Hur skapades den moderna desinformationsåldern?

I början av 1900-talet formades en ny förståelse av maktens språk. Edward Bernays, ofta kallad ”propagandans fader”, betraktade offentlig kommunikation inte bara som information utan som ett instrument för social ingenjörskonst. Hans idé om ”the engineering of consent” byggde på tanken att massorna måste ledas, inte genom våld eller lagstiftning, utan genom subtilt formade berättelser. Bernays såg i propagandan ett verktyg för demokratiska samhällen – men ironiskt nog blev denna teknik grunden för en ny form av kontroll, där påverkan ersatte tvång.

Under 1900-talets första decennier samverkade statens behov av lojalitet med näringslivets strävan efter stabilitet. Under första världskriget användes propaganda för att forma opinionen, samtidigt som kritiska röster, som den socialistiske presidentkandidaten Eugene Debs, tystades genom spion- och upprorslagarna. Den offentliga kommunikationen utvecklades till ett systematiskt fält där verkligheten inte bara beskrevs – den konstruerades.

Efter kriget fortsatte detta projekt i händerna på ekonomer och intellektuella som såg marknaden som civilisationens centrum. Genom institutioner som Mont Pelerin Society och Institute of Economic Affairs skapades ett intellektuellt nätverk som förädlade det som senare skulle kallas nyliberalismen. Det var inte bara en ekonomisk teori, utan en moralisk berättelse om frihet, individualism och marknadens överhöghet. Denna berättelse förmedlades genom tankesmedjor, mediekanaler och utbildningsinstitutioner som målmedvetet omformade den politiska kulturen.

Under 1970- och 1980-talen utvecklades strategierna för social förändring ytterligare. Richard Finks modell ”The Structure of Social Change” beskrev hur idéer först måste vinna trovärdighet i den intellektuella sfären, sedan i politiken och slutligen i masskulturen. Kapital och ideologi flätades samman i ett tyst partnerskap där miljardärers resurser och akademiska legitimitet formade samhällsdebatten. Denna osynliga symbios dokumenterades i verk som Dark Money av Jane Mayer och Democracy in Chains av Nancy MacLean – berättelser om hur ekonomisk makt systematiskt översattes till politisk dominans.

Samtidigt förändrades den demokratiska offentligheten. De kollektiva berättelser som tidigare bar medborgarskapet började försvagas. Robert Putnams Bowling Alone beskrev hur gemenskapen löstes upp, hur ensamheten och fragmenteringen blev grundvillkor för ett nytt politiskt tillstånd. I denna tomhet växte en ny form av kommunikation fram – en kommunikation som inte längre byggde på delad sanning, utan på emotionell resonans och identitet.

Det som en gång var en balans mellan fakta och åsikter förvandlades till ett sken av balans – en ”balance as bias”, som Boykoff och Boykoff visade i sin studie om klimatrapportering. Denna strukturella snedvridning gav illusionen av objektivitet, men underminerade i själva verket tilliten till kunskap i sig.

Det är här desinformationens epok börjar. Den moderna propagandan är inte längre en serie medvetna lögner; den är en kultur av relativism och känslomässig lojalitet. Den använder de demokratiska formerna – yttrandefrihet, pluralism, marknadslogik – för att urholka själva substansen av demokratiskt tänkande.

I en tid där offentligheten blir allt mer polariserad krävs inte bara kritiskt tänkande utan en återuppbyggnad av det gemensamma. Förmågan att känna igen hur berättelser skapas, hur språkets struktur formar perception, är avgörande för att återta den demokratiska erfarenheten som något delat. Att förstå historien om hur sanningen blev en produktionsprocess är därför ett första steg mot att återvinna den som en gemensam värdighet.

Hur Desinformation Sprids och Påverkar Vårt Samhälle: En Inblick i Strategisk Propaganda och Politiska Manipulationer

Desinformation har under de senaste åren blivit ett alltmer dominerande inslag i den politiska diskursen, särskilt inom de högerradikala kretsarna. Ett tydligt exempel på detta var den utbredda kampanjen som utmanade de officiella statliga undersökningarna av den ryska hackerattacken mot det Demokratiska partiets e-postservrar under 2016 års presidentval. Informationen som läcktes hade potentiellt skadlig inverkan på Hillary Clintons kandidatur, och den falska nyheten spreds effektivt via sociala medier som Facebook. Donald Trumps alternativa berättelse om dessa händelser var ett tydligt exempel på den flytande karaktären av information som inte grundade sig på fakta, förnuft eller trovärdiga källor. Under sin "Twitter-presidentskap" hade Trump gång på gång förvrängt verkligheten, och en av de mer kritiska ögonblicken var när han pressade en utländsk ledare att ingripa i amerikansk inrikespolitik.

Trots att dessa falska påståenden så småningom ledde till Trumps riksrätt i representanthuset och en rättegång i senaten, fortsatte han och hans anhängare att försvara dessa konspirationsteorier. Enligt Trump var inte hans handlingar ett brott, utan en kamp mot ett "djupstatligt" etablissemang, och många av hans 65 miljoner Twitterföljare såg honom som en martyr för att rädda Amerika från de "falska" medierna och makthavare. Det hela fick fart genom en organiserad nätverkspropaganda, som spreds av grupper som stödde Trumps politik och finansierades av rika politiska intressen. En av de främsta källorna till denna desinformation var Government Accountability Institute (GAI), en Florida-baserad organisation som hade nära band till Stephen Bannon och andra personer kopplade till Trump, såsom Robert Mercer, en stor finansiär av Trump-kampanjen.

Frågan om hur sådan desinformation produceras och sprids är central för den nya forskningsfält som undersöker desinformation och nätverkspropaganda. Forskningen om detta område är nödvändig för att förstå de stora samhällsproblem som uppstår i kölvattnet av manipulationen av offentligheten. Flera forskare fokuserar på hur dessa desinformationskampanjer påverkar de liberala demokratiska institutionerna – som val, medier och rättssystem – och hotar de normer och regler som har byggt upp dessa institutioner.

I en tid av sociala medier, där algoritmerna driver extremt innehåll och sk