Hur organiserar vi vårt jag i en tid av osäkerhet och förändring?

I en tid där samhället genomgår snabba och ofta oförutsägbara förändringar, står många inför en existentiell fråga: Hur ska vi förstå oss själva och navigera vår plats i en värld som verkar ständigt förändras? Den moderna identiteten är inte längre en enkel, enhetlig bild av den individuella personen, utan en komplex väv av många lager av perceptioner, ideal och sociala konstruktioner som ständigt omvärderas.

För den troende, exempelvis, finns en stark övertygelse om att hans eller hennes förståelse av världen är den mest fullständiga och sanna. Troen på en allsmäktig Gud, som manifesteras i den islamska tron, ses som det högsta uttrycket för verklig kunskap. Som Sayyid Qutb framhäver, är tron något som lyser klarare och mer fullkomligt än något annat, och de som lever i denna övertygelse ser sig själva som överlägsna de som inte har uppnått samma förståelse. I detta perspektiv är den egna identiteten inte bara en personlig konstruktion, utan ett uttryck för något som ses som det största goda.

Självuppfattningens organisering är en process där vi ständigt försöker balansera och integrera olika delar av vårt jag. Vår självkänsla spelar en central roll i denna process. Många söker en bekräftelse på sin värdighet, och ofta gör vi detta genom att förstå världen på ett sätt som sätter oss i ett positivt ljus. Vi vill gärna tro att vi agerar utifrån vissa ideal, och i detta avseende söker vi ofta sociala sammanhang där vi kan känna oss både maktfulla och moraliskt rättfärdiga. Det kan vara en politisk rörelse, en religiös gemenskap eller ett annat forum där vår personliga identitet bekräftas och stärks.

Men i en tid av ständig förändring är det ofta de mer olika och splitttrade identiteterna som tar överhanden. När vi möter en värld som hela tiden förändras, där gamla trygga strukturer och gemenskaper förlorar sin betydelse, är det lätt att känna att vi är på väg att förlora kontrollen över våra egna berättelser. Identiteter som var fasta och förutsägbara kan plötsligt bli osäkra och fragmenterade. I stället för att ha en sammanhängande livsberättelse, där vi genomgår vissa stadier och utvecklas i enlighet med förutsägbara mönster, finner vi oss ofta mitt i en bruten berättelse. Karriärer försvinner när algoritmer tar över jobb, samhällen förändras av nya invånare med andra värderingar, och gamla landmärken som gator, bibliotek och pubar ersätts av virtualitetens omotiverade flöden.

I denna osäkerhet förloras den känsla av personlig kontroll som vi tidigare tog för given. Om teknologiska giganter kan samla in och manipulera vår personliga data, för att få oss att bete oss på specifika sätt, vad har vi då för kontroll över våra liv? Den digitala världens framfart utmanar inte bara vår känsla av privatliv utan också vår grundläggande förståelse av oss själva som autonoma aktörer. I en värld som ständigt känns mer fragmenterad och osäker, är det lätt att känna att vår personliga berättelse går i kras, och att vi förlorar vår plats i den större sociala väven.

För att navigera denna nya värld av osäkerhet är det viktigt att förstå att de identiteter vi bär på inte är statiska. De är dynamiska och föränderliga, beroende på både våra egna handlingar och de strukturer och krafter som påverkar oss. Denna förståelse av självets föränderliga natur är särskilt relevant i tider av snabb samhällsförändring. Istället för att se våra identiteter som fasta och oföränderliga, är det kanske mer fruktbart att förstå dem som flexibla och anpassningsbara, i stånd att svara på de utmaningar som den postmoderna världen ställer oss inför.

Det är också viktigt att reflektera över hur vi som samhälle hanterar denna osäkerhet. När vi konfronteras med en förändrad värld, där både traditionella sociala band och karriärmöjligheter tycks försvinna, kan vi känna att vi har förlorat kontrollen över våra liv. Men samtidigt öppnar detta upp för nya möjligheter: för att omdefiniera oss själva, skapa nya gemenskaper och hitta nya sätt att förstå våra sociala och individuella världar.

Hur populism och fundamentalism reagerar mot modernitetens värderingar

Både populister och fundamentalister betraktar de moderna samhällssystemen och institutionerna som hinder för folkets eller Guds styre. De ser sina egna rörelser som den rätta vägen att krossa de elitistiska strukturerna, och det krävs verkliga hjältar för att göra det. Populister menar att det är de som avslöjar sanningar om politiken, medan fundamentalister ofta ser de religiösa profeterna som de enda som verkligen förstår Gud och hans vilja. Båda grupperna anser att de är de enda sanna hjältarna, inspirerade av patriotism eller religiös tro, medan experterna och funktionärerna bara är intresserade av sina egna fördelar.

Fundamentalister, å andra sidan, riktar sin kritik mot vad de anser vara världsliga och liberalistiska idéer som har infiltrerat religionen. Som biskop Lefebvre uttryckte det 1975: "Andan av liberalism genomsyrar idag kyrkan, och dess slagord är föga maskerade: frihet är religiös frihet; broderskap är ekumenism; jämlikhet är kollegialitet." För dessa grupper är dessa värderingar inte bara otillräckliga utan också ett hot mot den naturliga ordningen och den sanna tron. För dem är återgången till ett tidigare, "renare" och enklare tillstånd den enda lösningen på den moderna världens förfall.

Både populism och fundamentalism delar en gemensam dröm om att återställa en "gyllene" tid – en tid då samhället var mer enhetligt och värderingar var klara. Populister blickar bakåt till en tid då folk levde i harmoni med familj, stad och nation. Fundamentalister längtar också efter att återuppleva en tid då religiösa samhällen var renare, oavsett om det gäller den tidiga kyrkan, kalifatet eller ett återvändande till det ursprungliga Israel. I båda fallen handlar det om att skapa en mytologisk identitet som kan ge trygghet och minska osäkerheten inför framtiden.

Populism och fundamentalism kan jämföras med progressiva rörelser, som också söker radikal förändring men på helt olika sätt. Medan progressiva drivs av hopp och idealism, är de reaktiva rörelserna – populism och fundamentalism – i stor utsträckning motiverade av rädsla för och ilska över nuet och framtiden. Deras visioner om en "bättre" framtid baseras på nostalgi för en idealiserad dåtid.

En gemensam faktor för dessa rörelser är deras fiendskap mot modernitet och de värderingar som är förknippade med den. De ser inte den moderna världen som en möjlighet, utan som ett hot. Denna fiendskap handlar inte bara om politiska strukturer eller ekonomiska system utan även om den kulturella och sociala komplexiteten som kännetecknar vårt samhälle. För dem är den moderna världen kaotisk och utom kontroll, och det krävs starka ledare och enkla lösningar för att återskapa ordningen.

Ett exempel på denna motreaktion mot modernitet är rörelsen mot vaccination, eller anti-vaxxers. Liknande som populismen och fundamentalismen bygger denna rörelse på misstro mot moderna institutioner och en längtan efter en "renare" tid. Anti-vaxxers ser sig själva som offer för en elitistisk sammansvärjning, där "Big Pharma" och medicinska institutioner, såsom läkare och forskare, används för att manipulera och vilseleda allmänheten. De är övertygade om att vacciner inte bara är ineffektiva utan även skadliga, trots vetenskapliga bevis för deras effektivitet och säkerhet.

Den anti-vaxxerska rörelsen är inte bara ett uttryck för misstro mot medicinsk vetenskap, utan också ett exempel på hur denna misstro ofta sammanfaller med populistiska och fundamentalistiska attityder. Liksom populister och fundamentalister anser anti-vaxxers att deras kamp är en helig strid mot de makter som försöker kontrollera deras liv. För dem är vaccinationen en symbol för förlorad frihet, och det är endast genom att stå emot "systemet" som de kan återupprätta sin personliga autonomi och skydda sina barn från den farliga moderna världen.

Det är också värt att förstå att dessa rörelser inte bara är kulturella eller politiska; de har djupa psykologiska rötter. Individer som ansluter sig till populistiska eller fundamentalistiska rörelser, eller som deltar i anti-vaxxers-rörelsen, söker ofta efter en identitet som känns stabil och säker. De längtar efter en enkel och tydlig värld, fri från de osäkerheter och komplexiteter som de uppfattar prägla det moderna samhället.