Varför attraheras vissa grupper av väljare till nationalistiska ledare som Donald Trump?

I den offentliga debatten har det länge varit populärt att förklara stödet för Donald Trump med hjälp av förenklade sociologiska och ekonomiska narrativ. Bilden av hans anhängare som äldre, outbildade, religiösa, vita män från landsbygden har blivit något av en politisk karikatyr – lika bekväm som den är missvisande. Bakom denna yta döljer sig en mer komplex verklighet som inte låter sig fångas av gamla modeller och återanvända förklaringar. För att förstå varför vissa väljare dras till nationalistiska politiska figurer som Trump – och varför detta fenomen upprepas i flera länder – måste vi först identifiera vad dessa väljare inte är, innan vi närmar oss vad de faktiskt är.

Många av de analyser som gjordes efter Trumps valvinst 2016 byggde på data från så kallade exit polls, där väljare kort intervjuas direkt efter att de röstat. Dessa data må ge en snabb överblick, men de saknar djup. Framför allt ger de oss inte en förståelse för de psykologiska mekanismer som formar långvarigt, passionerat stöd för en politisk ledare, särskilt när denne ledare visar sig vara kontroversiell eller polariserande.

En av de mest spridda teorierna om Trumps framgång var att han samlade ett slags "ekonomins förlorare" – individer som lidit under globaliseringen, som sett sina jobb försvinna, sina livsvillkor försämras och sin framtidstro krossas. Det är ett intuitivt narrativ, eftersom Trump under kampanjen utlovade att rädda amerikanska fabriker, riva upp handelsavtal, sänka skatter, stoppa immigration och återuppliva den amerikanska arbetarklassen. Men när man ser närmare på data krackelerar denna bild.

Trump förlorade faktiskt varje inkomstgrupp under $50,000 per år. Det starkaste stödet kom från väljare med inkomster mellan $70,000 och $120,000 per år. Han gjorde särskilt bra ifrån sig bland småföretagare, personer med stabil inkomst och väljare som inte bodde i de hårdast drabbade regionerna av arbetslöshet eller immigration. ANES-data visar dessutom att Trumpväljare inte kände sig mindre ekonomiskt trygga än andra – tvärtom kan det ha varit så att de kände sig mer trygga än genomsnittet. Ekonomiskt marginaliserade? Knappast.

Detta fenomen är inte unikt för USA. Journalister och kommentatorer världen över har velat se en koppling mellan ekonomiska kriser och uppsvinget för nationalistiska, nativistiska rörelser. Men forskningen ger inget entydigt stöd för denna tes. När Trump valdes var den amerikanska ekonomin i stark tillväxt. Liknande tendenser syns i Europa: nationalistiska partier har vuxit sig starka även under ekonomiskt stabila perioder. Det tyder på att det finns andra, djupare faktorer i spel.

En viktig ledtråd finns i psykologin. Trumpanhängare har visat sig ha unika personlighetsdrag som skiljer dem från traditionella konservativa eller auktoritära väljare. Dessa drag handlar mindre om social lydnad eller moralism och mer om säkerhet – inte bara i fysisk eller ekonomisk mening, utan även kulturell och identitetsmässig. Det är denna "securitarianism" – en världsbild där hotet alltid finns bakom hörnet, där trygghet alltid måste försvaras – som formar lojaliteten till ledare som lovar ordning, gränser och kontroll.

Det är också värt att notera att inte alla Trumpanhängare är likadana. Inom gruppen finns det viktiga skillnader i motivering, intensitet och värdegrund. Vissa drivs av ekonomiska intressen, andra av kulturell oro, och andra igen av en upplevd moralisk kris i samhället. Det är denna mångfald inom gruppen som gör generaliseringar både vilseledande och kontraproduktiva.

Vad som ofta förbises är att känslan av förlust – inte nödvändigtvis av pengar, men av status, inflytande, identitet – kan vara minst lika kraftfull som verklig materiell förlust. I ett samhälle där kulturella normer snabbt förändras, där tidigare självklara värderingar ifrågasätts, där mångfald blir norm och gränser löses upp, kan många uppleva att deras värld håller på att glida dem ur händerna. Det är då de vänder sig till ledare som erbjuder återupprättelse, återgång, renhet.

Hur förhåller sig securitarianism till auktoritarianism och libertarianism?

Securitarianismen skiljer sig markant från såväl auktoritarianism som libertarianism, men placeringen på denna skala är komplex och nyanserad. Auktoritarianismen präglas av rädsla och en prioritering av kollektiv säkerhet framför individuell frihet, där värden som konformitet, lydnad, lojalitet och strikta moraliska sanktioner råder. Den auktoritära personligheten är nära kopplad till föreställningar om starka ledare och hierarkier, där individen underordnas staten eller nationen, vilket i extrema former övergår i fascismens totalitära regim.

Men de som sympatiserar starkt med Trump och liknande rörelser uppvisar inte nödvändigtvis sådana auktoritära tendenser. Tvärtom visar deras beteenden ofta på en stark individualism, motstånd mot konformitet och en ovilja att underkasta sig övergripande maktstrukturer, särskilt när dessa uppfattas som hotande för den personliga friheten och den egna gruppens kultur. Den traditionella bilden av auktoritärer som vill ha en allsmäktig stat motsägs av hur många securitarians uttrycker sin önskan att själva aktivt delta i sitt skydd snarare än att enbart förlita sig på staten.

Libertarianismen, å andra sidan, värderar individuell frihet högst och förespråkar minimal statlig inblandning. Även om vissa libertarianer kritiserar Trump för hans politik, finns det en betydande skara libertarianer som har valt att stödja honom, ofta med hänvisning till värden som nationell suveränitet och personlig säkerhet. Denna skenbara motsägelse beror delvis på att securitarians inte nödvändigtvis är övertygade libertarianer; de kan både värdera starka försvarsmakter och samtidigt misstro myndigheter som kan hota deras självbestämmande.

Det som förenar många securitarians är en djupgående misstro mot att bli helt beroende av staten eller någon annan för sitt skydd. De vill själva kunna försvara sig, sina familjer och sina gemenskaper, vilket ofta tar sig uttryck i vapensäkerhet och en önskan om självförsörjning i bredare mening. Detta kan leda till engagemang i survivalist- eller prepper-rörelser, där man förbereder sig för att klara sig själv i krissituationer. En sådan hållning är inte enbart en fråga om praktisk säkerhet utan också ett uttryck för personlig och kollektiv autonomi gentemot yttre hot, både verkliga och upplevda.

Det är viktigt att förstå att securitarianismen inte bör reduceras till vare sig ren auktoritarianism eller libertarianism. Den utgör snarare en egen kategori som kombinerar drag från båda, men där önskan om personlig kontroll över säkerheten och skyddet står i centrum. Detta leder till en komplex politisk dynamik där traditionella kategorier och ideologiska etiketter inte fullt ut räcker till för att beskriva dessa gruppers värderingar och beteenden.

För läsaren är det avgörande att inse hur denna mix av värden och känslor påverkar politiska och sociala attityder i samtiden. Securitarians rör sig i ett landskap av osäkerhet och hot, vilket formar deras behov av både gemenskap och självständighet, och därmed deras politiska preferenser och handlingsmönster. Att förstå securitarianismens unika position är att förstå en central drivkraft bakom många nutida konflikter och valrörelser, där frågor om trygghet, identitet och frihet ständigt måste vägas mot varandra.

Vad Kännetecknar Trump-Venererande och Deras Upplevelse av Hot?

Trump-venererande personer upplever hot på ett sätt som särskiljer dem från andra konservativa grupper, moderater och liberala individer. Deras känsla av hot är oftast riktad mot externa faktorer—främmande makter, invandrare, brottslingar, terrorattacker, och till och med de som anses vara politiska "utbölingar" inom det egna landet, som liberala krafter. Denna oro för hoten bygger på en världsbild där den inre säkerheten är konstant under attack, och där dessa hot upplevs som existentiella för nationens framtid.

Tabellerna som presenterar beteenden och hotupplevelser visar på skillnader i hur Trump-venererande konservativa uppfattar världen jämfört med andra grupper. En av de mest påtagliga skillnaderna är känslan av hot från invandrare, som 75% av Trump-venererna anser vara ett direkt hot, jämfört med endast 7% av liberala väljare. En annan markant skillnad gäller terrorattacker, där 82% av Trump-venererande upplever dessa som ett allvarligt hot, medan 31% av liberala väljare delar denna uppfattning.

Det är viktigt att notera att denna känsla av hot inte är universell, utan snarare riktad mot externa grupper och idéer som uppfattas som fiendens element. Medan Trump-venererande är mer benägna att känna sig hotade av exempelvis brottslingar, terrorattacker och invandrare, finns det också en tendens att inte känna sig hotade av inhemska eller interna problem såsom ekonomiska skillnader eller den växande klyftan mellan rika och fattiga. Denna typ av selektiv hotupplevelse är en av de mest karakteristiska drag hos de som vördade Donald Trump och hans politiska agenda.

Vad som är särskilt intressant i denna analys är också att Trump-venererande inte visar en förhöjd känsla av hot när det gäller "inre" hot som naturkatastrofer eller den växande inkomstklyftan. Detta tyder på att deras uppfattning om världen är mer beroende av externa faktorer än interna samhällsproblem. Denna distinktion är viktig för att förstå dynamiken i deras politiska och sociala åsikter.

En annan aspekt som bör tas i beaktande är att denna känsla av hot inte enbart kan tillskrivas politisk retorik. Det kan finnas en psykologisk predisposition hos många av dessa individer att se världen som ett mer hotfullt ställe än den egentligen är, vilket kan förstärkas av den ständiga politiska diskursen om säkerhet och externa fiender. Denna rädsla för det okända och externa hotet spelar en central roll i hur Trump-venererande individer formar sina politiska och sociala åsikter.

För att förstå denna grupp bättre är det också relevant att reflektera över hur dessa uppfattningar om hot påverkar deras agerande på olika nivåer. De är mer benägna att engagera sig i aktiviteter som ger en känsla av kontroll eller skydd mot dessa hot—såsom att äga vapen eller ofta resa utomlands, där de kan uppleva en större känsla av att ha kontroll över sin egen säkerhet. Dessa beteenden är inte isolerade utan relaterade till deras större världsbild där kontroll och säkerhet är av yttersta vikt.

Vad som är ytterligare viktigt att notera är att Trump-venerande tenderar att ha en särskild syn på invandrare som ett hot, vilket delvis är ett resultat av Trump själv som satte invandringsfrågan i centrum av sin politiska agenda. Trots att vissa kan följa hans exempel på grund av politiska skäl, finns det också en djupare psykologisk benägenhet att känna sig hotad av externa grupper, vilket har sin grund i deras känsla av säkerhet och identitet.

För att förstå det fulla djupet av dessa upplevelser av hot och deras politiska uttryck är det också avgörande att betrakta detta i ljuset av det större politiska landskapet, där säkerhetsfrågor, både interna och externa, spelar en enorm roll i hur grupper definierar sig själva och vad de ser som den största faran för samhällets stabilitet och överlevnad. Denna känsla av hot är inte bara en reaktion på verkliga faror utan också en konstruktion som är starkt påverkat av ideologiska och psykologiska faktorer.