Politiskt våld och ekonomisk ojämlikhet är sammanflätade på djupet i den neoliberala ordningen. Våldet, både fysiskt och symboliskt, produceras inte bara genom rasism, klassism och andra former av diskriminering, utan också genom en strukturell fördelning av resurser och makt som upprätthåller de redan priviligierades ställning. Trots att polisens roll i att upprätthålla rasistiskt och statsstödjat våld inte kan förbises, går roten till detta våld mycket djupare. Det är en fråga om de ekonomiska och politiska strukturerna för orättvisa, vilka skapar förutsättningar för en ständig underordning och förtryck.

Reverend William Barber sätter fingret på nödvändigheten att förstå polisvåld inom ett bredare politiskt sammanhang, genom att introducera begreppet "death measurement" (DM), en term för de osynliga dödsorsaker som döljer sig bakom varje regressive politisk åtgärd. Han pekar på att varje gång människor berövas grundläggande rättigheter som sjukvård eller en anständig levnadslön, innebär det inte bara en förlust av välfärd, utan även av liv. Varje dag dör 700 människor på grund av fattigdom, och detta var verkligheten långt innan COVID-19-pandemin. Genom att undanhålla människor dessa livsnödvändiga tjänster, dör de bokstavligen, och denna död är ett resultat av en medveten politisk strategi.

Sådan våldsam förlust av liv är nära kopplad till den omfördelning av resurser som sker inom neoliberalismens logik, där pengar kanaliseras bort från sociala tjänster och istället används för att stödja militäriserade system eller för att berika de allra rikaste. Denna omfördelning kräver inte små reformer, utan en radikal omstrukturering av samhällets ekonomiska bas, där det ekonomiska rättigheterna, som rätt till hälsa och utbildning, verkligen tas på allvar. Det handlar inte bara om att omdirigera pengar till sociala program, utan om att transformera hela det politiska systemet för att ge människor möjlighet att återta sin värdighet och sin förmåga att förändra sina liv.

En annan aspekt som måste beaktas i den politiska diskussionen är det amerikanska militariseringssystemet, som inte bara producerar våld inom landets gränser utan också spelar en avgörande roll i att upprätthålla globala orättvisor. Militarismen är nära kopplad till en kultur som glorifierar krig och förstörelse, och där USA:s roll som världens största militära makt inte bara handlar om att hålla andra nationer i schack, utan också om att befästa den egna politiska och ekonomiska makten.

Politiken kring militarisering och dess förhållande till de globala ojämlikheterna måste tas på allvar i alla förändringssträvanden. Det handlar om att erkänna den destruktiva påverkan militäriserade system har på planetens ekologi, på sociala strukturer, och på individens möjligheter att leva ett värdigt liv. Denna typ av politik har inte bara inverkan på de som drabbas direkt av väpnad konflikt, utan förstärker också de underliggande strukturer av rasism, fattigdom och ekologisk förstörelse som vi ser i många av de mest utsatta samhällena.

Donald Trumps språkbruk och hans politiska retorik spelar också en central roll i denna dynamik. Hans populism, som bygger på anti-intellektualism och dehumanisering, har blivit ett verktyg för att manipulera massorna och förstärka de mest regressiva och reaktionära krafterna i samhället. Trumps sätt att framställa invandrare som en "invasion" eller hans uppmaningar om våld mot demonstranter belyser den farliga politiska kulturen som möjliggör och rättfärdigar våld. Hans administration visade på en militant politik, där de som opponerade sig eller kämpade för rättvisa stämplades som fiender.

Vad som också är viktigt att notera är att detta inte är en isolerad amerikansk företeelse. Trumps och hans medarbetares sätt att använda media för att driva fram deras rasistiska och militaristiska agenda har globala konsekvenser. I tider av kris, som under pandemin, får dessa politiska strategier större genomslag och farligheten av deras effekter ökar. Genom att vända sig till sociala medier och traditionell media som en kanal för att stärka sin populistiska makt, undergrävde Trump både de vetenskapliga diskurserna och den demokratiska processen i USA, vilket skapade en förvirrad och misstroende opinion.

För att verkligen förstå de underliggande krafterna i detta politiska och sociala landskap måste vi inte bara titta på de direkta effekterna av polisvåld eller politiskt förtryck, utan också på hur dessa är en del av ett större ekonomiskt och militärt system. Det är denna systematiska våldsamhet, i dess många former, som utgör kärnan i den globala ojämlikheten och den ekonomiska orättvisan vi ser idag. För att skapa verklig förändring måste vi både utmana dessa strukturer och omfördela resurser för att stödja sociala och ekonomiska rättigheter för alla.

Hur rättssystemet under Trump och Barr undergrävde demokratin i USA

När man granskar de handlingar som vidtogs under Donald Trump och hans justitieminister William Barr, är det tydligt att rättssystemet i USA utsattes för en allvarlig kris. En av de mest framträdande episoderna under denna period var användningen av den federala regeringen för att tysta opposition och attackera demokratiska ideal. Under 2020, när protesterna mot polisvåldet och systematisk rasism spreds över landet efter mordet på George Floyd, gav Barr direktiv om att använda våld för att rensa gatorna på demonstranter i Washington D.C. Denna åtgärd, som även involverade Nationalgardet, skedde för att möjliggöra en symbolisk promenad för Trump till St. John’s Episcopal Church för en fotoopportunity där han ställde sig med en bibel i handen, vilket omedelbart väckte kopplingar till historiska bilder förknippade med Ku Klux Klan och rasistiska rörelser.

Detta var inte ett enskilt fall av missbruk av makt. Tvärtom, Barr och Trump visade gång på gång hur rättssystemet och de offentliga institutionerna kunde manipuleras för att stödja deras egna politiska och personliga agendor. I en presskonferens innan angreppet på demonstranterna, använde Trump den nationella uppståndelsen som en ursäkt för att utropa sig själv till "president för lag och ordning". Detta skedde på bekostnad av den demokratiska processen och rättigheterna för medborgare att protestera mot orättvisor. Kritiker som Kristen Clarke påpekar att denna hantering av situationen var ett hot mot demokratin, då Trump försökte tysta röster som kämpade för nödvändiga förändringar i det amerikanska rättssystemet.

Under Barrs ledarskap blev justitieministeriet allt mer ett verktyg för politiska syften. Barrs ingripande i rättsliga processer, som att överskrida beslut fattade av karriäråklagare för att ge lättare domar till Trumps nära vänner, som Roger Stone, var tydliga exempel på detta. När Barr ingrep för att mildra straffet för Stone, en person dömd för att ha ljugit för att skydda Trump, kritiserades detta kraftigt. Även republikaner som Mitt Romney och demokrater som Nancy Pelosi fördömde dessa åtgärder som uttryck för "historisk korruption". Det som framkom var en förvrängning av rättsstaten, där Trump och Barr handlade i enlighet med sina egna politiska intressen snarare än att upprätthålla rättvisa.

Det mest oroande var Barrs syn på rasism i det amerikanska polissystemet. Trots de massiva bevisen för att polisvåld, särskilt riktat mot svarta amerikaner, var systematiskt, förnekade Barr att rasism var ett strukturellt problem inom polisen. Hans inställning att detta var ett isolerat problem, och hans offentliga stöd för de som stödde Trump, visade på en djupgående brist på moralisk kompass, som bidrog till en fördjupad polarisering i det amerikanska samhället.

Barr och Trump använde också sin makt för att tysta och avskeda de som inte lydde deras order. I juni 2020, under påtryckning från Trump, avskedades Geoffrey Berman, den federala åklagaren i Manhattan, som hade drivit flera fall mot personer nära Trump, däribland hans advokat Michael Cohen. Berman hade också varit involverad i en utredning av en turkisk statlig bank, något som Trump hade lovat den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdoğan att stoppa. Detta var ett tydligt exempel på hur Barr och Trump försökte använda rättsväsendet för att skydda sina egna intressen och tysta potentiella hot mot deras politiska makt.

Vad vi ser här är inte bara ett missbruk av makt och en förvrängning av rättssystemet, utan ett angrepp på demokratins fundament. Trump och Barr visade sig vara en del av ett större mönster där de utnyttjade systemet för att bevara sina egna positioner och tysta de röster som krävde förändring. Deras handlingar kan ses som en illustration av hur en totalitär regim kan börja forma sig i ett land som tidigare varit känt för sin demokratiska stabilitet.

Det är också viktigt att förstå att dessa handlingar inte bara var isolerade incidenter. De är del av ett bredare mönster där politiska och ideologiska agendor förvrängde rättvisa och rättssystemets funktion. Demokratins grundläggande värderingar, som rättsstatsprincipen och skyddet av medborgerliga rättigheter, sattes på spel. De handlingar som vidtogs under denna tid visade hur skrämmande det kan vara när makten koncentreras och utnyttjas för att underminera rättvisa och medborgarnas rätt att uttrycka sin åsikt.

Hur man gör empanadas: En guide till traditionell och innovativ fyllning
Hur Djurvärlden Är Uppbyggd: En Färd Genom Riken och Fylen
Hur man lär hunden att öppna dörrar och utföra användbara trick