Vilka metoder används för att producera syntesgas och vad är deras tillämpningar?

Syntesgas, eller syngas, är en viktig intermediär produkt som kan användas för att skapa en rad olika kemikalier, bränslen och energiprodukter. För att producera syngas används flera olika metoder, bland annat ångreformering av naturgas (metan), partiell oxidation samt förgasning av kol eller biomassa. Varje metod har sina fördelar och nackdelar, och valet av lämplig metod beror på den specifika applikationen och tillgänglig råvara.

Ångreformering är en av de mest använda metoderna för att producera syngas och innebär en reaktion mellan ånga och naturgas under hög temperatur och tryck, vanligtvis i närvaro av en katalysator såsom nickel eller platina. Processen sker vid temperaturer mellan 800–900°C och tryck på 2–3 MPa. Denna metod används ofta inom industrin för att framställa både syngas och väte (Chen et al., 2020).

En annan vanlig metod är partiell oxidation, där bränslet oxideras under syre- eller luftbegränsade förhållanden. Denna process är mycket exoterm och används främst vid småskaliga tillämpningar eller där tillgången på syre är begränsad. Förgasning av kol, en process som involverar en kemisk reaktion mellan kol, ånga och syre vid höga temperaturer, är en alternativ metod som erbjuder högre effektivitet och lägre utsläpp jämfört med konventionell kolförbränning (dos Santos & Alencar, 2020). På liknande sätt kan biomassa som träflis eller jordbruksavfall förgasas för att producera syngas. Detta sker genom att värma upp biomassa i en syrefattig miljö, vilket inte bara ger syngas utan även kol och tjära som biprodukter (Maitlo et al., 2022).

Gasifieringstekniker för kol och biomassa har utvecklats sedan början av 1900-talet och omfattar olika typer av gasifierare som uppåtgående eller motströmsgasifierare, nedåtgående eller medströmsgasifierare, tvärflödesgasifierare och fluidiserade bäddgasifierare. Nya typer av gasifierare som är under utveckling inkluderar dubbelfyrd, entrained bed och smältbadgasifierare, vilka är modifierade varianter av traditionella kolgasifierare, ofta med tilläggskomponenter för att rena den producerade gasen (Gao et al., 2023).

Syngas har många användningsområden, från elproduktion till framställning av väte, kemikalier och syntetiska bränslen (Caballero et al., 2022). Gasbrännare och interna förbränningsmotorer kan båda drivas på syngas, vilket gör det användbart inom energisektorn. Väte och kolmonoxid, de två huvudsakliga komponenterna i syngas, är råmaterial för syntes av olika nyttiga kemikalier genom kemiska reaktioner. Syngas används ofta för att producera metanol, ammoniak och syntetiska bränslen. Väte som biprodukt vid syngasproduktion kan dessutom raffineras vidare och användas som ett rent bränsle för industrin, fordon och bränsleceller (Ugwu et al., 2021).

En annan potentiell produkt som kan framställas från syngas är flytande kolväten som jetbränsle, diesel och bensin genom Fischer-Tropsch-syntes (Radenahmad et al., 2020). Denna teknik innebär ett alternativ till petroleumberoendet eftersom den möjliggör skapandet av syntetiska bränslen från vanliga råvaror som kol eller biomassa.

Förutom de traditionella metoderna för syntesgasproduktion har även syngasfermentering blivit ett intressant område för att omvandla syngas till biofuels och kemikalier. Syngasfermentering är en bioteknologisk process som involverar mikroorganismer som kan metabolisera komponenter som CO, CO2 och H2 i syngas och omvandla dessa till olika produkter som acetat, butanol och etanol. Processen är särskilt attraktiv ur ett hållbarhetsperspektiv, eftersom den erbjuder en biologisk alternativ till kemiska processer för produktion av biobränslen och kemikalier (Sinharoy et al., 2022).

Den biologiska omvandlingen sker via specifika mikroorganismer, där den mest kända vägen för syngasfermentering är Wood-Ljungdahl-vägen, som producerar acetyl-CoA som huvudintermediär. Acetyl-CoA omvandlas sedan vidare till användbara produkter som etanol och butanol genom olika omvandlingsvägar. Till exempel omvandlas acetyl-CoA till etanol via acetaldehyd som mellanprodukt, och i fallet med butanol sker en kedjelängdsökning för att bilda butyril-CoA, som sedan reduceras till butanol (Ahuja et al., 2023).

Mikroorganismer som tillhör genus Clostridium, kända för sin förmåga att producera acetone-butanol-etanol (ABE) via syngasfermentering, är ofta använda för denna process. Exempelvis har Clostridium ljungdahlii visat sig kunna producera etanol och acetat, medan Clostridium carboxidivorans kan producera både butanol, etanol och acetone från syngas. Andra mikroorganismer som Moorella thermoacetica producerar huvudsakligen acetat och fungerar vid högre temperaturer (thermofila förhållanden) (Philipps et al., 2019; Redl et al., 2017).

Syngasfermentering kan även användas för att koppla samman biologiska reduktiva processer, till exempel vid avloppsrening, där produkter från syngasfermentering som väte eller acetat kan fungera som elektron-donatorer (Sinharoy et al., 2020). Denna typ av biologisk rening erbjuder renare avloppsvatten än traditionella metoder, som använder lösliga organiska kolkällor, vilket kan leda till att organiska ämnen återstår i det behandlade vattnet.

Effektiviteten och lönsamheten hos syngasfermentering för att producera biofuels och kemikalier beror på flera faktorer, varav syngasens sammansättning är en av de mest avgörande. Mikroorganismernas tillväxt och produktbildning påverkas starkt av förhållandet mellan CO, H2 och CO2. CO-koncentrationer måste hållas inom optimala nivåer, eftersom för höga nivåer kan vara giftiga för mikroorganismer. Temperatur och pH är också avgörande faktorer som påverkar mikrobiell aktivitet och stabilitet under processen.

Endtext

Hur påverkar processparametrar effektiviteten vid syngas-fermentation?

För att uppnå maximal produktutbyte vid syngas-fermentation är det avgörande att skapa och upprätthålla specifika fysiologiska förhållanden som gynnar mikrobiell tillväxt och produktbildning. Mikroorganismer är mycket känsliga för förändringar i pH och temperatur, vilket innebär att optimering av dessa parametrar är en nödvändighet för att processerna ska vara effektiva. För de flesta mikroorganismer som använder syngas för jäsning, är ett pH nära neutralt (6–7) det optimala. Dock kräver många stammar som tillhör Clostridium-släktet ett något mer surt pH (4,5–5,0) för att kunna utföra solventogenes, det vill säga produktion av etanol.

Temperaturen spelar också en avgörande roll. Mesofila mikroorganismer kräver en temperatur i intervallet 30–37 °C för optimal aktivitet, medan termofila stammar behöver högre temperaturer, oftast över 55 °C. Vidare påverkar gastrycket i huvudrummet gas-lösningens massöverföring. Ökat gastryck i reaktorns huvudrum kan förbättra både gasens löslighet och massöverföring, vilket är avgörande för att säkerställa att mikroorganismerna får tillgång till tillräckliga mängder syngas. För att ytterligare förbättra massöverföringen används ofta olika reaktordesigner, bland annat kontinuerliga blandreaktorer, bubbelkolonnreaktorer och trickle-bed reaktorer. Varje reaktortyp har sina fördelar och nackdelar. Till exempel erbjuder den kontinuerliga blandreaktorn god blandning men kan ha problem med dålig gas-lösningsöverföring, medan bubbelkolonnreaktorn kan lösa detta problem men har svårigheter med att behålla biomassa.

Reaktordesignen måste noggrant beaktas för att upprätthålla mikrobiell stabilitet, skalbarhet och effektiv gas-lösningsöverföring. En annan viktig aspekt är att tillhandahålla adekvata mängder makro- och mikronäringsämnen som kväve, fosfor, svavel, spårmetaller och vitaminer, vilka är avgörande för mikrobiell metabolism. För att optimera jäsningsmediets sammansättning kan det vara nödvändigt att justera medelvärdena för att bättre passa den valda mikroorganismen, vilket i sin tur kan förbättra både jäsningens effektivitet och produktutbytet.

En stor utmaning vid syngas-fermentation är att övervinna produktinhibering, där ansamling av jäsningsprodukter kan hämma mikroorganismernas tillväxt och metabolism. För att hantera detta kan effektiv separation och återvinning av produkterna från jäsningsbrottet vara en lösning. Reaktordesignen måste också beakta denna aspekt och skapa förutsättningar för att säkerställa att produkterna tas bort effektivt och inte hindrar den mikrobiella aktiviteten.

Ett annat framväxande alternativ inom syngas-fermentation är elektrofementering, som integrerar elektrochemiska processer med mikrobiel metabolism för att konvertera gasformiga kolkällor till värdefulla produkter. I denna process används elektroder i ett elektrokemiskt cellsystem där oxidation och reduktion sker vid anoden och katoden. Genom att tillföra elektrisk energi till systemet kan mikroorganismerna, genom elektrolytisk reduktion, omvandla koldioxid och kolmonoxid till organiska föreningar som metanol, etanol eller biogas. Det är särskilt intressant i relation till syngas, där växthuseffekten och kolutsläpp kan hanteras genom effektiv omvandling.

En annan viktig aspekt är den mikrobiella gemenskapens roll. Vissa mikroorganismer kan acceptera elektroner direkt från elektroderna och reducera CO2 till metan eller andra organiska produkter. Detta ger en ny möjlighet för att öka produktiviteten och effektiviteten vid syngas-konvertering. Elektrofermentation innebär att mikroorganismer, beroende på sin elektronöverföringskapacitet, antingen direkt eller indirekt tar upp elektroner från elektroden och utnyttjar dessa för att reducera koldioxid till etanol, metan eller andra organiska syror.

För att möjliggöra framgångsrik skalförstoring av syngas-fermentation måste man dock ta hänsyn till en rad utmaningar. Till exempel är gas-lösningstransporten, inhibering vid höga koncentrationer av syngaskomponenter och effektiv separation och rening av jäsningsprodukterna stora hinder. Det krävs avancerade bioreaktordesigner för att förbättra massöverföring och mikrobiell stabilitet, samt utveckling av system som integrerar syngasproduktion och fermentering, eller kombinerar kemisk katalys med biologisk fermentering.

En framgångsrik strategi för att övervinna dessa utmaningar skulle också kunna inkludera metaboliskt ingenjörskonst, där mikroorganismer modifieras för att öka deras tolerans mot syngaskomponenter och höja produktutbytet. Att utveckla integrerade system där både gasproduktion och jäsning sker parallellt kan vara ett av de mest lovande områdena för framtida forskning och praktisk tillämpning.

Syngas-elektrofementering och andra avancerade teknologier representerar ett intressant och snabbt växande fält där tvärvetenskapliga metoder, som förenar mikrobiologi, elektrokemi och processingenjörskap, är avgörande för att optimera och kommersialisera dessa teknologier på lång sikt.

Hur mikrobiell elektrosyntes och nya mikroorganismer kan revolutionera elektro-fermentation för hållbar produktion

Mikrobiell elektrosyntes och utforskandet av nya mikrobiella stammar och konsortier är två områden som har en central roll i utvecklingen av elektro-fermentation (EF) som teknologi. Elektro-fermentation, en process där elektricitet används för att driva biologiska omvandlingar, har visat stor potential för att förbättra produktiviteten, effektiviteten och mångsidigheten inom kemisk och biologisk produktion. Genom att använda elektroaktiva mikroorganismer som kan fånga elektroner från elektroder och leda dem in i metaboliska vägar, kan man generera önskade produkter, vilket öppnar upp för nya möjligheter inom bioteknologisk tillverkning.

Forskning har fokuserat på att manipulera elektroaktiva mikroorganismer för att förbättra deras förmåga att överföra elektroner och förbättra deras metaboliska vägar. Genetisk ingenjörskonst och syntetisk biologi har visat sig vara användbara för att skapa mikroorganismer med förbättrade egenskaper när det gäller att ta upp elektroner, använda substrat och producera specifika produkter. Genom att optimera uttrycket av enzymer och transportörer som är involverade i elektronöverföring och metaboliska vägar, kan forskare höja produktiviteten hos mikrobiella celler för specifika tillämpningar av elektro-fermentation.

Materialet i elektroder och reaktordesign är också avgörande för att förbättra mikrobiell elektrosyntes. Genom att använda nanostrukturerade ytor, ledande polymerer och katalysatorbeläggningar kan man öka hastigheten på elektronöverföringen och skapa mer effektiva ytor för mikroorganismerna. Vidare har innovationer inom reaktordesign, som flödesystem, membranintegrerade reaktorer och immobiliserade cellreaktorer, potentialen att optimera massaöverföring, minska elektrodavlagringar och öka processens effektivitet.

För att fullt ut kunna utveckla elektro-fermentation är det också viktigt att förstå de grundläggande mekanismerna bakom den mikrobiella elektrosyntesen. Genom att förstå kinetiken, termodynamiken och de regulatoriska mekanismerna för elektronöverföring och metaboliska vägar, kan forskare få värdefulla insikter för att manipulera och reglera mikrobiell metabolism och därigenom förbättra produktutbyten och selektivitet.

Att undersöka nya mikrobiella stammar och konsortier har visat sig ha potential att bredda det spektrum av produkter som kan produceras genom elektro-fermentation. Trots att forskningen kring elektroaktiva mikroorganismer som acetogener och metanogener, som är kända för sina förmågor att producera biobränslen och kemikalier, har kommit långt, finns det fortfarande många mikrobiella arter som inte har utforskats, men som har stor potential för tillämpningar inom elektro-fermentation. Metagenomiska och metatranskriptomiska metoder kan användas för att identifiera och beskriva mikrobiella samhällen med särskilda metaboliska förmågor, såsom nya sätt att överföra elektroner, utnyttja olika ämnen och syntetisera olika produkter.

Forskning som involverar manipulation av mikrobiella samhällen har också potential att förbättra effektiviteten och resiliensen i elektro-fermentation. Genom att skapa syntetiska ekosystem där mikrobiella konsortier kombineras med komplementära metaboliska aktiviteter, kan man skapa system som effektivt omvandlar olika råvaror till värdefulla produkter. Syntetiska ekologi-metoder som samhällsmodellering, konsortiedesign och ingenjörskonst för att optimera samverkan mellan arter har visat sig vara framgångsrika för att förbättra prestanda för mikrobiella konsortier för specifika applikationer och miljöer.

Vidare undersökning av samarbeten mellan elektroaktiva mikroorganismer och icke-elektroaktiva mikroorganismer, såsom syntrofa bakterier, archaea och svampar, har potential att bredda de produkter som kan genereras genom elektro-fermentation. Genom att utnyttja den metaboliska mångfalden och de samverkande interaktionerna mellan olika mikrobiella arter, kan forskare skapa nya bioteknologiska lösningar för hållbar produktion av biobränslen och kemikalier.

Forskningen som fokuserar på mikrobiell elektrosyntes och nya mikroorganismer är avgörande för att förbättra och utveckla elektro-fermentation som en hållbar metod för att producera bioenergi och kemikalier. Genom att optimera de elektriska och mikrobiella aspekterna av processen, samt genom att undersöka nya mikrobiella stammar och konsortier, kan man förbättra produktivitet, mångsidighet och effektivitet hos elektro-fermentation, vilket gör det till en viktig komponent i den cirkulära koldioxidekonomin.

Det är också viktigt att förstå att även om teknologin erbjuder stora möjligheter, krävs omfattande tvärvetenskaplig forskning för att övervinna de tekniska utmaningarna och utveckla lösningar för att skala upp tekniken till industrinivå. Utmaningar relaterade till processoptimering, teknologins implementering på industriell skala och regulatoriska anpassningar är områden där ytterligare forskning och samarbete mellan akademi, industri och politiska aktörer är nödvändiga för att snabbt kunna övergå till en mer hållbar och resurseffektiv produktion.

Hur kan elektrofermentation revolutionera industrin och miljön?

Elektrofermentation, en process där mikrober använder elektricitet för att driva biokemiska reaktioner, har visat sig vara ett lovande alternativ för att producera en mängd olika kemiska produkter, från bioenergi till bioplast och läkemedel. Men trots dess potentiella fördelar kvarstår flera tekniska och ekonomiska utmaningar.

En av de mest attraktiva tillämpningarna av elektrofermentation är produktionen av bioenergi, inklusive bioetanol, biobutanol och metan. Traditionella bioenergitillverkningsmetoder är beroende av substrat och biprodukter, vilket kan skapa ineffektiviteter och föroreningar. Elektrofermentationen löser dessa problem genom att reglera elektronflödet, vilket förbättrar både avkastning och renhet i produktionen. Exempelvis har elektrofermentation visat sig dramatiskt förbättra etanolproduktionen från Saccharomyces cerevisiae, vilket gör att etanol kan produceras mer effektivt och utan föroreningar (Alberto García Mogollón et al., 2023). En annan viktig tillämpning är produktionen av metan genom mikrobiell elektrosyntes, där organismer som Methanococcus maripaludis omvandlar koldioxid och vatten till biogas på ett hållbart sätt (Virdis et al., 2022).

Förutom energi kan elektrofermentation även användas för att producera bioplast och andra biokemikalier, såsom polyhydroxyalkanoater (PHA), som är nedbrytbara och miljövänliga alternativ till traditionella plastmaterial. Denna metod kan minska de globala plastproblem genom att tillhandahålla ett miljövänligare alternativ och samtidigt minska produktionskostnaderna för bioplast. Detta öppnar dörren för en hållbar framtid där plastens negativa miljöpåverkan kan minskas markant.

Elektrofermentation erbjuder också möjligheter för förbättrad tillverkning av läkemedel och livsmedelsingredienser. Genom att reglera mikroorganismers ämnesomsättning kan man förbättra biosyntesen av antibiotika, aminosyror och sekundära metaboliter, vilket gör produktionen av vissa läkemedel mer effektiv och mindre kostsam. Denna metod skulle kunna revolutionera farmaceutisk produktion, särskilt när det gäller komplexa molekyler som annars skulle vara för svåra eller dyra att syntetisera kemiskt. Dessutom kan elektrofermentation minska den miljöpåverkan som är förknippad med läkemedelsproduktion genom att minska energiförbrukningen och avfallet (Bhagchandanii et al., 2020).

I livsmedelsindustrin kan elektrofermentation även förbättra processen för produktion av syror som mjölksyra och citronsyra, som används som konserveringsmedel och smaksättare. Genom att finjustera mikrobiella fermenteringsvägar kan man skapa mer hållbara och effektiva metoder för livsmedelsbearbetning, vilket bidrar till en mer hållbar livsmedelsproduktion globalt (Aguirre-Garcia et al., 2024).

Trots de många fördelarna som elektrofermentation erbjuder, finns det fortfarande flera utmaningar att övervinna innan denna teknik kan användas i stor skala. En av de största hindren är den höga kostnaden för elektrokemisk infrastruktur, inklusive elektroder och strömförsörjning. Denna infrastruktur kan vara för dyr för att göra elektrofermentation ekonomiskt livskraftig på industriell nivå. Vidare kvarstår frågan om hur denna teknik kan skalas upp till industriell nivå, vilket kräver ytterligare forskning och utveckling (Bhagchandanii et al., 2020; Salar-García et al., 2024).

En annan utmaning är den mikrobiella lämpligheten för elektrofermentation. Inte alla bakteriestammar är anpassade för denna process, och det pågår fortfarande forskning för att hitta stammar som kan överleva under påverkan av externa elektroder. Trots att vissa mikroorganismer har visat sig anpassa sig till elektrofermentation, kvarstår frågan om stamdiversitet och robusthet, vilket kan begränsa processens effektivitet (Gong et al., 2020).

När det gäller miljöfördelarna erbjuder elektrofermentation en möjlighet att minska utsläppen av växthusgaser genom att kombinera den med elektro-kemiska ingångar och förnybar elektricitet. Detta skulle kunna minska koldioxidutsläppen i produktionen av biobränslen och bioplast, vilket i sin tur skulle stödja globala insatser för att fånga och använda koldioxid, och därigenom minska klimatpåverkan (Dessì et al., 2021). Elektrofermentation kan också bidra till cirkulär ekonomi genom att omvandla avfallsströmmar och lågvärdiga substrat till högvärdiga kemikalier. Till exempel kan organiska rester från jordbruk, livsmedelsbearbetning eller avloppsreningsverk användas som råmaterial för elektrofermentation, vilket skapar värdefulla biokemikalier och samtidigt minskar avfall (Alvarez-Pugliese et al., 2024).

Framtiden för elektrofermentation ser lovande ut, särskilt när den kopplas samman med nya teknologier inom mikrobiell elektrosyntes, syntetisk biologi och bioelektrokemiska system. Dessa innovationer kan göra det möjligt att skala upp elektrofermentationsteknologier och implementera dem på industriell nivå, vilket kan förändra flera sektorer, från energi till läkemedel, och ge en hållbar väg framåt för framtida biokemisk produktion.

Hur kan avfall från livsmedelsindustrin användas för att producera energi och värdefulla produkter?

Avfall från livsmedelsindustrin har länge betraktats som en belastning, men på senare år har teknologier för att omvandla detta avfall till användbara produkter genom biologiska och elektrokemiska processer blivit allt mer relevanta. Mikrobiell elektro-fermentation är en sådan teknik som används för att omvandla matavfall till bioenergi och andra bioprodukter. Denna metod utnyttjar mikroorganismer för att katalysera en rad biologiska processer som leder till produktionen av värdefulla ämnen som bioetanol, biohydrogen och andra biokemikalier.

I livsmedelsindustrin är fett, olja och fettavfall (FOG) en betydande utmaning. Dessa ämnen ackumuleras i avloppsvattnet och kan leda till blockering av rör och förorening av vattenresurser. Traditionella metoder för att behandla detta avfall innefattar mekaniska och kemiska processer, men dessa är ofta dyra och kan vara ineffektiva när det gäller att återvinna värdefulla resurser. Flera forskningsstudier har visat att genom att använda elektro-fermentationstekniker kan FOG omvandlas till bioenergi eller andra användbara produkter, vilket gör det möjligt att utnyttja denna restprodukt på ett hållbart sätt.

Vid sidan av elektro-fermentation finns det också andra teknologier som utnyttjar livsmedelsavfall, exempelvis produktion av bioetanol från olika typer av matavfall som bröd eller mejeriprodukter. Eftersom dessa avfallsmaterial är rika på kolhydrater eller lipider, kan mikroorganismer bryta ner dem och producera biobränslen. Detta skapar inte bara en möjlighet att minska avfallshanteringskostnader, utan också att ersätta fossila bränslen med förnybar energi.

En annan aspekt av hållbar hantering av livsmedelsavfall är att utveckla system för att omvandla det till bioprodukter. Genom att utnyttja avfall från jordbruksindustrin, som skräp från frukt eller grönsaker, kan man också producera nyttiga produkter som bioetanol, bioplast eller biofoder för djur. I många fall kan den biologiska nedbrytningen av dessa restprodukter genom elektro-fermentation ge en betydande mängd energi och bidra till att stänga materialcykler i den cirkulära ekonomin.

Värdet av matavfall går långt bortom energiproduktion. Många studier visar på potentialen att skapa sekundära produkter som biofärger, läkemedelskomponenter eller andra värdefulla bioprodukter genom olika mikrobiella processer. Exempelvis har man genom forskning lyckats ta fram metoder för att omvandla avfall från bakverksindustrin till produkter som kan användas inom läkemedels- och kosmetikindustrin.

Det är också viktigt att förstå att effektiviteten i dessa processer påverkas av flera faktorer. För att mikrobiella elektro-fermentationssystem ska vara ekonomiskt hållbara krävs optimala förhållanden för mikroorganismernas tillväxt och aktivitet. Det handlar om att noggrant kontrollera parametrar som pH, temperatur, substratkonscentration och elektrisk strömförsörjning. Också valet av mikroorganismer är centralt för att säkerställa en effektiv omvandling av avfall till önskade produkter.

Företag och forskare har också blivit mer medvetna om vikten av att förstå hela livscykeln för en produkt – från råmaterial till slutanvändning och eventuell återvinning. Det är inte bara själva teknologin som avgör hur effektivt matavfall kan omvandlas, utan också hur dessa system kan integreras i befintliga infrastrukturer för att säkerställa en långsiktig hållbarhet och minimal miljöpåverkan. En viktig aspekt är också att beakta ekonomiska faktorer och marknadsbehov, eftersom för att dessa processer ska bli kommersiellt gångbara, krävs en balanserad strategi mellan teknik, miljöpåverkan och ekonomi.

Sammanfattningsvis erbjuder omvandlingen av livsmedelsavfall till energi och värdefulla produkter ett enormt potential för att skapa hållbara lösningar för både energiutvinning och avfallshantering. Men för att denna potential ska kunna realiseras fullt ut behövs det fortsatt forskning och utveckling för att optimera processerna och förstå de biologiska och elektrokemiska mekanismerna på djupet. Genom att fokusera på de teknologiska framstegen inom denna sektor kan vi skapa ett mer hållbart och resurseffektivt sätt att hantera livsmedelsavfall och samtidigt minska beroendet av fossila bränslen.