Under det senaste året hade han köpt ett antal Londonföretag och fastigheter, där den mest uppmärksammade var Chelsea Football Club. Bernie hade vuxit upp som Spurs-supporter, men Chelsea var den enda Londonklubben som de realistiskt sett skulle kunna äga, och han och hans far hade långsamt köpt aktier tills de hade tillräckligt med inflytande för att ta full kontroll. Patrizia hade alltid tyckt om fotboll, och som ung hade hon varit en sporadisk supporter av Fiorentina, och att gå på Chelsea-matcher var ytterligare ett sätt att säkerställa att hon träffade Londons affärselit, eftersom hon alltid befann sig i direktörernas box med Bernie och hade träffat ett par nya affärskontakter där. Chelsea var en modeklubb, och framgången byggdes på de nya pengar som pumpades in av Yaakov, samt en ström av nya spelare som rekryterades av Alfie Ruse, en före detta agent som nu hjälpte till med spelarrekrytering.
Bernie Yaakov älskade musik och i de tidiga dagarna hade han investerat i Deccas nya upptäckt The Choirgirls, som då var etta på listorna. Så förutom att hon gillade honom, vilket hon verkligen gjorde, kände Patrizia också att hon var honom skyldig. Patrizia hade även ordnat så att The Choirgirls skulle sjunga på Bernies brors bröllop, som en tjänst till honom. Idag skulle hon börja återbetala tjänst nummer två, ett ganska spännande företag som han hade förklarat för henne när de träffades kvällen innan på ett hotell i Kensington.
"Patrizia, det är oerhört viktigt för mig att du får det här att hända, så jag räknar med dig. Vill du att jag går igenom det igen?"
"Nej, det blir bra, jag vet exakt vad som förväntas av mig. Och vem vet, Bernie, jag kanske till och med kommer att njuta av det. En ung, vältränad man och allt som hör till."
Yaakov skrattade när han sippade på sitt te och rätade till sin Chelsea FC-slip. "Och glöm inte. Datumet att sikta på är fredag den åttonde mars, och instruktionerna är att få honom trött, väldigt trött, helt utmattad."
"‘Shagged out’ – jag tror det är det uttrycket du letar efter", föreslog hon, och de klinkade med sina glas och skrattade.
Med den tanken fortfarande svävande i sitt sinne, svepte Patrizia en beige Pashmina-scarf runt sin hals, satte på sig sina mörka glasögon och en stor, fladdrig hatt. Slutligen plockade hon upp notbladet från Bentleyns ljuslädersäte och kramade det under armen.
Mick hade kört planlöst runt i Mayfair, men när klockan närmade sig tre på eftermiddagen styrde han mot ingången till Burlington Arcade. När Patrizia steg ut ur Bentleyn kysste hon Bella adjö, sa åt henne att vila lite, och tittade sedan en sista gång på lappen Bernie gett henne. "Han är 26, blont axellångt hår, gröna ögon. Han ska ha ett signeringstillfälle på Smallfield’s Jewellers 15.15. När du fått hans uppmärksamhet, gå direkt till Peddler’s Café på Burlington Arcade där Stella kommer att vänta på dig. Lycka till och ha kul."
Bilder av mannen Patrizia skulle göra sitt bästa för att trötta ut den kvällen innan Chelsea förhoppningsvis skulle ta sig vidare till FA-cupens semifinal, var fästade vid noten. När Bentley försvann mot Hyde Park log hon för sig själv åt den extraordinära vändningen hennes liv tagit, från en shabby liten skivbutik till ett liv där hon blandade sig med popstjärnor, multimiljonärer och, om planen lyckades, en toppspelare i fotboll.
Det är inte alltid uppenbart vilka strategiska drag som ligger bakom de affärer och nätverksbyggande relationer som definierar vissa människors framgång. Patrizia, som genom sin koppling till Bernie och Chelsea FC når högt upp i Londons affärselit, har genom sitt engagemang för Yaakov och andra, inte bara att navigera mellan affärsintressen utan också att hantera de personliga och emotionella spekulationerna som kommer med dessa. För både Patrizia och Bernie handlar det inte enbart om att driva affärer utan också om att positionera sig inom ett nätverk av inflytande där personliga relationer vävs samman med affärsstrategier.
För läsaren är det viktigt att förstå att affärer inte bara handlar om att fatta rationella beslut. De handlar också om att förstå och navigera de personliga dimensionerna: känslomässiga investeringar, lojaliteter och hur dessa kan spela en avgörande roll i affärsframgång. Allt detta sker under ett tak av osynliga regler, där varje handling – vare sig det är att investera i en fotbollsklubb eller ordna ett affärsmöte – är en del av en större, intrikat strategi. Här blandas makt, personlig charm och affärsstrategier på ett sätt som kan få hela liv att omformas, både på ett privat och professionellt plan.
Vad händer när man inte konfronterar sina problem?
Dermot stod där, tyst, med en känsla av skam som gnagde inom honom. Hans fru Rebecca hade varit tydlig: om han inte söker hjälp, skulle hon lämna honom. Han visste att han var fast i ett destruktivt mönster, men samtidigt var han oförmögen att erkänna sin problematik. Rebecca hade försökt nå honom genom att ge honom en chans att förstå det han var utsatt för, och skickade en detaljerad beskrivning av hans tillstånd från en specialistpsykolog. Hon visste att kleptomanin inte handlade om materiell vinst utan om en djupare psykologisk problematik, ofta kopplad till ångest eller missbruk. Det var en impulsstyrd handling som inte gick att kontrollera, men han ville inte konfrontera det. Resultatet blev att han fortsatte sitt liv på samma väg, en väg som förde honom allt längre bort från de människor han älskade.
Detta är en berättelse som handlar om mer än bara en individs kamp med en specifik psykisk störning. Det handlar om vad som händer när människor inte konfronterar sina egna svårigheter. Dermot kunde inte se sin egen sårbarhet, och hans nekande av problemet fördjupade bara hans ensamhet och hans misslyckande att förändras. Det är en påminnelse om att våra inre demoner ofta är de mest svårfångade, och att vi ibland behöver hjälp utifrån för att förstå dem och bryta de mönster som binder oss.
I sitt brev till Dermot beskriver Rebecca klart och tydligt att hon inte kunde hjälpa honom om han inte erkände sitt problem. Hon gav honom en möjlighet att förändras, men han vägrade att ta den. Hans sätt att hantera sin ångest och sina svårigheter blev genom att stjäla mer, en form av självdestruktiv lindring. Detta beteende förde honom inte närmare lösningen på sina problem, utan förde honom snarare djupare in i sitt eget mörker. Hans verkliga kamp var inte i hans händer, utan i hans sinne – och han vägrade att se på det.
Det är lätt att döma någon som gör något ologiskt eller destruktivt, men ofta ligger det en mycket mer komplex förklaring bakom handlingarna. Kleptomanin, som är en typ av tvångsmässig handling, är bara ett exempel på hur inre konflikter kan manifesteras på ett sätt som kan verka oförklarligt för omgivningen. Vi ser det ofta i andra människor, men kanske ännu mer i oss själva: en ovilja att konfrontera våra svagheter och rädslor, och istället gömma oss bakom förnekelse eller ett mönster av undvikande beteende.
Vad händer när vi inte erkänner våra egna problem? I Dermots fall ledde det till att han förlorade Rebecca, en person som ville honom väl och försökte ge honom de verktyg han behövde för att komma vidare. När han inte kunde ta emot hjälpen förlorade han inte bara en partner utan också chansen till ett bättre liv.
Denna berättelse är inte bara en påminnelse om kleptomanins förödande kraft, utan också om hur viktiga de människor vi har omkring oss är för vår egen utveckling. Rebecca, även om hon inte kunde rädda Dermot, visade honom en annan väg – en väg som krävde mod och öppenhet. Att konfrontera ett problem kräver att man är villig att se sina egna svagheter, att erkänna dem och att förstå att det finns hjälp att få. Men om man inte är beredd att öppna sig för förändring kan även de bästa avsikterna försvinna bort.
Människor i vår omgivning är ofta de som ser våra svagheter tydligare än vi själva. De erbjuder oss verktyg, stöd och vägledning, men det är upp till oss att ta emot det. Detta gäller inte bara psykiska tillstånd som kleptomani, utan alla typer av destruktiva beteenden. Ju längre vi skjuter bort våra problem, desto svårare blir det att förändras. Och i fallet med Dermot, var det kanske den största förlusten att han inte såg att han behövde hjälp förrän det var för sent.
Människor som befinner sig i liknande situationer som Dermot, där de inte erkänner sina problem eller undviker att ta ansvar för sina handlingar, behöver kanske förstå att det är okej att vara sårbar. Det är okej att be om hjälp och att konfrontera det som gör ont. Att vara villig att förändras är den första och viktigaste steget mot en bättre framtid. Och kanske, genom att förstå och acceptera sina egna svagheter, kan vi bryta de destruktiva cyklerna som håller oss fångna.
Hur polyfarmakologi förändrar läkemedelsutveckling och behandling
Hur påverkar Malaysias tropiska klimat prestandan hos byggnadsintegrerade fotovoltaiska system?
Hur linjära och icke-linjära filter genererar färgade brusprocesser
Hur cancerrelater trötthet och perifer neuropati påverkar patienter och hur man hanterar dessa symptom

Deutsch
Francais
Nederlands
Svenska
Norsk
Dansk
Suomi
Espanol
Italiano
Portugues
Magyar
Polski
Cestina
Русский