För att konfigurera Keystone att använda LDAP som backend och implementera multi-domain stöd, är det några viktiga steg att följa. Här kommer vi att gå igenom hur man sätter upp LDAP-anslutning och multi-domain stöd i OpenStack, samt hur man hanterar användare, projekt och roller i en sådan struktur.

I den första delen av konfigureringen definieras LDAP som en identitetslösning. I Keystone-konfigurationsfilen (/etc/keystone/keystone.conf) ändras sektionen [identity] för att ange LDAP som identitetsdrivrutin. Detta görs genom att ange följande rad i konfigurationsfilen:

ini
[identity] driver = keystone.identity.backends.ldap.Identity

Därefter ska LDAP-anslutningen konfigureras i sektionen [ldap] av samma fil. Här specificeras anslutningsdetaljer för LDAP-servern, inklusive serverns URL, användarnamn, lösenord och olika inställningar för användarkonton. Ett exempel på konfiguration kan se ut så här:

ini
[ldap]
url = ldap://ldap.example.com user = cn=admin,dc=example,dc=com password = LDAPAdminPassword suffix = dc=example,dc=com user_tree_dn = ou=users,dc=example,dc=com user_objectclass = inetOrgPerson user_id_attribute = cn user_name_attribute = cn user_mail_attribute = mail user_enabled_attribute = userAccountControl user_enabled_mask = 2 user_enabled_default = 512 user_enabled_invert = True

Det är viktigt att ersätta ldap.example.com med den faktiska LDAP-serverns adress och LDAPAdminPassword med administratörens lösenord för LDAP. Dessa inställningar gör det möjligt att autentisera användare som finns i LDAP-katalogen och kartlägga deras information till Keystone.

För att kartlägga LDAP-grupper till Keystone-roller, kan du lägga till följande konfiguration under sektionen [ldap]:

ini
role_tree_dn = ou=groups,dc=example,dc=com
role_objectclass = groupOfNames role_id_attribute = cn role_name_attribute = cn role_member_attribute = member

Denna konfiguration tillåter att LDAP-grupper i den angivna role_tree_dn mappas till motsvarande roller i Keystone.

När LDAP-konfigurationen är klar måste LDAP-katalogen synkroniseras med Keystone för att se till att strukturen är kompatibel. Detta görs med följande kommando:

nginx
sudo keystone-manage db_sync

För att ändringarna ska träda i kraft, behöver Keystone-tjänsten startas om med:

nginx
sudo systemctl restart keystone

Nu kan användare skapas i LDAP-katalogen, och roller kan tilldelas dem direkt i Keystone. För att skapa en ny användare i LDAP kan man använda ett LDAP-hanteringsverktyg som ldapadd eller Active Directory Users and Computers om du använder AD. När användaren har skapats kan rollen tilldelas via kommandot:

pgsql
openstack role add --project dev-project --user developer

För att verifiera att LDAP-integrationen fungerar korrekt kan du testa användarautentisering genom att försöka hämta en token för en LDAP-användare med följande kommando:

css
openstack token issue --os-username <username> --os-password <password> --os-auth-url http://controller:5000/v3 --os-project-name dev-project --os-user-domain-name Default --os-project-domain-name Default

Om allt är korrekt konfigurerat kommer Keystone att utfärda en token för användaren, vilket indikerar att autentiseringen har lyckats.

För att även kunna hantera flera domäner inom samma OpenStack-implementation, kan multi-domain stöd aktiveras i Keystone. Detta görs genom att uppdatera konfigurationen i filen /etc/keystone/keystone.conf så att följande alternativ sätts för att stödja flera domäner:

ini
[identity] driver = keystone.identity.backends.sql.Identity [assignment] driver = keystone.assignment.backends.sql.Assignment

Dessa inställningar gör att Keystone använder SQL-backends för identitet och tilldelning, vilket gör det möjligt att hantera flera domäner. När inställningarna har uppdaterats måste Keystone-tjänsten startas om igen.

När flera domäner är aktiverade kan nya domäner skapas för att isolera användare och projekt i olika enheter eller avdelningar. Till exempel kan ett domän för en forskningsavdelning skapas med följande kommando:

pgsql
openstack domain create --description "Research Department Domain" research-domain

För att skapa ett nytt projekt inom denna domän kan följande kommando användas:

css
openstack project create --domain research-domain --description "Project for Research Department" research-project

För att skapa en användare inom den nya domänen och tilldela denne en roll kan följande steg följas:

pgsql
openstack user create --domain research-domain --password-prompt researcher1
openstack role add --project research-project --user researcher1 member

När flera domäner är aktiverade och användare och projekt har skapats måste användarna ange den domän de tillhör när de autentiserar sig för att säkerställa att de får åtkomst till rätt resurser. För att autentisera som researcher1 i research-domain, använd:

bash
openstack token issue --os-username researcher1 --os-auth-url http://controller:5000/v3 --os-project-name research-project --os-user-domain-name research-domain

Genom att använda denna metod för att implementera LDAP och multi-domain support, kan du säkerställa en flexibel, skalbar och säker hantering av användare, projekt och roller i din OpenStack-miljö.

Hur man säkrar och krypterar bilder i OpenStack Glance

Att hantera bilder inom OpenStack är en kritisk del av infrastrukturen för alla molnplattformar. Glance, som är OpenStacks tjänst för hantering av bilder, erbjuder en mängd funktioner som kan hjälpa till att säkra och skydda dessa bilder. Kryptering av bilder är en av de viktigaste åtgärderna för att säkerställa att även om obehöriga skulle få åtkomst till bilderna, kan de inte läsa eller manipulera innehållet utan rätt nyckel. För att uppnå detta kan olika metoder användas, såsom kryptering av bilder vid vila (på lagringsnivå) och under uppladdning. Vidare kan externa tjänster som Barbican integreras för att hantera krypteringsnycklar på ett säkert sätt.

För att börja implementera säkerhetsåtgärder för bilder i Glance, måste du först säkerställa att loggning och övervakning är korrekt konfigurerade. Detta görs genom att aktivera audit-funktioner i Glance API-konfigurationsfilen. Genom att aktivera audit = True och audit_map_file, får du möjlighet att spåra alla skapade, raderade eller åtkomna bilder. Detta kan hjälpa till att identifiera obehöriga åtkomstförsök eller annan misstänkt aktivitet. För att säkerställa att loggarna hålls aktuella och effektiva, bör du också konfigurera ett loggövervakningssystem som regelbundet granskar dessa loggar.

Kryptering av bilder vid vila (Ceph)

Om du använder Ceph som backend för Glance, kan du utnyttja Cephs inbyggda krypteringsfunktioner för att kryptera bilder vid vila. Genom att aktivera RBD-kryptering i Ceph kan bilder krypteras på lagringsnivå. För att skapa en krypterad RBD-bild använder du följande kommando:

bash
rbd create --size <size> --image-feature layering,encryption --image <image_name>

Efter att bilden har skapats och krypterats, laddar du upp den till Glance genom att använda följande kommando:

bash
openstack image create "Encrypted-Image" --file /path/to/encrypted_image.img --disk-format qcow2 --container-format bare --public

På så sätt garanteras att bilden förblir krypterad så länge den lagras i Ceph, vilket skyddar den även om en angripare får tillgång till lagringssystemet.

Kryptering under uppladdning

För att ytterligare stärka säkerheten, kan du även kryptera bilder innan de laddas upp till Glance. Använd en verktyg som OpenSSL för att kryptera bildfilen:

bash
openssl enc -aes-256-cbc -salt -in /path/to/image.img -out /path/to/encrypted_image.img -k <key>

Den krypterade bilden kan sedan laddas upp till Glance med samma kommando som ovan. När bilden behövs för användning, laddar du ner den från Glance och dekrypterar den med OpenSSL:

bash
openssl enc -aes-256-cbc -d -in /path/to/encrypted_image.img -out /path/to/decrypted_image.img -k <key>

Användning av Barbican för hantering av krypteringsnycklar

För att automatisera och säkra hanteringen av krypteringsnycklar kan du använda OpenStack Barbican. Barbican är en tjänst designad för säker lagring, distribution och hantering av hemligheter som krypteringsnycklar och lösenord. Genom att integrera Barbican med Glance kan du automatiskt hantera krypteringsnycklar för bilder.

Först måste Barbican installeras och konfigureras:

bash
sudo apt install barbican-api barbican-keystone-listener barbican-worker

Därefter konfigurerar du Barbican i Glance genom att uppdatera Glance-konfigurationsfilen:

bash
[barbican] auth_endpoint = http://<barbican-endpoint>:9311

För att lagra en krypteringsnyckel i Barbican, använder du följande kommando:

bash
openstack secret store --name "glance-image-key" --payload-content-type "application/octet-stream" --payload-content-encoding "base64" --payload <key_data>

När nyckeln är lagrad i Barbican kan du använda den för att kryptera bilder vid uppladdning. Använd följande kommando för att ladda upp den krypterade bilden:

bash
openstack image create "Barbican-Encrypted-Image" --file /path/to/image.img --disk-format qcow2 --container-format bare --property "encryption-key"="<key_id>" --public

När du startar en instans från den krypterade bilden, kommer Glance automatiskt att hämta krypteringsnyckeln från Barbican och dekryptera bilden.

Säker distribution av bilder

För att ytterligare skydda bilder, särskilt i multi-tenant miljöer eller när bilder ska delas mellan olika regioner, är det avgörande att säkerställa att all kommunikation mellan Glance och andra OpenStack-tjänster (som Nova och Cinder) sker via SSL/TLS. Genom att konfigurera Glance att använda SSL/TLS skyddar du överföringen av bilder mot obehörig åtkomst eller manipulation under överföring.

För att aktivera SSL/TLS i Glance, uppdatera konfigurationsfilen på följande sätt:

bash
[DEFAULT] use_ssl = True cert_file = /etc/ssl/certs/glance.crt key_file = /etc/ssl/private/glance.key

Se också till att alla klienter och tjänster som interagerar med Glance är konfigurerade att använda SSL/TLS.

Vid bildreplikering i multi-region eller multi-cloud miljöer, bör du säkerställa att replikeringen sker över krypterade kanaler. Använd VPN eller dedikerade säkra länkar för att skydda data under överföring. Dessutom bör replikeringens slutpunkter autentiseras med starka referenser för att förhindra obehörig replikering.

Viktiga aspekter att förstå

Att hantera och säkra bilder i en OpenStack-miljö kräver mer än bara aktivering av kryptering. Det är avgörande att ha en välutvecklad strategi för åtkomstkontroll, loggning och regelbunden övervakning för att upptäcka potentiella säkerhetsbrister i systemet. Kombinationen av kryptering vid vila och under överföring, tillsammans med användning av Barbican för nyckelhantering, erbjuder ett robust skydd för bilderna, men dessa åtgärder måste kontinuerligt ses över och uppdateras för att möta nya säkerhetsutmaningar. När du implementerar dessa lösningar, tänk också på att säkra alla kommunikationskanaler och implementera en sträng autentisering för att skydda hela systemet.

Hur man konfigurerar Neutron-plugins och agenter för att hantera nätverksfunktioner i OpenStack

Neutron är den nätverkstjänst som möjliggör anslutningar mellan enheter och tjänster inom OpenStack-miljön. Genom Neutron kan olika nätverksfunktioner som Layer 2 (L2) och Layer 3 (L3) nätverk konfigureras för att hantera trafik och säkerställa kommunikation mellan olika delar av molninfrastrukturen. För att uppnå detta krävs korrekt konfiguration av Neutron-plugins och agenter, som styr och implementerar nätverksfunktionerna i OpenStack.

Det första steget i att bygga en robust nätverksarkitektur i OpenStack är att förstå de olika nätverkstyper som Neutron stöder. Dessa nätverkstyper inkluderar bland annat flat, VLAN, VXLAN och GRE. Varje typ har sina egna fördelar och användningsområden, beroende på organisationens behov och infrastrukturen som finns på plats.

En flat nätverkskonfiguration innebär att alla instanser delar ett gemensamt nätverk utan någon form av segmentering. Detta kan vara tillräckligt för små installationer eller administrativa nätverk, men det lämpar sig inte för miljöer där säkerhet och isolering mellan olika användare eller avdelningar är avgörande. I större och mer komplexa miljöer används oftare VLAN (Virtual LAN) eller VXLAN (Virtual Extensible LAN), som erbjuder nätverkssegmentering och isolering.

Med VLAN skapar man logiska separeringar av nätverket inom ett fysiskt nätverk. Varje VLAN har en unik identifierare, vilket möjliggör att trafik isoleras mellan olika nätverkssegment. Detta är användbart i fleranvändarmiljöer där säkerhet och trafikisolering är viktigt. Nackdelen med VLAN är dess begränsade skala; endast 4096 VLAN-identifierare finns tillgängliga, vilket kan bli en flaskhals i större system.

För att övervinna denna begränsning används ofta VXLAN, som är en översiktsnätverksteknologi som kapslar in Layer 2-trafik i UDP-paket, vilket gör att den kan skala upp till 16 miljoner segment. VXLAN erbjuder flexibilitet och skalbarhet och är idealisk för stora, dynamiska och fleranvändarnätverk, särskilt där fysisk nätverksgränsöverskridning är nödvändig. Detta kräver dock mer resurser och specifik hårdvara eller programvara för att fungera effektivt.

För att säkerställa en stabil och säker nätverksinfrastruktur krävs också korrekt hantering av L3-routing, som styr trafiken mellan nätverk och gör det möjligt för instanser att kommunicera över olika subnät. Vidare behövs konfiguration av säkerhetsgrupper och brandväggsregler för att kontrollera trafiken och skydda nätverket från obehörig åtkomst.

När det gäller konfigurationen av Neutron-plugins och agenter, finns det flera viktiga komponenter att ta hänsyn till. En av de mest använda plugins är Modular Layer 2 (ML2), som möjliggör hantering av olika nätverkstyper och mekanismer. För att ge stöd för funktioner som säkerhet, DHCP och routing, krävs andra plugins som till exempel L3-plugin. Dessa plugins samarbetar med agenter, som körs på dator- och nätverksnoder för att implementera nätverkstjänster på den fysiska eller virtuella infrastrukturen.

För att exemplifiera kan vi använda GitforGits, en organisation som behöver en säker och skalbar nätverkslösning. Deras nuvarande nätverksinfrastruktur inkluderar både VLAN och flat-nätverk för olika avdelningar som utveckling, test och produktion. För att tillgodose säkerhetskrav och möjliggöra framtida skalning, bör GitforGits överväga att övergå från VLAN till VXLAN för att utnyttja Neutrons fulla kapacitet och framtidssäkra sin nätverksstruktur.

Vid konfiguration av VXLAN för GitforGits skulle följande steg vara nödvändiga:

  1. Aktivera VXLAN i Neutron genom att uppdatera Neutron-konfigurationsfilen (/etc/neutron/plugins/ml2/ml2_conf.ini) för att definiera VXLAN som typdriver och ange ett intervall för VXLAN Network Identifiers (VNI).

  2. Konfigurera L2-agenten (t.ex. Open vSwitch) för att stödja VXLAN genom att justera inställningar i /etc/neutron/plugins/ml2/openvswitch_agent.ini och se till att relevant tunneling-konfiguration är korrekt.

  3. Starta om Neutron-tjänsterna för att tillämpa de nya inställningarna och aktivera VXLAN som nätverkstyp för GitforGits.

För att verifiera att allt fungerar som det ska, skapas ett testnätverk i Neutron, och nätverkets typ kan kontrolleras för att säkerställa att VXLAN används.

Genom att följa dessa steg kan GitforGits, och andra liknande organisationer, bygga en mer flexibel, säker och skalbar nätverksinfrastruktur för sina OpenStack-installationer. Det är viktigt att förstå de olika nätverksfunktionerna som Neutron erbjuder, samt att noggrant planera och konfigurera både plugins och agenter för att optimera nätverkskapaciteten och säkerheten.

I komplexa nätverksmiljöer som dessa är det också avgörande att förstå de potentiella problem som kan uppstå, såsom nätverksflaskhalsar, säkerhetsproblem eller konfigurationsfel, samt att ha en god metodik för felsökning och problemlösning. Att känna till de olika verktygen och teknikerna för att hantera nätverksproblem effektivt är en viktig del av att upprätthålla ett stabilt och säkert nätverk.

Hur man effektivt hanterar beräkningsresurser i OpenStack med Nova

Att hantera beräkningsresurser i en molninfrastruktur är en central del av varje OpenStack-administratörs arbete. Nova, som är den kärnfulla beräkningsservicen i OpenStack, ansvarar för att hantera livscykeln för virtuella maskiner (VM). Det är genom Nova som användare kan skapa, starta och hantera instanser, vilket gör denna tjänst avgörande för att upprätthålla en flexibel och skalbar molnplattform.

Nova fungerar som den primära länken mellan användarens behov och den faktiska infrastrukturen. I denna kapitel undersöks de grundläggande funktionerna hos Nova, såsom att starta och hantera instanser, hantera resursallokering, och säkerställa effektiv drift av infrastrukturen genom olika tekniker för instansplacering och resurskvoter.

En grundläggande aspekt av Nova är dess förmåga att hantera on-demand provisioning av virtuella maskiner, automatiserad resursplanering och integration med andra OpenStack-tjänster, såsom Neutron för nätverk och Cinder för lagring. Detta gör Nova till en central komponent i att säkerställa att beräkningsinfrastrukturen är både skalbar och effektiv.

För att komma igång med att skapa en VM i OpenStack, måste användaren välja en så kallad "flavor". En flavor definierar maskinens resurskapacitet, som exempelvis CPU, minne och lagringsutrymme. För GitforGits-miljön till exempel, kan en "m1.small"-flavor vara lämplig för utvecklingsservrar med minimala resursbehov, medan en mer kraftfull flavor kan behövas för produktionstillämpningar.

När en passande flavor har valts, kan den virtuella maskinen lanseras genom att använda kommandot "openstack server create". Denna process innebär att användaren specificerar nätverk, säkerhetsgrupper och en SSH-nyckel för att säkerställa säker åtkomst till den virtuella maskinen. Det är viktigt att övervaka maskinens status för att bekräfta att den har lanserats korrekt och att nätverksanslutningen fungerar som förväntat. Att kunna logga in på den virtuella maskinen via SSH för att kontrollera resurser och testa nätverksanslutning är en avgörande del i att säkerställa att instansen är operativ och fungerar som den ska.

När den virtuella maskinen har lanserats och konfigurerats, är det dags att överväga hur dessa instanser ska placeras på de tillgängliga fysiska värdarna. Här kommer instansplacering och affinitetsregler in i bilden. Affinitetsregler styr hur instanser grupperas på samma värd, vilket kan vara användbart för att minska latens eller säkerställa effektiv resursdelning. Å andra sidan, anti-affinitetsregler ser till att instanser placeras på olika värdar för att garantera hög tillgänglighet och felresiliens. I ett produktionsscenario där flera instanser är kritiska för applikationens drift, kan dessa regler säkerställa att om en värd misslyckas, finns det en annan värd som kan ta över för att förhindra driftstopp.

Förutom instansplacering är det också viktigt att förstå begreppet resurskvoter. Genom att sätta upp kvoter för CPU, minne och lagring, kan man säkerställa att användarna inte överskrider de tilldelade resurserna. Detta är avgörande för att hålla den övergripande infrastrukturen stabil och för att undvika att några användare får en orättvis mängd resurser som kan påverka andra tjänsters prestanda.

En annan viktig aspekt av Nova är integrationen med andra OpenStack-tjänster för att skapa en mer holistisk lösning. Till exempel, genom att integrera Nova med Neutron för nätverkshantering, kan användare konfigurera säkerhetsgrupper, brandväggsregler och andra nätverksfunktioner för sina instanser. På samma sätt, när Nova används tillsammans med Cinder, kan användare skapa och hantera blocklagring för sina virtuella maskiner.

För att verkligen förstå hur man effektivt använder Nova, är det viktigt att ha en god förståelse för hur olika komponenter i OpenStack samverkar. När du har lanserat din virtuella maskin och kontrollerat att den fungerar korrekt, kan du börja experimentera med mer avancerade funktioner som automatisk resursallokering och dynamisk trafikhantering, som erbjuder nya möjligheter för att optimera drift och säkerställa högsta prestanda i din infrastruktur.

Vidare är det av stor vikt att tänka på säkerheten när du arbetar med Nova. Att hantera säkerhetsnycklar och korrekt konfigurera säkerhetsgrupper för att styra åtkomst till virtuella maskiner är grundläggande för att skydda molnmiljön. Säkerhetsprinciper och strategier för att skydda virtuella maskiner mot externa hot bör inte underskattas, särskilt i produktionsmiljöer där säkerheten är avgörande.

För att sammanfatta, att förstå och hantera Nova effektivt innebär inte bara att kunna starta och hantera instanser, utan även att förstå de underliggande processerna som styr placeringen, resursallokeringen och säkerheten i din OpenStack-miljö. Genom att utnyttja Nova på ett strategiskt sätt, kan du skapa en skalbar, flexibel och säker molninfrastruktur som uppfyller både kort- och långsiktiga behov.