Hur systemet med väljarrullar påverkar valintegritet och förtroendet för demokratin

Väljarrullar är tänkta att återspegla de personer som är både lagliga medborgare i en stat och kvalificerade att rösta. I teorin borde dessa rullar endast innehålla namn på personer som faktiskt bor i staten och har rätt att rösta. Verkligheten är dock långt mer komplex och problematisk.

De flesta stater uppdaterar inte sina väljarrullar regelbundet, utan tar bort namn först när en person inte röstar på flera valcykler eller när en person själv meddelar att de har flyttat. Detta innebär att det är vanligt att människor förblir registrerade att rösta i flera stater utan att ha något olagligt uppsåt. För att lösa detta problem lanserades systemet Interstate Crosscheck, ett program som syftade till att hitta "dubbelröstare" genom att jämföra registrerade väljare i olika stater. Denna process misslyckades dock med att skilja mellan verkliga fall av dubbelröstning och de som helt enkelt varit registrerade på flera ställen.

Kritik mot systemet växte, särskilt när det visade sig att Crosscheck i stor utsträckning drabbade personer med samma eller liknande namn – vilket ofta innebär att det var personer från minoritetsgrupper, såsom afroamerikaner, latinamerikaner och asiater, som drabbades hårdast. Dessa grupper tenderar att ha en mer begränsad uppsättning vanliga namn, vilket gör att programmet ofta missade den verkliga mångfalden som finns i namn och kulturella bakgrunder i USA. Detta ledde till att många människor med vanliga namn, särskilt från minoritetsgrupper, togs bort från väljarrullarna, vilket påverkade deras rösträtt i framtida val.

Problemet är att sådana rensningar i väljarrullarna, även om de inte innebär att någon har röstat illegalt, skapar förtroendebrist i valprocessen. Många av de personer som rensades från rullarna var de som i verkligheten var fullt berättigade att rösta, men på grund av tekniska eller administrativa missar förlorade de sin möjlighet att göra det. Detta scenario får oss att ifrågasätta systemets effektivitet och rättvisa.

Fortsatta attacker på valintegritet under den Trump-administrationen, inklusive skapandet av kommissionen för valintegritet som skulle bevisa förekomsten av dubbelröstning och väljarsvindel, är exempel på hur politiska aktörer använder dessa system för att undergräva förtroendet för val och för att legitimera rensningarna av väljarrullarna. Trots att inga bevis för systematiskt valfusk kunde hittas, fortsatte dessa påståenden att spridas och utnyttjades för att stärka politiska agendor.

Därför är det viktigt att förstå att problemet inte handlar om huruvida människor röstade olagligt i flera stater – för sådana fall är väldigt sällsynta – utan snarare om de system som gör det möjligt för felaktiga rensningar att påverka legitimiteten i valsystemet. Detta problem är inte bara en teknisk fråga om väljarrullar utan en grundläggande demokratifråga om vem som har rätt att delta i val och vilka hinder som skapas för att förhindra att alla berättigade väljare kan delta i valen.

Det är också avgörande att förstå att systemet med väljarrullar och valintegritet är en politisk fråga, där de som har makten att upprätthålla dessa system kan använda dem för att gynna vissa grupper framför andra. Detta har konsekvenser för hela landets demokratiska funktion, då det riskerar att skapa en situation där vissa röster – särskilt från minoritetsgrupper – undertrycks. För att säkerställa en rättvis och rättfärdig valprocess är det avgörande att arbeta för en reform av dessa system och skapa ett valsystem som är transparent, tillgängligt och inkluderande för alla medborgare.

Bör stater delas upp för att stärka demokratin?

Det är dags att demokraterna funderar på att använda samma metod. En möjlighet skulle vara att skapa fler delstater eller dela upp redan existerande. Nästan hälften av USA:s delstater har färre än fyra miljoner invånare, och av dessa har 14 färre än två miljoner. Vanligtvis är det de minst befolkade delstaterna de mest rurala och de mest starkt republikanskt styrda. En delstat som Kalifornien, med sina 40 miljoner invånare, skulle kunna delas upp i tio eller fler delstater, vilket skulle innebära att minst 18 nya senatorer skulle kunna tillkomma, många av dem troligtvis demokratiska. En liknande process skulle kunna ske i New York, där delstaten med sina 20 miljoner invånare kunde delas i två eller till och med fyra, om man bröt ut stadsdelarna i New York City.

Samtidigt finns det en brist på diskussion om denna lösning bland demokraterna, och det är hög tid att en sådan diskussion påbörjas.

Men, som det ofta händer, skulle en sådan förändring bli motarbetad av republikanerna, som fruktar förlusten av sin politiska dominans.

För att få till stånd förändring behövs en större medvetenhet och deltagande bland allmänheten. I en tid när oligarkiska krafter och miljardärer har stärkt sitt grepp om politiken, är det viktigt att förstå att förändring ofta sker lokalt. Det handlar om att skapa rörelser som utgår från folkets intressen, inte enbart de etablerade politiska strukturerna. Kampen handlar om att återupprätta demokratins grundprinciper, att säkerställa att alla medborgare har lika rätt till representation och rösträtt. Ingen ensam politiker kommer att förändra trenden mot oligarki. Den verkliga förändringen sker genom att människor förenar sig lokalt, på gräsrotsnivå, och arbetar tillsammans för att påverka förändring på större nivåer.

USA:s valsystem härstammar från upplysningstidens ideal om jämlikhet och demokrati, om än inte alltid perfekt genomfört. Under de senaste 40 åren har dock det politiska systemet rört sig i en bakåtgående riktning, vilket har lett till minskad representation och ökad maktkoncentration. Samtidigt som det finns ett stort folkligt missnöje, är också en stark vilja att se ett mer transparent och ansvarigt politiskt system. Därför ligger lösningen inte i att återskapa en förlorad glans från det förflutna utan i att förverkliga de upplysningstida idealen fullt ut, och skapa en "mer perfekt union".