Hur USA:s Kina-politik förändrades under Trump: En inblick i de inre kampene och misstag

De problem som USA stod inför gällande Kina blev alltför stora för att ignoreras. Olika sektorer av det amerikanska samhället började vakna för dessa utmaningar vid olika tidpunkter och på olika sätt. När den amerikanska regeringen började engagera akademi, teknikindustrin och Wall Street i frågor om Kinas beteende och dess påverkan på nationell säkerhet, uppstod en betydande friktion. Många var skeptiska till Trumps påståenden och avsikter. Amerikanska institutioner skyddar sin oberoende strikt, och med all rätt, men dessa var utmaningar som krävde att man samarbetade med en Trump-administration som man inte litade på.

När Trump-administrationen kom till makten började alla inse att det stora fyrtioåriga experimentet med Beijing inte hade gått som planerat. Inte för att man inte försökte, eller för att det inte var välmenat. Problemet var att det kinesiska kommunistpartiet (CCP) hade en helt annan syn. De ville inte ha politisk liberalisering. De skulle kämpa emot detta så mycket de kunde, sa Matthew Turpin, tidigare militär och rådgivare under både Obama och Trump.

De historiska utmaningarna var kanske oundvikliga, men det är också obestridligt att Trump-teamet vid flera tillfällen misslyckades med att hantera den svåra situationen de ärvde. Genom att missköta viktiga aspekter av den nya konkurrensen och genom att dåligt behandla sina allierade gjorde administrationen allvarliga misstag. Resultatet blev att denna nya era av öppen konkurrens med Kina nu uppfattas av många som en konflikt mellan USA och Kina, snarare än ett internationellt svar på Kinas handlingar i takt med landets framväxt. Trump-administrationen gjorde emellertid också flera saker rätt, inklusive den grundläggande slutsatsen att USA inte kunde konfrontera Kinas beteende endast på regeringsnivå, utan att hela samhället behövde vara involverat.

Denna känsla av att världen håller på att delas upp i två konkurrerande system som inte kan samexistera hårdnar till det som många, inte utan anledning, har kallat ett andra kalla krig. De potentiella konsekvenserna är nu lika oroande som de var då, och riskerna lika stora. Historikern Michael Pillsbury, en av Trumps tidiga rådgivare om Kina, sa i januari 2020: “När man ser tillbaka på detaljerna kring hur det första kalla kriget började, var det inte så att de två sidorna 1946 sa ‘OK, låt oss ha ett kallt krig.’ Det var en serie misstag.”

Både USA och Kina kan lastas för sina misstag de senaste åren, och Kina bär den största delen av ansvaret. Men den kaotiska naturen i Trump-administrationen var inbyggd i dess DNA, och Kina-frågan var inte fri från dessa konsekvenser. Att se Kina-frågan under Trump-administrationen som en binär konflikt mellan hökar och duvor, panda-slagare och panda-kramare, blått team och rött team, eller någon annan sådan förenkling, är alltför simplistiskt. Många läger bildades och slöt allianser baserade på överlappande intressen, och vid olika tidpunkter vann och förlorade dessa läger sina förespråkare inne i administrationen.

Det fanns Superhawks, som ville att Trump skulle påskynda det kinesiska kommunistpartiets fall. De leddes först av Bannon och inkluderade även Navarro, Stephen Miller och andra. Superhawks trodde på ekonomisk nationalism, återindustrialisering och skydd av inhemska industrier, även på bekostnad av frihandel. Ett närbesläktat läger var de hårda linjerna, mestadels säkerhetspersonal och rättsvårdande myndigheter, som hade följt Kinas hotbild länge och förespråkade en starkare amerikansk respons — men utan att driva på för regimförändring i Beijing. Matt Pottinger var detta lägers ledare, och Marco Rubio var deras symbol.

På andra sidan fanns Wall Street-klanen, som leddes av investeringsbankiren och filmproducenten Steven Mnuchin och Goldman Sachs-exekutiven Gary Cohn. De ville undvika konfrontation med Kina och istället fokusera på att öppna upp de kinesiska marknaderna och integrera de två ekonomierna så mycket som möjligt. Denna pro-business-grupp delade överlappande intressen med många byråkrater som ogillade Trump-teamet och arbetade för att bevara status quo.

Bland dessa olika grupper spelade individer som Jared Kushner och Wilbur Ross unika roller i relationen med Kina, beroende på sina egna kanaler och affärsintressen. Denna historia om hur denna splittrade grupp hanterade (eller ofta missköte) USA:s relation med Kina vid en kritisk tidpunkt, under Donald Trumps ledarskap, är en inblick i hur interna stridigheter, politiska spel och misslyckade beslut präglade den globala politiken.

Endtext

Hur Kina Påverkar Företags Frihet och Vad Det Betyder för Världen

Företag världen över har under de senaste åren fått känna på det ekonomiska trycket som Kina kan utöva för att tvinga fram politiska eftergifter. De stora företagen har stått inför svåra beslut när de utmanat den kinesiska regeringens känsliga politiska linjer. I många fall har de valt att göra stora eftergifter för att inte riskera att förlora den lukrativa kinesiska marknaden. Marriott Hotels och Mercedes-Benz är två sådana exempel, där företagen kapitulera inför kinesisk press för att undvika ekonomiska påföljder. Marriott gick så långt som att avskeda en anställd, Roy Jones, en amerikan som av misstag "gillade" ett tweet från en pro-Tibet-grupp, vilket orsakade ett ramaskri i Kina. Trots att han inte ens minns att han tryckte på "gilla"-knappen, reagerade företaget genom att säga upp honom för att undvika att ytterligare provokationer skulle orsaka en politisk konflikt.

Sådana episoder är inte ovanliga. I samband med att protesterna i Hongkong intensifierades 2019, riktade sig den kinesiska regeringen mot internationella varumärken som Versace, Asics och Givenchy, som på sina webbplatser listat Hongkong separat från Kina. Företagen gav efter snabbt och bad om ursäkt. Detta påtryckningssätt är en del av Kinas större strategi att få företag att följa deras politiska linje genom hot om bojkott eller andra ekonomiska straff. Till och med techjätten Apple fick känna av Kinas press när de inte angav Hongkong, Taiwan och Macau som en del av Kina i sina operativsystem, vilket ledde till ett hot om bojkott.

Kina har genom sin ekonomiska makt lyckats skapa ett obalanserat spel där företagen tvingas anpassa sig till deras krav. Samtidigt har USA:s regering inte haft någon tydlig plan för att skydda sina egna företag eller för att skapa ett motstånd mot den kinesiska regeringens övergrepp. De amerikanska företagen har funnit sig själva i en svår situation: att stå upp för sina egna värderingar eller att följa Kinas krav för att skydda sina intäkter. Den kinesiska regeringens agerande har ökat i intensitet med varje företag som ger efter, vilket gör att deras krav blir mer extrema och svårare att möta.

Denna utveckling fick en dramatisk vändning i oktober 2019 när Houston Rockets General Manager, Daryl Morey, publicerade ett tweet som sade: "Fight for Freedom, Stand with Hong Kong". Det skulle visa sig vara en avgörande händelse. Mer än bara en sportslig figur, Morey var också en erfaren teknolog och forskare med bakgrund från USA:s säkerhetssektor. Hans tweet, som kritiserade Kinas hantering av Hongkong, orsakade en enorm upprördhet i Kina och ledde till en snabb och omfattande bojkott av både Rockets och NBA. Företag som Li-Ning, CCTV och Tencent drog sig snabbt tillbaka från samarbeten med laget.

Kinas reaktion var kraftig. Den officiella kinesiska "50-cent-armén", en grupp internetanvändare som är understödda av regeringen för att sprida propaganda, angrep Morey på Twitter, och han mottog dödshot och andra hotfulla meddelanden. Detta påverkade inte bara hans personliga liv utan orsakade också ekonomiska konsekvenser för NBA. NBA:s första reaktion var att be om ursäkt och pressa Morey att göra samma sak, men han vägrade. Hans uttalande var att han inte hade menat att förolämpa någon i Kina, utan bara uttryckt sin åsikt om en komplex situation.

NBA:s försök att hantera situationen genom att anpassa sig till både amerikanska och kinesiska intressen misslyckades. Företaget utsattes för kritik från både kinesiska myndigheter och amerikanska politiker, vilket ledde till betydande ekonomiska förluster för NBA. Den här situationen visar på de svårigheter som amerikanska företag står inför när de hamnar i konflikt med den kinesiska regeringens krav. Samtidigt som NBA förlorade pengar, fick de ingen hjälp från den amerikanska regeringen som inte hade en tydlig plan för att skydda företag som utsattes för kinesisk påtryckning.

Det kinesiska trycket på utländska företag och individer har inte bara handlat om ekonomiska påföljder utan också om att ålägga företag att ta ställning i politiska frågor som de flesta av dem inte har för avsikt att involvera sig i. Detta har skapat en situation där många företag har tvingats välja mellan att stå upp för sina egna värderingar eller att följa den kinesiska regeringens linje för att säkerställa sin överlevnad på den kinesiska marknaden.

Företagen befinner sig nu i ett dilemma: ska de ge efter för den politiska pressen från Kina och förlora sina värderingar, eller ska de stå emot och riskera att förlora sin inkomst från den kinesiska marknaden? De flesta företag verkar just nu vara mer benägna att anpassa sig, eftersom de ser Kina som en oumbärlig marknad. Detta skapar en snedvridning av företagets etiska riktlinjer, där den ekonomiska vinningen blir det primära målet och de politiska konsekvenserna hamnar i bakgrunden.