Hur kan fiskare minska dödligheten hos havsfåglar?

Att minska fångst av havsfåglar i samband med kommersiellt fiske är en utmaning som kräver både tekniska innovationer och samarbeten på flera nivåer. Ett av de mest effektiva sätten att minska dödligheten hos havsfåglar, såsom den rosafötterade skärsnäppa, är att modifiera fiskeredskap, såsom purjeseinednät, på ett sätt som inte påverkar fiskefångsten. Genom att göra små justeringar på nätens design har dödligheten minskat med mer än 70%. Dessa metoder, som har blivit allt vanligare bland fiskare i olika delar av världen, har visat sig vara både effektiva och praktiska.

Men det handlar inte bara om de tekniska lösningarna. För att verkligen göra skillnad måste det också finnas ett politiskt engagemang och internationella samordningsinsatser. BirdLife International arbetar nära med regeringar och regionala fiskeriförvaltningar för att implementera effektiva åtgärder för att minska fångst av havsfåglar. Detta sker genom att påverka lagstiftning och utveckla strategier som fiskare och regeringar kan implementera för att skydda fåglar i de mest utsatta områdena. Exempel på detta är den Regionala Fiskeriförvaltningsorganisationen (RFMO), där länder som Kina, Japan, Australien och Nya Zeeland samordnar sina åtgärder för att minska bycatch i internationellt vatten.

En annan central del i arbetet med att skydda havsfåglar är bekämpning av invasiva arter på öar där dessa fåglar häckar. Genom att eliminera rovdjur som råttor och katter, som äter fågelägg och ungar, har BirdLife och dess partners lyckats minska hoten mot arter som Polynesisk stormpetrel och Fiji-petrel. Denna typ av arbete är avgörande för att kunna bevara arter som Antipodean albatross, vars population har minskat med 5,7% per år. Åtgärder som dessa, tillsammans med ökad medvetenhet och utbildning om fiskets påverkan på fåglar, är viktiga för att vända den negativa trenden för dessa arter.

Det är även viktigt att förstå att dessa åtgärder inte är tillräckliga om inte fiskare själva, särskilt de som fiskar i högriskområden för fågelbycatch, är medvetna om de bästa metoderna för att minska fångsten. Att ge fiskare den rätta utrustningen och utbildningen om hur man minimerar fångst av havsfåglar, samt att öka medvetenheten om de ekologiska och ekonomiska fördelarna med att skydda dessa arter, är avgörande för att skapa en långsiktig lösning.

För att åstadkomma en verklig förändring måste det också finnas ett ökat globalt engagemang och ett långsiktigt stöd för att fortsätta utveckla och implementera dessa åtgärder. Ju fler människor som är villiga att stödja den här typen av bevarandeinsatser, desto större chans finns det att vi kan skydda havsfåglarna och förhindra deras utrotning. Global Birdfair är en sådan plattform som samlar människor och resurser för att främja denna viktiga fråga, och varje besökare och deltagare bidrar till att bygga en hållbar framtid för våra fåglar.

Hur man identifierar och observerar fåglar på klippor: en guide för fågelskådning

Klipporna längs Storbritanniens kustlinje erbjuder en unik plats för fågelboende, och ingen art verkar bättre anpassad till dessa dramatiska högar av sten än pilgrimsfalken. Denna kraftfulla rovfågel trivs på högre höjder och har anpassat sig till att häcka på kyrktorn och andra strukturer i städer, som ett resultat av minskade naturliga klipphabitat. Dess imponerande förmåga att navigera vid höga hastigheter och jaga sina byten med precision gör den till en fascinerande art för fågelskådare.

Men pilgrimsfalken är inte den enda fågeln som gör klipporna till sitt hem. Flera andra rovfåglar och sjöfåglar delar denna miljö, och för den erfarne fågelskådaren är det viktigt att kunna identifiera dem korrekt för att få ut det mesta av en klippfågelupplevelse.

En av de fåglar som ofta kan förväxlas med pilgrimsfalken är den vanliga gråfalken, en art som kännetecknas av sin slankare kropp och mer subtila färgtoner. Gråfalken har en ganska distinkt look med ett svart "mustasch"-mönster vid sidan av näbben, och dess ögon är ofta beskrivna som nästan smaragdgröna. Fjädrarna på kroppen har en blågrå ton, medan stjärten är lång och elegant. Gapen är en ljusorange nyans, och dess iögonfallande, "punkiga" krage ger fågeln ett något rufft intryck. Denna fågel är långt ifrån lika massiv som pilgrimsfalken, men den är lika snabb och listig i sitt jaktbeteende.

En annan fågel som är vanlig på klippor är den svarta och grå jackdaw. Den har ett karakteristiskt utseende med en glänsande svart krone och en blekare grå nacke och sidor. Detta ger fågeln en kontrasterande och nästan självsäker look. Jackdaw är en ganska liten korvliknande fågel och kan ofta ses bära nästmaterial när den bygger sitt bo. Den har en kort, spetsig näbb, och den lilla storleken gör att den lätt förväxlas med andra små fåglar i klippmiljön, särskilt med andra kråkfåglar som har mörka färger.

I området kring klipporna är också auks, som puffin och guillemot, ofta synliga. Puffinen, som kan kännas igen på sin massiva, färgglada näbb, är en liten auk som ofta ses under häckningstiden. På samma sätt, även om guillemot och razorbill ser ganska lika ut vid första anblick, är det skillnader i näbbens form och storlek som hjälper fågelskådaren att identifiera dem. Razorbillen kännetecknas av en platt, svart näbb med en vit linje på översidan, medan guillemoten har en mer smal, helt svart näbb.

För den som vill lära sig mer om fåglarna på klipporna är det viktigt att förstå de subtila skillnaderna i deras utseende och beteende. Till exempel, medan de flesta av dessa fåglar föredrar klippiga miljöer, har de också specifika preferenser när det gäller boendets struktur. Pilgrimsfalken, som ofta häckar på de mest otillgängliga delarna av klipporna, är känd för sitt höga hastighetsjaktmönster, medan andra rovfåglar som gråfalken kanske är mer benägna att bygga bo i närliggande träd eller byggnader.

Det är också värt att notera att fågelskådning på klipporna inte bara handlar om att identifiera fåglarna när de är på sitt häckningsområde. Höst- och vintermånaderna kan ge en helt annan upplevelse då många av dessa fåglar samlas på klipporna för att söka skydd eller föda. Under denna period är det möjligt att få syn på rovfåglar som ugglor, såsom den långörade ugglan, som ofta rör sig under de mörkare timmarna på dagen.