Vilka faktorer formade Trumps väljarkår 2016?

Vid valet 2016 visade sig ålder, geografisk hemvist, religion, kön, utbildning och ras vara avgörande för hur väljarna röstade, vilket bidrog till att forma Trumps unika väljarbas. Bland yngre väljare under 44 år ledde Clinton med 53 procent mot Trumps 39, men när man tittar på den yngre gruppen (18–29 år) gjorde Trump bättre ifrån sig än sina republikanska föregångare McCain och Romney. Det visar att Trumps framgång bland unga inte är en ren avvikelse, utan snarare en del av en bredare trend inom republikanerna.

Geografiskt sett bekräftas det traditionella mönstret där landsbygden utgör en större del av Trumps väljarkår och städerna en större del av Clintons. Landsbygden stod för 35 procent av Trumps röster medan städerna bara för 12 procent, vilket speglar en polarisering mellan urbana och rurala områden. Dock bodde majoriteten av Trumpväljare i förorter (53 procent), vilket visar att hans stöd inte enbart kom från landsbygdsbefolkningen. För Clinton var förorter och städer tillsammans den dominerande väljarbasen.

Könsskillnader var tydliga; män röstade i större utsträckning på Trump medan kvinnor i större utsträckning röstade på Clinton. Intressant nog röstade ogifta kvinnor nästan helt på Clinton, medan gifta kvinnor var mer splittrade. Detta pekar på att äktenskap och familjesituation hade en inverkan på röstmönstren och kan dölja mer komplexa sociala dynamiker än vad enkla könsskillnader visar.

Utbildningsnivå spelade en betydande roll. Trump förlorade bland collegeutbildade men vann bland de utan högre utbildning. Detta är dock inte något nytt, utan snarare en förlängning av en långvarig politisk polarisering där vita utan högre utbildning under decennier har rört sig bort från Demokraterna. Det är värt att notera att Trumps anhängare i genomsnitt inte var mycket mindre utbildade än andra republikanska kandidaters anhängare och att många collegeutbildade ändå röstade på honom.

Denna komplexitet i Trumps väljarprofil visar att hans framgång inte kan reduceras till en enda demografisk grupp eller förenklas till att handla enbart om utbildning eller ras. De sociala, kulturella och geografiska skillnaderna interagerar på ett sätt som fördjupar polariseringen i det amerikanska samhället. Det är också viktigt att förstå att Trumps väljarkår innehåller olika grupper med skilda drivkrafter – från nationalistiska rädslor till socialkonservativa värderingar och ekonomisk frustration.

Utöver de tydliga mönstren är det centralt att inse att politiska identiteter formas av långsiktiga historiska processer, sociala förändringar och kulturella splittringar, vilka ofta överskuggar enskilda kandidaters egenskaper. Det amerikanska samhällets komplexitet och den ökade polariseringen kräver därför en nyanserad förståelse av väljarbeteenden, där identitet, tillhörighet och upplevda hot spelar en avgörande roll.

Hur kan demokratin överleva i tider av rädsla och polarisering?

Demokratin är ingen självklarhet. Den är ett historiskt undantag, inte en regel. Vår moderna förförståelse om demokrati som något stabilt och beständigt är ett privilegium förunnat få, och det är ett privilegium som ständigt måste försvaras, vårdas och återuppfinnas. Det som många betraktar som en naturlig del av det politiska livet – fria val, oberoende institutioner, rättsstatsprinciper – är i själva verket ömtåliga konstruktioner. När de utmanas av politiska krafter som sätter säkerhet, lojalitet och identitet före demokratiska spelregler, då sätts allt på spel.

Trump-erans påverkan på den amerikanska demokratin är varken överdriven eller tillfällig. Det är en period som blottlagt just hur svaga de demokratiska skyddsräcken kan vara. De politiska normer som en gång garanterade ömsesidig tolerans och institutionell återhållsamhet har eroderat, och det är långt ifrån säkert att de kommer att återuppstå. Demokratin kräver nämligen inte bara institutioner, utan också människor som är villiga att följa spelreglerna – även när det inte gynnar deras intressen.

Steven Levitsky och Daniel Ziblatt har identifierat fyra indikatorer på auktoritära tendenser: svagt engagemang för demokratiska spelregler, förnekande av motståndares legitimitet, tolerans för våld, och en vilja att inskränka motståndares friheter – inklusive mediernas. Dessa drag är inte bara teoretiska, utan fullt synliga i den politiska praktik som växte fram under Trump-administrationen. För många av hans anhängare blev lojalitet mot "insiders" – det vill säga den egna gruppens trygghet – viktigare än lojalitet mot konstitutionen.

Detta är kärnan i den så kallade "sekuritära" personlighetstypen: en politisk orientering som prioriterar trygghet, ordning och skydd av det egna kollektivet över allt annat. Om demokratiska principer står i vägen för detta skydd, så är det – i deras ögon – principerna som får stå tillbaka. I opinionsundersökningar har en majoritet av Trumps kärnväljare uttryckt att säkerhet är viktigare än demokrati. Historiskt sett har denna hållning återkommit vid flera tillfällen, som under Reagan-eran då olagliga metoder användes för att motverka hotet från Nicaragua – i säkerhetens namn.

Men de sekuritärt orienterade är inte ensamma i sin kompromissvilja med demokratin. Även "unitarianer" – de som sätter universella mänskliga rättigheter, jämlikhet och planetens överlevnad högst – är beredda att frångå demokratiska spelregler om de hindrar deras mål. Om valet står mellan demokratins bevarande och klimatets kollaps, så upplevs frågan som retorisk: Vad spelar demokrati för roll om livet på jorden inte längre är möjligt?

Detta avslöjar den djupare konflikten: ett psykologiskt grundmönster, inte bara en ideologisk skiljelinje. Sekuritärer uppfattar världen som hotfull, där "vi" måste skyddas från "de andra". Unitarianer ser en sammanlänkad värld där kollektiva lösningar är nödvändiga. Det är därför inte förvånande att coronapandemin blev en symbolisk stridszon. För sekuritärer bekräftade virusets spridning vikten av att hålla avstånd till det främmande – både fysiskt och kulturellt. När Trump kallade det för det "kinesiska viruset", var det för dem inte bara en beskrivning utan en bekräftelse på deras världsbild. För unitarianer var det i stället ett ögonblick då globalt samarbete borde ha varit självklart. Att peka ut syndabockar sågs som destruktivt och kontraproduktivt.

Demokratins framtid beror inte bara på institutionell återuppbyggnad, utan på psykologisk omställning. Sekuritärer måste inse att total trygghet är en illusion, och att ett samhälle där varje yttre hot ska neutraliseras oundvikligen leder till repression. Unitarianer behöver förstå att gränser, identitet och kollektiv tillhörighet inte kan raderas med politiska proklamationer. Mellan dessa två ytterligheter finns det konkreta kompromisser att nå – inom migrationspolitik, säkerhet, rättigheter och resursfördelning. Men dessa kompromisser kräver en vilja att erkänna den andres rädsla och inte förlöjliga den.

Polarisering uppstår inte av olika åsikter, utan av att varje sida ser den andras perspektiv som illegitimt. När politiska kon

Hur påverkar den politiska polariseringen synen på samhällsutvecklingen?

En intressant aspekt som lyfts fram i forskning är den delade blinda fläcken, som särskilt syns bland liberala och pro-Trump-konservativa, då de ofta missförstår varandra. Forskare som Dionne, Ornstein och Mann (2017) påpekar att både liberala och Trump-vänliga konservativa har svårt att riktigt förstå uppgången av Trumpismen och de socioekonomiska och kulturella förändringar som ligger bakom den. För många av de som stöder Trump, såväl som för hans motståndare, handlar det om en uppfattning av att samhället förändras på ett hotfullt sätt. För Trumpanhängare innebär detta ett hot mot den nationella identiteten och de traditionella värderingarna som de anser är på väg att förloras, medan de som motsätter sig honom ser hotet i form av populism och ett avsteg från demokratiska normer.

Denna polarisering kan förstås i ljuset av teorier som de som presenterats av Jonathan Haidt (2012b), som skiljer mellan två typer av moraliska grundvalar: de individualiserande (som handlar om rättvisa och skada) och de som binder samman grupper (som handlar om renhet, auktoritet och lojalitet mot in-gruppen). Enligt Haidt tenderar individer som prioriterar de bindande värdena att vara mer benägna att se samhället som uppdelat i "de som hör hemma" och "de som inte gör det", vilket gör att främlingar och outsiders ses som ett hot. Denna polarisering av människor i grupper kan förklaras genom hur starkt våra identiteter är kopplade till våra nationella och kulturella värderingar.

Samtidigt finns det också en parallell i synen på samhället som ett kollektiv, där de som inte anses tillhöra den "prototypiska" nationen – till exempel invandrare eller minoriteter – ofta ses som mindre legitima medlemmar. Det är i denna kontext som forskningen om den nationella identiteten, som hos Theiss-Morse (2009), blir central. Enligt henne tenderar de som har en stark nationell identitet att marginalisera de som inte passar in i den "prototypiska" bilden av vad det innebär att vara en del av nationen.

Detta leder till en ökad känsla av misstro mot andra grupper, där de som inte delar samma värderingar eller bakgrund ofta ses som potentiella hot. Dessa attityder är inte bara politiska, utan grundar sig i djupare sociala och kulturella processer där människor söker trygghet och samhörighet i en värld som upplevs som kaotisk och hotfull.

För att förstå denna polarisering är det viktigt att även beakta hur det påverkar medborgarnas förhållande till vetenskap och fakta. En central fråga är varför vissa grupper, särskilt de som stöder Trump, är mer skeptiska till vetenskaplig konsensus, särskilt när det gäller klimatförändringar. För många konservativa upplevs vetenskapen som något som inte kan tas för givet, medan liberaler tenderar att se vetenskapen som en objektiv sanning som inte kan ifrågasättas.

I ljuset av dessa insikter är det avgörande att förstå att dagens polarisering inte enbart handlar om politiska åsikter utan även om identitet, värderingar och känslor av tillhörighet och trygghet. För att bemöta denna polarisering krävs det en djupare förståelse för hur människor relaterar till sina nationella och kulturella identiteter, samt hur dessa identiteter påverkar deras politiska åsikter och förhållningssätt till världen omkring dem.