Vad innebär en enad vetenskap för att lösa social-ökologiska problem?

Neuraths position var att undvika förutfattade metodologiska uppdelningar mellan naturvetenskaper och samhällsvetenskaper, och att istället koppla samman de olika vetenskaperna för att kunna användas gemensamt för att lösa komplexa mänskliga och sociala problem. Social-ekologisk ekonomi har ett starkt sympati med Neuraths position när det gäller att förena kunskap för att hantera öppna system och social-ekologiska problem. Trots att Carnaps abstraktioner verkar mindre praktiskt relevanta, verkar målet att skapa offentliga bevis för bekräftbarhet också vara önskvärt, om än med vissa begränsningar.

Det verkar dock finnas en viss motsägelse i praktiken, eftersom Carnap försökte reducera logiken för testbara uttalanden till en enkel primär källa, medan Neurath strävade efter att samla alla komplexiteter i naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig språk i en omfattande encyklopedi. I slutändan blev encyklopedin en något lös samling av skrifter om vetenskapsfilosofi, en blandning som inkluderade arbeten från exilforskare från Wienkretsen (som flytt från österrikisk fascism), amerikanska pragmatisten John Dewey och Kuhns sociologi om vetenskap.

I ett postmodernt samhälle kan förslaget om en enad vetenskap verka föråldrat. Förespråkare tenderar att inkludera alla perspektiv på sina egna villkor utan att söka jämförbarhet eller koherens. Inkludering, tolerans och pluralism är de ledord kring vilka ett enat fält ska samlas under en radikal relativistisk fana. Att skapa en enhet genom eklektisk pluralism är ett oxymoron verkar inte bekymra de som förespråkar det. Här bör viss eftertanke ges kring de konflikter och motsägelser som uppstår när vänstern och rörelsen för nedväxt försöker ena sina perspektiv.

Intressant nog kritiserade Kapp Wienkretsens projekt som en omöjlighet på grund av det enorma språkliga mångfalden. Han ansåg att en förening genom logisk och semantisk analys skulle hota en dominerande supervetenskap, vilket inte var målet för Wienkretsens vänsterflygel. Kapp såg också det avvisande av metafysik som kunskapsdelande som problematiskt, även om han sympatiserade med dess syfte att undvika system som byggde på spekulativt tänkande och dolda ideologier.

Enligt Kapp skulle en sådan form av logisk empirism vara en väg framåt, men han utvecklade aldrig denna tanke fullt ut. För att förstå detta bättre måste man sätta det i relation till Kapp och Wienkretsens vänsterflygel, med särskilt fokus på Neurath och Carnap. Kapp kan ses som en förespråkare för att integrera både intuitiv och logisk kunskap, där vetenskapens logik och icke-vetenskaplig/icke-västerländsk kunskap kan spela en roll. Hans idéer speglar också ett synsätt där vetenskapliga teorier inte bara ses som objektiv sanning, utan som ramar där konceptualisering av verkligheten äger rum, vilket påminner om Neuraths strävan efter en enhetlig vetenskap.

Frågan om disciplinernas roll i vetenskapen är inte enkel. Disciplinaritet ifrågasätts ofta som en onödig barriär för forskning och förståelse, något som leder till imperialistiska tendenser och förespråkande för en post-disciplinär värld. Men för att förstå verkligheten på djupet, där objekten vi studerar ofta är förankrade i specifika ontologiska dimensioner – som fysik, kemi, biologi och samhälle – behövs fortfarande specialistkunskap. Tyvärr uppmuntras idag överspecialisering och silo-tänkande, vilket ofta leder till att forskare fokuserar mer på konkurrens om resurser än på verklig samverkan för det gemensamma bästa. Även om interdisciplinaritet ofta lyfts fram som ett mål, saknar många av dessa samarbeten trovärdighet då de tenderar att bli mer multidisciplinära i praktiken, där olika discipliner samlas utan att verkligen kommunicera med varandra.

Föreställningar om vetenskapens enhet kräver, för att vara meningsfulla, att dessa olikheter mellan discipliner och kunskapsformer inte bara erkänns, utan också hanteras på ett sätt som möjliggör gemensam förståelse och en mer holistisk syn på världens problem. I denna process är ett gemensamt språk av största vikt. Detta innebär att kunna överskrida de snäva gränserna för traditionella vetenskaper och förstå att vetenskap, precis som sociala och ekologiska system, är komplexa och sammanlänkade.

Hur kan heterodox ekonomi möta den institutionella dominansen av mainstream ekonomi?

För ekologer är det ofta svårt att identifiera de sociala, politiska, etiska och institutionella faktorerna som spelar in i ekonomiska processer. Dessa faktorer är inte del av den utbildning som många ekologer får, och mainstream-ekonomer, vars utbildning fokuserar på att förneka dessa aspekter, är inte heller bra rustade för att bemöta dessa problem. Därmed kan det ses att när nya alternativa forskningsagendor växer fram, blir klyftorna mellan olika ekonomiska skolor allt tydligare. Strävan efter att förena olika heterodoxa tankeskolor – ekologiska, kritiska institutionella, ekosociala, neo-marxistiska, feministiska och post-keynesianska idéer – står i direkt kontrast till önskan om att bli erkänd inom etablerade diskurser, dominerade av mainstream-ekonomer.

Den djupare frågan som ställs här är inte bara teoretisk utan också praktisk. Hur kan heterodox ekonomi, och särskilt ekologisk ekonomi, framträda som ett verkligt alternativ när den ortodoxa mainstream-ekonomin, som är institutionellt kraftfull, styr så mycket av den akademiska och politiska debatten? Detta är inte bara en fråga om akademisk teori utan om de konkreta politiska och institutionella förändringar som skulle behövas för att skapa ett verkligt paradigm-skifte.

För att fullt ut förstå detta komplexa dilemma, är det viktigt att inse att denna konflikt inte bara handlar om olika synsätt på ekonomi, utan om mycket större frågor om makt och inflytande i det akademiska och politiska livet. Ekonomer, oavsett om de är mainstream eller heterodoxa, är ofta starkt påverkade av institutionella krafter som styr resurser, karriärmöjligheter och erkännande. Därför handlar en kamp för ekologisk ekonomi inte bara om att förmedla nya idéer utan också om att omvandla de institutionella strukturer som möjliggör eller hindrar denna förändring.

Hur påverkar minskningen av pollinatörer världens jordbruksekonomi?

I en tid där den biologiska mångfalden är hotad, är en av de mest oroande konsekvenserna för jordbruket den minskande populationen av pollinatörer. Dessa organismer, som bin, fjärilar och andra insekter, spelar en avgörande roll för pollineringen av många av de grödor som människor är beroende av. Förlusten av pollinatörer innebär inte bara en risk för livsmedelsproduktionen, utan har även djupgående ekonomiska konsekvenser för jordbruket globalt.

Ekonomiska analyser visar att värdet av pollineringstjänster som tillhandahålls av naturliga pollinatörer är enormt. Enligt en studie av Gallai et al. (2009) uppskattas den ekonomiska betydelsen av pollinering för jordbruket vara flera miljarder dollar årligen. Denna tjänst är särskilt viktig för de grödor som inte kan pollineras utan hjälp från insekter, som frukt, grönsaker och vissa oljeväxter. När pollinatörer försvinner måste jordbrukare anpassa sina metoder, vilket ofta innebär ökade kostnader, antingen genom att investera i artificiell pollinering eller genom att förlita sig på andra metoder som kan vara mindre effektiva och mer kostsamma.

En annan aspekt som måste beaktas är det ekologiska perspektivet. Enligt Georgescu-Roegen (1975) finns det ett nära samband mellan ekonomiska processer och ekologiska system. Den naturliga miljön och dess tjänster, som pollinering, är grundläggande för att upprätthålla ekonomisk aktivitet. Detta innebär att en långsiktig och hållbar ekonomi måste ta hänsyn till dessa ekologiska tjänsters förmåga att stödja livsmedelsproduktion och andra ekonomiska aktiviteter.

Det är också viktigt att förstå att förlusten av pollinatörer inte enbart är ett resultat av människans aktiviteter, utan att det finns en samverkan av faktorer, inklusive klimatförändringar, habitatförlust och användning av pesticider. Dessa faktorer förvärrar varandra, vilket gör att problemet blir ännu svårare att åtgärda. Som Giampietro (2019) påpekar, krävs det ett systemiskt synsätt för att förstå och hantera dessa komplexa ekologiska och ekonomiska relationer.

Vidare innebär den minskande biologiska mångfalden en rad sociala och etiska utmaningar. Som Gudynas (2021) beskriver, är en hållbar ekonomi inte bara en fråga om effektivitet och produktion, utan också om rättvisa och jämlikhet. I länder där jordbruket är en central del av ekonomin och samhället, kan förlusten av pollinatörer förvärra redan existerande ojämlikheter. De som är mest beroende av jordbruk för sin försörjning – ofta de fattigaste i världen – drabbas hårdast av minskad produktivitet.

För att motverka de negativa effekterna av pollinatörers minskning krävs en omställning av jordbrukssystemen. Detta innebär inte bara att minska användningen av skadliga kemikalier och skapa skyddade miljöer för pollinatörer, utan även att arbeta för en mer hållbar och långsiktig jordbrukspolitik. Detta skulle kunna innebära att man investerar i ekologiskt jordbruk och andra hållbara metoder som stöder biologisk mångfald.

Ekonomiska modeller för hållbar tillväxt, som de som förespråkas av Harris (2009), understryker vikten av att integrera ekologiska och sociala faktorer i ekonomiska beslut. För att hantera utmaningarna med pollinatörernas minskning måste vi inte bara se till ekonomiska incitament utan också till de långsiktiga ekologiska effekterna av våra beslut.

En ytterligare dimension som bör beaktas är utbildning och medvetenhet om pollinatörernas betydelse. Genom att öka förståelsen bland allmänheten och beslutsfattare om hur viktiga dessa organismer är, kan vi uppmuntra till mer hållbara praktiker och politiska beslut. Som Hickel och Kallis (2020) påpekar, måste vi förändra vårt sätt att tänka om tillväxt och framsteg om vi ska kunna bygga ett hållbart framtida jordbrukssystem.

Vad är ekologisk ekonomi och hur påverkar den hållbarhet och välfärd?

Ekologisk ekonomi är ett fält som söker förstå och lösa de komplexa relationerna mellan mänskliga samhällen och den naturliga miljön, med fokus på hållbar utveckling och bevarande av jordens resurser. Den går bortom de traditionella ekonomiska modeller som tenderar att fokusera på ekonomisk tillväxt som det primära målet och söker istället skapa system som är hållbara både ekonomiskt och ekologiskt. Den här disciplinen ifrågasätter den klassiska synen på ekonomi som en process som kan utvärderas enbart genom marknadens dynamik och privata investeringar, och lyfter fram de sociala och ekologiska kostnaderna som ofta ignoreras av konventionella ekonomiska teorier.

En central aspekt av ekologisk ekonomi är förståelsen för den komplexa väven av biotiska och abiotiska faktorer som påverkar ekonomins funktion. I denna teori är det inte bara människans ekonomiska aktiviteter som spelar en roll, utan även de ekologiska systemen som människor är beroende av för sitt välbefinnande och sin överlevnad. Detta innebär att vi måste tänka bortom den kortsiktiga maximiseringen av vinster och istället betrakta långsiktiga mål som att bevara biologisk mångfald och att skapa ekonomiska system som är regenerativa snarare än exploaterande.

Enligt flera forskare, som t.ex. Kapp (1950) och Hornborg (1998), handlar ekologisk ekonomi inte enbart om att förstå de direkta effekterna av mänsklig aktivitet på naturen utan också om att förstå de indirekta sociala kostnaderna och fördelarna med dessa aktiviteter. Det är en kritik mot det så kallade "privata företags sociala kostnader", som ofta ignoreras i traditionella ekonomiska modeller. Denna kritik är särskilt relevant i en värld där de ekologiska systemens sammanbrott – såsom förlusten av biologisk mångfald och klimatförändringar – hotar den globala välfärden.

Ett annat viktigt begrepp inom ekologisk ekonomi är "degrowth", eller tillväxtkritik. Forskare som Kallis (2011) och Jackson (2009a) hävdar att den eviga jakten på ekonomisk tillväxt inte bara är ekologiskt ohållbar, utan också socialt skadlig. Istället förespråkar de en ny syn på välfärd där kvaliteten på livet och det ekologiska fotavtrycket prioriteras framför ständiga ekonomiska expansioner. Degrowth är en utmaning för det kapitalistiska systemet, som bygger på en ständig ökning av produktion och konsumtion. Istället för att sträva efter mer, handlar det om att hitta balans och rättvisa i fördelningen av resurser och välfärd.

En annan intressant aspekt av ekologisk ekonomi är begreppet ekologiskt ojämnt utbyte, vilket Hornborg (1998) utforskar. Detta begrepp hänvisar till den obalans som råder mellan utvecklade och utvecklingsländer, där de rika nationerna ofta konsumerar de ekologiska resurserna från de fattigare länderna utan att ta hänsyn till de ekologiska och sociala kostnaderna för dessa nationer. Detta problem belyser behovet av rättvisa och ansvar i den globala ekonomin, där hållbarhet inte bara är en lokal fråga utan också en global utmaning.

Det är också viktigt att förstå den psykologiska och kulturella dimensionen av hållbarhet. Enligt forskare som Kahneman och Knetsch (1992a) är mänskligheten ofta benägen att värdera kortsiktiga vinster högre än långsiktiga fördelar, vilket gör det svårt att implementera hållbara ekonomiska modeller. Detta psykologiska hinder, tillsammans med kulturella föreställningar om rikedom och framgång, gör att det behövs en djupare förändring i hur vi ser på ekonomi och välfärd.

Det finns också en allt större förståelse för behovet av att förena ekonomi med etiska överväganden. Hållbar utveckling handlar inte bara om att bevara naturen för framtida generationer, utan även om att säkerställa social rättvisa och jämlikhet. Ekologisk ekonomi kräver att vi ifrågasätter våra nuvarande ekonomiska system och hittar nya vägar för att skapa en mer rättvis och hållbar framtid.

Det är också avgörande att förstå att den ekologiska ekonomin inte bara handlar om att minska negativa effekter, utan också om att skapa positiva ekologiska resultat. Det handlar om att bygga ekonomier som inte bara strävar efter att vara hållbara, utan som aktivt bidrar till återställandet och bevarandet av naturresurser. Det handlar om att skapa en symbiotisk relation mellan mänskliga samhällen och den natur de är en del av.