Hur gränsbevakningens militarisering har påverkat migrationen till USA

Gränsbevakningens kraftiga militarisering, som började öka under 1980-talet, påverkade migrationsdynamiken mellan Mexiko och USA på sätt som inte var helt förutsägbara. Trots att den initialt var tänkt att minska antalet olagliga gränsövergångar, resulterade denna insats i en komplex förändring av migrationsmönstren, utan att signifikant minska mängden olaglig invandring.

Trots de ökande riskerna för migranterna i form av höga temperaturer, uttorkning och andra faror, visste många att chansen att lyckas ta sig in var stor. Denna riskmedvetenhet förändrade dock hur och när människor valde att ge sig ut på en sådan resa. År 1970 var migrationen relativt enkel och billig. Migranter kunde ta en buss till Tijuana eller Juárez, där de snabbt kunde kopplas ihop med en "coyote" (en smugglare) för att övervinna gränsen för en kostnad på runt 500 dollar. Denna resa var inte utan risker, men den innebar inte de dödliga hoten som migranter senare skulle ställas inför.

I början av 2000-talet var situationen dock mycket annorlunda. Migranterna måste nu ta sig till avlägsna och öde områden i Sonoraöknen, bortom de vanliga busslinjerna. Resan via en "coyote" kostade nu mellan 2 500 och 3 000 dollar. Migranterna riskerade att gå vilse i öknen, med dödliga konsekvenser som uttorkning eller hettchock. Dessutom var de stora mexikanska befolkningarna i städer som San Diego eller El Paso, som en gång hade erbjudit en säker tillflykt, nu mycket längre bort.

Trots de ökande kostnaderna och riskerna förblev de ekonomiska incitamenten att migrera starka. För många var chansen att få ett jobb och högre löner i USA en lockande anledning att korsa gränsen. 2010 var det emellertid inte längre lika fördelaktigt att återvända efter att ha arbetat i USA, eftersom migranter var tvungna att betala för en ny, riskfylld övergång om de ville återvända. Den ökade risken och de ständigt stigande kostnaderna för att korsa gränsen ledde till att migranterna stannade längre i USA, vilket minskade det cirkulära migrationsmönstret som hade dominerat tidigare.

Gränsbevakningens ökade närvaro hade dessutom en indirekt effekt på migrationsmönstren. Enligt beräkningar från Massey, Durand och Pren (2016) ledde de ökade gränsbevakningsinsatserna inte till en minskning av de olagliga inresorna, utan snarare till en minskning av antalet migranter som återvände till Mexiko. Efter 1986, då gränsbevakningen intensifierades kraftigt, minskade sannolikheten att återvända från USA drastiskt. Detta ledde till att den totala mängden olagliga invandrare ökade, eftersom fler migranter stannade kvar istället för att återvända hem.

Ett annat resultat av gränsbevakningens militärisering var att den olagliga befolkningen i USA växte snabbare än vad som förväntades, trots att det inte fanns någon ökning av antalet migranter som kom till landet. Från 1996 till 2007 växte den olagliga befolkningen i USA med en hastighet av 860 000 per år, främst på grund av att färre migranter återvände hem, inte för att fler människor försökte korsa gränsen. Denna utveckling var en direkt följd av gränsbevakningens intensifiering, vilket resulterade i att migranterna inte längre kunde tillåta sig att återvända hem för att undvika de höga kostnaderna och riskerna förknippade med att korsa gränsen på nytt.

Det är också värt att notera att migranternas beslut att stanna längre i USA och inte återvända hem skapade en slags fastlåst situation där den olagliga befolkningen växte utan att migranterna återvände till sina ursprungsländer. Denna dynamik belyser hur gränsbevakningens insatser, istället för att minska den olagliga migrationen, i själva verket förstärkte den, vilket skapade ett problem som var ännu svårare att lösa.

Hur kan vi stödja gränsöverskridande utbildning och studenter vi delar?

Arbetet med att förstå och stödja studenter vid den kaliforniska och mexikanska gränsen är ett komplext men nödvändigt uppdrag, särskilt med tanke på de utmaningar och möjligheter som dessa studenter möter. I gränsregionen mellan USA och Mexiko bor ett stort antal studenter vars utbildningsresa sträcker sig över två länder, vilket innebär att deras akademiska erfarenheter inte bara påverkas av det ena landets system utan också av det andra.

För att förbättra utbildningsmöjligheterna för dessa studenter krävs ett nära samarbete mellan utbildningsinstitutioner på båda sidor av gränsen. Ett av de mest framstående initiativen i detta avseende är samarbetet mellan University of California, San Diego (UCSD) och olika mexikanska institutioner, inklusive Universidad Autónoma de Baja California (UABC) och El Colegio de la Frontera Norte (COLEF). Detta samarbete har lett till utvecklingen av projekt som syftar till att förstå och stödja de studenter som rör sig mellan de två länderna och deras utbildningssystem.

En annan viktig komponent var insamlingen av data om dessa studenter. 2015 inleddes en omfattande undersökning av gymnasieelever i den kaliforniska gränsregionen. Syftet var att förstå hur dessa studenter ser på utbildning som en väg till framgång och vilka hinder de står inför på vägen mot högre utbildning. I Tijuana, där ungefär 3000 elever deltog, visade undersökningen att nästan 90 procent ansåg att utbildning var nödvändig för att lyckas i livet. Trots deras höga ambitioner förblev de största hindren för dessa studenter de ekonomiska kostnaderna och bristen på information om hur man söker till universitet, särskilt i USA.

Resultaten från motsvarande undersökning på den amerikanska sidan visade liknande tendenser, men skillnader i resurser och fattigdom var mer påtagliga på den mexikanska sidan. Studenterna på båda sidor delade samma drömmar om en bättre framtid genom högre utbildning, men båda grupperna saknade de konkreta verktygen för att realisera sina ambitioner. Därför behövdes nya metoder och tillvägagångssätt för att bygga broar och stödja dessa studenter i deras väg mot akademisk framgång.

I linje med dessa forskningsinsatser har också pilotprojekt inrättats för att adressera specifika problem som framkommit i undersökningarna. Ett av de mest innovativa projekten är Project SOL, som syftar till att tillhandahålla tvåspråkiga och internationellt ackrediterade onlinekurser i matematik och naturvetenskap, särskilt för studenter som har svårt att komma åt dessa ämnen på grund av språkbarriärer. Ett annat projekt är The “Formadores” Project, där lärarutbildare från Baja California samarbetar med lärarutbildare från San Diego för att skapa en gemensam, binational och tvåspråkig läroplan för att förbereda lärare att möta de specifika behoven hos gränsöverskridande studenter. Ett tredje initiativ är att främja och stödja Seal of Biliteracy, ett certifikat som erkänner studenters tvåspråkiga kompetens, vilket skulle kunna stärka deras akademiska och professionella framtidsutsikter.

Förutom dessa åtgärder är det av yttersta vikt att förstå att de gränsöverskridande studenterna inte bara står inför akademiska utmaningar. De navigerar också genom sociala och kulturella barriärer, som kan vara lika svåra att övervinna. Identitet, tillhörighet och familjens ekonomiska situation spelar också stora roller i deras utbildningsresa. För att verkligen stödja dessa studenter måste vi ta ett helhetsperspektiv och förstå de komplexa faktorer som påverkar deras utbildning och framtid.

För att uppnå långsiktig framgång måste det också finnas en kontinuerlig dialog och samarbete mellan alla aktörer: akademiker, beslutsfattare, lärarkår och familjer. Det krävs en övergripande strategi som inte bara fokuserar på att förbättra de individuella studenternas situation utan också på att skapa ett stödjande system som gör det möjligt för alla studenter att få den utbildning de behöver för att realisera sina drömmar.

Vad påverkar inflödet av icke-auktoriserade mexikanska arbetare till USA?

Estimaten av inflödet av icke-auktoriserade arbetare från Mexiko är centrala för att förstå den outnyttjade efterfrågan på arbetskraft i USA samt för att utforma riktad invandringspolitik. Att uppskatta det bruttovolymen av icke-auktoriserade arbetare innebär att man måste överväga ett antal olika metodologiska ansatser för att få en exakt bild. I den här analysen har vi använt tre huvudsakliga metoder för att uppskatta inflödet av sådana arbetare.

Det är viktigt att notera att medan de två senare metoderna används relativt ofta av forskare, exempelvis Pew Research Center och ekonomen George Borjas, är den första metoden en innovativ ansats som förtjänar att användas mer.

Den totala mängden icke-auktoriserade arbetare från Mexiko har visat en tydlig nedgång sedan 2007, då antalet arbetare uppgick till omkring 4 miljoner, för att falla till cirka 3,2 miljoner år 2014. Detta visar på en långsiktig nedåtgående trend, som sammanfaller med den amerikanska ekonomins svagare tillväxt under och efter den stora recessionen 2007–2009. Den amerikanska byggsektorn, som har varit en stor arbetsgivare av mexikanska invandrare, drabbades särskilt hårt, vilket ledde till en minskad efterfrågan på arbetskraft från denna grupp. Samtidigt har den mexikanska ekonomin haft en snabbare återhämtning jämfört med USA, vilket har minskat trycket på migranter att söka sig till USA.

Förändringar i immigrationspolitiken och gränskontroller har också bidragit till minskningen. Under 1980- och 1990-talen skärptes gränskontrollerna kraftigt, men dessa åtgärder ledde snarare till att invandrare började korsa andra delar av gränsen än att de helt slutade försöka. Under 2000-talet har gränsen blivit både dyrare och farligare att korsa, vilket lett till ett lägre inflöde av migranter. Dessutom har deportationerna ökat och flera delstater har infört lagar som gör det svårare för icke-auktoriserade invandrare att leva och arbeta där.

Analys av det nya inflödet av icke-auktoriserade mexikanska arbetare, som representeras av bruttomått (och inte nettoflöden), visar att det också är cyclical. Detta inflöde var särskilt högt i slutet av 1990-talet och början av 2000-talet, för att därefter börja minska efter 2006. För att bättre förstå dessa fluktuationer kan vi jämföra inflödet av nya arbetare med antalet gränsbeslag, vilket visar på en ganska liknande trend efter 2000. Det visar på en stark koppling mellan faktorer som påverkar det ekonomiska landskapet både i USA och Mexiko.

Remitteringar, det vill säga de pengar som mexikanska arbetare skickar hem till sina familjer, har också en dubbel effekt. Å ena sidan kan remitteringar minska incitamenten att migrera, eftersom den extra inkomsten gör det lättare för de som stannar kvar att leva ett bättre liv. Å andra sidan kan remitteringarna stimulera ekonomisk aktivitet i ursprungsländerna, vilket i sin tur kan leda till jobbtillväxt och högre löner som gör att migrationen minskar.

För att sammanfatta, medan många faktorer samverkar för att forma migrationsflödena, är det klart att både ekonomiska förhållanden i ursprungslandet och i destinationlandet är avgörande. Dessa faktorer skapar en komplex dynamik som forskare och beslutsfattare måste förstå för att effektivt kunna utforma policyer och åtgärder för att hantera invandring.

Hur förändringar i arbetsmarknaden och gränskontroller påverkar olaglig invandring

Resultaten från regressionsanalyser visar tydligt att både ekonomiska förhållanden i USA och Mexiko har en betydande påverkan på inflödet av olagliga invandrare. I första hand är det faktorer som löner, sysselsättning och gränskontroll som styr migrationsmönstren. En ökning av genomsnittlig lön i USA med 1 procent leder till en ökning av olaglig invandring med mellan 8 och 14 procent, beroende på vilken specifikation som används. Detta innebär en stark känslighet för arbetsmarknadsförhållandena, något som är särskilt viktigt eftersom lönerna under den undersökta perioden ofta var låga eller oförändrade i USA.

I motsats till detta, om lönerna i Mexiko ökar, minskar utvandringen med 3 till 4 procent för varje procentuell löneökning. Detsamma gäller sysselsättningen i de båda länderna: en ökning av sysselsättningen i USA med 1 procent leder till en ökning av migrationen med 13 till 14 procent, medan ökad sysselsättning i Mexiko resulterar i minskad utvandring. Detta illustrerar hur "push"- och "pull"-faktorer interagerar och påverkar migrationen på olika sätt.

Det är också värt att notera att ungdomar, både i USA och Mexiko, har en direkt effekt på migrationsflödet. En större grupp unga amerikaner tenderar att minska inflödet av olagliga arbetare, troligen för att de själva fyller de jobb som annars skulle ha tagits av migranter. I kontrast ökar en större grupp unga mexikaner utvandringen, då deras inträde på arbetsmarknaden ofta leder till sänkta relativa löner, vilket ökar incitamenten att migrera.

En annan aspekt som inte får förbises är den påverkan handel och remitteringar har på migrationen. Trots att handelsrelaterade faktorer inte visar en direkt påverkan i analysen, antyder preliminära bevis att ökad handel med USA faktiskt minskar emigrationen från Mexiko. Detta tyder på att en blomstrande ekonomi, särskilt inom bilindustrin som är en stor arbetsgivare i Mexiko, erbjuder fler jobbmöjligheter och därmed minskar drivkrafterna för migration.

Också remitteringar spelar en viss roll, men deras inverkan är inte lika stark som många skulle tro. Enligt resultaten från regressionsanalyser är effekten av remitteringar på migration liten och inte statistiskt signifikant i de flesta modeller. I vissa specifikationer där löner inte ingår, visas dock en liten negativ effekt, vilket skulle kunna tolkas som att remitteringar minskar behovet av migration, men detta är inte en universell sanning.

För politiker innebär detta att en striktare gränskontrollpolitik, utan att skapa legala vägar för invandrare att komma till USA, kan orsaka betydande problem för vissa sektorer i ekonomin. Olagliga invandrare spelar en stor roll på arbetsmarknaden, särskilt inom jordbruk, byggindustri och turism. I dessa branscher, där de illegala arbetarna ofta står för en oproportionerligt stor andel av jobbtillväxten, kan en minskning av inflödet av arbetare leda till större ekonomiska svårigheter, inklusive stigande priser och att små, arbetskraftskrävande företag går i konkurs.

Det är uppenbart att den mest effektiva vägen framåt är att kombinera striktare gränskontroller med en möjlighet för företag att anställa utländska arbetare på laglig väg. Exempelvis har antalet visum för säsongsarbetare (H2A) tredubblats på bara tio år, från 52 000 år 2007 till 162 000 år 2017. Detta är ett steg i rätt riktning, men fortfarande är det viktigt att förstå att det är den lagliga arbetskraftsinvandringen som måste utvecklas för att säkerställa en hållbar arbetsmarknad.

Slutligen måste vi också beakta de långsiktiga effekterna av politiska beslut på migration. En protektionistisk handelspolitik, som att införa tullar eller strängare handelsavtal, kan ha oavsiktliga konsekvenser genom att öka incitamenten för olaglig invandring. Om ekonomin i Mexiko växer tack vare ökad export och produktion kan det minska antalet som söker sig till USA. På så sätt kan väl genomtänkta handels- och ekonomiska policys, som stärker både lokala och globala marknader, minska drivkrafterna för olaglig migration.

Hur påverkar ekonomiska och demografiska faktorer vår förståelse av utveckling?

I en värld där förändringar i befolkning och ekonomi sker i snabb takt, är det avgörande att förstå hur dessa faktorer interagerar och formar samhällens utveckling. En viktig aspekt som belyses i studier är den ekonomiska ojämlikheten, som ofta syns i inkomstklyftor mellan olika samhällsgrupper. I länder som USA och Mexiko, till exempel, är inkomstklyftorna särskilt stora, vilket har långtgående konsekvenser för både samhällsstrukturer och individers livsvillkor. Det är också värt att notera att de länder som kämpar med de största ojämlikheterna, ofta har en stor andel av befolkningen med låg utbildning och inkomster under minimilönen, vilket förstärker den sociala klyftan.

En annan aspekt av ekonomisk utveckling som är viktig att förstå är statens roll genom olika typer av stöd till producenter. "Decoupled payments" eller avknoppade betalningar från regeringen, är ett exempel på statliga kontroller där jordbrukare får ekonomiskt stöd utan att det påverkar deras beslut om produktion. Denna typ av stöd är avgörande för att upprätthålla en stabil livsmedelsproduktion i länder med stora jordbrukssektorer, särskilt när det gäller de globala värdekedjorna.

Demografiska förändringar, såsom en minskning av födelsetalen eller en förändrad åldersstruktur i en befolkning, påverkar också samhällens ekonomiska dynamik. I Mexiko, till exempel, skedde en snabb fertilitetsövergång under 1900-talet, vilket medförde en förändring i befolkningens sammansättning. Färre barn och en åldrande befolkning kan medföra både utmaningar och möjligheter för arbetsmarknaden och de offentliga systemen. Begreppet "beroenderatio" är ett användbart verktyg för att förstå hur förändringar i åldersstrukturer påverkar samhällets ekonomiska stabilitet. Detta mått jämför antalet personer som är beroende av arbetskraften, såsom barn och äldre, med den arbetsföra befolkningen. Ju högre beroenderatio, desto större påfrestning på de offentliga finanserna och de sociala systemen.

Att förstå dessa interrelationer mellan ekonomi, demografi och social integration är avgörande för att skapa hållbara och rättvisa utvecklingspolicys. En fortsatt globalisering och snabba förändringar i arbetsmarknaden kommer att kräva flexibla och långsiktiga lösningar för att säkerställa att alla samhällsgrupper har möjlighet att delta i och dra nytta av ekonomisk tillväxt.

Det är också viktigt att förstå att förändringar i befolkning och ekonomi inte bara påverkar de som lever i ett specifikt land, utan också har långtgående effekter på den globala samhällsekonomin. I takt med att fler länder knyts ihop genom handel, migration och investeringar, kommer de enskilda nationernas ekonomiska och sociala policyer att behöva ta hänsyn till ett globalt sammanhang. Hur länder hanterar sina egna inkomstklyftor, befolkningens sammansättning och integrationen av invandrare kommer att vara avgörande för framtida globala utmaningar och möjligheter.