Vad är internet och dess påverkan på våra sociala relationer i den digitala eran?

Att särskilja mellan internet och "det digitala" är viktigt för att förstå hur algoritmer, data, falska nyheter och informationsröriga fenomen påverkar oss. Är internet ett medium? I så fall borde en kurs i medievetenskap fortfarande behandla internet som ett av de många medierna, men frågan blir alltmer komplex när internet i sig inte bara är ett medium utan också en miljö. Från ett medieekologiskt perspektiv ses internet – som en grundläggande del av det digitala samhället – både som ett medium och som en miljö, och därmed är det ömsesidigt beroende av dessa två dimensioner (Lindgren 2017: 18).

Om data verkligen är "den nya oljan", borde den praktiska inriktningen inom medievetenskapen fördjupa sig i hur vi förstår och använder den. Just nu är stora datamängder föremål för ivriga påtryckningar från utbildningsledare, politiska beslutsfattare och kommersiella aktörer som söker lönsam användning. Men i läroplanerna? I sitt resonemang påpekar Williamson (2017) att utbildningen måste omfamna detta nya problemområde och reflektera över hur unga människor inte bara registreras genom sina digitala spår från tidig ålder, utan också hur deras preferenser formas genom sociala medier och hur dessa mönster relaterar till sociala och utbildningsmässiga ojämlikheter.

Enligt Lindgren innebär McLuhan’s ramverk att internet inte bara är ett medium, utan ett rum för sociala transformationer som påverkar hur vi tänker och agerar. I det här avseendet handlar medievetenskap inte bara om att förstå webben som ett medium utan också om att analysera hur internet påverkar sociala relationer. För att verkligen förstå dessa relationer måste vi betrakta den nya digitala världen i kontrast till traditionella medier, där internet, med sina egenskaper att manipulera tid och rum och ge användarna möjlighet att skapa eget innehåll, utgör ett betydande brott mot äldre sätt att interagera.

Därför måste medievetenskap också kunna bryta sig fri från sina egna disciplinära gränser för att förstå hur de sociala relationerna på internet inte bara är rationella utan också emotionella och affektiva. Delande är en av de mest distinkta aktiviteterna på internet när vi jämför det med traditionella sändningsmedier. Delande på internet kan verka vara en enkel form av mediemottagande, men det är i själva verket en aktivitet som är fylld med känslomässiga och sociala associationer. Ahmed (2004) beskriver detta fenomen som “sticky” – ett fenomen där känslor och sociala band blir centrala i de digitala interaktionerna. När människor delar på internet handlar det inte bara om att sprida information, utan om att uttrycka intensiva känslor som binder dem samman eller separerar dem. Internet är således inte bara en plats för informationsöverföring utan också för att aktivera och uttrycka känslor.

Det är också värt att notera att detta delande på internet inte är en enkel, passiv handling utan en aktiv och ibland passionerad process, där människor reagerar på och påverkas av känslor. Lindgren pekar på att internet är en plats där känslor både väcks och omformas. Känslor påverkar inte bara vårt sätt att interagera utan formar också hur vi uttrycker och bearbetar dem. På internet kan känslor vara mycket mer intensiva än vad vi är vana vid från äldre medier, och detta gör internet till en arena där affekt spelar en central roll.

Medievetenskapen måste därför inte bara analysera de teknologiska och strukturella aspekterna av internet utan även de känslomässiga och affektiva dimensionerna av vårt medieengagemang. För att förstå dagens digitala samhälle krävs en djupare insikt i hur internet, genom sina olika funktioner och dynamik, skapar nya former av sociala relationer och emotionella uttryck. När vi delar på nätet gör vi mer än att bara överföra information – vi uttrycker oss själva och våra känslor, vilket skapar nya former av sociala och emotionella band.

I detta sammanhang måste vi också reflektera över hur begreppet "nyheter" förändras i och med den digitala tidsåldern. När vi tidigare talade om nyheter som något objektivt, åtskilt från vår egen påverkan och känslomässiga inblandning, måste vi idag förstå nyheter som en del av det större nätverket av sociala och affektiva interaktioner. Detta gör att frågan om vad som är sant eller falskt, objektivt eller partiskt, blir mer komplicerad än någonsin. Den gamla idén om nyheter som en enkel förmedling av fakta är idag mer utmanad av en värld där nyheter och information är både representativa och subjektiva, där bias från kommersiella och politiska intressen ständigt är närvarande.

Det är också viktigt att förstå hur dessa dynamiker spelar in i hur vi ser på medier och informationsspridning idag. Medievetenskapen kan inte längre hålla fast vid de gamla kategorierna för nyheter och media. Vi måste istället omfamna en mer nyanserad förståelse som inkluderar både de tekniska, sociala och känslomässiga aspekterna av digitala medier. Detta kräver att vi ser bortom den förenklade dikotomin mellan "falska nyheter" och "riktiga nyheter" och börjar förstå nyheterna som en komplex produkt av sociala interaktioner, kommersiella krafter och emotionella reaktioner.

Hur påverkar "Fake News" journalistik och propaganda i dagens samhälle?

Att arbeta med medier och journalistik i över två år, som jag själv har gjort genom att leda ett politiskt program på en radiostation, har gett mig en djupare förståelse för både de praktiska och teoretiska utmaningarna inom journalistikens värld. Jag har lärt mig att navigera i källornas komplexitet och förstå de processer som ligger till grund för nyhetsrapportering. Denna erfarenhet har blivit en av de största fördelarna i min forskning och har också hjälpt mig att utveckla nya perspektiv. Även när jag samarbetar med journalister i andra forskningsprojekt är denna bakgrund användbar, särskilt när det gäller att förstå och hantera källor på ett korrekt sätt.

När vi diskuterar fenomenet "fake news", tycker jag att det är viktigt att vi går tillbaka mer än hundra år i historien. I början av 1900-talet etablerade de största nyhetsredaktionerna sina egna faktagranskningsavdelningar, och jag skulle säga att detta var den första formen av motstånd mot fake news, men ur ett helt annat perspektiv. Deras mål var inte att bekämpa falsk information per se, utan snarare att skydda sin trovärdighet. Trots att termen "fake news" idag bär på negativa konnotationer, särskilt i relation till amerikanska presidentval, föredrar jag ändå att använda denna term. Den har blivit allmänt accepterad och pekar på lösningar som också inkluderar journalistiken som yrke.

Ja, vi har informationsstörningar, vi har desinformation, vi har falsk information och mal-information. Ja, sociala nätverk har förändrat landskapet för mediekonsumtion, och det finns individer som medvetet försöker skada genom att utnyttja mediernas trovärdighet för att sprida falsk information. Men jag anser att alla dessa aspekter, alla dessa praktiker, har något gemensamt med "fake news". Det är inte rätt att kalla en journalistisk miss eller ett misstag i en nyhetsrapportering för "fake news". Vi måste vara mycket försiktiga när vi använder den termen, särskilt eftersom den forskning som genomförts hittills ofta inte inkluderar ett kulturellt ramverk. Begreppet fake news uppfattas olika beroende på var i världen man befinner sig. I Asien eller i Kroatien, till exempel, kan det finnas helt andra uppfattningar om vad som är falsk information.

För tio år sedan genomförde vi en omfattande undersökning om nyheters trovärdighet i Kroatien, där vi analyserade innehållet i de största mediekanalerna. De resultat vi fick pekade redan då mot en ny syn på vad som senare skulle komma att definieras som "fake news". Vi försökte bygga partnerskap med olika organisationer för att bättre förstå och bemöta dessa problem. Det är intressant att se hur fenomenet har utvecklats och fått en helt annan betydelse idag, i takt med den digitala utvecklingen och sociala nätverks framväxt.

I mitt nuvarande arbete, som rör propaganda, använder jag projektet "Mind over Media" för att analysera och förstå hur propaganda fungerar i olika kulturella kontexter. Under en workshop med bibliotekarier i Kroatien gav deltagarna två starka associationer när de fick frågan om vad propaganda är: "rasism" och "Hitler". När vi sedan gick vidare i workshoppen började vi inse att propaganda inte är något som bara är förknippat med historiska perioder eller specifika regimer, utan finns överallt i vår vardag – från politik till kommersiella intressen.

Det är också viktigt att förstå att vårt sätt att uppfatta propaganda förändras beroende på de kulturella ramar vi lever inom. Genom att använda crowd-sourcing försöker vi samla exempel på propaganda från hela världen och bygga ett verktyg för att bättre förstå fenomenet. Vi påstår inte att en viss typ av information är propaganda och en annan inte är det, utan vi försöker belysa hur våra kulturella erfarenheter och tidigare kunskap påverkar våra tolkningar av information.

I denna kontext har frågan om media literacy, eller mediekompetens, blivit central. Många unga människor anser sig vara väl förberedda när det gäller att hantera "fake news", desinformation och propaganda, men när vi visar dem exempel de inte har stött på tidigare, inser de snabbt att deras kritiska tänkande är långt ifrån tillräckligt. En av de största problemen är att unga människor inte alltid är medvetna om att deras mediekonsumtion är selektiv och ofta ytlig. Det är en skillnad mellan att ha tekniska färdigheter att navigera på nätet och att kunna analysera och reflektera kritiskt över innehåll.

Mediekompetens handlar inte bara om att förstå de tekniska aspekterna av digitala medier utan också om att utveckla en etisk förståelse för informationens värde. Moraliskt ansvar är en viktig komponent som ofta förbises i diskussioner om media literacy. Jag skulle säga att vi behöver bygga en medvetenhet om vikten av källkritik och att lära unga att värdera information utifrån både dess ursprung och dess potentiella konsekvenser för samhället.

Framtiden för medier är också oroande. De största och mest trovärdiga medierna, som New York Times, Wall Street Journal eller BBC, klarar sig fortfarande relativt bra och har etablerade kopplingar till sina publik. Trots detta ser vi att problemen med "fake news" och medieosäkerhet påverkar både den allmänna opinionen och kvaliteten på journalistiken. För oss som forskare och journalister är det fortfarande en stor utmaning att göra kvalitetssäkrad information tillgänglig för alla, eftersom tillgången till trovärdiga nyheter är kopplad till både ekonomiska och intellektuella resurser.

Det är inte bara en fråga om att kunna köpa nyheter, utan också om att ha förmågan att förstå och analysera dem. Om vi inte skapar en medvetenhet om denna utmaning, riskerar vi att de som inte kan betala för informationen blir de största förlorarna i den moderna informationskampen.

Hur Mediautbildning Kan Mötas av Fake News och Utmaningar i Högre Utbildning

Mediautbildning har under de senaste decennierna blivit en central del av utbildningssystemet, särskilt när det gäller att förstå och navigera den digitala världen. I Storbritannien, där debatten om medieutbildning har fått stort utrymme, finns en växande insikt om att denna typ av utbildning måste anpassas för att hantera de utmaningar som fake news och desinformation medför. Det handlar inte bara om att förstå tekniska verktyg eller att kunna analysera medieinnehåll; det handlar om att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till media och förstå dess samhälleliga påverkan.

För att förstå de grundläggande målen med medieutbildning i högre utbildning måste man först erkänna att denna typ av utbildning går långt bortom traditionell medieanalys. Det är inte enbart fråga om att förstå mediesystemets struktur eller de estetiska och tekniska aspekterna av produktionen av medier. Istället handlar det om att ge studenterna verktygen för att förstå media som en dynamisk kraft i samhället, som både formar och formas av de sociala och politiska strukturerna omkring oss. Medier är en källa till information, men också till manipulation och propaganda, vilket gör det nödvändigt att utbilda medborgarna i att känna igen och kritiskt granska innehåll.

En betydande del av denna utbildning handlar om att utveckla en form av digital och mediekunskap som inte bara inkluderar förståelsen för hur teknologier fungerar, utan också de etiska och politiska dimensionerna av mediernas roll i det offentliga samtalet. I samband med den pågående diskussionen om fake news är det avgörande att studenter lär sig att inte bara identifiera falsk information utan också att förstå de bakomliggande krafterna som skapar och sprider denna information.

Problemet med fake news är att det inte bara handlar om att kunna särskilja falsk information från sann, utan om att förstå hur och varför falska berättelser sprids. I en tid när algoritmer styr vårt mediekonsumtion, där sociala medieplattformar som Facebook och Twitter spelar en allt större roll i att forma nyhetsflöden, är det inte tillräckligt att bara lära sig "fakta" utan att också kunna förstå det emotionella och ideologiska inflytande som medierna utövar. Falska nyheter är ofta mer än bara misstag – de är ofta medvetet skapade för att påverka opinionen, sprida politiska budskap eller stärka särskilda ekonomiska intressen.

I denna kontext kan medieutbildning fungera som ett viktigt verktyg för att skapa medvetna och ansvarsfulla medborgare. Utbildningen bör fokusera på att ge studenter en djupare förståelse för de system som ligger bakom medieproduktion, inklusive de kommersiella, politiska och teknologiska krafterna som påverkar vad vi ser och hör. Men det handlar också om att utveckla förmågan att tolka och kritiskt analysera det innehåll som möter oss varje dag.

En annan viktig aspekt av medieutbildningen är att den måste vara dynamisk och anpassa sig till nya medielandskap. Digitala medier förändras ständigt, och mediernas interaktiva och sociala dimensioner innebär att användarna själva inte bara är konsumenter av information, utan också producenter. För att förstå hur medier fungerar i denna nya verklighet måste utbildningen fokusera på att förstå hur användare påverkas av medieflöden, och hur deras egna handlingar, som att dela eller kommentera, kan förstärka eller minska spridningen av desinformation.

I Storbritannien har denna utveckling blivit tydlig i det ökande intresset för "mediekunskap" och "digital literacy" i skolor och universitet. Dessa termer syftar till att ge studenter förmågan att förstå och använda digital teknik på ett sätt som inte bara är tekniskt korrekt utan också etiskt och samhälleligt ansvarsfullt. I samband med detta måste vi också erkänna att medieutbildning inte bara är en teknisk färdighet, utan en grundläggande del av demokratin. En medveten och informerad befolkning är nödvändig för att motverka de negativa effekterna av fake news och desinformation, och detta kan endast uppnås genom en systematisk och långsiktig satsning på utbildning.

Vad som är viktigt att förstå för läsaren är att mediautbildning inte enbart handlar om att förse individer med verktyg att navigera den digitala världen. Det handlar också om att förstå de djupare samhälleliga och kulturella konsekvenserna av den informationsmiljö vi lever i. För att effektivt kunna bemöta de utmaningar som fake news och desinformation utgör, måste vi först förstå de underliggande krafterna i vårt medielandskap – från ekonomiska intressen till politiska mål och de teknologiska infrastrukturer som möjliggör spridningen av både korrekt och felaktig information. Dessutom måste vi erkänna att vi alla är aktiva deltagare i denna process och att vårt eget medieengagemang spelar en roll i hur information sprids och konsumeras i samhället.

Hur påverkar den digitala medievärlden och falska nyheter vårt samhälle?

I dagens värld är medierna och den digitala världen kraftigt sammankopplade. Vad vi ser på nätet påverkar hur vi förstår världen omkring oss, och många är nu mer medvetna än någonsin om de utmaningar som följer med denna förändring. Vi lever i en tid där nyheter sprids snabbare än någonsin, vilket både kan vara en fördel och en nackdel. Samtidigt med de möjligheter som digitaliseringen medför, har den även öppnat dörrarna för spridning av desinformation och falska nyheter, vilket skapar nya och svåra frågor kring medias trovärdighet och makt.

Det är en situation som vi inte helt kan styra, men som vi aktivt måste förstå och förhålla oss till. Mediers roll i dagens samhälle är mer komplex än någonsin, då de inte bara fungerar som informationsförmedlare utan också som aktörer som kan påverka vår uppfattning om verkligheten. Det handlar inte bara om att förstå själva nyhetsinnehållet utan också om att kritiskt granska de strukturer som ligger bakom dessa medier.

Falska nyheter, eller "fake news", är ett av de största hoten mot demokratin idag. Desinformation kan skapas med avsikt för att manipulera opinioner eller för att förstärka ideologiska agendor. De som sprider dessa lögner vet hur man använder de sociala medieplattformarna för att maximera effekten av sina påståenden. Det har blivit en form av informationskrigföring som inte bara hotar vår förståelse av världen utan också våra värderingar om vad som är sanning och vad som är lögn.

En viktig aspekt av denna utveckling är förståelsen för hur medieindustrin fungerar och de kommersiella och politiska intressen som påverkar nyhetsflödet. Företag och regeringar har ofta intressen som inte alltid sammanfaller med allmänhetens bästa. När vi blir mer beroende av sociala medier och mindre av traditionella nyhetskanaler, måste vi också vara medvetna om att vi kanske inte alltid får den fullständiga bilden av en händelse. Det som presenteras för oss på våra skärmar kan vara en förenklad, selektiv eller förvrängd version av verkligheten.

Detta kräver av oss en högre grad av mediekritik och informationskompetens. Vi måste lära oss att känna igen och hantera den mängd information vi exponeras för varje dag. Att utveckla en förmåga att analysera, ifrågasätta och förstå de bakomliggande mekanismerna i nyhetsproduktionen är avgörande för att vi ska kunna navigera i den digitala världen på ett ansvarsfullt sätt. Skolan och andra utbildningsinstitutioner spelar här en central roll genom att ge människor verktygen för att bli mer kritiska mediekonsumenter.

Det är också avgörande att förstå hur medier speglar och förstärker samhällsstrukturer, särskilt när det gäller frågor om makt och ideologi. Mediers representation av minoriteter, marginaliserade grupper och politiska frågor kan ha långvariga effekter på samhällets syn på dessa frågor. Genom att analysera mediebildens roll i att forma vår uppfattning om samhälleliga normer kan vi börja förstå de djupare effekterna av mediepåverkan.

I det här sammanhanget är det också viktigt att uppmärksamma hur olika typer av medieinnehåll – från nyheter till populärkultur – samverkar med varandra och skapar gemensamma narrativ som påverkar vårt sätt att tänka och agera. Populärkulturens inflytande på samhällsdebatten är stort, och hur vi tolkar de berättelser vi möts av i filmer, serier och musik är inte alltid oproblematiskt. Ofta är dessa berättelser mer än bara underhållning; de fungerar som speglar för de kulturella och politiska strömningar som råder i samhället.

För att förstå dessa samband måste vi utveckla ett djupare perspektiv på vad media är och vad de gör. Medier är inte bara neutral information utan de är en kraftfull aktör som formar och omformar vår förståelse av världen. Det är inte längre tillräckligt att bara ta emot information; vi måste förstå och tolka det vi ser och hör. Denna förmåga att förstå och reflektera över media är inte bara viktigt för vårt eget kritiska tänkande utan också för samhällets långsiktiga hälsa och demokratins framtid.

Det är också viktigt att inse att medielandskapet inte är statiskt. Teknologisk utveckling förändrar ständigt hur vi konsumerar och sprider information. Nya plattformar och digitala verktyg erbjuder nya sätt att kommunicera, men de medför också nya risker. Digitaliseringen av medier innebär att vi som användare måste vara medvetna om och medvetet hantera dessa nya dynamiker, särskilt när det gäller frågor om dataskydd, integritet och manipulation.

För att vara medveten om dessa förändringar och agera på ett informerat sätt behöver vi förstå hur teknologin formar vårt mediekonsumtionsbeteende. Många gånger har vi inte en klar uppfattning om de algoritmer och AI-system som styr vårt flöde av information. Det är därför inte bara en fråga om att kunna läsa och förstå nyheter utan också att kunna förstå de bakomliggande teknologiska processerna.