Vad kan vi lära oss från den logiska empirismen och dess inverkan på dagens vetenskap?

Den logiska empirismen, som var framträdande under 1900-talets första hälft, hade en grundläggande påverkan på utvecklingen av vetenskaplig metodologi och på hur vi förstår vetenskapens roll i samhället. Även om den idag kan verka som en relativt strikt och nästan dogmatisk filosofi, så erbjuder den viktiga insikter om gränserna för vad som kan kallas vetenskap och vilka principer som bör styra vetenskapliga undersökningar.

Det här förkastandet av metafysik, och strävan efter att isolera vetenskapen från icke-observerbara entiteter, ledde dock till ett grundläggande dilemma: hur kan vetenskapen fortsätta att göra framsteg om den inte kan referera till icke-observerbara företeelser som atomer, gravitationskrafter eller mörk materia? För att lösa detta problem började de logiska empiristerna arbeta med system där icke-observerbara element kunde vara en del av en sammanhängande teori, så länge dessa teorier kunde verifieras genom experiment och observationer.

Trots att många av de logiska empiristernas tankar och metoder har blivit kritiserade och delvis övergivna, finns det viktiga lärdomar att hämta. För det första påminner de oss om betydelsen av att vara kritiska mot obekräftade påståenden. Vetenskapens styrka ligger i dess förmåga att ständigt ifrågasätta och ompröva sina egna teorier och metoder. För det andra, som de vänsterorienterade medlemmarna av Wienkretsen visade, är vetenskapen inte bara en neutral sökning efter objektiv sanning utan också ett kraftfullt verktyg för att utmana orättvisor och etablerade maktstrukturer.

Det är också viktigt att förstå att vetenskapen inte kan separeras från den kulturella och sociala kontexten den verkar inom. För den logiska empirismen var vetenskapen ett universellt språk som skulle förena olika discipliner och människor genom en gemensam förståelse av världen. Detta ideal om en enhetlig vetenskap, där alla discipliner kan tala ett gemensamt logiskt språk, är fortfarande en vision som påverkar många områden inom dagens vetenskapliga forskning.

Samtidigt måste man vara medveten om de begränsningar som följer av att strikt hålla sig till en empiristisk syn på vetenskap. Till exempel, även om ett påstående inte kan verifieras genom direkta observationer, betyder inte det att det är irrelevant eller meningslöst. Många vetenskapliga teorier handlar om att förstå fenomen som inte kan observeras direkt, och framsteg inom områden som kvantfysik och kosmologi bygger på just sådana begrepp.

Utöver detta måste vi också erkänna att den logiska empirismen har sina egna blinda fläckar. Till exempel, medan den fokuserar på att skilja vetenskap från pseudovetenskap, kan denna separation ibland vara ideologiskt motiverad. Filosofer som Karl Popper kritiserade den logiska empirismen för att vara för strikt och dogmatisk i sin syn på vetenskapens natur, och hans idé om falsifikation som en metod för vetenskaplig prövning erbjuder ett mer flexibelt synsätt. Popper ansåg att vetenskap inte bara handlar om att verifiera teorier utan snarare om att ständigt försöka falsifiera dem för att testa deras hållbarhet.

För dagens forskare och tänkare erbjuder den logiska empirismen ett viktigt perspektiv på vetenskapens metodologiska grunder. Det är viktigt att förstå de både styrkor och svagheter som kommer med denna syn på vetenskapen, och att vara medveten om att den vetenskapliga metoden ständigt måste utvecklas och anpassas för att möta nya utmaningar. Det är också nödvändigt att inte förlora synen på den sociala och politiska dimensionen av vetenskap, och på hur vetenskapliga teorier och metoder kan påverka samhället på djupet.

Hur energilagar påverkar ekonomiska system och vår förståelse av hållbarhet

Ekonomiska system, precis som biologiska strukturer, är förankrade i fysiska lagar och principer, vilket innebär att de är underkastade specifika lagbundenheter som styr deras funktion och utveckling. I ekologisk ekonomi har förståelsen för hur ekonomiska system fungerar och reproduceras starkt kopplats till material- och energiflöden. Detta är kanske självklart när man tänker på de geopolitiska konflikterna och krigen om resurser, men har länge ignorerats eller betraktats som irrelevant av många ekonomer. Energi, i sin klassiska termodynamiska definition, är förmågan att utföra mekaniskt arbete. Allt mekaniskt arbete är i slutändan ett uttryck för att lyfta ett föremål mot en motståndskraft, och detta definieras genom enhetssystem som joule.

Entropilagen medför att ekonomiska system är underkastade absoluta begränsningar. Energiförbrukning innebär att den lagrade exergin minskar och mineraler förloras till "djävulens stoft", vilket betyder att de inte kan återvinnas. Här uppstår en kontrovers om huruvida material (dvs. objekt med massa och utsträckning) sprids på samma sätt som energi. Trots att det är möjligt att skapa koncentrerade former av både materia och energi inom slutna system, är detta möjligt endast genom tillförsel av energi från ett annat system. I det stora hela kvarstår entropilagen, och alla system tenderar att förlora energi i processer som leder till större oordning.

För att ytterligare förstå de ekonomiska systemens beroende av energiflöden och materialflöden måste vi reflektera över det begrepp som kallas "social metabolism". Detta begrepp beskriver hur ekonomier som samhällsprocesser, som ska tillgodose medborgarnas behov, kräver flöden av energi och material för att bibehålla ett visst tillstånd. Industrialiseringen har byggt på fossila bränslen, vilket innebär att deras utvinning och återföring till naturen har fått katastrofala konsekvenser på både lokal och global nivå. Traditionella ekonomier var däremot solenergidrivna och utnyttjade växters och djurs arbetskraft samt biologiska avfall som kunde absorberas av naturens ekosystem.

För att förstå den förändring som sker inom ekonomiska system, måste vi överge föreställningar om statiska tillstånd och i stället se på de dynamiska och föränderliga processerna. Ekonomiska förändringar måste förstås utifrån historiska vägar och i realtid, snarare än som abstrakta teoretiska modeller som förlitar sig på idéer om jämvikt. Ekonomin, som många andra system, genomgår förändringar i cykler, där energi och material organiseras, ackumuleras, förstörs och frigörs.

Det är också avgörande att förstå att inte alla ekonomiska aktiviteter kan hållas i en teoretisk jämvikt. Försök att hålla skogsekosystem i ett statiskt tillstånd genom att förhindra småbränder har till exempel visat sig leda till större katastrofala bränder, då den naturliga brandekologin inte får sitt utrymme. När människor försöker kontrollera förändring genom att tvinga systemet att förbli i en konstant tillstånd, riskerar de att göra stor skada på det. Det är därför vi måste förstå de ekologiska dynamikerna bakom de resurser vi använder och hur vi omvandlar dem till ekonomiska processer.

Vad innebär det att förena ekonomi, omsorg och miljö i ett post-wäxtsamhälle?

Det ekonomiska systemet har historiskt varit centrerat kring produktion och konsumtion, där tillväxt och ökande konsumtion ofta anses vara nyckeln till välstånd. Men denna uppfattning utmanas av växande rörelser som fokuserar på hållbarhet, social rättvisa och ekologisk balans. Begreppet "degrowth" – eller "tillväxtavveckling" på svenska – föreslår ett paradigmskifte, där det inte längre handlar om att maximera ekonomisk tillväxt, utan snarare om att minska ojämlikheter, bevara naturresurser och säkerställa välfärd för alla. En sådan förändring kräver att vi omvärderar vad ekonomi verkligen handlar om och vilken roll omsorg och miljö spelar i vårt samhälle.

Ekologisk ekonomi och post-keynesiansk teori erbjuder viktiga verktyg för att förstå hur vi kan skapa ett samhälle där inte bara ekonomisk effektivitet, utan även social och ekologisk hållbarhet, prioriteras. Denna syn på ekonomi ser på marknader som en del av ett större system av sociala och ekologiska relationer, där människors välbefinnande och planetens hälsa sätts före kortsiktiga ekonomiska vinster. Det handlar om att förstå och bejaka de gränser som naturen sätter för våra handlingar, samt att hitta vägar för att omfördela resurser på ett sätt som gynnar alla, inte bara de ekonomiskt privilegierade.

Ett samhälle som bygger på omsorg och ekologisk balans kräver en radikal omvärdering av vårt nuvarande ekonomiska system. Vi måste ställa frågor om hur vi producerar och konsumerar, men också om vad som verkligen är viktigt för våra liv och för framtida generationer. Hur kan vi säkerställa att alla människor får sina grundläggande behov tillgodosedda utan att orsaka oåterkalleliga skador på miljön? Detta innebär att vi måste utveckla nya sätt att tänka kring arbete, inkomst, och vad det innebär att leva ett gott liv.

Det är också nödvändigt att vi erkänner att det finns många sätt att organisera ekonomin på, och att det finns alternativa värdesystem som kan leda till mer rättvisa och hållbara resultat. Det handlar inte bara om att skapa ekonomiska modeller som fungerar i teorin, utan om att tillämpa dessa modeller på verkliga samhällen och att förstå de komplexa relationer som finns mellan ekonomiska, sociala och ekologiska system.

Det är också viktigt att förstå att ekonomisk omstrukturering inte handlar om att förneka teknologiska framsteg eller att motsätta sig innovation. Snarare handlar det om att omprioritera våra mål och att använda teknologin för att uppnå hållbarhet snarare än för att upprätthålla ett exploaterande och växande konsumtionsmönster. Teknik kan spela en avgörande roll i att minska våra ekologiska fotavtryck, men detta kräver att vi förändrar vårt sätt att tänka kring vad det innebär att leva i balans med naturen.

Endtext