En återkommande kritik mot journalistik, särskilt från konservativa, är att medierna har en liberal bias. Kritiker hänvisar ofta till undersökningar som visar att journalister tenderar att identifiera sig mer med det demokratiska partiet än med republikanerna. Enligt en studie från 2013, som undersöker amerikanska journalisters demografi och attityder, identifierade sig 28,1% av journalisterna som demokrater, medan endast 7,1% identifierade sig som republikaner. Dock var majoriteten av journalisterna oberoende, vilket representerade 50,2% av alla undersökta. Dessutom fanns det en markant ökning av journalister som identifierade sig som oberoende mellan 2002 och 2013, med en ökning på 18 procentenheter.
Denna obalans har använts för att stödja påståendet att journalistik har en liberal snedvridning, och det är en åsikt som får stor uppmärksamhet. Men för att verkligen förstå om den politiska lutningen hos journalister påverkar deras arbete måste man gå längre än att bara titta på deras partipolitiska tillhörighet. Ett centralt problem är hur deras personliga ideologiska ståndpunkter faktiskt reflekteras i den nyhetsrapportering de producerar.
Trots att en övervägande majoritet av journalisterna anser sig vara på vänsterkanten eller åtminstone liberaler, är det inte lika enkelt som att dra slutsatsen att deras arbete är politiskt vinklat. Enligt forskning utförd av Willnat, Weaver och Wilhoit (2017), menar 78% av journalisterna att det är deras viktiga uppgift att granska påståenden från regeringen, och 69% anser att det är viktigt att tillhandahålla analyser av komplexa problem. Denna syn på sitt yrkesuppdrag, där objektivitet och en analytisk approach är i fokus, är avgörande för att förstå varför deras personliga politiska preferenser inte nödvändigtvis färgar deras journalistiska arbete.
För att förstå hur journalisters arbete formas, måste vi också beakta de normer och organisatoriska strukturer som styr nyhetsproduktionen. Även om en journalist kan ha en personlig politisk lutning, spelar det en mindre roll för den faktiska nyhetsrapporteringen än faktorer som redaktionella normer, rutiner och de resurser som finns tillgängliga. Inom journalistiken finns starka professionella normer som syftar till att säkerställa att rapporteringen är objektiv och balanserad, och dessa normer kan dämpa effekterna av enskilda journalisters politiska ståndpunkter.
Flera studier har visat att även om journalister ofta identifierar sig som liberala, har detta ingen betydande inverkan på vilka politiska kandidater de väljer att rapportera om. En undersökning genomförd av politiska forskare Hassell, Holbein och Miles (2020) visade att, trots att journalister i stor utsträckning var liberala, fanns det ingen tendens att favorisera vissa politiska kandidater över andra. Deras forskning visar att journalistens utbildning och de starka professionella normerna är avgörande för att förklara deras opartiskhet i val av nyhetsmaterial, snarare än deras politiska preferenser.
För att förstå journalistikens påverkan på samhället är det viktigt att notera att nyheter inte enbart styrs av de journalistiska idéerna om objektivitet, utan även av externa faktorer som kommersiella intressen, tidsramar, samt publikens efterfrågan på viss typ av innehåll. Därtill kan den politiska inriktningen hos en nyhetsorganisation, snarare än individens lutning, vara en större faktor som påverkar vilken typ av nyheter som produceras. De politiska ideologier som dominerar inom redaktionerna kan vara mer inflytelserika än de individuella journalisternas egna ståndpunkter.
Det är också viktigt att reflektera över hur journalistikens struktur och dess normer har förändrats över tid, särskilt i en digital tidsålder där sociala medier och snabbt konsumtionsorienterade plattformar skapar nya sätt att skapa och konsumera nyheter. Denna förändring innebär att den professionella normen om objektivitet står inför nya utmaningar, eftersom journalister i större utsträckning kan behöva ta hänsyn till publikens snabba reaktioner och engagemang online.
För att verkligen förstå hur journalister arbetar, måste man också erkänna de olika perspektiv som finns på professionen. Medan vissa ser journalistik som en neutral, objektiv källa till information, betraktar andra den som en potentiellt politiskt laddad aktivitet där även små val i rapporteringen kan ha stor betydelse för det offentliga samtalet. I slutändan är det nödvändigt att förstå att journalistens politiska lutning är bara en av många faktorer som påverkar deras arbete, och att objektivitet i nyhetsrapporteringen är ett resultat av komplexa, samverkande krafter som sträcker sig långt bortom den enskilda journalisten.
Hur media kan förbättra klimatsamtalen genom korrekt vetenskapsrapportering
Politiker och intressegrupper som sprider förvirring och tvivel om vetenskapliga resultat är inget nytt fenomen. Tidigare har forskare som arbetade med atomvapen, asbest, blyexponering, surt regn, ozonhål och tobaksbruk mött politiserad granskning och följande offentlig förvirring kring deras arbete. Mycket av den hårda debatten kring dessa ämnen har nu avtagit och utgör inte längre en betydande del av de offentliga politiska diskussionerna. I stället använder medborgare och beslutsfattare vetenskapen om dessa frågor som ett viktigt, konstruktivt verktyg för att informera både personliga val och offentlig politik.
En öppen dialog om klimatpolitik skulle förbättras avsevärt om vi kunde komma förbi ideologiskt baserad desinformation om vetenskapliga resultat. Idealiskt sett skulle mediernas bevakning av klimatvetenskap, särskilt i relation till klimatpolitik, hjälpa publiken att göra informerade bedömningar om föreslagna åtgärder mot klimatförändringar, grundade i noggrant diskuterade vetenskapliga fakta. Oavsett var medborgare och politiker står i frågan om klimatpolitik och statens roll i ekonomin – på lokal, regional, nationell eller internationell nivå – har var och en en position som kan och bör informeras av den bästa tillgängliga vetenskapen.
Till exempel bör vissa medborgare och beslutsfattare som motsätter sig statlig åtgärd mot klimatförändringar fortfarande vara öppna för att erkänna och reagera på riskerna från klimatförändringar i sina egna liv och i lokalsamhällen, såsom stigande havsnivåer. På samma sätt behöver andra som förespråkar statliga åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser, som koldioxidprissättning och långsiktiga förändringar i energiproduktionen, också informera sina politiska preferenser med korrekt klimatvetenskap.
Nuvarande mediebevakning av klimatförändringar och kommentarer ger inte alltid en korrekt representation av vetenskapliga resultat för att informera publiken. Medierna speglar ibland okritiskt de nedlåtande åsikter som många politiker och offentliga figurer har om klimatvetenskapen. Samtidigt kan media, under sin vanliga rapportering eller diskussioner om klimatförändringar, göra rentav felaktiga uttalanden. När förespråkare för proaktiva klimatåtgärder visas i tv kan de ibland överdriva riskerna med klimatförändringar. Varje felaktig framställning av klimatvetenskap försvagar allmänhetens förmåga att förstå och hantera riskerna med klimatförändringar och fördunklar de beslut som individer och deras samhällen står inför när de överväger åtgärder mot klimatförändringar.
För att tydligare förstå hur klimatvetenskap presenteras i media analyserades transkript för flera av de mest populära kabelnyhetsprogrammen för att bedöma hur noggrant de representerade klimatvetenskapen. Under 2013 granskades 24 kabelnyhetsprogram, inklusive både ordinarie och specialprogram som sändes efter kl. 17:00, och fem morgonprogram på helgerna. Med hjälp av specifika kriterier kategoriserades programmen som "misledande" eller "korrekta". Sekvenser som korrekt representerade klimatvetenskap kategoriserades som sådana, medan de som innehöll någon form av felaktig eller missvisande framställning av klimatvetenskapen kategoriserades som missvisande.
Det framkom att de nätverk som ofta framställer klimatvetenskap på ett missvisande sätt tenderar att skapa en debattstruktur där åsikter som förnekar etablerad klimatvetenskap presenteras som om det pågår en omfattande vetenskaplig debatt, vilket inte är fallet. I program som CNN förekom en relativt låg frekvens av missvisande innehåll, men Fox News utmärkte sig som den mest problematiska kanalen när det gällde att förneka vetenskapliga fakta om klimatet. Det är viktigt att förstå att denna typ av diskussionsformat inte bara missleder publiken utan även underminerar åtgärder som skulle kunna driva samhället framåt i kampen mot klimatförändringar.
För att mediernas rapportering om klimatförändringar ska bli ett konstruktivt verktyg i offentliga diskussioner måste det finnas ett konsekvent och korrekt förhållningssätt till klimatvetenskap. Oavsett om ett program diskuterar förslag om politiska åtgärder för att minska växthusgasutsläpp eller om det handlar om anpassning till klimatförändringarna måste journalister och kommentatorer ha ett ansvar för att återspegla den bästa tillgängliga vetenskapen.
När media korrekt återspeglar klimatvetenskap ger de sina tittare möjlighet att fatta välinformerade beslut om de politiska åtgärder de vill stödja eller de personliga val de bör göra för att minska sin egen klimatpåverkan. Det handlar om att ge allmänheten de verktyg de behöver för att förstå de komplexa och ofta skrämmande sanningarna om vår planets framtid och de risker som klimatförändringarna medför. Misstolkningar, överdrifter eller förnekelse av vetenskapliga resultat förvränger dock denna förståelse och leder till ineffektiva eller skadliga beslut på både individuella och politiska nivåer.
Det är också viktigt att förstå att det inte bara handlar om att presentera vetenskapen korrekt, utan också att ge en plattform för den vetenskapliga gemenskapen att göra sina röster hörda utan att bli nedvärderade eller politiserade. Klimatförändringar är inte en fråga om åsikter, utan om objektiva fakta som påverkar hela mänskligheten.

Deutsch
Francais
Nederlands
Svenska
Norsk
Dansk
Suomi
Espanol
Italiano
Portugues
Magyar
Polski
Cestina
Русский