Röstproblem kan uppstå på grund av både fysiska och funktionella avvikelser i glottis och supraglottiska strukturer eller på grund av patologier som påverkar rörelseförmågan hos de vokala veckarna. Mänsklig röst bär på en betydande emotionell komponent och kan därför vara särskilt utsatt för olika psykopatologier, även utan några underliggande organiska skador. Det är viktigt att förstå de olika typerna av röststörningar för att kunna identifiera, behandla och förebygga dessa tillstånd.

En vanlig orsak till röstproblem är när det uppstår cyster på stämbanden, vilket ofta sker under den fria kanten av det fokala veckets mittersta tredjedel. Cystor, både epidermoid och retention, ses ofta hos personer med benigna larynxförändringar. Epidermoidcystor kännetecknas av förhornat stratifierat skivepitel, medan retentioncystor har ett kolumnärt epitel. Enligt en stor studie av benigna larynxlesioner återfanns cystor i 13,6% av fallen. Dessa cystor kan påverka rösten genom att skapa mekaniska hinder som försvårar stämbändernas vibrationer.

Polyper, som ofta förekommer som pedunkulerade eller sessila lesioner, är också vanliga orsaker till röstproblem. Dessa är ofta ensidiga och uppstår på den fria kanten av stämbandet. De är relaterade till inflammatoriska förändringar som kan vara resultatet av kronisk röstmissbruk eller exponering för skadliga faktorer som rökning eller alkoholkonsumtion. Polyper kan orsaka svullnad och exsudat i lamina propria och är ofta förknippade med blödningar och blodutgjutningar. Vid svår laryngofaryngeal reflux (LPR) kan man även se polypoid degeneration, vilket kan leda till förändrad tonhöjd, såsom en sänkt basröst.

Laryngeala granulom uppstår oftast efter upprepad skada på vävnad och orsakar en frustrerad läkningsprocess. Exempel på granulomtyper inkluderar arytenoidgranulom, som kan utvecklas efter en hård röstattack i början av fonationen, samt intubationsgranulom. Även om bara en liten andel av intubationsskador leder till granulom, tyder det på att vissa individer kan ha en mer känslig vävnadsreaktion och läkningsmönster. Det är intressant att vissa forskare menar att personer med passiv-aggressiva eller narcissistiska drag kan vara mer benägna att utveckla granulom på grund av svårigheter att hantera stress.

Stämbandnoduler är en annan vanlig röststörning som orsakas av repetitiv trauma på grund av felaktig användning av rösten. Dessa noduler, som ofta ses hos barn med ett naturligt behov av att prata och hos sångare, uppstår som en följd av överansträngning eller felaktig sångteknik. Vid långvarigt överanvändande utvecklas dessa noduler från små inflammatoriska svullnader till mer strukturella förändringar bestående av fibroblaster och kollagenfibrer. Om inte orsakande faktorer, såsom dålig sångteknik eller röstmissbruk, åtgärdas, kan nodulebildning och förlorad röstfunktion bli ett återkommande problem.

Recurrent respiratory papillomatosis (RRP) är en sällsynt men allvarlig sjukdom orsakad av humant papillomvirus (HPV), ofta typerna 6 och 11, som både orsakar genitalvårtor och röstproblem. Denna sjukdom resulterar i papillom som växer på stämbanden och kan leda till andningssvårigheter och heshet. Endoskopisk avlägsnande av papillom med mikrodebrider är den föredragna kirurgiska metoden, men i svårare fall kan tilläggsbehandlingar som fotodynamisk terapi eller antivirala behandlingar som beva- eller interferon användas.

Muskelspänning dysfoni (MTD) är den vanligaste funktionella röststörningen. Den uppstår när stämbandens rörelse inte sker korrekt på grund av överdriven spänning i larynxmuskulaturen, ofta relaterad till stressiga livssituationer. Vid MTD ses en onormal muskelspänning som leder till störd fonation och dysfoni. Hos kvinnor, särskilt de som lever under hög stress, är detta tillstånd särskilt vanligt. MTD klassificeras i fyra typer beroende på hur spänningarna påverkar röstfunktionen. För att diagnostisera MTD krävs det att inga organiska patologier finns i stämbanden eller neurologiska eller psykiatriska sjukdomar.

Sulcus vocalis är en annan störning som påverkar röstens kvalitet. Tillståndet kännetecknas av en fördjupning eller sulcus vid den fria kanten av stämbandet, vilket leder till förändringar i stämbandens vibration och röstens timbre. Detta tillstånd klassificeras i olika typer beroende på djupet och omfattningen av fördjupningen. Sulcus vocalis kan orsaka röstsvårigheter, särskilt om det påverkar båda stämbanden.

Det är viktigt att notera att funktionella röststörningar, där den anatomiska strukturen verkar normal men rösten ändå inte fungerar korrekt, utgör nästan hälften av alla röstbesök hos specialister. En korrekt diagnos är avgörande, eftersom behandling av funktionella störningar kräver en helt annan ansats än behandling av organiska tillstånd.

Förutom de ovan nämnda patologiutvecklingarna kan röstproblem även bero på andra faktorer, såsom överanvändning av rösten, åldrande eller hormonella förändringar. För att förhindra och behandla röststörningar är det avgörande att uppmärksamma både fysiologiska och funktionella aspekter av rösten. Regelbundna röstövningar, korrekt sångteknik och hantering av stress är viktiga faktorer för att bevara en hälsosam röst.

Vad kan orsaka andningssvårigheter och stridor hos barn?

Stridor, ett ljud som hörs vid inandning, kan vara ett tecken på olika allvarliga sjukdomar i luftvägarna hos barn. För att korrekt diagnostisera orsaken till stridor är det viktigt att förstå både symtom och historik kring barnet, samt att genomföra en noggrann undersökning. Hos barn kan stridor vara ett resultat av obstruktion i övre luftvägarna, såsom vid laryngomalaci eller trakeoesofageal fistel. I vissa fall kan det även vara ett tecken på aspiration, där mat eller vätska kommer in i luftvägarna, vilket leder till andningsproblem.

När en patient uppvisar stridor, hosta eller heshet är det viktigt att överväga andra möjliga orsaker till dessa symtom. Till exempel kan hosta och hemlängtan vara typiska för trakeoesofageal fistel och trakeomalaci, men det är också viktigt att tänka på andra bakomliggande orsaker. Heshet kan indikera laryngeal papillomatos, en sällsynt infektion i struphuvudet. Dessutom kan supraglottisk patologi orsaka en dämpad röst. Hos barn med vokal cords pares kan röstförändringar uppstå samtidigt med andningsproblem, och detta kan förekomma vid trakeoesofageal fistel eller sällsynt vid laryngeal cleft.

En annan vanlig orsak till stridor hos spädbarn är gastroesofageal reflux, som kan förvärra luftvägsobstruktion genom ödem i luftvägarna. Det är också viktigt att ta hänsyn till om barnet har dokumenterat aspiration eller om de har återkommande bröstinfektioner, vilket kan tyda på att främmande kroppar har trängts in i luftvägarna. Vid misstanke om främmande kropp är det avgörande att fråga föräldrarna om barnet har haft någon episod av kvävning, eftersom detta kan vara en ledtråd till diagnosen. Den här typen av stridor är relativt ovanlig men kräver hög misstänksamhet, särskilt om ett kvävningstillfälle har inträffat.

En annan potentiell orsak till andningssvårigheter är förtäring av frätande ämnen eller termiska skador på den övre luftvägen. Exempel på detta är när ett barn dricker från en mikrovågsuppvärmd flaska och skadar slemhinnan i struphuvudet eller hypofarynx. Föräldrar bör omedelbart informera vårdpersonalen om barnet har haft några sådana episoder, eftersom det kan orsaka svårigheter med att andas eller svälja.

För att diagnostisera orsaken till stridor eller andningsproblem är det nödvändigt att genomföra en omfattande undersökning, inklusive bedömning av andningsarbete, tecken på stress eller trötthet, och en noggrant utförd auskultation av luftvägarna. Föräldrar bör också tillfrågas om eventuella tidigare ingrepp, såsom intubation eller användning av nasogastriska tuber, eftersom dessa kan påverka luftvägarnas funktion på olika sätt.

Viktigt är också att tänka på eventuella medfödda eller förvärvade sjukdomar som kan leda till luftvägsobstruktion. Till exempel kan barn med Arnold-Chiari malformation eller neurologiska sjukdomar ha svårigheter med luftvägarna, såsom vokal cords pares. Det är också viktigt att känna till syndromiska sjukdomar som kan vara kopplade till luftvägsproblem, exempelvis mikrognati i Pierre Robin-sekvens eller laryngeal webs vid velo-cardio-facial syndrom. I dessa fall kan även vaskulära missbildningar eller medfödda hjärtsjukdomar orsaka kompression av luftvägarna.

Vid undersökningen av barnet bör läkaren också observera graden av andningssvårigheter. En barn med stridor kan ha en ansträngd andning, vilket kan indikera en allvarlig obstruktion. Detta kan inkludera symtom som indragningar i bröstkorgen, näsflaring, trakealt ryck, och andra tecken på ökat andningsarbete. Ofta kan det vara så att stridorn blir svagare eller tystare när obstruktionen förvärras, vilket är ett tecken på minskad luftflöde och risk för andningsstopp.

I de flesta fall är det också viktigt att kontrollera barnets allmänna hälsa. Om barnet har hög feber eller allvarliga tecken på infektion, som en plötslig förändring i röst eller andning, bör dessa symtom tas på allvar. Bakteriell trakeit eller epiglottit, även om de är ovanliga idag tack vare vaccinering, kan fortfarande orsaka allvarliga luftvägsproblem och kräver snabb behandling. Vid dessa tillstånd kan barnet också uppvisa förändringar i röst eller gråt, vilket kan ge värdefull information om den bakomliggande orsaken.

För att avsluta undersökningen bör en noggrant utförd bilddiagnostik, som en endoskopi av luftvägarna, användas för att bekräfta eller avfärda diagnoser som trakeoesofageal fistel eller subglottisk stenos. En detaljerad anamnes om tidigare sjukdomar, såsom återkommande krupp eller bronkiolit, samt familjehistorik kan ge ytterligare ledtrådar om den möjliga orsaken till stridorn.

I en klinisk situation, särskilt när barnet är i ett kritiskt tillstånd, är det viktigt att snabbt kunna utesluta allvarliga tillstånd som kan leda till andningsstopp. Detta kräver en systematisk bedömning av luftvägarna och andningens funktion för att ge barnet bästa möjliga vård.

Behandling av benigna och maligna tumörer i näsa och bihålor

Benigna och maligna tumörer i näsa och bihålor är relativt ovanliga, men deras kliniska presentation och behandlingsmetoder har stor betydelse för både diagnostik och kirurgiska ingrepp. Tumörer som uppträder i näshålan och de paranasala bihålorna kan vara av olika vävnadstyper, inklusive epiteliala, mesenkymala och vaskulära. De flesta tumörer har sitt ursprung i den laterala väggen, särskilt runt den mediala turbinaten, och bilaterala tumörer är sällsynta. Det är viktigt att förstå både de benigna och maligna tumörerna, samt de olika stadierna av sjukdom och behandlingsstrategier.

En av de vanligaste benigna tumörerna är det inverterade papillom (Schneiderians papillom), som kännetecknas av att den mucosala ytan vänds inåt i stromat. En annan vanlig tumör är juvenil nasofaryngeal angiofibrom, som är en ovanlig men lokalt aggressiv vaskulär lesion som främst drabbar unga tonårspojkar.

Inverterat papillom

Inverterade papillom är godartade tumörer i den sinonasala slemhinnan. Tumören har en karakteristisk yta som vänds inåt och sträcker sig in i stromat, vilket gör att den kan växa in i omgivande strukturer. För att fastställa om tumören är benignt eller malignt, utförs preoperativa undersökningar såsom CT och ibland även MRI, vilket kan ge en mer detaljerad mjukvävnadsdefinition. Kirurgisk behandling är den primära åtgärden och kan göras med antingen en öppen eller endoskopisk metod. Den senare metoden har blivit mer populär på senare år på grund av teknologiska framsteg som gör det möjligt att uppnå låga återfallsfrekvenser, omkring 11–12%.

Krouses stadieindelning för inverterat papillom föreslogs 2001 och omfattar fyra stadier, där tumören i stadie 1 är begränsad till näshålan, medan stadie 4 innebär att tumören har spridit sig till omliggande strukturer såsom ögonhålan eller intracerebralt. Kirurgiskt ingrepp innebär att hela tumören tas bort, och noggrann postoperativ uppföljning är avgörande för att upptäcka återfall eller malign transformation.

Juvenilt nasofaryngealt angiofibrom (JNA)

JNA är en ovanlig men lokalt aggressiv vaskulär tumör som främst drabbar unga pojkar i tonåren. Den uppstår vanligtvis i den sphenopalatina öppningen och kan växa in i nasofarynx. Trots att dessa tumörer är godartade, kan de sprida sig till den intrakraniella regionen, vilket innebär att upp till 10–20% av fallen redan vid presentation har intrakraniell involvering. Typiska symtom inkluderar progressiv nästäppa och epistaxis. Endoskopisk undersökning är nödvändig för att visualisera tumören, som ofta presenterar sig som en mjuk, lila svullnad.

Diagnosen av JNA kan stadieindelas enligt Fisch eller Radkowski-systemet. Fisch stadieindelning beskriver tumörens spridning från den isolerade nasofarynxen i stadium I, till den omfattande skador i ben och intrakraniella strukturer i stadium IV. Behandlingen av JNA innefattar kirurgisk resektion, som kan utföras endoskopiskt eller via öppen kirurgi beroende på tumörens omfattning och kirurgens erfarenhet. För att minska risken för blödning under operationen rekommenderas preoperativ embolisering av tumören, vilket görs 24 till 48 timmar innan operation.

Maligna tumörer

Maligna tumörer i näsa och bihålor är mycket sällsynta, och förekommer hos mindre än 1 per 100 000 personer. Dessa tumörer drabbar oftast män över 50 år och är i stor utsträckning kopplade till exponering för inhalerade cancerogener, såsom rökning och exponering för träspån. Adenokarcinom i etmoidbihålorna är särskilt vanlig bland träarbetare. Prognosen för maligniteter i näsa och bihålor beror på flera faktorer, där tumörens typ och spridning spelar en avgörande roll. För maligna tumörer som skivepitelcancer (SCC), adenokarcinom och olfaktorisk neuroblastom, varierar 5-års överlevnaden från 30% till 75%, beroende på tumörens stadium och typ.

Kirurgi är den primära behandlingen för malign tumör, och kirurgisk resektion kompletteras oftast med kemoterapi och strålbehandling. Den kirurgiska metoden kan vara öppen eller endoskopisk beroende på tumörens omfattning och tillgänglig kirurgisk expertis. Vid mer avancerade tumörer kan en kraniofacial resektion (CFR) eller lateral rhinotomi vara nödvändig.

Trots att endoskopiska metoder nu ger goda resultat i behandling av både benigna och maligna tumörer, är det viktigt att betona att kirurgins framgång i stor utsträckning beror på tumörens placering och spridning samt kirurgens erfarenhet. Fler avancerade tekniker, som craniofacial resektion och skull base approaches, kan krävas för att behandla mer omfattande tumörer, särskilt de som involverar intrakraniella strukturer.

Endtext

Hur hanteras narkos vid bypassoperation hos barn med stora kärlinflammationer?
Hur organiska molekyler påverkar excitoners energilandskap och kvantemission i kolnanorör
Hur man beräknar och visualiserar virvelzoner i avgasflöden
Hur prognoser och översvämningsvarningar stöder samhällens beredskap och respons