Det finns en utbredd och djupt rotad föreställning om att kvinnor inte är lika begåvade som män, en tanke som i många fall inte bara är ogrundad utan också skadlig för jämställdheten i samhället. Denna tro, även om den inte nödvändigtvis är universellt accepterad, har sina anhängare inom olika politiska grupper. Det är också en föreställning som förändras beroende på den politiska orienteringen och sociala normer i olika samhällsgrupper.

Det finns tydliga skillnader mellan hur konservativa, moderater och liberala grupper ser på kvinnors kapabiliteter, men dessa skillnader är inte alltid så markanta som man skulle kunna tro. Enligt undersökningar visade sig exempelvis att 85% av liberala deltagare håller med om att "tanken att kvinnor är mindre kapabla än män är fel", medan denna andel var 65% bland moderater, 61% bland icke-Trump-vördnande konservativa och endast 69% bland Trump-vördnande konservativa. Detta tyder på att det finns en förhöjd acceptans för könsdiskriminering bland de mer högerorienterade grupperna.

Benevolenta attityder, där man ser kvinnor som "de som ska skyddas och vördas", är fortfarande vanliga på alla politiska nivåer, men ökar markant ju mer åt höger man går. Hos de konservativa, som inte dyrkar Trump, är 79% av de tillfrågade överens om att kvinnor bör skyddas av män, och hos Trump-vördnande konservativa ökar denna siffra till 74%. Denna attityd kan ses som en form av könsdiskriminering som inte nödvändigtvis uppfattas som sådan, eftersom den handlar om att "skydda" och "älska" kvinnor, snarare än att erkänna deras lika kapabilitet i alla områden.

Samtidigt kvarstår en annan form av sexism, som går bortom benevolens och in i den mer uppenbara kategorin overt sexism. Även om alla grupper i undersökningen inte är särskilt benägna att hålla med om att kvinnor är underlägsna män, så är den tendensen starkare bland mer konservativa grupper, där man kan observera en större benägenhet att hålla fast vid stereotypa könsroller. Det handlar inte bara om att tänka att kvinnor inte är lika bra i vissa områden som män, utan att man inte heller alltid erkänner kvinnors rätt att spela en aktiv och lika roll i alla aspekter av samhället.

Det är också intressant att jämföra dessa attityder gentemot rasistiska attityder. Trump-vördnande konservativa är generellt mer benägna att hålla negativa attityder mot svarta, men deras åsikter om kvinnor skiljer sig inte markant från andra konservativa grupper. Detta kan tyda på att medan Trump-vördnande ser svarta som mer av "utbölingar", är attityder gentemot kvinnor inte lika direkt påverkat av politisk lojalitet. Därmed skiljer sig könsdiskriminering från rasdiskriminering i hur dessa grupper internaliserar och reproducerar stereotyper om andra.

Vid en närmare granskning visar det sig att den största skillnaden mellan Trump-vördnande konservativa och övriga grupper inte handlar om deras negativa känslor kring könsroller eller kvinnors kapabilitet, utan snarare om de sociopolitiska strukturer som omger dessa attityder. Medan de flesta konservativa inte är beredda att gå så långt som att helt förkasta kvinnors lika värde, finns det en viss tvekan eller motvilja mot att verkligen utmana könsstereotyper och göra aktiva förändringar för att främja jämställdhet. För att dessa attityder ska förändras kommer det att krävas en långsam process, där individer och grupper utmanar sina egna föreställningar om både ras och kön, och börjar erkänna att dessa inte ska vara hinder för jämlikhet.

För att förstå de djupare mekanismerna bakom dessa attityder är det viktigt att beakta inte bara de politiska och ideologiska ramarna för hur dessa åsikter utvecklas, utan också de psykologiska och kulturella krafter som spelar en roll i att forma våra åsikter om kön och kapabilitet. Förändringar i dessa attityder kommer inte ske snabbt, men de är möjliga när individer och grupper ifrågasätter traditionella synsätt och ser på kvinnor som individer med lika mycket potential och förmåga som män.

Hur påverkar politisk polarisering människors attityder och värderingar?

Politisk polarisering har under de senaste decennierna blivit ett av de mest framträdande kännetecknen för många demokratiska samhällen, särskilt i västvärlden. När vi analyserar polarisering handlar det inte bara om en klyfta mellan liberala och konservativa, utan om djupt rotade attityder, värderingar och känslor som påverkar människors syn på samhället, regeringen och deras medmänniskor. Politiska ideologier blir inte längre bara ett uttryck för olika åsikter om samhällsfrågor; de är också bärande strukturer för att förstå identitet och tillhörighet.

För liberaler och konservativa, såväl som för personer som intar mer extrema politiska ståndpunkter, innebär deras ideologiska ståndpunkter ofta mycket mer än bara en politisk åsikt – det handlar om känslomässiga och psykologiska mekanismer som styr deras livsval. Enligt forskning tenderar personer på den politiska vänsterkanten att vara mer flexibla och öppna för nya idéer, medan de på högerkanten ofta söker säkerhet och stabilitet genom traditionella värderingar och ett striktare förhållningssätt till sociala normer.

Vidare har en rad psykologiska studier visat på hur dessa ideologiska uppfattningar är förankrade i individens personlighet. Personer som lutar åt höger tenderar att visa högre nivåer av auktoritarism och konservatism, vilket är kopplat till en större rädsla för osäkerhet och förändring. Detta gör att deras politiska attityder inte bara är uttryck för rationella val, utan också för djupa, känslomässiga reaktioner på upplevda hot mot samhällets ordning och traditioner.

Å andra sidan har liberaler ofta en större benägenhet att stödja förändring och ifrågasätta etablerade normer, vilket kan förklaras genom en större öppenhet för nya idéer och en mindre uttalad rädsla för osäkerhet. Detta innebär att när de ställs inför hot – såväl som personliga, sociala eller politiska – har de en större förmåga att omvärdera sina ståndpunkter och anpassa sig till nya omständigheter. Denna psykologiska flexibilitet är en viktig aspekt av deras ideologi, som också speglar en större vilja att acceptera mångfald och komplexitet i samhället.

En annan intressant aspekt är hur religiösa värderingar påverkar politiska attityder. För många konservativa väljare, särskilt de som röstar på Donald Trump, är religion inte bara en personlig tro utan en central del av deras politiska identitet. I detta sammanhang har forskare påpekat en paradox där vissa religiösa väljare stödjer en kandidat som ofta inte uppfattas som moralisk eller värderingsstyrd, vilket utmanar den traditionella uppfattningen om att konservativa, och särskilt religiösa personer, alltid väljer politiska ledare baserat på etiska och moraliska principer.

Studier av politisk psykologi har också visat att människor på båda sidor av det politiska spektrumet ofta ser sig själva som "rätt" och de andra som "fel". Detta skapar en förhållandevis strikt uppdelning av människor i kategorier av "vi" och "de", vilket förstärker polariseringen och försvårar en konstruktiv dialog mellan olika politiska grupper. Denna dynamik är särskilt farlig i en tid då förtroendet för politiska institutioner är på nedgång, och människor känner sig allt mer maktlösa i att påverka politiska beslut.

Det är också viktigt att förstå den psykologiska bakgrunden till varför vissa människor tenderar att vara mer benägna att stödja auktoritära och populistiska ledare. Enligt teorier om politisk psykologi kan individens benägenhet för auktoritarism påverkas av både personliga erfarenheter och samhälleliga förhållanden. Ekonomiska kriser, social oro och snabb förändring i samhället kan skapa en känsla av osäkerhet och hot, vilket gör att människor söker efter starka, beslutsamma ledare som lovar att återställa ordning och stabilitet.

För att förstå polarisering är det viktigt att inse att det inte handlar om en enkel uppdelning mellan liberala och konservativa åsikter. Det är istället en komplex interaktion mellan personlighet, psykologiska behov, sociala faktorer och samhälleliga förändringar. Med tanke på detta blir det också uppenbart att polariseringen inte kan lösas genom en enkel politisk reform eller en kortsiktig lösning. Den kräver en djupare förståelse för hur människor formar sina politiska attityder och hur dessa attityder påverkar deras interaktioner med andra.

Det är också avgörande att förstå att den politiska polariseringen är en tvåvägsprocess, där båda sidor av det politiska spektrumet är involverade. Att bara peka på "den andra sidan" som roten till alla problem riskerar att förvärra klyftorna snarare än att bidra till en lösning. En viktig del av att övervinna polarisering är att utveckla en större förmåga till empati och förståelse för de känslomässiga och psykologiska faktorer som formar människors politiska världsbilder.