnekar den historiska ortodoxin. Thomas av Aquino betonade handling framför ren kunskap: ”På domen dagen kommer vi inte att frågas vad vi har läst, utan vad vi har gjort.” Han framhöll att alla människor längtar efter fred, men få är villiga att leva de handlingar som leder till fred. Framför allt förespråkade han korset som väg – en väg som kräver självgranskning, ödmjukhet och kärlek. I dagens andliga språkbruk kan detta liknas vid en praktiserad ”mindfulness”, där man är uppmärksam på den större scen där Gud verkar och där vi är kallade att agera. Det räcker inte med att sitta passivt på åskådarplats – vi är inbjudna att resa oss och delta i handlingen.

Inom modern etik diskuteras ofta tre huvudperspektiv: utilitarismen som fokuserar på önskade konsekvenser; en kantisk etik som bedömer handlingars absoluta rätt eller fel; samt en dygdetik, med rötter i Aristoteles och Thomas av Aquino, som betonar utvecklingen av moraliska vanor i hjärtat, vilka leder till rätt beteende. Efterföljelsen av Kristus riskerar ofta att reduceras till en innerlig mysticism, men den kan också ge upphov till dygder hos både individer och kristna gemenskaper som utvecklar ett kristet humanism och ett socialt evangelium. En dygdetik skulle aldrig kunna rättfärdiga att små barn placeras i burar, inte ens i avsaknad av en övergripande strategi för immigrationspolitik.

Redan i Nya testamentet framträder Paulus som en förespråkare för att vara ”i Kristus”, vilket ibland kallas för Paulus mystik. Han radikaliserar den kristna etiken till ett liv av subversiv lydnad mot kärleksbudet – en form av revolutionär olydnad, där man vägrar att anpassa sig, att bli en del av ett korrupt system. Detta är en livshållning Vaclav Havel beskrivit i sin kritik av Sovjetkommunismen i Tjeckoslovakien. Människor ska frigöras från självhävdelse och systemets maktspel för att leva i kärlek som social medkänsla. Detta är efterföljelsen av Kristus i världen.

Thomas placerade sin andliga praktik i ett senmedeltida klosterliv, medan Paulus horisontella kärleksetik, rotad i Guds vertikala nåd, måste uttryckas i ständigt föränderliga sammanhang. Protestantismen sekulariserade kristen kallelse genom att sända troende ut från klostret ut i världens liv. Där ska kristna lyssna till Guds röst och söka sin kallelse. Att acceptera att denna kallelse inte har plats i världen är oacceptabelt.

Men vår samtid är varken Paulus tid, klostrets eller reformationens epok. Vad innebär det att idag höra Guds kall? För att pröva detta i den amerikanska kontexten kan vi betrakta två bibliska texter som ekar Guds befriande vilja: I Femte Mosebok uppmanas vi att inte vara hårda mot våra behövande grannar, utan öppet ge efter behov. Apostlagärningarna berättar hur de första kristna sålde sina ägodelar för att ingen skulle sakna något. Kan dessa budskap alls höras i dagens högljudda amerikanska kristendom, eller är de överskuggade av politiska intressen?

De högt värderade amerikanska idealen har ofta en tydlig likgiltighet inför dessa gudomliga intentioner. Politiker nöjer sig med språk för medelklassen och förbiser de fattiga. Hur kunde detta ske? Kan äkta kristendom bara existera utanför det amerikanska systemet? Är det vad vi lärt oss från den ”Trump-evangelikalism” som sprider sig? Kan det handla om en långsam anpassning av det radikala kristna evangeliet till Wall Streets och den amerikanska vägens behov?

Det är intressant att jämföra med norra Europa, där bibelvärden trots sviktande kyrkobesök verkar genomsyra socialdemokratin. I USA har till exempel presidentkandidaten Obama mött hård kritik för att vilja ”sprida rikedomarna” och förespråka det gemensammas bästa, något som anses opatriotiskt. Även bland de rikaste finns en växande insikt om orättvisor och en vilja att omfördela resurser.

Efterföljelsen av Kristus måste i dag verka i svåra miljöer, från utsatta stadsdelar till Wall Street och församlingen. I den nyliberala ekonomiska modell som nu råder gäller det att fördela knappa resurser till de mest giriga, medan arbetarklassen luras att tro att överflödet så småningom ska rinna ner till dem. Reglerna har skrivits av en ekonomisk ”maffia” och ses som oberörbara för etisk granskning. Resultatet är att de rika blir rikare och de fattiga fattigare.

Ett tydligt uttryck för detta är avvisandet av en ”preferential option for the poor” – en princip inom katolsk befrielseteologi som prioriterar de fattiga. Den politiska verkligheten visar snarare en ”fattiga-skiter-man-i”-attityd. Katolska teologer kritiserar öppet politiker som påstår att deras budgetar är grundade på social katolsk lära, men vars politik drabbar de fattiga hårt.

Att förstå efterföljelsen av Kristus idag innebär att inse att kristen etik inte är en privat angelägenhet eller en fråga om personlig mystik, utan en aktiv och radikal utmaning i sociala, politiska och ekonomiska sammanhang. Det handlar om att se bortom ytliga trosyttringar och politiska ideologier och istället lyssna till det evangelium som kräver handling i kärlek, rättvisa och solidaritet med de mest utsatta. Det är i denna utmaning som kristen tro och moral kan få sin verkliga kraft och trovärdighet.

Hur förståelsen av kyrkans roll i samhället formar vår syn på politik och identitet

Enligt flera framstående teologer och forskare har förståelsen av kyrkans funktion som institution alltid haft djupgående konsekvenser för samhällsstrukturer, politik och individens identitet. Författare som William Cavanaugh och John Dominic Crossan betonar vikten av att förstå kyrkans relation till maktstrukturer och statliga institutioner. Cavanaugh argumenterar för att kyrkan i sina ursprungliga former inte bara var en plats för andakt, utan också en motståndskraftig kraft mot det sekulära statssystemet. Hans verk "Migrations of the Holy" visar på hur heliga platser och religiösa riter ofta har varit en utmaning mot imperier och världsliga makter, och hur denna dynamik fortfarande påverkar vårt sätt att se på religionens roll i dagens politiska landskap.

Religiösa rörelser och grupper har alltid haft en central plats i kampen för social rättvisa. I "The Phoenix Affirmations" erbjuder Eric Elnes en vision för framtidens kristendom, där gemenskapen och solidariteten är centrala för att kunna motverka de sociala orättvisor som präglar vårt samhälle. På samma sätt har teologer som Gary Dorrien och Stanley Hauerwas diskuterat kristendomens potential att vara en motkraft mot den moderna kapitalismen och de politiska system som tenderar att marginalisera de mest utsatta.

I synnerhet den amerikanska debatten kring kyrkans roll har gett upphov till en rad teologiska och politiska diskussioner. Jimmy Carters bok "Our Endangered Values" belyser de moraliska kriser som uppstår när religionen används för att rättfärdiga politiska agendor snarare än att verka för gemensam mänsklig värdighet. I sin tur har författare som Roxanne Dunbar-Ortiz undersökt hur politiska system historiskt har utnyttjat religiösa institutioner för att stärka koloniala och imperialistiska makter.

Men kyrkans roll är inte bara begränsad till att vara en moralisk vägledare i ett socialt och politiskt landskap. Den påverkar också individens identitet. Stephen Carter påpekar i "God’s Name in Vain" hur användningen av religion inom politiken ofta förvränger och utnyttjar människors religiösa övertygelser för att legitimera maktutövning. Det är en process som inte bara påverkar samhället som helhet, utan också individens personliga tro och värderingar.

Flera författare, såsom Joan Didion och Alain de Botton, har genom sina skrifter utforskat hur sekularism och modernitet påverkar människors syn på religionens plats i det offentliga rummet. De Botton, i sin bok "Religion for Atheists", argumenterar för att även de som inte tror på en gud kan finna värde i religionens sociala och kulturella funktioner. Enligt honom är det inte nödvändigt att vara troende för att förstå och uppskatta den gemenskap och de moralprinciper som religion ofta främjar.

En viktig aspekt som ofta förbises i dessa diskussioner är kyrkans förmåga att skapa en gemenskap som sträcker sig bortom de politiska och sociala gränser som ofta definierar samhället. Författare som Richard Horsley och John Dominic Crossan framhåller att den tidiga kyrkan var en plats för både andlig och social gemenskap. I dagens värld, där polariserade politiska och sociala realiteter ofta skapar klyftor, är kyrkan fortfarande en plats där människor från olika bakgrunder kan komma samman för att söka ett gemensamt syfte och en gemensam moral.

Det är också avgörande att förstå hur kyrkans relation till makt har förändrats över tid. Under den tidiga kristendomens era var kyrkan en radikal motståndsrörelse mot de romerska imperierna. Idag, när många kyrkor har blivit en del av den institutionella och ibland politiska makten, återstår frågan om hur denna förändring påverkar kyrkans ursprungliga uppdrag att vara en plats för andakt och motstånd.

I denna kontext är det också viktigt att ta hänsyn till den teologiska utvecklingen inom kyrkan. Författare som Elizabeth Schüssler Fiorenza och Margaret Farley har påpekat hur feminismen och andra sociala rörelser har utmanat traditionella religiösa strukturer och gett nya perspektiv på kön, sexualitet och social rättvisa. Dessa perspektiv belyser hur viktiga de religiösa institutionerna är för att forma våra grundläggande värderingar och identiteter.

Det är också värt att notera att kyrkans påverkan inte endast är en teologisk fråga, utan också en praktisk sådan. I "Sacred Places, Civic Purposes" undersöker E.J. Dionne och Ming Hsu Chen frågan om hur kyrkans samhällsengagemang kan bidra till att förbättra samhällsstrukturer genom att främja social rättvisa. Detta synsätt innebär att kyrkan inte bara ska vara en andlig ledare, utan också en aktiv deltagare i politiska och sociala förändringar.

Endtext

Hur fungerar pulserad detonationsförbränning i gasturbiner och vad är dess potential?
Hur Itô Stokastiska Differentialekvationer Används för att Modellerna Markov Diffusionsprocesser
Hur har USA:s gräns och barns rättigheter hanterats genom åren?