Vad påverkar kostnaden för väteproduktion, transport och lagring?

Väteproduktionen, -transporten och -lagringen spelar en central roll i omställningen till en koldioxidfri energiförsörjning. Det är välkänt att de ekonomiska aspekterna av väte spelar en avgörande roll för dess kommersialisering och integrering i framtida energisystem. I denna kontext är det avgörande att förstå de kostnader som är kopplade till väteproduktion från olika källor, transportinfrastruktur och lagringslösningar.

För elektrolys (den metod där vatten används för att producera väte) är den största kostnaden elektricitet. I områden med bra sol- eller vindresurser, där elpriserna kan vara så låga som 10 till 20 USD per MWh, kan grön väteproduktion konkurrera med kostnaderna för fossilt väte redan 2030. Med tiden, när mer kostnadseffektiv teknik utvecklas, kommer produktionen från förnybara resurser att kunna konkurrera även med naturgasdrivet väte.

Transporten av väte genom rörledningar är en etablerad metod som har använts i flera decennier. Ett exempel är Air Liquides väteinfrastruktur mellan Nederländerna, Belgien och norra Frankrike. Det finns också planer för att bygga ett europeiskt vätebackbone, en omfattande infrastruktur av väteledningar som kan transportera stora mängder väte mellan länder och regioner. Enligt studier kan vätetransport via rörledning kosta mellan 0,1 och 0,16 EUR per kg väte per 1 000 km, beroende på rörledningens typ och användning. Om en ny infrastruktur byggs för att hantera väte, kan transportkostnaderna minska ytterligare.

För långdistanstransport av väte via sjöfart finns det flera alternativ. Väte kan transporteras som flytande väte, som ammoniak eller som en vätebärare (LOHC, Liquid Organic Hydrogen Carrier). Av dessa alternativ är ammoniaktransport den mest etablerade och kostnadseffektiva lösningen för nuvarande internationella transporter. Ammoniaktransport har redan en väletablerad försörjningskedja och används ofta av gödsel- och kemikalieindustrin. Flytande väte, å andra sidan, är en ny teknik som fortfarande utvecklas, men förväntas på sikt bli billigare när transportvolymerna ökar och tekniken förbättras.

Lagring av väte är en annan kritisk faktor för att säkerställa en effektiv väteekonomi. Väte kan lagras på flera sätt, beroende på dess användning. Vanliga metoder inkluderar lagring i trycksatta tankar, som flytande väte eller genom kemisk lagring med hjälp av vätebärare som LOHC. Alla dessa metoder har sina för- och nackdelar, där kostnaden för lagringen är beroende av den specifika lagringsmetodens teknik och kapacitet. Generellt är kostnaden för lagring av väte fortfarande hög, men det pågår ett intensivt arbete för att göra dessa teknologier mer kostnadseffektiva.

När vi tänker på den totala kostnaden för väte som energibärare, är det viktigt att förstå de långsiktiga ekonomiska fördelarna som kan uppnås genom att investera i den infrastruktur som krävs för att stödja väteproduktion, -transport och -lagring. Med fortsatt teknologisk utveckling och storskalig produktion kan väte bli en konkurrensmässig lösning för både industriella tillämpningar och energiöverföring på lång sikt. Denna utveckling kommer att påverkas av faktorer som elpriser, råvarukostnader och politiska beslut om klimatåtgärder och subventioner för förnybar energi.

Hur förstår vi den förändrade rollen för territorium när leveranskedjor blir så centrala?

I den komplexa dynamiken mellan geopolitiska och geoeconomiska processer är förståelsen av leveranskedjornas roll avgörande för att analysera dagens globala energiomställning. Energiövergångens geopolitiska landskap förändras i takt med att nya teknologier och energikällor utvecklas. Det är inte längre en fråga om att enbart analysera stater som geografiska enheter, utan också hur flöden av resurser, energi och teknik omformar geostrategiska relationer. För att förstå dessa förändringar krävs en teoretisk och konceptuell förfining av begrepp som geopolitik, geoekonomi och energisäkerhet.

Geoekonomi, enligt Luttwak, är "blandningen av konfliktlogik och kommersiella metoder", ett begrepp som belyser hur ekonomiska och politiska intressen ofta sammanflätas i geopolitisk strategi. Denna syn är inte ny; den politiska vetenskapsmannen Kristof använde begreppet redan 1960 för att beskriva förhållandet mellan geostrategi och geoekonomi. Idag ser vi hur denna blandning har blivit mer synlig, särskilt i de sammanhang där energi- och teknologiflöden påverkar maktrelationer globalt.

Det är viktigt att förstå att energisystemets omvandling inte sker i ett vakuum. Även om förnybar energi ofta presenteras som en lösning på både miljö- och geopolitiska problem, är det långt ifrån en självklar väg mot en bättre framtid. Den aktuella teknologin för förnybar energi är inte alltid hållbar, och de miljömässiga konsekvenserna av exempelvis utvinning av sällsynta jordartsmetaller är inte obetydliga. I många fall kan dessa resurser skapa nya konflikter och konkurrens, snarare än att lösa de gamla geopolitiska problemen. Här bör man ha i åtanke att den geopolitiska och geoeconomiska landskapets förändringar inte bara beror på teknologiska framsteg, utan även på de underliggande ekonomiska och politiska strukturerna som dessa framsteg utspelar sig inom.

Enligt vissa teoretiker kan de geopolitiska förändringarna i samband med energiomställningen också förstås som ett resultat av kulturella och sociala val, så kallade "genre de vie", där kultur och geografi sammanflätas på ett sätt som reflekterar mänskliga beslut snarare än att vara något givet av naturen. I det här sammanhanget har vissa föreslagit att energiomställningen inte bara handlar om att förändra hur vi producerar och konsumerar energi, utan även om att omstrukturera våra samhällen och värderingar.

Vidare, när vi diskuterar de geopolitiska och geoeconomiska effekterna av energiomställningen, är det viktigt att inte bara fokusera på energiförsörjningens säkerhet utan också att integrera efterfrågesidan. Bättre energieffektivitet och minskad efterfrågan på energi kan vara lika avgörande som hur vi producerar och distribuerar energi. Denna helhetssyn på energisystemet kräver en mer integrerad och nyanserad geopolitisk analys som inte bara fokuserar på resursutvinning och -flöden utan också på hur samhällen anpassar sig till och formas av dessa flöden.

För att bättre förstå de geopolitiska och geoeconomiska effekterna av energiomställningen är det också nödvändigt att erkänna de komplexa samspel mellan olika aktörer, från nationer till multinationella företag och icke-statliga aktörer. Dessa aktörer har ofta olika, och ibland motstridiga, intressen och mål när det gäller energi, vilket kan leda till nya allianser men också ökade konflikter.