Innehållsskript är en fundamental komponent i webbläsartillägg och består av JavaScript- och CSS-block som injiceras i befintliga webbsidor för att ändra eller förbättra deras funktionalitet eller för att lägga till nya användargränssnitt. Processen att injicera dessa skript kan jämföras med bilar som slås samman i trafikflödet; om det görs med precision, smälter innehållsskripten samman med webbsidans egna skript och stil utan störningar. Om det däremot sker slarvigt kan det leda till kollisioner som stör hela sidans funktionalitet.

Injektionen styrs av tilläggets manifestfil, där flera viktiga aspekter definieras. Man fastställer bland annat metoden för injektion – om skriptet läggs till via ett API eller genom deklarativa metoder – samt vilken "JavaScript-värld" skriptet körs i. Det kan antingen vara en isolerad värld, där skriptet körs separat från sidans egna JavaScript, eller huvudsakliga världen där det har direkt kontakt med sidans skript. Tidsaspekten är också central, då skriptet kan köras vid olika tidpunkter i sidans laddningscykel, till exempel innan DOM är färdigladdad eller när sidan är inaktiv.

Som standard injiceras innehållsskript i en isolerad värld efter att DOM och andra resurser laddats. Denna isolering skyddar sidan från potentiella konflikter, men gör också att skriptet inte omstartas eller uppdateras när tillägget själv uppdateras, vilket kan göra att skriptet blir föråldrat och slutar fungera korrekt.

När ett tillägg installeras tillhandahåller webbläsaren en inbyggd filserver som gör tilläggets filer tillgängliga. Alla filer ligger i en gemensam katalog med manifest.json i roten, och kan inkludera HTML-, CSS-, JavaScript-filer och andra resurser, organiserade både i roten och i undermappar. Denna struktur är nödvändig för att kunna hantera resursåtkomst och för att säkerställa att tillägget fungerar som förväntat.

Ett enkelt exempel på en tilläggsfilstruktur visar att manifestet anger ett service worker-skript som bakgrundsprocess, samt att ett innehållsskript injiceras på alla webbsidor. Vissa filer deklareras som "web_accessible_resources", vilket innebär att de kan nås direkt från webbsidan, till exempel för att dynamiskt importeras av innehållsskriptet. Detta möjliggör flexibel laddning och användning av olika skriptfiler under tilläggets livscykel.

Det är värt att notera att innehållsskript ofta behöver hantera komplexa situationer där de måste interagera med webbsidans DOM och dess egna skript utan att skapa konflikter eller orsaka prestandaproblem. Att säkerställa rätt tidpunkt för injektion och att hålla koden isolerad bidrar till stabilitet och förhindrar att tillägget påverkar webbsidans funktionalitet negativt.

Det är också viktigt att förstå att filservern som tillhandahålls av webbläsaren agerar som en virtuell miljö där tilläggets filer kan nås, men dessa filer är skyddade från direkt manipulation av webbsidan, vilket ger en säkerhetsnivå för tilläggets interna resurser. Genom att definiera resurser som webbtillgängliga i manifestet kan utvecklaren styra vilka delar av tillägget som får användas av innehållsskript och webbsidor.

För att fullt förstå och framgångsrikt utveckla avancerade webbläsartillägg bör läsaren ha en insikt i hur webbläsarens livscykel för webbsidor fungerar, hur DOM laddas och hur JavaScript exekveras i olika kontexter. Dessutom är det avgörande att känna till skillnaderna mellan de olika versionsformaten av manifestfiler och deras begränsningar, då dessa påverkar vilka API:er och tekniker som kan användas.

Utöver teknisk förståelse är det centralt att alltid tänka på användarens upplevelse och säkerhet, samt att minimera risken för att tillägget stör annan funktionalitet eller öppnar upp för säkerhetshål. Innehållsskriptens isolering och den strikta kontrollen av resurser är viktiga komponenter i detta skydd.

Vad är viktigt att förstå om manifest-filen i webbläsartillägg?

Manifestfilen för ett webbläsartillägg är en avgörande komponent som styr hur tillägget interagerar med webbläsaren. Den definierar olika aspekter av tillägget, som dess funktionalitet, tillgång till användardata och samverkan med andra program. Den senaste versionen, manifest_version 3, medför betydande förändringar jämfört med tidigare versioner, där bland annat säkerheten och prestandan har förbättrats. För att kunna skapa ett effektivt och välfungerande tillägg är det viktigt att förstå hur dessa olika inställningar påverkar både tilläggets funktion och användarupplevelse.

I Manifest V3 definieras flera grundläggande egenskaper. "manifest_version" är en sådan egenskap som talar om för webbläsaren vilken version av manifestet som ska användas. Detta värde påverkar strukturen på hela manifestfilen och måste vara korrekt angivet för att tillägget ska fungera som avsett. Exempelvis, för att ange att tillägget ska använda manifest_version 3, ser det ut så här:

json
{


  "manifest_version": 3
}

En annan viktig egenskap är "minimum_chrome_version". Den här parametern definierar den lägsta versionen av webbläsaren som krävs för att tillägget ska kunna köras korrekt. Den här inställningen är användbar för att säkerställa att endast användare med en modern och säker version av webbläsaren får tillgång till tillägget:

json
{


  "minimum_chrome_version": "90"
}

Tidigare användes egenskapen "nacl_modules" för att stödja Native Client (NaCl), vilket tillät körning av komprimerad C- och C++-kod i webbläsaren. Denna funktionalitet har dock blivit föråldrad och avvecklades helt 2021. Det är därför viktigt att känna till att gamla tillägg kan använda denna egenskap, men den ska inte längre användas i nya versioner.

En annan egenskap som kan vara användbar för tilläggsutvecklare är "oauth2", som gör det möjligt för tillägget att registrera sig som en OAuth2-klient. Detta gör det möjligt för tillägget att begära specifika behörigheter för att interagera med användarens data på externa plattformar, exempelvis Google:

json
{
  "oauth2": {
    "client_id": "oAuthClientID.apps.googleusercontent.com",
    "scopes": [
      "https://www.googleapis.com/auth/contacts.readonly"
    ]
  }
}

För att ge en bättre användarupplevelse kan man använda "omnibox"-egenskapen. Den här parametern gör det möjligt att konfigurera webbläsarens omnibox (adressfältet) så att användaren kan interagera med tillägget direkt genom att skriva specifika kommandon i adressfältet. Till exempel, om användaren skriver "bbx" följt av ett mellanslag, aktiveras tilläggets gränssnitt:

json
{
  "omnibox": {
    "keyword": "bbx"
  }
}

Dessutom finns egenskapen "optional_permissions", som definierar de behörigheter som tillägget inte behöver för att fungera men som användaren kan välja att ge tillgång till vid behov. Detta gör det möjligt att lägga till nya funktioner i framtida versioner utan att kräva att alla användare godkänner de nya behörigheterna vid installationen.

json
{
  "optional_permissions": [
    "cookies",
    "history",
    "notifications"
  ]
}

En annan viktig del av manifestfilen är "options_ui", som definierar hur inställningssidan för tillägget ska presenteras. Detta är en central funktion för att låta användarna interagera med tilläggets inställningar. I vissa webbläsare kan man även ange om denna inställningssida ska öppnas i ett nytt fönster eller som en inbäddad sida:

json
{
  "options_ui": {
    "page": "components/options/options.html",
    "browser_style": true
  }
}

Det är också viktigt att känna till att äldre egenskaper som "page_action" och "permissions" fortfarande kan förekomma i gamla tillägg, men i Manifest V3 har dessa egenskaper antingen ersatts eller fått nya format. En korrekt förståelse av dessa förändringar är viktig för utvecklare som arbetar med att uppdatera eller migrera äldre tillägg.

Vad som är centralt för utvecklaren är att förstå hur dessa parametrar inte bara påverkar tilläggets funktion utan också hur de styr tillgången till användardata, säkerheten och tilläggens interaktion med webbläsarens API:er. Att hålla sig uppdaterad om de senaste förändringarna i webbläsarens utveckling och manifestversioner är avgörande för att skapa effektiva, säkra och användarvänliga tillägg.

Vilka ramverk och verktyg underlättar utveckling av webbläsartillägg?

Plasmo är ett ramverk som bygger på React och gör utvecklingen av webbläsartillägg både enkel och effektiv. Det är utformat för att behandla utvecklingen av tillägg på samma sätt som utvecklingen av en modern React-webbapplikation, vilket gör det perfekt för utvecklare som föredrar ett TypeScript-först-tilvägagångssätt. Plasmo hanterar automatiskt manifestfilen och förenklar hanteringen av beroenden, vilket gör det till ett utmärkt val för utvecklare som vill skapa funktionella, användarvänliga tillägg utan att behöva oroa sig för manuell uppdatering av konfigurationer. Ramverket integreras också med moderna webbverktyg, vilket gör det särskilt lämpligt för utveckling av frontend-tunga tillägg med komplexa användargränssnitt.

WXT är ett annat kraftfullt ramverk som erbjuder robust stöd för flera webbläsare och automatiserade tester. Till skillnad från enklare lösningar, tillhandahåller WXT ett strukturerat arbetsflöde för utvecklare som vill skapa mer avancerade tillägg. Ramverket använder sig av esbuild för snabb bundling och optimering, inklusive död kod-eliminering och tree shaking. Detta gör att utvecklare kan skapa effektiva och prestandaoptimerade tillägg utan att behöva investera mycket tid på manuell optimering.

Extension.js, å andra sidan, är ett kommandoradsverktyg som förenklar utvecklingen av tvärwebbläsartillägg genom att integrera moderna utvecklingsstackar och ge inbyggt stöd för TypeScript, WebAssembly och JavaScript. Det förenklar projektsetup och hantering och gör det möjligt för utvecklare att snabbt skapa nya tillägg med hjälp av färdiga mallar och komponenter. För utvecklare som redan har befintliga tillägg kan Extension.js installeras som ett paket och anpassas till deras nuvarande arbetsflöde.

Förutom de specifika ramverken och verktygen finns det flera användbara webbplatser som kan hjälpa till i utvecklingsprocessen. Till exempel erbjuder Building Browser Extensions en samling öppna källkods-demos för varje API som används vid webbläsartillägg, vilket gör det lättare för utvecklare att förstå hur man implementerar olika funktioner. Andra webbplatser som Chrome Developer Tools och Extension Workshop erbjuder resurser för att publicera tillägg på de mest populära plattformarna som Chrome Web Store och Firefox.

Det är också viktigt att förstå att webbläsartillägg kan använda olika typer av scripts: innehållsskript, bakgrundsskript och popup-skript. Dessa skript interagerar med webbsidan på olika sätt och kräver att utvecklare hanterar rätt behörigheter och säkerhetspolicyer. En annan aspekt av utvecklingen av webbläsartillägg är hanteringen av användardata och säkerheten kring denna. Webbläsartillägg kan vara en säkerhetsrisk om de inte hanteras korrekt, därför måste utvecklare vara medvetna om de potentiella farorna och använda bästa praxis för att skydda användarnas data och privatliv.

Förutom att förstå verktygen och ramverken är det också avgörande att utvecklare har en god förståelse för hur olika webbläsare hanterar tillägg. De kan ha olika API:er och säkerhetspolicyer som påverkar tilläggets funktionalitet. Det är därför viktigt att testa tillägget på olika webbläsare och plattformar för att säkerställa att det fungerar som förväntat.

Vidare bör utvecklare beakta användarupplevelsen. Ett väldesignat tillägg är lätt att förstå och använda, vilket ökar chanserna för att det ska bli populärt bland användare. Det är också avgörande att erbjuda en god användarsupport och kontinuerligt underhålla och uppdatera tillägget för att hålla det kompatibelt med nya versioner av webbläsare och operativsystem.

Hur beräknas och simuleras droppars rörelse och kollision vid flygplansbryggning?
Hur formar arv och immigration vår identitet och politik?
Hur en stokastisk harmonisk process kan modellera praktiska system och dess tillämpningar