Hur integreras invandrare i det amerikanska samhället och vilken påverkan har de på ekonomin?

Forskningen visar att dagens invandrare integreras i det amerikanska samhället snabbare än tidigare invandringsvågor, såsom de från södra och östra Europa samt Asien för hundra år sedan. Integrationen mäts genom faktorer som bostadssegregation, socioekonomisk rörlighet, språkinlärning och äktenskap över etniska gränser. Trots att invandrare ofta bor i etniskt koncentrerade områden, är segregationens omfattning måttlig och har inte förändrats nämnvärt de senaste tre decennierna. Andra och senare generationers invandrare är dock mindre segregerade, vilket tyder på en gradvis utjämning i bosättningsmönster.

Mot bilden av att invandrare skulle utgöra en permanent underklass står tydliga fakta: andragenerationens och tredjegenerationens invandrare klarar sig i allmänhet bättre socioekonomiskt än sina föräldrar. Andelen invandrare som lever i fattigdom är lägre än i den allmänna befolkningen, och invandrarmän har högre sysselsättningsgrad än infödda amerikaner, med stigande löner ju längre de vistas i landet. Invandrarbarn tjänar i genomsnitt mer än sina föräldrar och är dessutom mer benägna att fullfölja högre utbildning, samtidigt som de är mindre benägna att leva i fattigdom.

Språkinlärningen går också snabbare idag jämfört med tidigare invandringsvågor. Majoriteten av de invandrare som anlände mellan 1980 och 2000 talade engelska inom fem år, till skillnad från mindre än hälften av dem som kom mellan 1900 och 1920. När det gäller äktenskap över etniska gränser har andelen interetniska äktenskap ökat markant och är idag betydligt högre än under tidigare perioder, vilket visar på tunnare sociala barriärer mellan grupper.

Invandring ses ibland som ett hot mot inhemska jobb, men forskningen visar tvärtom att invandrare kompletterar den inhemska arbetskraften snarare än konkurrerar med den. De arbetar ofta i olika sektorer och har olika kompetenser, vilket ökar den totala ekonomiska produktiviteten och höjer lönerna för amerikanska arbetare. I takt med att den stora babyboomer-generationen går i pension, kommer invandrare och deras barn att fylla den växande luckan på arbetsmarknaden. Detta ger USA en demografisk fördel jämfört med andra utvecklade länder med åldrande befolkningar, såsom Kina, Ryssland och EU-länder.

Den obehöriga invandringen har minskat något efter en lång period av tillväxt, med cirka 11,3 miljoner obehöriga invandrare i USA år 2016. Detta visar på en viss stabilisering efter finanskrisen, men invandringens betydelse för befolknings- och arbetskraftstillväxt är fortsatt avgörande.

Hur kommer DACA att avslutas och vilka är konsekvenserna?

DACA-programmet, skapat genom ett memorandum av dåvarande inrikesminister Janet Napolitano den 15 juni 2012, hade tre huvudsakliga delar. För det första prioriterade Department of Homeland Security (DHS) borttagningen av icke-brottsliga, obehöriga invandrare och instruerade sina agenter att undvika att sätta Dreamers i utvisningsförfaranden. För det andra beviljades deltagarna en tvåårig uppskovstid, där deras utvisningsprocess sköts upp och de klassificerades som “lagligt närvarande”. Slutligen fick de rätt att erhålla ett arbetstillstånd giltigt i två år, vilket möjliggjorde laglig sysselsättning.

När president Trump i september 2017 utfärdade ett verkställande direktiv, avslutades dessa skydd och arbetstillstånd från mars 2018. Trots detta har en federal domstolsbeslut i januari 2018 tvingat administrationen att tillfälligt upprätthålla DACA, och ansökningar om förnyelse har återupptagits. Den rättsliga prövningen pågår, och osäkerheten kvarstår kring programmets framtid, särskilt om domstolen skulle fälla avgörandet mot DACA.

Om programmet avvecklas helt, skulle i genomsnitt 915 unga invandrare per dag förlora sitt arbetstillstånd och skydd mot utvisning under perioden mars 2018 till mars 2020. Det skulle innebära en massiv och snabb minskning av den arbetsföra populationen, med runt 50 000 individer varje månad under vissa perioder. Sammanlagt väntas över en halv miljon tillstånd upphöra att gälla inom de närmaste två åren, vilket får omfattande konsekvenser för både individer och ekonomi.

Det är oklart om en stor våg av utvisningar kommer att ske när det rättsliga undantaget upphör. DHS hävdar att prioriteringar inte kommer att ändras – brottslingar ska fortsatt vara högsta prioritet. Men det råder oro över att myndigheter som Immigration and Customs Enforcement (ICE) kan komma att anta hårdare policyer, exempelvis genom razzior i bostadsområden och arbetsplatser där tidigare DACA-mottagare finns.

Samtidigt väntar många på att kongressen ska leverera en långvarig och omfattande immigrationsreform. Frågor kvarstår kring om och hur kongressens majoritet ska skydda Dreamers, vilka eftergifter som kan krävas och hur det skulle påverka andra invandrargrupper.

Avslutandet av DACA skulle leda till en massiv förlust av arbetskraft och därmed påverka hela ekonomin. DACA-mottagare tjänar sammanlagt cirka 30 miljarder dollar årligen, och deras konsumtion skapar ett ekonomiskt multiplikatoreffekt som kan uppskattas till sju gånger deras inkomster. Detta skulle motsvara en potentiell förlust på upp till 210 miljarder dollar per år i ekonomisk aktivitet. När de förlorar sina lagliga jobb tvingas många in i den svarta ekonomin med betydligt lägre löner och inga förmåner, vilket minskar den totala effekten till mellan 40 och 45 miljarder dollar per år. Över ett decennium kan nationens BNP minska med över 460 miljarder dollar.

Konsekvenserna sträcker sig bortom de traditionella immigranttäta delstaterna. Områden som Rust Belt i Mellanvästern, som redan kämpar med befolkningsminskning och ekonomisk stagnation, riskerar att drabbas hårt. Med en åldrande arbetskraft är invandrare en avgörande faktor för tillväxt där. Förlusten av omkring 50 000 DACA-mottagare i regionen kan innebära en förlust på 2,8 miljarder dollar och undergräva dess ambitioner att övergå till en kunskapsbaserad ekonomi, eftersom Dreamers i genomsnitt är mer utbildade än andra invandrare.

Den mänskliga kapitalförlusten är en av de mest betydande men ofta förbisedd konsekvenserna. Som den tidigare mexikanske presidenten Vicente Fox uttryckte det: dessa unga människor är välutbildade med unika färdigheter som skulle vara en tillgång för vilket land som helst. Att förlora denna generation riskerar att urholka inte bara den amerikanska arbetsmarknaden utan också deras egna familjers framtid och drömmar.

Det är avgörande att inse att beslut kring DACA inte bara rör juridik och ekonomi, utan i grund och botten handlar om mänskliga liv, ambitioner och samhällens sammanhållning. Den långvariga osäkerheten påverkar inte bara individer utan hela samhällsstrukturer, vilket i sin tur speglas i framtidens ekonomiska och sociala dynamik.

Hur DACA Påverkade Ungdomar i Northwest Arkansas och Vikten av Allierade

Jeanette Arnhart är en symbol för engagemang och medmänsklighet i arbetet med att stödja de papperslösa ungdomarna i Northwest Arkansas. Sedan 1999 har hon varit en ledande figur som undervisat spansktalande elever och kämpat för deras rättigheter, särskilt de som drabbades av DACA:s upphörande. Hennes historia belyser inte bara de utmaningar som ungdomarna möter, utan också den avgörande rollen som allierade, som Jeanette, spelar i att stärka och försvara deras rätt till en bättre framtid.

Jeanette beskriver sin undervisning som mer än en akademisk upplevelse – för många av hennes elever är skolan en plats där de kan känna sig som en del av samhället, trots att de lever i skuggan av osäkerhet. För många av de ungdomar som kom till området under början av 2000-talet, var målet med deras ankomst att arbeta på lokala kycklingfabriker, inte att utbilda sig. De flesta visste inte ens att de förväntades gå i skolan. För Jeanette var det därför avgörande att hjälpa dem att känna att de hörde hemma i skolan, i samhället, och att de hade en framtid värd att kämpa för.

En av de största utmaningarna Jeanette mötte var den djupa känslan av hopplöshet bland sina elever, innan DACA (Deferred Action for Childhood Arrivals) infördes. Många av dem såg utbildning som en ouppnåelig dröm, och talade ofta om högre utbildning eller ett ”riktigt” jobb med ett slags uppgivenhet. ”De sänkte blicken, för de hade ingen rätt och ingen möjlighet att gå till skolan, få ett riktigt jobb eller lyckas,” säger Jeanette.

Men när DACA infördes, förändrades allt. De ungdomar som tidigare inte sett någon framtid i USA började tro att allt var möjligt. Programmet gav dem ett hopp som Jeanette kämpat för att ingjuta, och plötsligt kunde de drömma om en framtid där de inte bara var papperslösa migranter, utan aktiva medborgare som kunde bidra till samhället. Under DACA såg Jeanette sina elever uppnå stora framgångar, bland annat genom att slutföra högre utbildning och starta egna företag. Många av hennes elever blev så småningom ledande figurer inom sitt samhälle, och de såg på sig själva som en integrerad del av det amerikanska samhället.

En annan viktig aspekt som Jeanette lyfter fram är hur den latinamerikanska gemenskapen i Northwest Arkansas har utvecklats och integrerats i det bredare samhället. Tidigare var det vanligt att olika etniska grupper höll sig för sig själva – Salvadoraner med Salvadoraner, Mexikaner med Mexikaner, och så vidare. Nu, efter två decennier av integration och förändring, ser Jeanette en ny dynamik. De unga vuxna som växt upp tillsammans är inte längre begränsade av sina ursprungsländer, utan är nu mångkulturella individer som talar flera språk, och som förstår vikten av att bygga broar över kulturella och sociala barriärer.

Det är en viktig förändring som inte hade varit möjlig utan DACA. Programmet möjliggjorde för dessa unga att känna att de hade en plats i samhället och att deras bidrag var värdefulla. Nu, när programmet har tagits bort, är dessa individer inte längre unga studenter utan vuxna som bidrar på alla nivåer av samhället – från företagare och sjukvårdspersonal till civilsamhällesledare.

För Jeanette är det svårt att ge sina elever svar på hur de ska hantera det slutgiltiga avskaffandet av DACA. ”Som lärare och vuxen ser de till mig för svar. Jag vet vad som är moraliskt rätt, men jag har inte svaret,” säger hon. Trots denna osäkerhet, är Jeanette fast besluten att stå vid sina elevers sida. Hon fortsätter att kämpa för deras rätt att stanna och leva sina liv fullt ut i USA, och hon är optimistisk om att det förnyade engagemanget i den politiska debatten kommer att leda till förändringar på lång sikt.

I detta sammanhang är allierades roll avgörande. Jeanette Arnhart är inte ensam i sitt engagemang, men hennes arbete lyfter fram den kraft och de möjligheter som finns när individer som har makten och resurserna att påverka, står upp för de som inte har denna möjlighet. Allierade spelar en central roll i att skapa de förändringar som behövs för att ge alla medborgare – oavsett status – en chans att fullt ut delta i samhället.

Hur DACA och DREAM Act påverkar immigrationspolitiken i USA

DACA, som inrättades av president Barack Obama 2012, ger temporärt skydd mot deportationer och tillgång till arbetsbehörighet för personer som kom till USA som barn och har levt där utan ordentlig pappersstatus. DACA omfattar unga vuxna som ofta identifierar sig som amerikaner, har gått i skolan och bidrar till samhället på många sätt. Programmet har också gett dem möjlighet att förbättra sina liv genom utbildning och arbete, även om de inte har fullständiga rättigheter som medborgare.

Men DACA har också varit föremål för politiska strider. När Donald Trump blev president 2017 försökte han avskaffa DACA, vilket ledde till omfattande rättsliga strider och starkt motstånd från både politiker och allmänheten. Försvarare av DACA och DREAM Act argumenterar för att dessa individer, ofta kallade "Dreamers", inte ska hållas ansvariga för de brott som deras föräldrar begått genom att ta dem till USA illegalt. De betonar att Dreamers har byggt sina liv i USA och bör behandlas som en del av det amerikanska samhället.

Utbildning är en av de viktigaste aspekterna för Dreamers och DACA-mottagare. Genom programmet får många tillgång till högre utbildning och en chans att delta fullt ut i arbetsmarknaden. Men trots denna tillgång står de inför många hinder, inklusive de som rör rättsliga och ekonomiska frågor. Många har inte rätt att ta del av statliga utbildningsbidrag eller lån, vilket gör det svårt för dem att finansiera sina studier. I många stater, som till exempel Kalifornien, har DACA-mottagare rätt att betala in-state tuition (lokala utbildningsavgifter för statens medborgare), men detta är inte fallet överallt i USA.

Det finns också de som hävdar att DACA och DREAM Act ger "oönskad" fördelar till individer som inte har uppfyllt de lagliga kraven för medborgarskap eller uppehållstillstånd. Kritikerna av dessa program påpekar att de kan verka som en "amnesti" för olagliga invandrare och kan uppmuntra mer illegal immigration. De menar också att DACA undergräver rättsstaten och skapar orättvisa för de som följer immigrationslagarna.

DREAM Act, å andra sidan, är en lagförslag som skulle ge en väg till permanent uppehållstillstånd och medborgarskap för unga människor som kommit till USA som barn, under förutsättning att de uppfyller vissa utbildnings- och arbetskrav. Trots flera försök att få igenom DREAM Act i kongressen, har lagen fortfarande inte antagits. Detta har lett till en konstant osäkerhet för de berörda individerna, eftersom de lever i ett limbo utan långsiktig lösning på deras immigrationsstatus.

I bakgrunden av denna politiska strid finns en bredare diskussion om hur USA som nation ska hantera sin allt mer diversifierade befolkning. Frågor om medborgarskap, nationalitet och identitet har blivit allt viktigare i dagens politiska klimat. DACA och DREAM Act är inte bara frågor om lagstiftning, utan handlar också om grundläggande rättvisa och om vad det innebär att vara amerikansk.

För att förstå dessa frågor fullt ut måste man beakta de bredare samhälleliga och ekonomiska sammanhangen. USA har länge betraktats som en nation av invandrare, och landets identitet har formats genom ankomsten av människor från hela världen. Men i takt med att den demografiska sammansättningen förändras, har immigrationsfrågor blivit mer polariserande. Från en ekonomisk synvinkel handlar DACA och DREAM Act också om att behålla och utveckla den arbetskraft som USA behöver för att upprätthålla sin ekonomiska konkurrenskraft på en global nivå.