På Wall Street ställer man sig ofta frågan: Kan de hålla företag ansvariga? Kan de kräva att varje marknad ska vara belastad med ett ansvar för det gemensamma goda, för de mest utsatta, och för vår planets välmående? Det är en fråga som sällan besvaras på ett konkret sätt. Företag och deras ledare har sällan något intresse av att följa sådana krav, och därför måste de profeter som står för dessa värderingar bli ännu högljuddare. När den då blivande presidenten Obamas pastor, Jeremiah Wright, talade ut om Amerika, blev svaret förvånande nog inte bara från politiska motståndare utan även från hans egna troende. Många kunde inte föreställa sig att någon skulle våga kritisera sitt eget land i Guds namn. Inte detta land, det "ljus på en kulle" som Gud skulle ha satt för alla att beundra. Hillary Clinton konstaterade att metodister aldrig skulle tala på det sättet. Det var en kritik som ledde till en reaktion från många, men det är en reaktion som är typisk för profeter: de irriterar och utmanar de dominerande normerna.

Martin Luther King Jr. är ett tydligt exempel på en profet som förstod hur alla delar av samhället hänger samman – från sophämtare till Vietnamkriget. Hans vision var inte begränsad till en del av världen utan sträckte sig över hela samhällets strukturer. Den amerikanska regeringen och dess ledare, som president Lyndon B. Johnson, kunde inte se den kopplingen. De förstod inte den djupa relationen mellan de förtryckta och de makthavande, mellan de som lidit under orättvisor och de som genom sina beslut hade skapat dem. På samma sätt som Bibelns profeter såg den orättvisa som samhället gömde, såg King de dolda strukturerna i sin egen tid.

Att läsa Bibelns profetiska böcker i dag kan vara en utmaning, särskilt för de som ser världen genom en ekonomisk realistisk lins. Företagsvärlden, där vinster och konkurrens styrt många beslut, tenderar att ha svårt att förstå eller ta till sig dessa antika profetior som handlar om rättvisa, jämlikhet och mänsklig värdighet. Ekonomiska studier tenderar att förringa sådana frågor, eftersom de inte omedelbart kan relateras till ekonomisk tillväxt eller marknadsdynamik. Detta fenomen är särskilt uttalat i dagens värld, där många troende vill ha en försonlig Jesus, en Jesus som inte stör den ekonomiska och politiska ordningen. Fundamentalister vill hålla Jesus på korset, långt ifrån att vara en utmanare av maktstrukturer. Men detta är också en profetens roll: att störa, att ställa obekväma frågor om vad som verkligen betyder något i samhället.

Profeter är svåra att leva med, särskilt för dem som håller fast vid nationalism och patriotism som de mest grundläggande värdena. Många amerikaner, men inte européer, kan inte föreställa sig en Gud som både välsignar socialdemokratin och fördömer idolatri i form av fria marknader. Som Abraham Heschel, en stor beundrare av profeternas röst, uttryckte det, "Profeter verkar alltid sjunga en oktav för högt." Deras ord är obekväma, ofta direkt störande för den etablerade ordningen. Men det är i denna konflikt som profeten spelar sin viktigaste roll: att ständigt påminna om det som är bortom det synliga och förståeliga för alla andra.

För att förstå profetens väg måste man först förstå att det inte handlar om en roll som enbart förbehålls de som har politisk makt eller inflytande. Det handlar om alla som är villiga att lyssna på den djupare kallelsen, de som ser de orättvisor som andra ignorerar. Dessa människor kan vara i vilken social, politisk eller ekonomisk position som helst. Det finns inget "perfekt" ställe eller tillfälle för att vara profet, för det handlar om att vara villig att ställa de svåra frågorna: Varför går det så här? Vem drar nytta av detta system? Vem förlorar på det? Och framför allt: Vad kan vi göra för att förändra det?

Bibelns berättelse om exodus och den nya förbundet i Gamla testamentet och Evangelierna i Nya testamentet handlar om att Gud är med de förtryckta och kallar oss att vara en del av en värld där rättvisa och barmhärtighet ska råda. Det är i denna rörelse av frihet och transformation som profeterna verkar. De ser mer än bara sina egna generationers orättvisor; de ser det djupa och strukturella som binder ihop tid och plats.

För den som söker en väg att gå i profetens fotspår är det en utmaning, för det handlar om att förstå och ibland konfrontera verkligheten av förtryck och orättvisa. Men samtidigt handlar det om att tro på möjligheten till förvandling. Profeten är den som i tider av förtvivlan ser hoppet och i tider av mörker ser ljuset. Det handlar inte bara om att säga sanningen, utan också om att leva den. Och för många innebär det att gå emot strömmen, att inte bara vara en vittne till förtryck utan också att vara en aktiv del av förändringen.

Hur Amerikansk Exceptionalism Blir Ett Idolatriskt Nationalistiskt Kapitalism

De sökande efter plats i den amerikanska offentliga sfären reduceras inte enbart till sekularism, förklädd till Amerikas etablerade ideologi, eller historiska religioner som kristendom, judendom eller islam. Vad som ofta kallas amerikansk exceptionalism, en form av officiell civil religion i Amerika, är ett annat alternativ, som skiljer sig både från sekularism och biblisk kristendom. Forskare som Robert Bellah, som delvis bygger på Alexis de Tocquevilles observations från 1800-talet i Democracy in America, föreslog termen amerikansk civil religion för att beskriva en icke-sekteristisk kvasi-religiös tro som existerar i USA, med heliga symboler hämtade från nationens historia. Denna civil religion, inte olik historiska religioner, fungerar som en sammanhållande kraft och ett gemensamt värdesystem som främjar social och kulturell integration.

Bellah såg en gemensam civil religion med vissa grundläggande tro, högtider och ritualer som parallellt men oberoende av historiska religioner som kristendom. Bland dess kännetecken finns filantropisk fromhet, heliga texter och symboler som Konstitutionen och flaggan, helgade amerikanska institutioner, tron på Gud, rättigheter givna av Gud, frihet som en gåva från Gud genom regeringen, Gud som suverän domare, amerikansk välstånd som ett resultat av Guds försorg, Amerika som en stad på en kulle och ett ljus av hopp och rättfärdighet som tjänar högre syften än rent egenintresse. Det verkade som en amerikansk form av Shinto, som grundade oss i det förflutna—minus folkutrotning eller slaveri, minus kritisk självreflektion. I Bellahs syn på civil religion började det som en dialektik mellan utilitaristisk individualism och omsorg om det gemensamma goda. Men när den amerikanska historien utvecklades, släppte denna livliga dialektik och civil religion började framstå mer och mer som en i stort sett okritisk hyllning av amerikansk exceptionalism.

Civil religion tolereras särskilt i den offentliga sfären om religiös specifikitet tas bort. Den amerikanska vägen, utan att vara färgad av en särskild kristen social evangelium. Detta kan ses i utvecklingen av termen "stad på en kulle" för att beskriva den amerikanska erfarenheten. Frasen kommer från Jesu Bergspredikan i Matteus 5:14, där han säger: "Ni är världens ljus. En stad som ligger på ett berg kan inte döljas." I sin predikan på skeppet om Massachusetts Bay, förmanade guvernör John Winthrop puritanerna som var på väg att landstiga med en mycket hög standard för deras strävan. Vissa har sett denna allusion som en skryt, där Amerika framställs som världens förhoppningar, en fyr av frihet i en värld av förtryckande regimer. President Reagan gillade att lägga till "skinande" till vår status som stad på en kulle. Andra har å andra sidan invokat det mer som en strävan—ett ideal som inspirerar oss även när vi faller långt under att uppnå det.

I As a City on a Hill: The Story of America’s Most Famous Lay Sermon, argumenterar historikern Daniel Rodgers att det "vi" som Winthrop syftade på i "vi skall vara som en stad på en kulle" aldrig var det framtida USA, eller något annat mänskligt rike. Puritanerna som följde Winthrop till den nya världen kom för att rena och utöka kyrkan, inte för att grunda en ny nation eller expandera ett redan existerande imperium. Om något, var Winthrops metafor en varning till de kristna att inte vara hemma i världen. Det vittnade om en oundviklig spänning mellan Kristi följare och den omgivande kulturen, och påminde dem om att även de mest fromma var benägna att snubbla. Winthrop hade inte för avsikt att höja puritanernas självkänsla, utan att kyla ner dem med Guds dom. Men vi har därefter föredragit att berätta för oss själva att redan ett och ett halvt sekel före självständigheten, en av våra tidigaste "grundare" profeterade att Gud hade utvalt det framtida USA för ett särskilt uppdrag för världen.

Amerikansk exceptionalism har därmed blivit en form av nationell självbelåtenhet, vars åkallan finns i nästan varje politiskt tal ("Gud välsigne er och Gud välsigne Amerika" har blivit obligatoriskt, nästan som John 3:16-banderollen vid en fotbollsmatch). Amerikansk exceptionalism idolisera amerikansk nationalism, inklusive ofta en avreglerad kapitalism, vars osynliga hand är själva Guds försyn. Civil religion som självberömmande saknar den profetiska rösten och den förbundna rättvisan i Gamla Testamentet, och den oroväckande förkunnelsen om Guds herravälde i Jesu Kristi tjänst i Nya Testamentet. Den vill specifikt leva utan att ta ansvar för begreppet social rättvisa. Medan den amerikanska civil religionen kan hävda att Lincoln var dess mest berömde teolog och martyr, fortsätter ett genomgripande rasism att härska. Vit nationalism är åter under president Trump och gör uttryckliga och oundvikliga anspråk.

Tidigare analyser av civil religion nämnde inte typiskt sett avreglerad och helgad kapitalism som väsentlig för dess självförståelse och som ett tecken på Guds försyn, även om konservativa och den kristna högern gör det grundläggande för deras självförståelse. Det har blivit så att amerikansk exceptionalism som en nationell religion specifikt har avvisat icke-konformistiska eller religiöst radikala idéer och rörelser. Idén om den amerikanska presidenten som ledare för civil religion har blivit löjlig under Trump. Eller inte. Inför 2020 års val kommer återigen "socialism" att definieras som hädelse för civil religionen. I förkastandet av social rättvisa spelar Trump den höga prästen.

Denna utveckling visar på hur amerikansk exceptionalism inte bara blivit en ideologi som styr nationens politiska kurs utan också en religiös övertygelse som förenar nationens självkänsla och makt. Det är en tro som spänner över politiska, ekonomiska och sociala gränser och som i allt större utsträckning formas av kapitalistiska värderingar.

Vad innebär ett radikalt Guds rike på jorden?

En motkultur befolkad av "bosatta utomjordingar", som 1 Petrus beskriver, kommer aldrig att passa väl in i de rådande sociala och politiska institutionerna. Den grundläggande proklamationen från den tidiga kristendomen var: "Jesus Kristus är Herre." Bakom denna bekräftelse döljer sig nästan säkert den implicita frågan: "Hur skulle jorden se ut om Gud var kejsare och de nuvarande härskarna inte hade makten?" Men ett radikalt rike förlorar sin innebörd när kristendomen förlägger det till himlen. Eller när Guds regering reduceras till en andlig väckelse i den troendes hjärta, något som inte tar upp något offentligt utrymme och lämnar maktfulla politiska eller ekonomiska krafter oberörda och icke-granskade. Guds rike är inte ett evakueringsorder från jorden.

Jesu proklamation om Guds rike bemyndigar oss att finna nya sätt att vara människa på jorden — att översätta en befriande Gud till jordisk rättvisa. Att visa att Bibelns Gud har kommit för att befria oss är en sak; att göra detta begripligt för människor som tror att alla religiösa påståenden är meningslösa är något helt annat. En ytterligare utmaning är att få många djupt konservativa kristna att bjuda in en Gud till middagsbordet som har glädjens budskap för de lågsta i samhället. Kan vi förhandla om Bibelns exodus-Gud återvänder från exilen? Kan en liberal Gudsberättelse berättas så övertygande att Gud inte kan motstå att återvända för att leva i den, och att människor i modern tid inte kan motstå att omfamna den? Detta var Esséernas dröm, en gemenskap som drog ut i öknen för att vänta på Gud strax före Jesu tid.

Jesaja kallade Israel att förbereda en väg för Gud, en hisnande uppgift som skyndar på en messiansk tidsålder. Men detta kan vara en uppgift för vilken vi nu har förlorat den nödvändiga energin. Det är inte längre något på någon politisk horisont. Enligt aposteln Paulus kräver detta en samarbetsinriktad eskatologi från den nya kristna rörelsen, ett gemensamt projekt mellan Gud som öppnar framtiden och människor som hävdar sin plats i revolutionen som inleddes med Kristi uppståndelse, och som kan tänkas som en holistisk snarare än individualistisk händelse.

Jesu vision om Guds rike är inte en vision om ett jordiskt rike utan Gud, eller om Gud utan ett jordiskt styre. Gud har återtagit och försonats med mänskligheten, och Guds regering är vårt öde, den riktning som hela universum rör sig mot. Det är både ett glädjens budskap för oss och för alla vi kan tänka oss, och ett oemotståndligt arv som vi säger Ja till. Vi låter inte detta parade förlopp passera oss förbi, vi avböjer inte att omvandla vår jordiska resa till en pilgrimsfärd mot Gud. Vi faller inte för att inte se på kyrkan som den trovärdighetsstruktur inom vilken berättelsen berättas, levs och förs vidare.

Eschatologi har länge varit ett teologiskt begrepp för att reflektera över människans slutliga öde i universum och den roll Gud spelar i detta. Samarbetsinriktad eskatologi är ett begrepp som används i vår tid för att signalera att Guds varande och människans bliande kan förenas i ett gemensamt stort projekt. Jag har tillåtit mig att tänka mig att vi går tillsammans med Gud i en dubbel helix. I en uttrycksfull och imponerande konfiguration är två trådar av denna molekyl sammanlänkade i en omfamning och verkar stiga diagonalt kring varandra, som om på en sammanflätad stege. Vad om Gud svävar över jorden och drar oss framåt, vidare och uppåt?

Några kristna tänkare idag låter sina fantasier, och deras kosmologier, löpa vilt när de försöker göra kopplingar mellan historisk kristen tanke och samtida teoretisk fysik eller "processfilosofi." För den romersk-katolska vetenskapsmannen Teilhard var "världen inte på väg mot en målmedveten expansion, utan den rör sig mot Kristus, för att Gud ska vara allt i alla." Universums framtid är intimt kopplad till människans fulländning, där universum har kommit till medvetande genom människan. Vad vi gör spelar roll för "materien" i universum, eftersom våra val påverkar livets utveckling i det stora hela. Hela Kristus uppnås och fulländas först vid slutet av den universella evolutionen. Det är Kristus av det fysiska universum, Kristus av hela mänskligheten, Kristus av alla religioner.

När vi står inför denna verklighet, får vi inte glömma vad som också är kyrkans viktigaste funktion: att vara en gemenskap som prisar Gud och vittnar för världen. Annars riskerar vi att social rättvisa som ett progressivt ideal helt absorberar kristendomen. Den kristna missionen börjar trots allt med dess självförståelse och uppdrag som en himmelsk koloni, Kristi kropp på jorden, den Ande-ledda förlängningen av inkarnationen som proklamerar evangeliet, firar sakramenten och bekänner trosbekännelser. Och genom att göra detta förvandlar kyrkan kärleksbudet till goda nyheter och social rättvisa världen över.

När vi på nytt kliver ner i exodusvattnen som Gud rör om i, och börjar gå, ska vi stanna upp när våra fötter blivit blöta, höra samhällets hejarop, förneka det gamla livet och acceptera vår glädjefyllda dopkommission. Dopet är början på det kristna livet i kyrkans gemenskap och dess mission till världen. Som Luther såg det, är dopet också en daglig påminnelse om att återta vår identitet. När Jesu befallning i Matteus slutord (gå ut och döp alla människor) ekar genom 1 Petrus och 1 Timoteus, blir dopets mening i kyrkans självförståelse och dess liturgiska liv tydlig.

Hur kan metanpyrolys och små modulära reaktorer (SMR) användas för effektiv och hållbar produktion av vätgas?
Vad gör den amerikanska västkusten unik för resenärer?
Hur kan mediekunskap påverka ungdomars kritiska tänkande i dagens medielandskap?