Människor som präglas av en securitär personlighet – alltså en stark inriktning på säkerhet och skydd mot yttre hot – kan liknas vid möss som bygger flyktunnlar även när faran inte längre existerar. Precis som möss som är genetiskt eller miljömässigt disponerade att förvänta sig attacker från rovdjur, fortsätter dessa individer att agera utifrån en medfödd eller inlärd drivkraft att skapa säkerhetsåtgärder, oavsett om hotet är verkligt eller ej. Det är inte den rationella bedömningen av risk som styr deras beteende, utan en djupare, mer grundläggande disposition.

Om man tänker sig att alla ormar försvann från en miljö där möss alltid varit rädda för dem, skulle mössen ändå fortsätta bygga flyktunnlar. På samma sätt fortsätter människor med securitär personlighet att söka och förbereda sig för hot från ”de andra” även om bevis pekar på att sådana hot är minimala eller obefintliga. Deras beteende är alltså inte resultatet av ökad rädsla eller nya hot, utan av en konstant inre drivkraft.

Denna drivkraft är inte exklusiv för securitarianer; även de som har en mer "unitär" eller öppen inställning till andra och till världen tenderar att hålla fast vid sina grundläggande politiska och psykologiska ståndpunkter, trots förändringar i fakta eller upplevelser. Detta tyder på att våra attityder och beteenden när det gäller gruppidentitet och säkerhet är djupt rotade och svåra att förändra.

Att försöka tvinga en securitär person att släppa sina skyddsåtgärder skulle kunna leda till känslor av utsatthet, frustration och obehag. Omvänt skulle en person med en mer öppen och tillitsfull personlighet troligen känna sig obekväm och ineffektiv om de plötsligt skulle tvingas agera som en securitär, med ständig vaksamhet och defensiva strategier. Personlighetstypen är svår att ändra och kan inte heller fejkad utan att beteendet framstår som ogenomtänkt och ineffektivt.

Det är viktigt att poängtera att securitarianer inte nödvändigtvis är mer rädda än andra människor i allmänhet. Deras fokus på hot gäller oftast just yttre grupper och "främlingar", medan de kan vara lika lugna som andra när det gäller andra typer av risker, som till exempel klimatförändringar eller pandemier. Det är inte attityder om huruvida ”främlingar” är moraliskt sämre eller hotfulla i sig som styr, utan det faktum att de är just utanför den egna gruppen räcker för att skapa en önskan att hålla dem på avstånd.

Studier med hjälp av ögonrörelsemätare visar att personer med en securitär eller konservativ inriktning tenderar att fästa mer uppmärksamhet vid negativa och hotfulla bilder än mer liberala individer, vilket är en biologiskt förankrad tendens att uppmärksamma potentiella hot. Detta betyder dock inte att de nödvändigtvis är rädda; snarare kan de vara mer benägna att aktivt uppmärksamma och bearbeta negativa stimuli för att kunna hantera dem effektivt.

Den ökade uppmärksamheten på hot kan ses som en form av vaksamhet och beredskap snarare än som rädsla. Till exempel undviker de inte obehagliga bilder, utan studerar dem noggrant, vilket tyder på att de förbereder sig och planerar sina reaktioner snarare än att fly från hotet. Neurologiska studier visar att dessa individer aktiverar hjärnregioner kopplade till högre kognitiv bearbetning och bedömning snarare än enkla reflexmässiga svar.

Denna skillnad i hur människor förhåller sig till hot och säkerhet är inte bara en fråga om känslor eller rationella bedömningar, utan en del av vår djupare psykologiska och biologiska konstitution. Förståelsen av dessa skillnader kan bidra till att förklara varför politiska och sociala konflikter kring frågor som invandring, säkerhet och gruppidentitet är så svåra att lösa. Det handlar inte bara om fakta eller logik, utan om grundläggande mänskliga personlighetsdrag och deras uttryck i våra samhällen.

Att inse att säkerhetsbeteenden inte alltid är resultatet av rädsla, utan snarare av en inneboende och oföränderlig drivkraft, kan också bidra till större förståelse mellan människor med olika politiska och sociala ståndpunkter. Detta kan vara en grund för att närma sig konflikter med mer empati och insikt, snarare än enbart argumentera utifrån fakta eller övertygelser.

Vad kännetecknar securitarian-personligheten och dess inverkan på samhälle och politik?

Securitarianer uppfattar ofta resten av samhället som fast i en slags ”tanklös likgiltighet”. De strävar efter att vara självförsörjande och isolerade från yttre hot, vilket blev särskilt tydligt under coronapandemin 2020, som för många bekräftade värdet av självständighet och distans till ”främlingar”. Securitarianer har svårt att förstå hur icke-securitarianer kan acceptera beroende av andra; för dem är beroende en brist på självrespekt och ett svek mot deras roll som beskyddare. Deras existentiella ansvar är att skydda sig själva och sina grupper, och detta ansvar kan inte delegeras till militären, polisen eller politiska partier. Istället ser de sig själva som ”störande element” eller aktörer som utmanar ett system som de ofta uppfattar som främmande eller ineffektivt.

Securitarianismen delar vissa drag med libertarianismen, särskilt i sin misstänksamhet mot staten och dess inblandning i individens liv, men skiljer sig genom sitt fokus på säkerhet snarare än ekonomisk frihet eller sociala frågor. Där libertarianer förespråkar en minimal stat men ändå erkänner statens roll i militär och polis, oroar sig securitarianer för att staten kan inskränka deras förmåga att själva försvara sig mot hot som brottslingar, fripassagerare, invandrare och andra ”outsiders”. Staten uppfattas som en potentiell fiende när den kontrollerar vardagliga aspekter som vatten, drivmedel eller konsumtionsvaror, eftersom detta kan hindra deras självförsvar.

Securitarianernas världssyn kan också ge upphov till konspirationsteorier, något som ofta finns nära till hands i deras tankevärld, särskilt bland vissa politiska grupper som stödjer starka och avvikande ledare. Trots fattigdom eller utsatthet framhåller många securitarianer friheten som sin största tillgång, där isolering och självbestämmande värderas högre än materiell trygghet eller social integration. Deras frihet är friheten från påbud och kontroll, och denna attityd skiljer dem från både fascism och klassisk auktoritarianism. Fascismen kräver en enad nationell front och ett starkt militärt system, medan securitarianer föredrar självständighet och möjligheten att agera separat från central auktoritet. Auktoritarianer fruktar disruption, medan securitarianer är beredda att omstörta system för att bevara sin egen säkerhet.

Den ambivalenta relationen till auktoriteter sammanfattas i securitarianernas önskan om en ledare som är stark nog att skydda deras rätt att försvara sig men inte så stark att denne kan inskränka den rätten. Det amerikanska konstitutionella systemet med maktdelning är ett exempel på en lösning för att balansera dessa krav, men securitarianer litar mer på sina egna bedömningar av ledare än på formella institutioner. Endast ledare som utstrålar securitarianism i sin själ och handling kan vinna deras förtroende, vilket förklarar varför vissa populistiska figurer attraherar dem starkt.

Det är viktigt att förstå att securitarianism inte är ett fenomen begränsat till USA eller kopplat till vapeninnehav. Även i länder med stränga vapenlagar finns securitarianer som uttrycker sin önskan att kunna försvara sig, ofta på andra sätt. De reagerar starkt mot yttre påtryckningar, så som EU-regler i Storbritannien, invandring i Europa, eller politiska konflikter i Asien och Latinamerika. Securitarianer är ofta drivna av en djup känsla av hot mot sin kultur, identitet och säkerhet, och detta påverkar deras politiska och sociala attityder.

Det är centralt för läsaren att inse att securitarianism är en komplex personlighets- och samhällsfenomen som utmanar vanliga kategorier av politisk tillhörighet och ideologi. Det handlar om en grundläggande önskan att undvika sårbarhet och beroende, som formar både individens handlingar och kollektivets dynamik. Att förstå securitarianernas perspektiv kräver att man erkänner hur starkt behovet av självbestämmande och skydd är – även när det leder till misstänksamhet mot staten, konspirationsteorier och ibland radikala politiska lösningar. Denna insikt är nödvändig för att kunna analysera och hantera de sociala och politiska spänningar som securitarianismen skapar i moderna samhällen.

Vilka politiska frågor prioriteras av olika ideologiska grupper och varför?

I dagens politiska landskap framträder tydliga skillnader i hur olika ideologiska grupper värderar och prioriterar samhällsfrågor. Liberaler fokuserar främst på rättvisa för marginaliserade grupper, såsom rasrättvisa, sjukvård, kvinnors rättigheter och inkomstskillnader. Dessa frågor speglar en omtanke om "outsiders" – de som traditionellt har varit förtryckta eller marginaliserade, och vars välfärd kräver särskild uppmärksamhet. Moderater delar många av dessa bekymmer men betonar även ekonomisk hälsa, vilket signalerar ett något bredare fokus som inkluderar stabilitet och tillväxt.

Konservativa grupper utan stark Trump-anhängarskap prioriterar hälsa och ekonomi, men ersätter frågor som rasrättvisa och inkomstskillnad med nationell säkerhet och invandring. Detta visar en tendens att värna om den nationella gemenskapen och dess skydd snarare än specifika rättviseaspekter.

Trump-anhängare däremot uttrycker en tydligt annorlunda agenda: deras prioriteringar är nationalförsvar, invandring, vapenrättigheter och lag och ordning. Dessa frågor riktar sig mot skyddet av "insiders" och upplevda hot från "outsiders". I kontrast till liberalernas fokus på utsatta grupper och jämlikhet, är det för Trump-anhängare bevarandet av en etablerad ordning och säkerhet som står i centrum. De värderar inte sjukvård eller kvinnors rättigheter lika högt, vilket speglar en annan värdehierarki och ideologisk inriktning.

Denna skillnad i prioriteringar avspeglar sig även i attityder till konkreta politiska förslag. Trump-anhängare är betydligt mer konservativa i ekonomiska frågor än andra konservativa, motståndare till statlig inblandning i sjukvård och sociala trygghetssystem och förespråkar i högre grad skattesänkningar och minskad reglering. På det sociala planet är skillnaderna mellan Trump-anhängare och andra konservativa mindre påtagliga; de delar ofta liknande ståndpunkter i frågor som abort, äktenskap mellan samkönade och narkotikaliberalisering.

Störst skillnad syns dock i securitära frågor, där Trump-anhängare tydligt tar ställning för hårdare invandringspolitik, starkare skydd av vapenkontroller och ökad militär upprustning. De stödjer även lag och ordning i högre utsträckning och vill införa engelska som officiellt språk. Denna grupp har en mer auktoritär och securitär inställning, där trygghet och skydd mot både fysiska och kulturella hot prioriteras.

Att förstå dessa skillnader är avgörande för att greppa samtidens politiska dynamik. Det är inte bara vilka frågor som prioriteras som skiljer sig, utan också hur man ser på samhällets roll, rättvisa, säkerhet och identitet. Värderingskonflikterna handlar ofta om grundläggande frågor om vem som ska skyddas och vilka intressen som ska främjas – insiders eller outsiders, rättvisa eller ordning, kollektiv välfärd eller individuell frihet.

Det är också viktigt att inse att dessa politiska skiljelinjer inte bara är ideologiska utan kopplade till identitet och känslor av hot eller tillhörighet. Frågor som invandring och nationell säkerhet är inte enbart politiska utan rör ofta djupt rotade föreställningar om samhällsordning och kulturell integritet. Samtidigt är liberalernas och moderaternas prioriteringar uttryck för en önskan att utvidga rättigheter och inkludering, vilket speglar en annan vision av samhällets framtid.

Därför är det centralt att inse att politiska preferenser är sammanflätade med bredare sociala och psykologiska faktorer, och att förståelsen för dessa komplexa motiv är nödvändig för en nyanserad politisk analys. Att identifiera skillnader i prioriteringar och värderingar ger en mer komplett bild av varför konflikter uppstår och hur olika grupper ser på lösningarna på samhällsproblem.

Hur skiljer sig Trump-anhängares politiska attityder från andra konservativa?

Skillnaderna mellan Trump-venererande konservativa och andra konservativa blir tydliga när man granskar deras politiska ställningstaganden över olika policyområden. En markant skillnad märks inom säkerthetspolitiken, där Trump-anhängare uttrycker en starkare konservatism jämfört med andra konservativa. Detta framgår av en korrelation på 0,35 för samtliga sju säkertetsfrågor, vilket är 46 procent högre än korrelationen för ekonomiska frågor (r = 0,24). Medan de två grupperna endast skiljer sig marginellt i sociala frågor, visar Trump-venererare en betydligt högre konservativ profil i ekonomiska och framförallt säkerthetspolitiska frågor.

Trump-anhängare är i genomsnitt över 14 procentenheter mer konservativa i sin hållning till dessa frågor än konservativa som inte vördar Trump. Trots att de generellt är mer konservativa, finns det några områden där Trump-anhängarna är något mer liberala, exempelvis i frågor om abort, sexualundervisning som bygger på avhållsamhet och legalisering av spel. Även inställningen till samkönade äktenskap och tillgången till p-piller skiljer sig åt, men bara marginellt.

En tydlig slutsats är att Trump-anhängarnas politiska profil präglas av en stark önskan att skydda den kulturella och fysiska säkerheten för "insiders". Deras konservatism är starkast i frågor där det handlar om att motverka vad de uppfattar som hot från utsidan – vare sig det gäller kriminalitet, invandring eller internationella aktörer. Denna säkerthetspolitiska konservatism genomsyrar både deras personlighet och deras politiska preferenser.

När det gäller mer övergripande sociopolitiska attityder, särskilt kopplat till auktoritarism, visar analysen att Trump-anhängare inte nödvändigtvis har en auktoritär personlighet i traditionell bemärkelse. Däremot har de tydliga preferenser för auktoritativa strukturer när dessa uppfattas som garanter för trygghet och ordning. Det handlar alltså inte om en generell vilja att underkasta sig makten, utan snarare om ett stöd för starka ledare som kan skydda samhället från yttre hot. Intressant nog visar studier att det finns en lika stark önskan bland liberala väljare att ha en kraftfull ledare, men med syfte att främja social rättvisa och miljöskydd.

När man undersöker inställningen till konventionalism, alltså hur viktig man anser att samhällets traditioner och normer är, är skillnaderna mellan Trump-anhängare och andra konservativa små eller obefintliga. Båda grupperna visar ungefär samma grad av lojalitet till traditioner och gamla värderingar, även om konservativa generellt är mer benägna att värna om dessa än liberaler.

Det är också viktigt att belysa hur aggression som samhällsfenomen uppfattas. Trump-anhängare är mer benägna att förespråka drastiska och aggressiva åtgärder för att skydda samhället från upplevda yttre hot. Samtidigt finns en motsvarande inställning hos liberaler när det gäller att agera kraftfullt för att rädda miljön och skapa rättvisa. Detta visar på en ideologisk balans i hur man kan förstå begreppet samhällelig aggression.

En djupare förståelse av Trump-venererarnas världssyn kräver alltså att man ser bortom simpla etiketter som ”auktoritär personlighet” och i stället förstår deras starka behov av säkerhet och stabilitet i en tid av upplevda hot och osäkerheter. Att deras konservatism främst är inriktad på säkerthetspolitik och ekonomisk politik visar på en specifik inriktning som inte nödvändigtvis omfattar alla aspekter av traditionell konservatism.

Det är även centralt att inse att denna grupp inte är en homogen massa som utan eftertanke underkastar sig vilken auktoritet som helst. Deras lojalitet är situationsberoende och riktas i första hand mot ledare som uppfattas som försvarare av den egna gruppens säkerhet och värderingar. Detta förklarar också varför många Trump-anhängare ogillade Obamas ledarskap, då de upplevde att hans politik gynnade ”outsiders” och därmed utmanade deras trygghetsideal.

Att förstå denna komplexitet är avgörande för att kunna analysera den samtida politiska dynamiken, inte bara i USA utan även i andra samhällen där liknande fenomen av säkerthetsorienterad konservatism växer fram. Denna analys ger en mer nyanserad bild av vad som driver politiska attityder och hur olika grupper formar sina världsuppfattningar baserat på sina specifika behov av trygghet, tradition och ordning.

Hur simuleras isbildning i turbofanmotorer och vad påverkar dess noggrannhet?
Hur Virtuella Patienter (VP) Interagerar Med Läkare: Förståelse och Beslut inom AI-baserad Diagnostik
Hur fungerar Principal Component Analysis (PCA) och varför är det viktigt för maskininlärning inom elektroniska vetenskaper?
Hur man väljer hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning
Hur fungerar formella metoder inom programvaruutveckling?